Haha..... jag brukar kallas optimist.dd88 skrev:
Så pass att byråkratjävlarna (det är en yrkestittel) på folkpensionsanstalten och socialen är arga på mig mest hela tiden för att jag inte anpassar mig till den svartsynthet och apati och depressivitet som anstår min samhällsklass utan envist håller på att kravla mig upp ur gropen och komma på benen.
Jag säger är att om vi vågar se hotet i ögonen och vågar göra någonting åt det så kan vi!
Administrator
· Skåne
· 8 668 inlägg
Eftersom vi håller på att glida från ämnet vill jag påminna om TS fråga, som är den vi ska besvara:
”Vi kan inte vara de enda som tänker såhär?
Tanken är egentligen inte att diskutera våran specifika situation utan våra tankar kring lån och om din/er situation såg liknande ut hur du/ni löste det tillslut?”
/Moderator
”Vi kan inte vara de enda som tänker såhär?
Tanken är egentligen inte att diskutera våran specifika situation utan våra tankar kring lån och om din/er situation såg liknande ut hur du/ni löste det tillslut?”
/Moderator
En bostad kostar ganska mycket och har "alltid" gjort. Mina föräldrar skuldsatte sig hårdare när dom köpte bostad, än vad folk gör nu. Dvs större andel av disponibel inkomst gick till boende. (Med borgen kunde man låna ganska mycket. Och med en inkomst så har man inte så mycket inkomst).
Eric Olson som talar på en avanza-tillställning (finns på youtube) berättar om hur folk tar i när de köper bostad och "alltid" har gjort. Ca 30% av disponibel inkomst har gått till bostad. Och det verkar inte ha ändrat sig. Då räknar man också in renovering mm. Annars ligger villaägare i snitt på ca 15% av disponibel inkomst. Men då är det inklusive äldre personer som amorterat av skulden, och bara betalar drift. (Underhåll tenderar dom att inte bry sig om så mycket).
Så svaret är att räkna med att låna. Titta på vad det kostar att bygga ett hus. Och fundera över om byggjobbare/hantverkare tänker sänka sina löner framöver. Är svaret nej, så räkna inte med något nämnvärt prisfall. Köper man där marken är extremt dyr kan det naturligtvis bli prisfall vid ett konjunkturras. Det kan man undvika om man är orolig över det. Är man väldigt orolig över prisfall kan man ta försäkring mot det.
Se också till att ha marginaler. Oväntade utgifter är troligare än oväntade inkomster. Köp något till lägre pris och köp något bättre senare när ni sparat ihop större kontantinsats. Eller köp så mycket som bankerna går med på. Tvärtemot vanlig föreställning så ser dom till att hålla ned risken rejält. De obefintliga kreditförlusterna är en tydlig indikation på det.
Notera också att som hyresgäst betalar man räntor i hyran. Fastighetsbolag brukar ha ca 50% skuldsättning. Ovanpå detta kommer ofta tomtavgäld, vilket kan ses som att man lånar till tomten. Kan man nu förlika sig med att betala detta, så kan man väl förlika sig med att betala ränta på egna lån.
Knappast. Ingen politiker kan eller kommer hjälpa de med stora lån. Lösningen blir en livslång avbetalningsplan som utesluter semester spenderad på annan ort än hemma. Någon måste betala för kalaset som har blivit för några som tjänat på bostaden.H hempularen skrev:
Jag tror att det som kommer utlösa lavinen är att du kommer kunna köpa hus i "platta paket" som tillverkas med stor automation. Detta kommer driva ner priserna för en ny bostad och så är raset där.
Ja, får verkligen hoppas att vi som gjort "rätt" val och inte förköpt oss slipper sopa upp resterna dom som inte orkat med sina skulder.
För det är ju ingen rättighet att köpa och bo i dyra fina hus och åka i nya fina bilar mm.mm.
För det är ju ingen rättighet att köpa och bo i dyra fina hus och åka i nya fina bilar mm.mm.
Vid krisen i början på 90- talet hjälptes många (inte alla) av politiska ingripanden. Staten gick tom, med vinst på ingripandet.
Det är överhuvudtaget relativt ovanligt att någon försätts i livslång omöjlig skuldsättning. Banken har inget intresse av att en av deras kunder bara blir ett problem, både för banken och för individen. Det är en bättre affär för banken att skriva ned en sådan skuldsättning till en rimlig nivå. Står du med en obetalbar skuld på typ 5 milj, så vet banken att de får aldrig in pengarna. Då är det mer lönsamt fäör banken om du snabbt blir skuldfri, och åter kan bli en lönsam kund för banken. De förlorade pengarna är borta, ingen tjänar på att skicka högar med kravbrev som aldrig betalas.
