Och den höga räntan berodde ju just på inflationen. Som i sin tur berodde på löneglidning när man i praktiken gav upp "den svenska modellen" med samförstånd mellan fack och arbetsgivare på 70-talet. Lägg till fast växelkurs ockå. Efter krisen på 90-talet var det inte många som var intresserade av att binda upp sig med lån på fastigheter och lägenheter (vilket ledde till låga priser). Som vanliga svenssons som vanligt, köper på toppen och säljer på botten. Skulle nog snarare vilja påstå att situationen på 80/90-talet var exeptionell och inte den nuvarande.lurk12345 skrev:
Tror du rör ihop saker en smula. Man hade inte hög inflation OCH fast växelkurs. Det går inte ihop, Jovisst, försöken att hålla en fast växelkurs ledde till räntetoppen på 90-talet men räntan var med våra dagars mått hög sen tidigare. Vid tiden för valutaförsvaret var inflationen inte särskilt hög. 1992 var den 2,3 procent.il_duce skrev:
Situationen med hög ränta och inflation gällde även hela sjuttitalet och en del av sextitalet så vi talar om en period på mer än 20 år. Visst, det kanske var en exeptionell period, men det var inte så folk som var mitt inne i den upplevde den. Vem vet, om några år kanske den nuvarande situationen med extremt låga bolåneräntor framstår som ett historiskt undantag?
Noterar förresten att många verkar sätta likhetstecken mella reporänta och bolåneräntor. Under de sista åren har bolåneräntorna legat nån procent över reporäntan, så det har kanske varit rimligt att tänka så. Men kan du vara säker på att bankerna alltod kommer att nöja sig med så små marginaler?
Om man ser till hela 80-talet och början av 90-talet så var inflationen betydligt högre i snitt än vad den har varit sedan 95 fram tills nu.
Som högst en inflation på 13% 1981 till som lägst 4% 1984 och innan kraschen 90 så låg inflationen på 10%.
Även räntan har legat på betydligt lägre nivåer under den senare delen av 90-talet fram tills nu (och då syftar jag till reporäntan).
Naturligtvis kan detta förändras, men i och med att EU/EMU är vår största handelspartner och med tanke på de problem som finns inom EU. Så tror jag att räntan kommer att vara ganska låg framöver jämfört med den senare delen av 1900-talet.
Som högst en inflation på 13% 1981 till som lägst 4% 1984 och innan kraschen 90 så låg inflationen på 10%.
Även räntan har legat på betydligt lägre nivåer under den senare delen av 90-talet fram tills nu (och då syftar jag till reporäntan).
Naturligtvis kan detta förändras, men i och med att EU/EMU är vår största handelspartner och med tanke på de problem som finns inom EU. Så tror jag att räntan kommer att vara ganska låg framöver jämfört med den senare delen av 1900-talet.
För vår del så har vi en mycket liknande situation. Vad vi gjort förutom att räkna i "underkant" intäktsmässigt och i "överkant" utgiftsmässigt på budgeten är att säkra upp inkomster med sjuk och livförsäkringar, inkomstförsäkringar m.m. för att i "sämsta fall" krypa ner mot underkanten i budgeten som enligt tidigare resonemang bör innehålla en del "luft". Det innebär också att det är räknat på en ränta på 7,5% i det sammanhanget.Hene skrev:
Personligen är jag inte jätteorolig över en bubbla som sådan. Att det vid ett högre ränteläge kommer komma en smäll för människor som lever på marginalen, och att det i sin tur kommer leda till följdeffekter på bomarknaden, det må så vara, men så länge vi klarar av att fullfölja våra åtaganden gentemot banken för våra lån så bekymrar det mig inte nämnvärt att vårt nybyggda hus kan riskera att sjunka i värde till under vad vi har det belånat till, vi räknar med att bo i det i åtminstone 10-20 år och på den horisonten och med löpande amorteringar så ser jag inte en potentiell risksituation i den omedelbara framtiden som ett problem.
