Haft ett par dagar i verkstaden, superskönt att äntligen få komma vidare. Även om föremålen för min uppmärksamhet växlar som om jag hade noll i närminne och inte kom ihåg från timma till timma vad jag håller på med...
Mitt moxonvise ligger för tillfället på hyllan i bokstavlig bemärkelse, tillsammans med en mängd andra projekt men jag håller åtminstone styrfart och får både det ena och det andra gjort.
Det ena är bygget av min Fritz und Franz-jig till justersågen. Den består av tre lager hoplimmad plywood, två st 18 och en 12 mm till en total tjocklek om 48 mm. (Jösses jävlar vad dyrt det har blivit med plywwod; var inne på XL-bygg häromdagen och köpte en spillbit 12 mm furuply av diskutabel kvalitet, ca 1200 x 500 mm. Betalade i kassan utan att lyssna på säljaren, först när jag kom till bilen och tittade på kvittot insåg jag att jag betalat 309 kr för spillet. Gjorde gott för blodtrycket kan jag säga. Tur att det inte handlade om mat eller något annat oväsentligt!)
Här ligger Fritz i press, sedan är det Franz tur. Fick tota ihop en tillfällig bänk för limningen med hjälp av ett tillfälligt sågbord jag fick till skänks för några år sedan. Haft mycket glädje och nytta av det.
Och såhär ser killarna ut efter limning. Än så länge i överstorlek i väntan på att kapas till rätt format.
För att underlätta den ansningen lät jag bottenskivan vara lite indragen.
På så vis kan jag kapa den utskjutande nedre "läppen" (som ska husera T-tracken) parallellt med kanten på den tjockare delen och därefter flippa alltihop och kapa bakkanten samt kortsidorna och förhoppningsvis få allting i nittio grader när det är gjort.
Fortsättning följer.
För hundra år sedan slaktade jag ett par garderober och kapade upp stommar till bänkskåp till mitt blivande kem-rum. Idag kom jag vidare på den vägen.
Det visade sig att några hyllplan jag sparat hade fungerande mått så de fick hastigt och lustigt finna sig i att bli topp och botten i två av tre skåp. Hörde inga protester så jag kexade ihop stommarna och limmade dem prompt.
Inte vackert men det är bara jag som ska se dem. Efter två timmar i spänn skruvade jag för säkerhets skull ihop stommarna samt limspikade en masonitrygg på dem. Verkar hålla.
Två av tre gjorda — det går framåt!
Hittade två lådor från ett skrotat skåp i källaren. Satte på möbelhjul och vips hade jag "sockellådor" till arbetsbänken.
Som det står bland annat i gamla testamentet: "Det är fanimej snudd på omöjligt att ha för många tvingar eller för mycket förvaringsutrymme".
Ja, det var dagens rapport. Som ni ser går det raskt framåt på resan mot den optimala verkstaden.
Är det bara jag som längtar efter hösten och vintern när det inte längre är aktuellt att "vara ute i solen"?
//Ronnie
Mitt moxonvise ligger för tillfället på hyllan i bokstavlig bemärkelse, tillsammans med en mängd andra projekt men jag håller åtminstone styrfart och får både det ena och det andra gjort.
Det ena är bygget av min Fritz und Franz-jig till justersågen. Den består av tre lager hoplimmad plywood, två st 18 och en 12 mm till en total tjocklek om 48 mm. (Jösses jävlar vad dyrt det har blivit med plywwod; var inne på XL-bygg häromdagen och köpte en spillbit 12 mm furuply av diskutabel kvalitet, ca 1200 x 500 mm. Betalade i kassan utan att lyssna på säljaren, först när jag kom till bilen och tittade på kvittot insåg jag att jag betalat 309 kr för spillet. Gjorde gott för blodtrycket kan jag säga. Tur att det inte handlade om mat eller något annat oväsentligt!)
Här ligger Fritz i press, sedan är det Franz tur. Fick tota ihop en tillfällig bänk för limningen med hjälp av ett tillfälligt sågbord jag fick till skänks för några år sedan. Haft mycket glädje och nytta av det.
Och såhär ser killarna ut efter limning. Än så länge i överstorlek i väntan på att kapas till rätt format.
För att underlätta den ansningen lät jag bottenskivan vara lite indragen.
På så vis kan jag kapa den utskjutande nedre "läppen" (som ska husera T-tracken) parallellt med kanten på den tjockare delen och därefter flippa alltihop och kapa bakkanten samt kortsidorna och förhoppningsvis få allting i nittio grader när det är gjort.
Fortsättning följer.
För hundra år sedan slaktade jag ett par garderober och kapade upp stommar till bänkskåp till mitt blivande kem-rum. Idag kom jag vidare på den vägen.
Det visade sig att några hyllplan jag sparat hade fungerande mått så de fick hastigt och lustigt finna sig i att bli topp och botten i två av tre skåp. Hörde inga protester så jag kexade ihop stommarna och limmade dem prompt.