Det ligger något i uttrycket: Om jag är skyldig 100 000 så är det mitt problem, är jag skyldig 10 milj, så är det bankens problem.
Det är överhuvudtaget relativt ovanligt att någon försätts i livslång omöjlig skuldsättning. Banken har inget intresse av att en av deras kunder bara blir ett problem, både för banken och för individen. Det är en bättre affär för banken att skriva ned en sådan skuldsättning till en rimlig nivå. Står du med en obetalbar skuld på typ 5 milj, så vet banken att de får aldrig in pengarna. Då är det mer lönsamt fäör banken om du snabbt blir skuldfri, och åter kan bli en lönsam kund för banken. De förlorade pengarna är borta, ingen tjänar på att skicka högar med kravbrev som aldrig betalas.
Det ligger något i uttrycket: Om jag är skyldig 100 000 så är det mitt problem, är jag skyldig 10 milj, så är det bankens problem.
Jag råkar känna flera personer som är eller har varit överskuldsatta och i praktiken är det inte så enkelt ens i Finland. Jag har läst att det är betydligt lättare att få skuldsanering i Finland än i Sverige.
Banken vill helt uppenbart ha en kund av vilken de varje månad kan utmäta allt utom ett lagstadgat existensminimum.
Genom lagstiftningen om skuldsanering kan banken ofta tvingas att gå med på en skuldnedskrivning som innebär 15 eller 20 år på lagstadgat existensminimum och egendomslöshet och därefter skuldfrihet men åtminstone vissa banker är beredda att satsa mycket juristarbetstid för att hindra att så sker.
Fast rent allmänt har jag fått uppfattningen att folk är dåliga på att hålla kostnaderna nere. I grunden krävs det inte så stora saker för att sänka kostnaderna och frigöra pengar till amorteringar.
Till exempel genom att hugga ved och spara in mellan 5000 och 30000 kronor i året på värmekostnaderna i stället för att betala för gymkort och gå på gym.
Till exempel genom att sätta gränsen att man skjutsar barn till aktiviteter högst en kväll i veckan per barn.
Till exempel genom att samåka flera i bilen då man pendlar
Till exempel genom att använda kvällar och helger till att städa på bygget och utföra okvalificerade arbeten enligt byggarens anvisningar i utbyte mot prisavdrag då man bygger.
Sådant som var nästan självklart då jag växte upp och bostadslån i Finland skulle betalas på 15 år men inte tycks vara det numera.
Banken vill helt uppenbart ha en kund av vilken de varje månad kan utmäta allt utom ett lagstadgat existensminimum.
Genom lagstiftningen om skuldsanering kan banken ofta tvingas att gå med på en skuldnedskrivning som innebär 15 eller 20 år på lagstadgat existensminimum och egendomslöshet och därefter skuldfrihet men åtminstone vissa banker är beredda att satsa mycket juristarbetstid för att hindra att så sker.
Fast rent allmänt har jag fått uppfattningen att folk är dåliga på att hålla kostnaderna nere. I grunden krävs det inte så stora saker för att sänka kostnaderna och frigöra pengar till amorteringar.
Till exempel genom att hugga ved och spara in mellan 5000 och 30000 kronor i året på värmekostnaderna i stället för att betala för gymkort och gå på gym.
Till exempel genom att sätta gränsen att man skjutsar barn till aktiviteter högst en kväll i veckan per barn.
Till exempel genom att samåka flera i bilen då man pendlar
Till exempel genom att använda kvällar och helger till att städa på bygget och utföra okvalificerade arbeten enligt byggarens anvisningar i utbyte mot prisavdrag då man bygger.
Sådant som var nästan självklart då jag växte upp och bostadslån i Finland skulle betalas på 15 år men inte tycks vara det numera.
Men du pratar bara om att månadskostnaden är jämförbar förr och nu. En gigantisk skillnad är att våra föräldrar kunde amortera bort hela lånet på kanske 20 år. Svenne Banan i stadsradhuset i närförort kan inte amortera bort på 200 år. Visst lönerna har fördubblats men bopriserna har ju tiodubblats. "Det är bara monopolpengar" som en bekant uttryckte det med ett lite snett leende när han köpte för 10+ mille. Inte räknar han med att betala tillbaka inte. Han spelar spelet. Det är inte meningen att man ska bli skuldfri.D daVinci skrev:
Bor i stan och har haft koll på husmarknaden senaste 10åren iaf.
Som på resten av marknaden så känns ju läget lite svajigt nu och jag tror nog på en mindre tillbakagång kommande åren.
Men av egen erfarenhet så känns det väldigt mkt jobbigare att spekulera och oroa sig. När man väl har det där lånet så vänjer man sig rätt snabbt med eländet och tänker går det åt skogen så är man i gott sällskap.
