Fråga om ansvar etc vid plötslig sjukdom
En släkting och dennes sambo bodde tillsammans i ett hus på landet. Förra veckan fick mannen en stroke men klarade livhanken. Dock verkar det vara så att denne nu så länge han lever kommer att behöva hjälp med allt och chansen att han blir "klar" igen är mycket små. Förmodligen kommer denne inte att kunna bo kvar i hemmet då vårdbehovet är omfattande och hans sambo också hon är lite krasslig (de är i 80-års åldern).
De har levt med delad ekonomi där pensionerna har kommit in på varsitt bankkonto sen har de gått ner på byn och tagit ut cash ca 5000 kr var som de sen betalar hushållets räkningar med. De känner inte till något om varandras ekonomi, ej heller koder till bankomatkort etc. Inga papper finns skrivna kring vad som ska hända vid en sån här händelse.
Första frågan rör betalning. Hon som kan bo kvar i huset har inte tillräcklig pension för att kunna leva där, tror hon får ut netto ca 6000 kr. Hon kommer ju inte heller åt sin sambos konto, så det kommer att krisa sig redan nu vid nästa månadsskifte då hon inte har någon buffert att räkna med på kontot heller, han var tydligen den som hade lite pengar medan hon i princip hade buffert för månadens utgifter på kontot. Nu ligger han helt utslagen och chansen är minimal att han kommer minnas speciellt mycket. Hur ska släktingen gå till väga för att betala räkningarna nu i ett akut skede, går det att lösa med mindre än att någon får låna henne lite pengar?
Den andra frågan gäller i ett längre skede. Om han skrivs in på ett demensboende eller liknande, då upphör de antagligen att vara sambos, och då försvinner hans betalningsansvar för de gemensamma räkningarna. Detta gör att min släkting knappt kommer att ha råd att bo kvar i huset med sin låga pension. Hon äger inte huset men får bo där gratis av en annan släkting mot att hon står för alla driftskostnader och renovering. Dock är huset av äldre snitt med stora kostnader för ved, försäkring etc och har ett ganska omfattande renoveringsbehov med halvt spruckna fönsterrutor på några ställen. Kanske går det att bo kvar med nån form av bostadstillägg om man har så pass dålig pension? Jag gissar hon klarar sig, dvs överlever med ca 8000 kr i månaden, men då finns det inte pengar till något annat. Handla mat gör hon i den väldigt dyra lokala konsumhandlaren vilket så klart driver upp månadskostnaden. De betalar dessutom av på ett lån till banken på ca 50000 för en toalett som renoverades för något år sen. De amorterar 2000 kr i månaden på detta gemensamt.
Några tips/råd för denna uppkomna situationen?
/HLH
De har levt med delad ekonomi där pensionerna har kommit in på varsitt bankkonto sen har de gått ner på byn och tagit ut cash ca 5000 kr var som de sen betalar hushållets räkningar med. De känner inte till något om varandras ekonomi, ej heller koder till bankomatkort etc. Inga papper finns skrivna kring vad som ska hända vid en sån här händelse.
Första frågan rör betalning. Hon som kan bo kvar i huset har inte tillräcklig pension för att kunna leva där, tror hon får ut netto ca 6000 kr. Hon kommer ju inte heller åt sin sambos konto, så det kommer att krisa sig redan nu vid nästa månadsskifte då hon inte har någon buffert att räkna med på kontot heller, han var tydligen den som hade lite pengar medan hon i princip hade buffert för månadens utgifter på kontot. Nu ligger han helt utslagen och chansen är minimal att han kommer minnas speciellt mycket. Hur ska släktingen gå till väga för att betala räkningarna nu i ett akut skede, går det att lösa med mindre än att någon får låna henne lite pengar?
Den andra frågan gäller i ett längre skede. Om han skrivs in på ett demensboende eller liknande, då upphör de antagligen att vara sambos, och då försvinner hans betalningsansvar för de gemensamma räkningarna. Detta gör att min släkting knappt kommer att ha råd att bo kvar i huset med sin låga pension. Hon äger inte huset men får bo där gratis av en annan släkting mot att hon står för alla driftskostnader och renovering. Dock är huset av äldre snitt med stora kostnader för ved, försäkring etc och har ett ganska omfattande renoveringsbehov med halvt spruckna fönsterrutor på några ställen. Kanske går det att bo kvar med nån form av bostadstillägg om man har så pass dålig pension? Jag gissar hon klarar sig, dvs överlever med ca 8000 kr i månaden, men då finns det inte pengar till något annat. Handla mat gör hon i den väldigt dyra lokala konsumhandlaren vilket så klart driver upp månadskostnaden. De betalar dessutom av på ett lån till banken på ca 50000 för en toalett som renoverades för något år sen. De amorterar 2000 kr i månaden på detta gemensamt.