Inte vackert men det är bara jag som ska se dem. Efter två timmar i spänn skruvade jag för säkerhets skull ihop stommarna samt limspikade en masonitrygg på dem. Verkar hålla.
Två av tre gjorda — det går framåt!
Hittade två lådor från ett skrotat skåp i källaren. Satte på möbelhjul och vips hade jag "sockellådor" till arbetsbänken.
Som det står bland annat i gamla testamentet: "Det är fanimej snudd på omöjligt att ha för många tvingar eller för mycket förvaringsutrymme".
Ja, det var dagens rapport. Som ni ser går det raskt framåt på resan mot den optimala verkstaden.
Är det bara jag som längtar efter hösten och vintern när det inte längre är aktuellt att "vara ute i solen"?
//Ronnie
Finn fem fel — eller ja, ett är mer än tillräckligt! Ronnie-effekten jinxar till det med oförminskad kraft.
Har kompletterat mitt lilla sortiment av precisionsvinklar med en fot- och en plattvinkel 100 x 150 mm och gjort hållare till dem så att de kan hänga med de andra på ena gaveln till min arbetsbänk som ju bygger på "french cleats"/gradlister.
När hållaren för fotvinkeln var färdig blev jag tvingen att gå in och ta ett stort glas rött. (Nä, inte hallonsaft!) Ser någon vad som är felet?
Sidvy:
En annan vy:
Just precis, någon idiot har limmat fast gradlisten upponer!
Resultatet:
Gravitationen som motarbetare istället för medarbetare! Så blir det när man bara gör och inte tänker...
Nåväl, varje lösning har väl minst ett problem (öööh...) och det här går att fixa. Som Jonathan Katz Moses säger: "Here we don't hide our mistakes — we fix them!"
Fräsbordet till hjälp.
I med en nittonmillimeters spårfräs, tillfälliga medar på hållaren (målartejp och CA-lim är ofta räddaren i nöden) och sedan glatt fräsa bort den felvända gradlisten.
Nu blev det plötsligt rätt!
Både fot- och plattvinkel på plats, nu är samlingen någorlunda komplett.
Annars har jag lessnat på att ha en böjlig axel som legat i en låda sedan drygt tjugo år. Hämtade upp (jaja, jag fick såklart betala för den) en borrmaskin på Biltema. Kostade 295 kr, vibrerar inte, låter inte konstigt och luktar eller ryker inte heller; lite förvånad.
Har gjort en något klumpig anordning (med förminskningspotential) att hänga upp det hela i. Tanken är att ha det på metalloftet som en slags snikdremel. Axeln kommer från CO och angavs duga för yrkesmässigt bruk med en kontinuerlig drift på upp till åtta timmar. Har använt den sporadiskt och den duger rätt bra. Maskinen ska hänga i en krok i taket när den används.
Ja det var väl det hela att rapportera om just nu, gjort lite omflyttningar i verkstaden och annat småfix men det har inte hänt så mycket tyvärr. Fyllde sextio förra veckan och det har blivit lite retrospektivt tänk av naturliga skäl. Insåg att jag startade den här tråden 160922, alltså för snart sex år sedan, "för att ge mig själv en spark i baken". Haha!!! En jävla tur att jag inte försökt försörja mig som fotbollspelare — min kick hade väl knappt fått bolleländet i rullning!
Önskar dig ett fint slut på helgen!
//Ronnie
Har kompletterat mitt lilla sortiment av precisionsvinklar med en fot- och en plattvinkel 100 x 150 mm och gjort hållare till dem så att de kan hänga med de andra på ena gaveln till min arbetsbänk som ju bygger på "french cleats"/gradlister.
När hållaren för fotvinkeln var färdig blev jag tvingen att gå in och ta ett stort glas rött. (Nä, inte hallonsaft!) Ser någon vad som är felet?
Sidvy:
En annan vy:
Just precis, någon idiot har limmat fast gradlisten upponer!
Resultatet:
Gravitationen som motarbetare istället för medarbetare! Så blir det när man bara gör och inte tänker...
Nåväl, varje lösning har väl minst ett problem (öööh...) och det här går att fixa. Som Jonathan Katz Moses säger: "Here we don't hide our mistakes — we fix them!"
Fräsbordet till hjälp.
I med en nittonmillimeters spårfräs, tillfälliga medar på hållaren (målartejp och CA-lim är ofta räddaren i nöden) och sedan glatt fräsa bort den felvända gradlisten.
Nu blev det plötsligt rätt!
Både fot- och plattvinkel på plats, nu är samlingen någorlunda komplett.
Annars har jag lessnat på att ha en böjlig axel som legat i en låda sedan drygt tjugo år. Hämtade upp (jaja, jag fick såklart betala för den) en borrmaskin på Biltema. Kostade 295 kr, vibrerar inte, låter inte konstigt och luktar eller ryker inte heller; lite förvånad.