Sen tror jag att intresset för att bosätta sig i Östersund kommer fortsätta öka.
Som på resten av marknaden så känns ju läget lite svajigt nu och jag tror nog på en mindre tillbakagång kommande åren.
Men av egen erfarenhet så känns det väldigt mkt jobbigare att spekulera och oroa sig. När man väl har det där lånet så vänjer man sig rätt snabbt med eländet och tänker går det åt skogen så är man i gott sällskap.
Sen tror jag att intresset för att bosätta sig i Östersund kommer fortsätta öka.
Ge det tid så kommer ni se vi kommer återgå till brukssamhället, jordbruksmark kommer bli extremt mycket värd. Självhushållning, odla egen föda ect.. Urbaniseringen är dömd...
Ni ser redan nu vad som händer med centrala delarna i väldigt många (små till mellanstora) städer, affärer flyttar ut till industriområden i utkanten, de som stannar kvar går det dåligt för och konkar till slut. när det händer droppar priserna på både lokaler och bostäder, ingen anledning bo centralt om det inte finns någon infrastruktur kvar att tala om.. Svårt hitta mark att bygga på, parkeringsplatser blir en bristvara och kollektivtrafiken är inte på topp i väldigt många städer så bil är mer eller mindre ett krav.
Så mitt råd, köp er en liten gård, börja odla i liten skala och hugg tag i all jordbruksmark man kommer över, det kommer göra er rika i framtiden
inga problem ha två bilar, har en ny hybridbil och en gammal 10000 kr bil som vi kör med dagligen, 2 mil till arbetet för oss båda, exkluderar dagissväng för två små barn, när det går så samåker vi givetvis.
Så skaffa EN ny, fräsch kärra, gärna en hybrid om möjligt, ha en billig andrabil som inte kostar mer än att köra den, lär er skruva enkla saker. Man behöver inte ha det bästa i alla lägen, snåla där man kan och investera i bra saker där det verkligen behövs.
Om oss, 27 och 32 år, två barn i dagisålder. bruttolön tillsammans ca 55000 liten gård köpt ca 2,5 mil från staden för 1,5 miljoner för två år sedan, kåken är på 100 kvm , äger även en sommarstuga men noll andra lån (bilen är en tjänstebil med även subventionerat drivmedel privat) räknar jag på den "förmånen" som en inkomst motsvarar det ca 5000 i månaden minimum. Total skuldsättning 1,7 miljoner.
Hade inte kontantinsatsen vid köp så lånade även 15% blanco, amorterade nästan 70,000:- första året på det lånet (tufft) och fick sen som belöning att värdet hade ökat så pass att vi fick baka in allt i bottenlånet. Vi hade utgifter på nästan 14000 i månaden bara på huset, plus mindre renoveringar.. inte mycket över till lekar precis, plus en stress inför väntande mammaledighet för frugan. Men vi ville, och fixade det utan problem ändå när man bara lade manken till.
Sparar minst 20% av nettolönen varje månad, samt investerar större delen av resterande fritt kapital i huset på ett eller annat sätt. Renoverar pö om pö, absolut inga hantverkare om det ej handlar om behörighetskrävande arbete. Amorterar så lånen skall vara betalda om 25 år.
Det funkar skitbra! Även om man lägger på 500,000 till för huset så går kalkyler ihop, men måste tänka på resterande utgifter. Skit i semester varje år, köp inte massor med dyra leksaker. Jag väntar till 50, då ska jag ha en riktig ålderskris och köpa både MC, skoter och jänkare
Drog bara detta exempel för att vi hade liknande inkomster och bor i nordligare delar Sverige.... Jag vet ni kommer lyckas, men flytta till landet och börja odla tomater och annat jox, man blir fasen lyckligare av sånt
MVH
Tobias
Ni ser redan nu vad som händer med centrala delarna i väldigt många (små till mellanstora) städer, affärer flyttar ut till industriområden i utkanten, de som stannar kvar går det dåligt för och konkar till slut. när det händer droppar priserna på både lokaler och bostäder, ingen anledning bo centralt om det inte finns någon infrastruktur kvar att tala om.. Svårt hitta mark att bygga på, parkeringsplatser blir en bristvara och kollektivtrafiken är inte på topp i väldigt många städer så bil är mer eller mindre ett krav.
Så mitt råd, köp er en liten gård, börja odla i liten skala och hugg tag i all jordbruksmark man kommer över, det kommer göra er rika i framtiden
inga problem ha två bilar, har en ny hybridbil och en gammal 10000 kr bil som vi kör med dagligen, 2 mil till arbetet för oss båda, exkluderar dagissväng för två små barn, när det går så samåker vi givetvis.Så skaffa EN ny, fräsch kärra, gärna en hybrid om möjligt, ha en billig andrabil som inte kostar mer än att köra den, lär er skruva enkla saker. Man behöver inte ha det bästa i alla lägen, snåla där man kan och investera i bra saker där det verkligen behövs.