Läs "The Black Swan" eller "Fooled by Randomness" av Nicholas Nassim Taleb så kommer du förstå att det mesta som sker är stokastiska processer och att vi människor är gravt missanpassade till det... Kan säga att båda böckerna förändrat min syn på en hel del saker, så jag rekommenderar dem varmt!Crebel skrev:
Eller snarare att om du saknar sunt förnuft så ska du vara väldigt försiktig med dina pengar.Crebel skrev:
Då har du missat mitt resonemang. Jag lyfte upp 90-talets höga ränta för dem som trodde att högre än 8% är orealistiskt. Däremot tror jag att risken för en chockhöjning av räntan inte känns sannolik just nu (därav mitt andra påstående) även om du kommer stiga gradvis en bra period framöver.Crebel skrev:Det andra uttalandet bryter dessutom mot det första!
Du har delvis rätt. Det som skapade den här situationen var en kombination av samverkande faktorer. Att huspriserna i USA kommer att stiga över de nuvarande nivåerna är sannolikt om inte landet går in i en rejäl recession med devalvering som följd. Just nu trycker Fed upp nya pengar (Quantitative Easing) vilket ger inflation och därmed högre priser...Crebel skrev:
Ja, ränta och inflation hör ihop och inflationen är betydligt högre än räntan idag...Cancellara skrev:
Sverige har haft fast växelkurs fram 1992 och hade hade hög inflation sen 70-talet. Så det verkar kunna gå ihop? Nej inflationen var inte hög 1992 då sverige gått igenom ett kraftig kris.lurk12345 skrev:
Situationen då var givetvis inte exeptionell utifrån de förutsättningar som fanns då. Men de förutsättningar som skapade krisen finns inte idag.
Det är många saker som blivit intressanta med denna tråd. Först vill jag bara poängtera att frågan från början gällde just "goda marginaler", vid husbygge idag, inte "marginaler som gör att jag kan bo kvar i mitt hus (som banken äger till 85%) i all evighet oavsett vad som händer".
Personligen tror jag också att det är möjligt med räntor på över 14 % i framtiden (blir det mycket över 14 och håller det i sig länge kan jag förmodligen inte bo kvar, men den risken anser jag att jag måste ta), men räntan kommer knappast bli så hög av exakt samma anledning som räntorna var så höga på 80-talet. Visst ska man lära av historien, men man ska också vara medveten om att väldigt många variabler har förändrats. Att verkligen lära av historien är mer komplicerat än folk i allmänhet tror. För att kunna göra det måste man ha väldigt bra koll på vad som har förändrats sedan den situation man vill lära av. Historien är varken en pendel eller en cirkel. Om den är någon geometrisk figur så är den en linje och den linjen går bara åt ett håll, den backar inte och den skruvar sig inte i cirklar. Visst existerar vissa ekonomiska cykler, men exakt samma scenario dyker inte upp igen, det är alltid nya förutsättningar.
Vi vet egentligen väldigt lite om framtiden och det var lite därför jag skapade tråden från början; för att få veta hur stora marginaler som är vettigt, när man precis byggt nytt. Jag tycker att det verkar som om många tänker ungefär som jag, så jag känner mig nog stärkt i att vi har ganska goda marginaler, och om vi blir tvingade ifrån hemmet av räntehöjningar eller krav på väldigt snabba amorteringar, så kommer vi inte att vara ensamma. Jag tackar ödmjukast för alla svar och diskussionen om framtida räntor, som kanske inte direkt (men självklart indirekt) rör min fråga får gärna fortsätta.
Personligen tror jag också att det är möjligt med räntor på över 14 % i framtiden (blir det mycket över 14 och håller det i sig länge kan jag förmodligen inte bo kvar, men den risken anser jag att jag måste ta), men räntan kommer knappast bli så hög av exakt samma anledning som räntorna var så höga på 80-talet. Visst ska man lära av historien, men man ska också vara medveten om att väldigt många variabler har förändrats. Att verkligen lära av historien är mer komplicerat än folk i allmänhet tror. För att kunna göra det måste man ha väldigt bra koll på vad som har förändrats sedan den situation man vill lära av. Historien är varken en pendel eller en cirkel. Om den är någon geometrisk figur så är den en linje och den linjen går bara åt ett håll, den backar inte och den skruvar sig inte i cirklar. Visst existerar vissa ekonomiska cykler, men exakt samma scenario dyker inte upp igen, det är alltid nya förutsättningar.
