Beklagar, 20 bara, knappt ens vuxen... 😢P Pappa1986 skrev:
The week of mycket tankar är i antågande.. (påbörjad)
En vecka på året där mycket förändrades i livet för mig, på fler vis än ett.. och när den veckan nu återkommer så blir det till en del reflektioner över livet generellt.. vad som faktiskt är viktigt och inte!
Sorgen finns alltid där, över vad jag förlorat..(på flera vis än ett) - men livet har gått vidare.. trots allt!
Och det är som det ska vara.. det är okej att vara ledsen och sörja (olika mycket och olika länge för alla - man måste "bara" ta sig igenom det.. hitta sin väg..).. och man måste samtidigt förstå att det är okej att gå vidare utan att få skuldkänslor för det! Oavsett, så glömmer man aldrig..
Vet inte vad jag sagt om dagen min pappa dog tidigare.. men det blev hm "olyckligt på fler sätt än ett" ..
Han och jag hade planerat och fixat inför makens "jämna födelsedag" (han var väldigt/ovanligt förväntansfull), vi hade åkt och införskaffat presenter och blommor (inte bara från honom o mig..).. rekognoscerat resturang.. bokat restaurang och pappa hade erbjudit sig att agera "taxiservice" så att maken kunde få dricka på sin födelsedag (pappa själv var inte så mycket för "fina restaurangbesök" så han skulle bara agera taxi på kvällen.. resten av dagen skulle han fira med oss).
Dagen innan födelsedagen.. var en sådan här brutalt varm dag och pappa var trött på kvällskvisten (vi hade ju åkt runt och köpt saker o blommor).. så han ville inte äta med oss på kvällen utan gick upp till sig för att käka och sova.
Han var alltid en sån där person som "jag tänker inte köpa nån present".. "ni vet att jag inte ..." osv osv.. (i själva verket, i slutänden.. så gjorde han ju "allt" hehe)
Såå.. tidiigt på morgonen.. på makens födelsedag så hörde jag lite prassel och prat utanför.. och jag tänkte att han och vår "sommargäst" ändå bestämt sig för att komma och sjunga för maken.. det enda jag tänkte på var hur fasiken vår gäst hade lyckats få honom till detta.. (fick mig o skratta lite för mig själv i sängen)
Det började knacka hårt på vår ytterdörr.. och samtidigt när jag drog på mig morgonrocken och gick dit för att öppna.. så ringde det på mobilen .. men det var okänt nummer.. och bankandet fortsatte på dörren..
Jag kom fram till dörren och öppnade..
Där stod två ambulansförare (ena bankandes och den andra med mobilen i handen..).. två hemtjänstpersonal och en stor nerbackad ambulans bakom dem..
Jag kan säga att många tankar flög genom huvudet.. samtidigt som det var totalt blankt! Klockan var innan 6 på morgonen.. man var nyvaken.. man letade efter tårtan och några bekanta ansikten..
Dom frågade om jag var ensam.. dom försökte förklara att pappa var död.. vilket var ju helt absurt - han var ju i huset bredvid? jag hade ju "nyss" pratat med honom.. träffat honom.. det var ju inge fel på honom!?!
Jag hasplade ur mig nått i stil med "Trodde ni skulle sjunga och komma med tårta".. medan hjärnan fortfarande försökte få ihop trådarna..
Dom bad mig väcka maken..
Det gjorde jag..
Inte med sång och tårta.. utan med ett "Pappa har dött, ambulansen är här".. fick säga det tre gånger innan maken vaknade (han fattade heller inte!). Allt var bara så "fel".. på flera vis än ett..
Hans födelsedag blev inte riktigt enligt planen.. hela dagen fick spenderas med att ringa runt till olika ställen (begravningsbyrå osv) samt familj (och berätta vad som hänt) och vänta på folk (folk som skulle hämta honom, dödförklara honom officiellt osv).. och ta farväl själva (hann inte direkt vara ledsen.. eller få ihop infon i skallen).
På kvällen åkte vi trots allt till restaurangen - för det var vad pappa hade önskat vi gjorde! (han hade ju varit med och planerat osv).. Även om vi själva inte kände direkt för att "fira nån födelsedag".. men vi skålade för både maken, pappa och livet..