Några tips/råd för denna uppkomna situationen?
/HLH
En bra början är väl att undersöka möjligheten till bostadsbidrag och då om möjligt söka det. Garantipensionen ligger på ca 8000 kr/månad och i princip ska man väl få bostadsbidrag så att pengarna räcker till hyra, mat och andra skäliga levnadsomkostnader.
Har sambon barn som kan bli en god man för den personen och därmed ta hand om det ekonomiska på den sidan?
Har sambon barn som kan bli en god man för den personen och därmed ta hand om det ekonomiska på den sidan?
Det är väl det vanligaste, men visst kan man höra med socialtjänsten om det. Annars så får man välja vilka räkningar som är nödvändiga att betala omgående och vilka man kan skjuta på, gärna efter en kontakt med den som skickat räkningarna.H hemljuvahem86 skrev:
Finns det något avtal skrivet vad gäller boendet, mellan ägaren och din släkting samt sambo? Specifikt då om den sjuke sambon står nämnd som hyresgäst?
Hur är det med lånet till toaletten, är det gemensamt?
Mannen kan ju eventuellt behöva en god man eller förvaltare, så det blir ju vederbörandes uppgift att klara ut hans nuvarande affärer. Frågan är ju hur mycket mannen kan knytas till boendet, eller om han "bara har bott där".
Hur är det med lånet till toaletten, är det gemensamt?
Mannen kan ju eventuellt behöva en god man eller förvaltare, så det blir ju vederbörandes uppgift att klara ut hans nuvarande affärer. Frågan är ju hur mycket mannen kan knytas till boendet, eller om han "bara har bott där".
För den absolut mest akuta situationen just nu tycker jag att ni ska kontakta personalen på stroke-avdelningen. (Kurator etc.) Har precis haft liknande situation med min far, även om just ekonomin inte var något stort problem i vårt fall.
Dock blev jag väldigt positivt överraskad hur bra stöd vi fått från avdelningen när det gäller hur sådant hanteras.
De kan hjälpa er med att etablera kontakt med god man, rätt personer på kommunen för att undersöka bostadstillägg etc samt om eventuellt din sambo behöver stöd för att rent praktiskt klara sig i boendet.
Dock blev jag väldigt positivt överraskad hur bra stöd vi fått från avdelningen när det gäller hur sådant hanteras.
De kan hjälpa er med att etablera kontakt med god man, rätt personer på kommunen för att undersöka bostadstillägg etc samt om eventuellt din sambo behöver stöd för att rent praktiskt klara sig i boendet.
Det låter som att det inte håller att bo kvar i längden. Det kommer att behövas fleta lån om 50000 kr för "oförutsedda händelser " som ju egentligen går att förutse och förebygga med underhåll i tid, men vad jag kan utläsa är detta inte gjort. I bästa fall går det att bo kvar en tid utan underhåll till en låg månadskostnad med överhängande risk för akuta problem som det inte finns besparingar att finansiera.
Känner igen detta från mina äldre släktingar där änkan bor kvar. Huset dock i bättre skick så risken mindre.
Känner igen detta från mina äldre släktingar där änkan bor kvar. Huset dock i bättre skick så risken mindre.
Som sagt, en god man bör utses, även om det med lite tur visar sig vara tillfälligt. En god man kan vara ex. en släkting, behöver godkännas. Lite osäker på om det är kommunens överförmyndare eller om det behövs beslut i tingsrätten. Så länge det inte är helt klart att han inte kommer att flytta hem igen, så är det klart rimligt att han med hjälp av gode mannen fortsätter att betala på gemensamma utgifter. Om det är en välvilligt inställd släkting som blir god man, så går det säkert att ordna den gemensamma ekonomin under längre tid.