Har gjort en något klumpig anordning (med förminskningspotential) att hänga upp det hela i. Tanken är att ha det på metalloftet som en slags snikdremel. Axeln kommer från CO och angavs duga för yrkesmässigt bruk med en kontinuerlig drift på upp till åtta timmar. Har använt den sporadiskt och den duger rätt bra. Maskinen ska hänga i en krok i taket när den används.
Ja det var väl det hela att rapportera om just nu, gjort lite omflyttningar i verkstaden och annat småfix men det har inte hänt så mycket tyvärr. Fyllde sextio förra veckan och det har blivit lite retrospektivt tänk av naturliga skäl. Insåg att jag startade den här tråden 160922, alltså för snart sex år sedan, "för att ge mig själv en spark i baken". Haha!!! En jävla tur att jag inte försökt försörja mig som fotbollspelare — min kick hade väl knappt fått bolleländet i rullning!
Önskar dig ett fint slut på helgen!
//Ronnie
En kraftig ”spark i baken” brukar inte leda till något bra. Man hamnar lätt på fel spår då!P Pysslarn skrev:Finn fem fel — eller ja, ett är mer än tillräckligt! Ronnie-effekten jinxar till det med oförminskad kraft.
Har kompletterat mitt lilla sortiment av precisionsvinklar med en fot- och en plattvinkel 100 x 150 mm och gjort hållare till dem så att de kan hänga med de andra på ena gaveln till min arbetsbänk som ju bygger på "french cleats"/gradlister.
När hållaren för fotvinkeln var färdig blev jag tvingen att gå in och ta ett stort glas rött. (Nä, inte hallonsaft!) Ser någon vad som är felet?
Sidvy:
[bild]
En annan vy:
[bild]
Just precis, någon idiot har limmat fast gradlisten upponer!
Resultatet:
[bild]
Gravitationen som motarbetare istället för medarbetare! Så blir det när man bara gör och inte tänker...
Nåväl, varje lösning har väl minst ett problem (öööh...) och det här går att fixa. Som Jonathan Katz Moses säger: "Here we don't hide our mistakes — we fix them!"
Fräsbordet till hjälp.
[bild]
I med en nittonmillimeters spårfräs, tillfälliga medar på hållaren (målartejp och CA-lim är ofta räddaren i nöden) och sedan glatt fräsa bort den felvända gradlisten.
Nu blev det plötsligt rätt!
[bild]
Både fot- och plattvinkel på plats, nu är samlingen någorlunda komplett.
[bild]
Annars har jag lessnat på att ha en böjlig axel som legat i en låda sedan drygt tjugo år. Hämtade upp (jaja, jag fick såklart betala för den) en borrmaskin på Biltema. Kostade 295 kr, vibrerar inte, låter inte konstigt och luktar eller ryker inte heller; lite förvånad.
[bild]
Har gjort en något klumpig anordning (med förminskningspotential) att hänga upp det hela i. Tanken är att ha det på metalloftet som en slags snikdremel. Axeln kommer från CO och angavs duga för yrkesmässigt bruk med en kontinuerlig drift på upp till åtta timmar. Har använt den sporadiskt och den duger rätt bra. Maskinen ska hänga i en krok i taket när den används.
[bild]
Ja det var väl det hela att rapportera om just nu, gjort lite omflyttningar i verkstaden och annat småfix men det har inte hänt så mycket tyvärr. Fyllde sextio förra veckan och det har blivit lite retrospektivt tänk av naturliga skäl. Insåg att jag startade den här tråden 160922, alltså för snart sex år sedan, "för att ge mig själv en spark i baken". Haha!!! En jävla tur att jag inte försökt försörja mig som fotbollspelare — min kick hade väl knappt fått bolleländet i rullning!
Önskar dig ett fint slut på helgen!
//Ronnie
Jag tycker dina ”småkickar” genom åren resulterar i genomtänkta vackra resultat! Fortsätt med den taktiken!
Det är ju ändå slutresultatet som räknas!
Dag
Fritz und Franz — två trevliga tyskar som håller på att flytta in i verkstaden.
Ja, nu börjar det närma sig färdigställande av min Fritz und Franz jig för justersågar. (Måste såklart gå att anpassa till sågsläde på en bordsåg.)
Killarna har fått sina slutliga mått, kanterna har dövats med kantfräs och slippapper och alla sidor har fått sig en putsning med excenterslipen. Nu ska bara resten på plats.
Det handlar bland annat om T-spårprofilerna jag köpte för en tid sedan. Nu är de sågade med övermått och ska borras och slutkapas för att sedan skruvas fast i F&F. Eftersom jag gör de konstigaste misstag ibland försöker jag som synes ge mig själv tydliga instruktioner om var olika saker ska sitta och hur.
Och såhär ser det ut när grejorna ligger löst på justerbordet. Mellan Fritz und Franz med sina respektive T-profiler ska det sitta "offerkäftar".