Vi vet egentligen väldigt lite om framtiden och det var lite därför jag skapade tråden från början; för att få veta hur stora marginaler som är vettigt, när man precis byggt nytt. Jag tycker att det verkar som om många tänker ungefär som jag, så jag känner mig nog stärkt i att vi har ganska goda marginaler, och om vi blir tvingade ifrån hemmet av räntehöjningar eller krav på väldigt snabba amorteringar, så kommer vi inte att vara ensamma. Jag tackar ödmjukast för alla svar och diskussionen om framtida räntor, som kanske inte direkt (men självklart indirekt) rör min fråga får gärna fortsätta.
Ditt tidigare inlägg gav intrycket att du trodde att det var den fasta växelkursen som hade orsakat den höga inflationen. Det var det som jag argumenterade mot. Naturligtvis kan man, åtminstone tillfälligtvis, kombinera hög inflation och fast växelkurs.il_duce skrev:
Jag har inte läst böckerna i fråga men att historien är en helt stokastik process var en intressant teori som jag har svårt att köpa. Tämligen kaosartat dynamiskt system, ja, men just i det ekonomiska fallet kan man lita på två saker:Björn Grylls skrev:
1. Om tillräckligt många gör stora vinster och förklarar för andra att de är oförnuftiga idioter som inte hoppar på båten, så kommer folk att hoppa på båten i stor utsträckning. För folk är ganska förutsägbara, som helhet. Resultatet blir ett pyramidspel där priserna stiger som en funktion av förhoppningen om ständigt ökad vinst snarare än som ett resultat av en rimlig värdering.
2. När detta föregått så länge för att absurditeten i värdena ska blivit uppenbara för tillräckligt många röster för att de ska höras börjar motsatta rörelsen: i stället för att lugnt stanna på den uppnådda nivån och komma överens att nu räcker det, så börjar folk oroligt sälja för inte förlora den uppnådda vinsten. Priserna börjar sjunka och effekten förstärks. Priserna sjunker drastiskt, bubblan spricker.
Det här har hänt gång på gång ända sedan begreppen "investering" myntades (med tulpankrisen på 1600-talet som ett tidigt exempel)
I ämnet hus finns det en långsiktig faktor som får folk att sitta mer still i båten, men det finns hela tiden en viss procent som av olika anledningar tvingas sälja, kanske av anledningar som de inte alls tänkt sig. Eller som köper ett dyrt hus innan prisfallet och sedan har svårt att sälja sitt gamla hus till det pris som skulle fått ekonomin att gå ihop. Vilket just drabbat folk i min närhet...
Väldigt försiktig eller väldigt oförsiktig. Bara för att du sett 100 vita svanar kan du inte utgå från att alla svanar är vita. Men satsa inte mer än du har råd att förlora på att nästa svan är svart.Björn Grylls skrev:
Jag brukar köra efter devicen 20% när jag köper dyrare saker. Dvs. köper jag en bil för 100' med lånade pengar så sätter jag av 20' kontant i "bilpengar" på ett konto och lånar 80'. Då vet jag att om det skiter sig (sjukdom, arbetslöshet osv.) så har jag 20% att deala med. Antingen säljer jag bilen 20% under dess värde och betalar tillbaka lånet, eller så använder dom 20% till att betala lånet, beroende på hur min bedömning av läget är.
När det gäller huslånet så försöker jag hålla mig 20% likvid. Dvs. för varje 100' som jag har i lån så vill jag ha 20' på bankboken som backup. Banken kräver ju idag 15% av husvärdet insatt som kapital i huset.
Mitt resonemang är alltså med "jämnvikten" 20% likviditet att då är målet uppfyllt och då går det åt rätt håll. När jag uppnått 20% så blir det billigare och billigare att hålla den nivån i och med att kostnaderna minskar med amorteringarna. Lite som att löpträna för att klara springa 10 km och hålla 5min/km. När man sedan nått den nivån så får man bonus i form av extra-sekunder varje månad, det blir lättare och lättare att upprätthålla nivån då tiden ökar.