Så varje år nu.. är ju makens födelsedag förknippat med min pappas död (och allt som hände runt om) - vilket är ganska tragiskt på fler sätt än ett (ens födelsedag ska ju inte vara förknippat med död..)
Men döden är sällan något man planerar.. varken sin egna eller andras! Den dyker upp när man som minst anar det.. och därav ska man ta tillvara på alla dagar man har, för man vet inte hur många man/andra har, och man ska heller inte skjuta upp allt.. för det är inte säkert man hinner göra "det" man vill.. eller ordna upp problem/relationer.. som man vill!
Nåja.. nuförtiden blir det en blomma till maken och en blomma till minnesstenen ❤️
.. det känns okej att fira makens födelsedag igen!
Även om jag också såklart tänker lite extra på min pappa med!
En vecka på året där mycket förändrades i livet för mig, på fler vis än ett.. och när den veckan nu återkommer så blir det till en del reflektioner över livet generellt.. vad som faktiskt är viktigt och inte!
Sorgen finns alltid där, över vad jag förlorat..(på flera vis än ett) - men livet har gått vidare.. trots allt!
Och det är som det ska vara.. det är okej att vara ledsen och sörja (olika mycket och olika länge för alla - man måste "bara" ta sig igenom det.. hitta sin väg..).. och man måste samtidigt förstå att det är okej att gå vidare utan att få skuldkänslor för det! Oavsett, så glömmer man aldrig..
Vet inte vad jag sagt om dagen min pappa dog tidigare.. men det blev hm "olyckligt på fler sätt än ett" ..
Han och jag hade planerat och fixat inför makens "jämna födelsedag" (han var väldigt/ovanligt förväntansfull), vi hade åkt och införskaffat presenter och blommor (inte bara från honom o mig..).. rekognoscerat resturang.. bokat restaurang och pappa hade erbjudit sig att agera "taxiservice" så att maken kunde få dricka på sin födelsedag (pappa själv var inte så mycket för "fina restaurangbesök" så han skulle bara agera taxi på kvällen.. resten av dagen skulle han fira med oss).
Dagen innan födelsedagen.. var en sådan här brutalt varm dag och pappa var trött på kvällskvisten (vi hade ju åkt runt och köpt saker o blommor).. så han ville inte äta med oss på kvällen utan gick upp till sig för att käka och sova.
Han var alltid en sån där person som "jag tänker inte köpa nån present".. "ni vet att jag inte ..." osv osv.. (i själva verket, i slutänden.. så gjorde han ju "allt" hehe)
Såå.. tidiigt på morgonen.. på makens födelsedag så hörde jag lite prassel och prat utanför.. och jag tänkte att han och vår "sommargäst" ändå bestämt sig för att komma och sjunga för maken.. det enda jag tänkte på var hur fasiken vår gäst hade lyckats få honom till detta.. (fick mig o skratta lite för mig själv i sängen)
Det började knacka hårt på vår ytterdörr.. och samtidigt när jag drog på mig morgonrocken och gick dit för att öppna.. så ringde det på mobilen .. men det var okänt nummer.. och bankandet fortsatte på dörren..
Jag kom fram till dörren och öppnade..
Där stod två ambulansförare (ena bankandes och den andra med mobilen i handen..).. två hemtjänstpersonal och en stor nerbackad ambulans bakom dem..
Jag kan säga att många tankar flög genom huvudet.. samtidigt som det var totalt blankt! Klockan var innan 6 på morgonen.. man var nyvaken.. man letade efter tårtan och några bekanta ansikten..
Dom frågade om jag var ensam.. dom försökte förklara att pappa var död.. vilket var ju helt absurt - han var ju i huset bredvid? jag hade ju "nyss" pratat med honom.. träffat honom.. det var ju inge fel på honom!?!
Jag hasplade ur mig nått i stil med "Trodde ni skulle sjunga och komma med tårta".. medan hjärnan fortfarande försökte få ihop trådarna..
Dom bad mig väcka maken..
Det gjorde jag..