Med F&F kan man klämma fast och såga smådetaljer, klyva tunna remsor från ett ämne eller göra sneda längsgående snitt — till exempel bordsben — på ett säkert sätt utan att händerna är i närheten av sågklingan.
För att det ska funka behövs löpare som passar i justerbordets T-spår så att jiggen inte vrider sig.
Jag har gjort mina av vanlig skärbräda från Ikea, här är de inte fastskruvade än.
Vanligtvis trycks den främre av bröderna mot kapanhållet på justersågen och den bakre klämmer fast ämnet mellan dem men min F&F jig är såklart annorlunda.
Jag kan även använda den framför sågens kapanhåll; observera att det här är inte min idé. Som den tjuv jag är har jag snott den från "The Extreme Woodworker" på tuben.
På undersidan av Franz löper en "T-nut", tror jag det heter på youtubiska. En bit plattstål från en dålig slagkloss som jag kapat, filat till och borrat ett åttamillimeters hål i för att kunna klämma fast den i justerbordet. Det gör att jag kan sätta den var jag vill på det senare.
Fastklämning görs med en excenterspännare från Wiberger i Göteborg (jag bara älskar det företaget, vill ha minst en av varje av allt det de säljer; de säljer också utan knot till privatpersoner) och löparna sitter delvis nersänkta i ett fräst spår på undersidorna av killarna.
Idag hade jag tur! Var uppe i Göteborg och skulle köpa lite förbrukningsmaterial från Hornbach.
Då visade det sig att de hade en fyrkantmutter som passade perfekt i aluprofilernas T-spår.
Kombinerade med maskinskruv med kullrigt huvud kommer de att fästa "offerkäftarna" helt perfekt.
Försänkta hål för skruvskallarna tillsammans med en bricka i "offerkäftarna" gör att jag kan skjuta dem i sidled och till och med ha dem som offerbit bakom ett ämne jag kapar. Käftarna är lätta att göra nya av och kan vid behov förses med "extra grepp" i form av sandpapper eller halkskydd för trappor mm.
Sista operationerna är att göra och skruva på ett snedställt handtag på Franz som är påskjutare och ge hela klabbet en inoljning av något slag.
Här är en stulen (!) bild från nätet som visar hur det vanligtvis ser ut och används.
Jag slarvar aldrig medvetet med säkerheten när jag kör mina maskiner; tar inga chanser så att säga. Försöker alltid tänka till och bland annat titta på var mina händer är i förhållande till sågklingor och frässtål med mera innan jag startar en operation. Eftersom jag är amatör har jag haft min beskärda del av feltänk och risktagande men har lärt mig mycket, främst av andra med erfarenhet jag aldrig kommer att hinna jobba ihop. Tack, ni vet vilka ni är. Det är ovärderlig kunskap att få!
Att lära sig använda hjälpmedel som främjar säkerheten är ett viktigt inslag i att lära sig snickra — F&F är ett sådant hjälpmedel.
//Ronnie
PS Och i säkerhetens tecken kommer min nästa post att handla om mitt nya klingskydd till justersågen som jag jobbat med ett tag. DS
Ja, nu börjar det närma sig färdigställande av min Fritz und Franz jig för justersågar. (Måste såklart gå att anpassa till sågsläde på en bordsåg.)
Killarna har fått sina slutliga mått, kanterna har dövats med kantfräs och slippapper och alla sidor har fått sig en putsning med excenterslipen. Nu ska bara resten på plats.
Det handlar bland annat om T-spårprofilerna jag köpte för en tid sedan. Nu är de sågade med övermått och ska borras och slutkapas för att sedan skruvas fast i F&F. Eftersom jag gör de konstigaste misstag ibland försöker jag som synes ge mig själv tydliga instruktioner om var olika saker ska sitta och hur.
Och såhär ser det ut när grejorna ligger löst på justerbordet. Mellan Fritz und Franz med sina respektive T-profiler ska det sitta "offerkäftar".
Med F&F kan man klämma fast och såga smådetaljer, klyva tunna remsor från ett ämne eller göra sneda längsgående snitt — till exempel bordsben — på ett säkert sätt utan att händerna är i närheten av sågklingan.
För att det ska funka behövs löpare som passar i justerbordets T-spår så att jiggen inte vrider sig.
Jag har gjort mina av vanlig skärbräda från Ikea, här är de inte fastskruvade än.
Vanligtvis trycks den främre av bröderna mot kapanhållet på justersågen och den bakre klämmer fast ämnet mellan dem men min F&F jig är såklart annorlunda.
Jag kan även använda den framför sågens kapanhåll; observera att det här är inte min idé. Som den tjuv jag är har jag snott den från "The Extreme Woodworker" på tuben.
På undersidan av Franz löper en "T-nut", tror jag det heter på youtubiska. En bit plattstål från en dålig slagkloss som jag kapat, filat till och borrat ett åttamillimeters hål i för att kunna klämma fast den i justerbordet. Det gör att jag kan sätta den var jag vill på det senare.