Tipset om att kontakta kurator på vårdinrättningen för rådgivning är bra. Det kan också vara bra att höra med överförmyndaren om hur det går till att ordna god man, vem som kan bli det osv. Detta är ju en väldigt vanlig situation. Jag tror att kuratorn kan hjälpa till att ordna betalningar även innan gode mannen utsetts. Det kan finnas rent praktiska begränsningar vad gäller tillgång till bakkonton osv. Men även där tror jag kuratorn kan hjälpa till med vad som skall sägas till banken.
Tipset om att kontakta kurator på vårdinrättningen för rådgivning är bra. Det kan också vara bra att höra med överförmyndaren om hur det går till att ordna god man, vem som kan bli det osv. Detta är ju en väldigt vanlig situation. Jag tror att kuratorn kan hjälpa till att ordna betalningar även innan gode mannen utsetts. Det kan finnas rent praktiska begränsningar vad gäller tillgång till bakkonton osv. Men även där tror jag kuratorn kan hjälpa till med vad som skall sägas till banken.
Att ordna en god man tar lite tid och byråkrati. Om det finns nära släktingar kan man klara sig med att en släkting får en generalfullmakt, det kräver dock att man kan få sambon att göra någon sorts påskrift på dokumentet som kan bevittnas.
Ju snabbare ni tar kontakt med överförmyndarmyndigheten dess bättre. God man beslutas av tingsrätten på inrådan av överförmyndaren och det tar lite tid. Innan dess tror jag tyvärr att alla bankkonton är helt spärrade. Det går ju att tala med de, som skickar räkningar, om situationen, så kanske det går att få uppskov med betalningarna. När det händer något akut, så är de flesta fordringsägare förstående.
Problemet med Generalfullmakt är att den ju ska ha skrivits före insjuknandet och t.ex. banken kan ha sina åsikter med att en sådan är daterad efter sjukdomsdatum. Annars är det ju en lite snabbare väg.BirgitS skrev:
Jag upplevde att alla man kom i kontakt med förstod utmärkt att pappa hade Alzeimers och inte kunde fatta egna beslut utan att hans barn kunde ta bra beslut åt honom. Generalfullmakten var bara ett sätt för dem att få det legalt. Det var först när det var dags att få honom placerad på ett boende som generalfullmakten skrevs och han förstod inte vad han skrev på. Däremot hade ett syskon redan skött hans ekonomi och hade vanliga fullmakter i banken sen ett par år.HasseTeknik skrev:
Banker kan vara lite "svåra". Jag har, trots registerutdrag från tingsrätten, stött på svårigheter att få bort gamla och inaktuella fullmakter för huvudmans konton ! Kravet var " underskrift av kontohavaren" . Slutade med ett lite krokigt streck, skrivet av en svårt sjuk person, som underskrift och en underskrift av mig.
Nu har ju TS inte återkommit, men det har ju betydelse vem som står för räkningarna. Om den sjuke sambons namn inte finns på räkningarna kan det vara svårt att få en god man att betala dem, samt att få uppskov från fordringsägare.
Medlem
· Västernorrland
· 2 490 inlägg
Hälften av de gemensamma boendekostnaderna ska väl gode mannen betala till sambon om denne läger ut hela summan?K kindvall skrev:
Ja, det som kan härledas till gemensamma boendekostnader.
Men av TS beskrivning "pensionerna har kommit in på varsitt bankkonto sen har de gått ner på byn och tagit ut cash ca 5000 kr var som de sen betalar hushållets räkningar med. De känner inte till något om varandras ekonomi," låter det inte som det finns stenkoll på vad som är privat och gemensamt, vad som är boende eller övriga utgifter.
Boendet är gratis, så i övrigt är det väl bara el och vatten, samt telefon och försäkring om de haft det. Om släktingen står ensam på lånet kan det vara svårt att få ut för amortering på det.
Men av TS beskrivning "pensionerna har kommit in på varsitt bankkonto sen har de gått ner på byn och tagit ut cash ca 5000 kr var som de sen betalar hushållets räkningar med. De känner inte till något om varandras ekonomi," låter det inte som det finns stenkoll på vad som är privat och gemensamt, vad som är boende eller övriga utgifter.
Boendet är gratis, så i övrigt är det väl bara el och vatten, samt telefon och försäkring om de haft det. Om släktingen står ensam på lånet kan det vara svårt att få ut för amortering på det.