Nu finns det inget som säger att mitt synsätt är det rätta, eller att min nivå på 20% är den korrekta, men den känns bra för mig.
Sedan ett litet tillägg, jag tycker det är lite blint att räkna kronor hela tiden, "hur mycket man ska ha för att klara si & så". En procentuell förändring är mer rättvisande anser jag. En person med 100' i månadslön och 10.000' i lån får ju betydligt större problem om han blir av med jobbet än en med 20' i månadslön och 1.000' i lån. Men räknar man procentuellt i form av buffertsparande osv. så får man ju en mer rättvis bild. Den högavlönade med stora lån behöver ju ha betydligt större buffert än motsvarande låginkomsttagare. Att säga "du behöver ha 12.995kr kvar när ditt lån är betalt varje månad blir ju lite tokigt...
När det gäller huslånet så försöker jag hålla mig 20% likvid. Dvs. för varje 100' som jag har i lån så vill jag ha 20' på bankboken som backup. Banken kräver ju idag 15% av husvärdet insatt som kapital i huset.
Mitt resonemang är alltså med "jämnvikten" 20% likviditet att då är målet uppfyllt och då går det åt rätt håll. När jag uppnått 20% så blir det billigare och billigare att hålla den nivån i och med att kostnaderna minskar med amorteringarna. Lite som att löpträna för att klara springa 10 km och hålla 5min/km. När man sedan nått den nivån så får man bonus i form av extra-sekunder varje månad, det blir lättare och lättare att upprätthålla nivån då tiden ökar.
Nu finns det inget som säger att mitt synsätt är det rätta, eller att min nivå på 20% är den korrekta, men den känns bra för mig.
Sedan ett litet tillägg, jag tycker det är lite blint att räkna kronor hela tiden, "hur mycket man ska ha för att klara si & så". En procentuell förändring är mer rättvisande anser jag. En person med 100' i månadslön och 10.000' i lån får ju betydligt större problem om han blir av med jobbet än en med 20' i månadslön och 1.000' i lån. Men räknar man procentuellt i form av buffertsparande osv. så får man ju en mer rättvis bild. Den högavlönade med stora lån behöver ju ha betydligt större buffert än motsvarande låginkomsttagare. Att säga "du behöver ha 12.995kr kvar när ditt lån är betalt varje månad blir ju lite tokigt...
..jo jag glömde. Nu blir det ju ännu viktigare med buffert när A. Borg flaggar för att ta bort räntebidragen. Är det en kompensering för att den uteblivna f-skatten har blivit för dyr måntro??
Att låna pengar till en räntebuffert tycker jag verkar lite långsökt.
Öppna ett nytt konto, sätt av pengar varje månad motsvarande 7% och låt sedan den verkliga månadskostnaden dras från detta konto. Varje månad med en verklig kostnad under 7% bygger upp en buffert på kontot och denna buffert ska bara användas om räntan någon gång i framtiden blir högre än 7 %.
Förmodligen kommer det bli pengar över till annat efter ett par år.
Öppna ett nytt konto, sätt av pengar varje månad motsvarande 7% och låt sedan den verkliga månadskostnaden dras från detta konto. Varje månad med en verklig kostnad under 7% bygger upp en buffert på kontot och denna buffert ska bara användas om räntan någon gång i framtiden blir högre än 7 %.
Förmodligen kommer det bli pengar över till annat efter ett par år.
Jag skrev inte att historien är slumpmässig, utan att det mesta som sker är det och att vi människor är dåliga på att hantera det (tex. när vi ska försöka efterförklara förlopp med orsak/verkan när det i själva verket är slump). Detta kopplat till prognoser och förutsägbarhet. Sen tillkommer en rad andra faktorer och i frågan ekonomi så handlar det väldigt mycket om psykologi också, något du är inne på.Crebel skrev:
Kan rekommendera boken - din sista rad i ditt inlägg tyder ju på att du har insett grundtesen.