Fastklämning görs med en excenterspännare från Wiberger i Göteborg (jag bara älskar det företaget, vill ha minst en av varje av allt det de säljer; de säljer också utan knot till privatpersoner) och löparna sitter delvis nersänkta i ett fräst spår på undersidorna av killarna.
Idag hade jag tur! Var uppe i Göteborg och skulle köpa lite förbrukningsmaterial från Hornbach.
Då visade det sig att de hade en fyrkantmutter som passade perfekt i aluprofilernas T-spår.
Kombinerade med maskinskruv med kullrigt huvud kommer de att fästa "offerkäftarna" helt perfekt.
Försänkta hål för skruvskallarna tillsammans med en bricka i "offerkäftarna" gör att jag kan skjuta dem i sidled och till och med ha dem som offerbit bakom ett ämne jag kapar. Käftarna är lätta att göra nya av och kan vid behov förses med "extra grepp" i form av sandpapper eller halkskydd för trappor mm.
Sista operationerna är att göra och skruva på ett snedställt handtag på Franz som är påskjutare och ge hela klabbet en inoljning av något slag.
Här är en stulen (!) bild från nätet som visar hur det vanligtvis ser ut och används.
Jag slarvar aldrig medvetet med säkerheten när jag kör mina maskiner; tar inga chanser så att säga. Försöker alltid tänka till och bland annat titta på var mina händer är i förhållande till sågklingor och frässtål med mera innan jag startar en operation. Eftersom jag är amatör har jag haft min beskärda del av feltänk och risktagande men har lärt mig mycket, främst av andra med erfarenhet jag aldrig kommer att hinna jobba ihop. Tack, ni vet vilka ni är. Det är ovärderlig kunskap att få!
Att lära sig använda hjälpmedel som främjar säkerheten är ett viktigt inslag i att lära sig snickra — F&F är ett sådant hjälpmedel.
//Ronnie
PS Och i säkerhetens tecken kommer min nästa post att handla om mitt nya klingskydd till justersågen som jag jobbat med ett tag. DS
Redigerat:
Nu ljög jag visst igen, den här posten kommer att handla om Fritz und Franz igen — inte klingskyddet till justersågen! Sorry!
Idag har det nämligen varit provkörning av jiggen och jag vill gärna visa lite bilder och berätta.
Alla bitar sitter ihop nu och plywooden har fått sig två lager med Libéron träolja, offerkäftarna är gjorda av mdf men kommer nog att bytas mot ek-dito. Eventuellt sätter jag på ett finkornigt slippapper på käftarna.
Offerkäftarna sattes på jiggen och kapades sedan på sågen så att de kan jämföras med ett "zero cllearence" anhåll. Eftersom de är skjutbara i sidled kan operationen göras om några gånger om det behövs.
F&F placerade framför sågens kapanhåll, den främre rejält fastsatt med hjälp av excenterspännaren, mellan dem har jag spänt fast en bit spånskiva, knappt trehundra mm lång. Dags för testkörning!
Kapningen var helt odramatisk, bara att skjuta upp bakre delen av jiggen mot den främre så att ämnet klämdes stadigt fast och sedan trycka på och föra spånbiten genom klingan.
Nu satte jag avkapet, som var knappt femtio gånger sextio mm stort i F&F och testade att slica av några millimeter:
Heller inga problem! Nästa test var att ta återstoden av klossen och dela den ungefär på mitten.
Lugnt och fint genom klingan bara så var det gjort. Med reservation för att det var en bit spån som mättes så såg vinklarna rätt bra ut också.
Avrundade testkörningen med att spänna fast resten av spånbiten för att klyva av en remsa på längden.
Enkelt och smidigt det också.
För att summera det hela är jag väldigt nöjd med utfallet av den här jiggen. Den är stadig och helt glappfri och ger tydligen rätvinkliga snitt vilket jag ansträngt mig för att uppnå.
Vill jag kan jag göra och montera sidostopp på de övre delarna av T-profilerna för repetitiva snitt.
Bäst av allt är ändå att jag på ett säkert sätt kan såga mindre detaljer än jag tidigare vågat och med händerna på säkert avstånd från klingan.
Mycket glad att jag lade tid och arbete på att göra den här jiggen!
Stort tack till dig som orkat läsa det här och titta på alla bilder jag tagit!
//Ronnie
Idag har det nämligen varit provkörning av jiggen och jag vill gärna visa lite bilder och berätta.
Alla bitar sitter ihop nu och plywooden har fått sig två lager med Libéron träolja, offerkäftarna är gjorda av mdf men kommer nog att bytas mot ek-dito. Eventuellt sätter jag på ett finkornigt slippapper på käftarna.
Offerkäftarna sattes på jiggen och kapades sedan på sågen så att de kan jämföras med ett "zero cllearence" anhåll. Eftersom de är skjutbara i sidled kan operationen göras om några gånger om det behövs.