Inte med sång och tårta.. utan med ett "Pappa har dött, ambulansen är här".. fick säga det tre gånger innan maken vaknade (han fattade heller inte!). Allt var bara så "fel".. på flera vis än ett..
Hans födelsedag blev inte riktigt enligt planen.. hela dagen fick spenderas med att ringa runt till olika ställen (begravningsbyrå osv) samt familj (och berätta vad som hänt) och vänta på folk (folk som skulle hämta honom, dödförklara honom officiellt osv).. och ta farväl själva (hann inte direkt vara ledsen.. eller få ihop infon i skallen).
På kvällen åkte vi trots allt till restaurangen - för det var vad pappa hade önskat vi gjorde! (han hade ju varit med och planerat osv).. Även om vi själva inte kände direkt för att "fira nån födelsedag".. men vi skålade för både maken, pappa och livet..
Så varje år nu.. är ju makens födelsedag förknippat med min pappas död (och allt som hände runt om) - vilket är ganska tragiskt på fler sätt än ett (ens födelsedag ska ju inte vara förknippat med död..)
Men döden är sällan något man planerar.. varken sin egna eller andras! Den dyker upp när man som minst anar det.. och därav ska man ta tillvara på alla dagar man har, för man vet inte hur många man/andra har, och man ska heller inte skjuta upp allt.. för det är inte säkert man hinner göra "det" man vill.. eller ordna upp problem/relationer.. som man vill!
Nåja.. nuförtiden blir det en blomma till maken och en blomma till minnesstenen ❤️
.. det känns okej att fira makens födelsedag igen!
Även om jag också såklart tänker lite extra på min pappa med!
Kloka ord Snigla , stor cyberkram till dej ❤️ Känner igen en del av det du skriver.
Har en del tunga grejer i "bagaget" här också , man får försöka ta tillvara på dagen
och inte skjuta upp saker. Det är också viktigt att tänka på hur man mår och sina
känslor och inte bara "sopa dom under mattan" och köra på.
Och att ordna upp problem i relationer om man kan medan personer lever , det
kan ta hårt på samvetet annars om man inte hinner det 😢
Det är heller ingen skam att ta hjälp av vården om man känner sej behöva det utan
en styrka att inse att man behöver hjälp. Alla som varit nere i det "svarta hålet" vet
hur hjälplös man är när hela känslosystemet är i totalt kaos.
Det är bra att vi har sådana här trådar så vi kan skriva av oss saker som vi upplever.
Sköt om er alla där ute 🌹
Har en del tunga grejer i "bagaget" här också , man får försöka ta tillvara på dagen
och inte skjuta upp saker. Det är också viktigt att tänka på hur man mår och sina
känslor och inte bara "sopa dom under mattan" och köra på.
Och att ordna upp problem i relationer om man kan medan personer lever , det
kan ta hårt på samvetet annars om man inte hinner det 😢
Det är heller ingen skam att ta hjälp av vården om man känner sej behöva det utan
en styrka att inse att man behöver hjälp. Alla som varit nere i det "svarta hålet" vet
hur hjälplös man är när hela känslosystemet är i totalt kaos.
Det är bra att vi har sådana här trådar så vi kan skriva av oss saker som vi upplever.
Sköt om er alla där ute 🌹
Alltid lite jobbigt att gå in här och läsa, samtidigt som det är skönt att skriva av sig en del som man bär på.
Snart 4 mån sen min systerson gick bort och det blir verkligen inte lättare, man tänker på sina syskon, syskonbarn, morföräldrar, kompisar mm. Det är så många som påverkas av något så negativt när en ung människa går fort men man märker hur viktigt det är att prata och lyfta om det otänkbara som hänt.
Men ägna tankar, hylla och hedra den underbara människa som ej längre finns med oss.
❤️❤️❤️
Snart 4 mån sen min systerson gick bort och det blir verkligen inte lättare, man tänker på sina syskon, syskonbarn, morföräldrar, kompisar mm. Det är så många som påverkas av något så negativt när en ung människa går fort men man märker hur viktigt det är att prata och lyfta om det otänkbara som hänt.
Men ägna tankar, hylla och hedra den underbara människa som ej längre finns med oss.
❤️❤️❤️