F&F placerade framför sågens kapanhåll, den främre rejält fastsatt med hjälp av excenterspännaren, mellan dem har jag spänt fast en bit spånskiva, knappt trehundra mm lång. Dags för testkörning!
Kapningen var helt odramatisk, bara att skjuta upp bakre delen av jiggen mot den främre så att ämnet klämdes stadigt fast och sedan trycka på och föra spånbiten genom klingan.
Nu satte jag avkapet, som var knappt femtio gånger sextio mm stort i F&F och testade att slica av några millimeter:
Heller inga problem! Nästa test var att ta återstoden av klossen och dela den ungefär på mitten.
Lugnt och fint genom klingan bara så var det gjort. Med reservation för att det var en bit spån som mättes så såg vinklarna rätt bra ut också.
Avrundade testkörningen med att spänna fast resten av spånbiten för att klyva av en remsa på längden.
Enkelt och smidigt det också.
För att summera det hela är jag väldigt nöjd med utfallet av den här jiggen. Den är stadig och helt glappfri och ger tydligen rätvinkliga snitt vilket jag ansträngt mig för att uppnå.
Vill jag kan jag göra och montera sidostopp på de övre delarna av T-profilerna för repetitiva snitt.
Bäst av allt är ändå att jag på ett säkert sätt kan såga mindre detaljer än jag tidigare vågat och med händerna på säkert avstånd från klingan.
Mycket glad att jag lade tid och arbete på att göra den här jiggen!
Stort tack till dig som orkat läsa det här och titta på alla bilder jag tagit!
//Ronnie
Redigerat:
Gedigen smart ”Kick” framåt! Gärna fler sådana inspel!P Pysslarn skrev:Nu ljög jag visst igen, den här posten kommer att handla om Fritz und Franz igen — inte klingskyddet till justersågen! Sorry!
Idag har det nämligen varit provkörning av jiggen och jag vill gärna visa lite bilder och berätta.
Alla bitar sitter ihop nu och plywooden har fått sig två lager med Libéron träolja, offerkäftarna är gjorda av mdf men kommer nog att bytas mot ek-dito. Eventuellt sätter jag på ett finkornigt slippapper på käftarna.
[bild]
[bild]
Offerkäftarna sattes på jiggen och kapades sedan på sågen så att de kan jämföras med ett "zero cllearence" anhåll. Eftersom de är skjutbara i sidled kan operationen göras om några gånger om det behövs.
F&F placerade framför sågens kapanhåll, den främre rejält fastsatt med hjälp av excenterspännaren, mellan dem har jag spänt fast en bit spånskiva, knappt trehundra mm lång. Dags för testkörning!
[bild]
[bild]
Kapningen var helt odramatisk, bara att skjuta upp bakre delen av jiggen mot den främre så att ämnet klämdes stadigt fast och sedan trycka på och föra spånbiten genom klingan.
Nu satte jag avkapet, som var knappt femtio gånger sextio mm stort i F&F och testade att slica av några millimeter:
[bild]
Heller inga problem! Nästa test var att ta återstoden av klossen och dela den ungefär på mitten.
[bild]
Lugnt och fint genom klingan bara så var det gjort. Med reservation för att det var en bit spån som mättes så såg vinklarna rätt bra ut också.
[bild]
[bild]
[bild]
Avrundade testkörningen med att spänna fast resten av spånbiten för att klyva av en remsa på längden.
[bild]
Enkelt och smidigt det också.
[bild]
För att summera det hela är jag väldigt nöjd med utfallet av den här jiggen. Den är stadig och helt glappfri och ger tydligen rätvinkliga snitt vilket jag ansträngt mig för att uppnå.
Vill jag kan jag göra och montera sidostopp på de övre delarna av T-profilerna för repetitiva snitt.
[bild]
Bäst av allt är ändå att jag på ett säkert sätt kan såga mindre detaljer än jag tidigare vågat och med händerna på säkert avstånd från klingan.
Mycket glad att jag lade tid och arbete på att göra den här jiggen!
Stort tack till dig som orkat läsa det här och titta på alla bilder jag tagit!
//Ronnie
Stiligt Ronnie,
Är själv inte speciellt inläst på Fritz o Franz men kolla lite snabbt på extremewoodworker. Man spänner alltså fast främre käften medan den bakre är fri att röra sig i framåt/bakåtriktningen o så knuffar man den framåt för att hålla ämnet. Håller man emot med vänstern nånstans för att få tillräcklig hållkraft utan att justerbordet rullar iväg? Annars borde max hållkraft vara = friktionen i justerbordet. Kanske inget problem i praktiken, försöker bara förstå hur man opererar tingesten.
Är själv inte speciellt inläst på Fritz o Franz men kolla lite snabbt på extremewoodworker. Man spänner alltså fast främre käften medan den bakre är fri att röra sig i framåt/bakåtriktningen o så knuffar man den framåt för att hålla ämnet. Håller man emot med vänstern nånstans för att få tillräcklig hållkraft utan att justerbordet rullar iväg? Annars borde max hållkraft vara = friktionen i justerbordet. Kanske inget problem i praktiken, försöker bara förstå hur man opererar tingesten.
Tack Ola! Tanken är just att man använder justerbordet som vanligt, det vill säga att det rör sig när man för ämnet förbi sågklingan. F&F ger bara ett säkert sätt att hålla fast det man vill såga.Ola C skrev:
Vanligtvis flyttar man fram kapanhållet på justerbordet och positionerar främre delen av jiggen mot det och klämmer sedan fast ämnet genom att trycka bakre delen mot ämnet/framdelen/kapanhållet.
På så vis får man (tillsammans med sågklingans motstånd antar jag) hållkraft för ämnet.
Det som är nytt med Steves jig är att främre delen självständigt kan spännas fast på justerbordet så att man kan klämma fast arbetsstycket mot det med den bakre halvan av jiggen.
Så slipper man flytta kapanhållet också!
//Ronnie
Lite kasserade bitar spånskiva, osb, en regel, tvingar och blandade oliver — klart att testa första prototypen av nya klingskyddet till justersågen.
Idag var det dags att se om jag tänker rätt när det gäller mitt nya klingskydd. Såhär såg senaste skissen ut:
Tanken var att ha ett rollerskatehjul (90 mm Ø) i nosen och en liten vals i aktern som skulle underlätta för ämnet att passera under skyddet.
Första testet visade att det inte funkade för material som var tjockare/högre än 18 mm; tyvärr har jag inga bilder på det magplasket. Förmodligen skulle hjulet behöva en diameter på 150 mm eller mer.
Åter till ursprungsidén: balansering av klingskyddet med motvikt.
Hjulet borttaget, i övrigt har testriggen bara fått övre delen av "länkaget" förlängd bakåt och här kommer de ack så viktiga oliverna in. När jag ställde en våg under prototypen visade den ett nedåttryck på 500 gram; olivburken innehåller 290 gram oliver i lag.
Nu var det lätt att flytta stroppen tills dess hela anordningen var i jämvikt.
Nedre läge:
Mellanläge ca:
Övre läge:
Jag kan ställa "klingskyddet" i valfritt läge utan svaj trots att jag avsiktligt har i stort sett noll friktion i lederna på länkarmarna och framåtrörelsen är liten, ca elva mm.
Där ser man vad man kan åstadkomma med en burk oliver.
På det färdiga klingskyddet tänker jag att motvikten får vara en cirkelformad tyngd — ungefär som en vikt till en hantel — som kan skruvas framåt/bakåt på en utskjutande gängstång.
Nu ska jag bara putsa på formen, lösa dammutsug samt hur hållaren till skyddet ska vara konstruerad, göra en prototyp vers 2.0 för testning, skaffa material och bygga så är det klart!
//Ronnie
Idag var det dags att se om jag tänker rätt när det gäller mitt nya klingskydd. Såhär såg senaste skissen ut:
Tanken var att ha ett rollerskatehjul (90 mm Ø) i nosen och en liten vals i aktern som skulle underlätta för ämnet att passera under skyddet.
Första testet visade att det inte funkade för material som var tjockare/högre än 18 mm; tyvärr har jag inga bilder på det magplasket. Förmodligen skulle hjulet behöva en diameter på 150 mm eller mer.
Åter till ursprungsidén: balansering av klingskyddet med motvikt.
Hjulet borttaget, i övrigt har testriggen bara fått övre delen av "länkaget" förlängd bakåt och här kommer de ack så viktiga oliverna in. När jag ställde en våg under prototypen visade den ett nedåttryck på 500 gram; olivburken innehåller 290 gram oliver i lag.
Nu var det lätt att flytta stroppen tills dess hela anordningen var i jämvikt.
Nedre läge:
Mellanläge ca:
Övre läge:
Jag kan ställa "klingskyddet" i valfritt läge utan svaj trots att jag avsiktligt har i stort sett noll friktion i lederna på länkarmarna och framåtrörelsen är liten, ca elva mm.
Där ser man vad man kan åstadkomma med en burk oliver.
På det färdiga klingskyddet tänker jag att motvikten får vara en cirkelformad tyngd — ungefär som en vikt till en hantel — som kan skruvas framåt/bakåt på en utskjutande gängstång.
Nu ska jag bara putsa på formen, lösa dammutsug samt hur hållaren till skyddet ska vara konstruerad, göra en prototyp vers 2.0 för testning, skaffa material och bygga så är det klart!
//Ronnie
Intressant och vara med på resan ”från ax till limpa”!P Pysslarn skrev:Lite kasserade bitar spånskiva, osb, en regel, tvingar och blandade oliver — klart att testa första prototypen av nya klingskyddet till justersågen.
Idag var det dags att se om jag tänker rätt när det gäller mitt nya klingskydd. Såhär såg senaste skissen ut:
[bild]
Tanken var att ha ett rollerskatehjul (90 mm Ø) i nosen och en liten vals i aktern som skulle underlätta för ämnet att passera under skyddet.
Första testet visade att det inte funkade för material som var tjockare/högre än 18 mm; tyvärr har jag inga bilder på det magplasket. Förmodligen skulle hjulet behöva en diameter på 150 mm eller mer.
Åter till ursprungsidén: balansering av klingskyddet med motvikt.
[bild]
Hjulet borttaget, i övrigt har testriggen bara fått övre delen av "länkaget" förlängd bakåt och här kommer de ack så viktiga oliverna in. När jag ställde en våg under prototypen visade den ett nedåttryck på 500 gram; olivburken innehåller 290 gram oliver i lag.
Nu var det lätt att flytta stroppen tills dess hela anordningen var i jämvikt.
Nedre läge:
[bild]
Mellanläge ca:
[bild]
Övre läge:
[bild]
Jag kan ställa "klingskyddet" i valfritt läge utan svaj trots att jag avsiktligt har i stort sett noll friktion i lederna på länkarmarna och framåtrörelsen är liten, ca elva mm.
Där ser man vad man kan åstadkomma med en burk oliver.
På det färdiga klingskyddet tänker jag att motvikten får vara en cirkelformad tyngd — ungefär som en vikt till en hantel — som kan skruvas framåt/bakåt på en utskjutande gängstång.
Nu ska jag bara putsa på formen, lösa dammutsug samt hur hållaren till skyddet ska vara konstruerad, göra en prototyp vers 2.0 för testning, skaffa material och bygga så är det klart!
//Ronnie
Nu är ju forskningen avklarad så resten kommer att gå fort.
”Du har ju hela helgen på dig”!
Dag
Finurligt! Men kommer du inte bli galen på en gängstångslösning? Iaf med M-gänga blir det väldigt långsamt att ändra jmf m olivburken.P Pysslarn skrev:Lite kasserade bitar spånskiva, osb, en regel, tvingar och blandade oliver — klart att testa första prototypen av nya klingskyddet till justersågen.
Idag var det dags att se om jag tänker rätt när det gäller mitt nya klingskydd. Såhär såg senaste skissen ut:
[bild]
Tanken var att ha ett rollerskatehjul (90 mm Ø) i nosen och en liten vals i aktern som skulle underlätta för ämnet att passera under skyddet.
Första testet visade att det inte funkade för material som var tjockare/högre än 18 mm; tyvärr har jag inga bilder på det magplasket. Förmodligen skulle hjulet behöva en diameter på 150 mm eller mer.
Åter till ursprungsidén: balansering av klingskyddet med motvikt.
[bild]
Hjulet borttaget, i övrigt har testriggen bara fått övre delen av "länkaget" förlängd bakåt och här kommer de ack så viktiga oliverna in. När jag ställde en våg under prototypen visade den ett nedåttryck på 500 gram; olivburken innehåller 290 gram oliver i lag.
Nu var det lätt att flytta stroppen tills dess hela anordningen var i jämvikt.
Nedre läge:
[bild]
Mellanläge ca:
[bild]
Övre läge:
[bild]
Jag kan ställa "klingskyddet" i valfritt läge utan svaj trots att jag avsiktligt har i stort sett noll friktion i lederna på länkarmarna och framåtrörelsen är liten, ca elva mm.
Där ser man vad man kan åstadkomma med en burk oliver.
På det färdiga klingskyddet tänker jag att motvikten får vara en cirkelformad tyngd — ungefär som en vikt till en hantel — som kan skruvas framåt/bakåt på en utskjutande gängstång.
Nu ska jag bara putsa på formen, lösa dammutsug samt hur hållaren till skyddet ska vara konstruerad, göra en prototyp vers 2.0 för testning, skaffa material och bygga så är det klart!
//Ronnie
@nanowire och @stigen, ett besman var den ursprungliga inspirationen till motviktslösningen till klingskyddet.
Förstår fullt ut vad ni menar men jag tänker att det blir sällan som jag har anledning att justera motvikten — klingskyddet väger ju det det väger s a s. Därför känner jag att jag vill ha en anordning där jag t o m kan låsa viktens läge med hjälp av muttrar framför och bakom den så att den inte flyttar sig av vibrationer eller att jag råkar banka till den med en planka e dyl.
Som alltid tacksam för all input!
//Ronnie
Förstår fullt ut vad ni menar men jag tänker att det blir sällan som jag har anledning att justera motvikten — klingskyddet väger ju det det väger s a s. Därför känner jag att jag vill ha en anordning där jag t o m kan låsa viktens läge med hjälp av muttrar framför och bakom den så att den inte flyttar sig av vibrationer eller att jag råkar banka till den med en planka e dyl.
Som alltid tacksam för all input!
//Ronnie