Om oss, 27 och 32 år, två barn i dagisålder. bruttolön tillsammans ca 55000 liten gård köpt ca 2,5 mil från staden för 1,5 miljoner för två år sedan, kåken är på 100 kvm , äger även en sommarstuga men noll andra lån (bilen är en tjänstebil med även subventionerat drivmedel privat) räknar jag på den "förmånen" som en inkomst motsvarar det ca 5000 i månaden minimum. Total skuldsättning 1,7 miljoner.
Hade inte kontantinsatsen vid köp så lånade även 15% blanco, amorterade nästan 70,000:- första året på det lånet (tufft) och fick sen som belöning att värdet hade ökat så pass att vi fick baka in allt i bottenlånet. Vi hade utgifter på nästan 14000 i månaden bara på huset, plus mindre renoveringar.. inte mycket över till lekar precis, plus en stress inför väntande mammaledighet för frugan. Men vi ville, och fixade det utan problem ändå när man bara lade manken till.
Sparar minst 20% av nettolönen varje månad, samt investerar större delen av resterande fritt kapital i huset på ett eller annat sätt. Renoverar pö om pö, absolut inga hantverkare om det ej handlar om behörighetskrävande arbete. Amorterar så lånen skall vara betalda om 25 år.
Det funkar skitbra! Även om man lägger på 500,000 till för huset så går kalkyler ihop, men måste tänka på resterande utgifter. Skit i semester varje år, köp inte massor med dyra leksaker. Jag väntar till 50, då ska jag ha en riktig ålderskris och köpa både MC, skoter och jänkare
Drog bara detta exempel för att vi hade liknande inkomster och bor i nordligare delar Sverige.... Jag vet ni kommer lyckas, men flytta till landet och börja odla tomater och annat jox, man blir fasen lyckligare av sånt
MVH
Tobias
Redigerat:
När jag byggde i slutet på 70 talet kostade mitt hus ca 8,5 ggr min årslön, I dag bygger man motsvarande villa i motsvarande läge för ca 10 ggr "min" årslön. Så lite dyrare har det blivit MEN om man ser till den ökade standarden (tex isolering, uppvärmningsystem mm) blir skillnaden rät liten, jag skulle vilja påstå försumbar.
Hur klarade då vi av ekonomin, jo det "övriga" som inte var nödvändigt fick stryka på foten, det var blodpudding och pannkaka,
semestern var vedhuggning och någon enstaka dag hos släkt, aldrig ens tanke på fjäll eller utland. Bilar som för länge sedan sett sina bästa dagar som man fick lära sig att laga själv. Barn som fick klara sig utan skjuts till dom flesta arrangemang. Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst.
Men så vände det när barnen flyttade ut och lånen minskade och så småningom nya bilar,utlandsresor, och i princip vad man vill ha.
En lite äldre arbetskamrat sade till mig när det såg lite tungt ut att: vänta tills du blir 55 då löser det sig. Och jag tror att det ligger rätt mycket i det, bara man orkar vänta.
Hur klarade då vi av ekonomin, jo det "övriga" som inte var nödvändigt fick stryka på foten, det var blodpudding och pannkaka,
semestern var vedhuggning och någon enstaka dag hos släkt, aldrig ens tanke på fjäll eller utland. Bilar som för länge sedan sett sina bästa dagar som man fick lära sig att laga själv. Barn som fick klara sig utan skjuts till dom flesta arrangemang. Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst.
Men så vände det när barnen flyttade ut och lånen minskade och så småningom nya bilar,utlandsresor, och i princip vad man vill ha.
En lite äldre arbetskamrat sade till mig när det såg lite tungt ut att: vänta tills du blir 55 då löser det sig. Och jag tror att det ligger rätt mycket i det, bara man orkar vänta.
Men å andra sidan vill man ge sina barn en varierad och innehållsrik uppväxt - och det är då man behöver pengar.
Djur och natur är extremt bra för ungarna, höns, odla, plocka bär ect.. de älskar det. När de blir äldre får vänner mer värde givetvis, men de lär dom känna på dagis samt i föräldrars umgängeskrets. Att åka bada, äventyrsland och diverse andra utflykter tycker jag ska ses som lyx, något man gör nån gång om året bara.
Växte själv upp på landet, riktig bondgård med djur och allt vad det innebär. Slåttertider, arbeta i skogen. fanns inget mer spännande när man var liten, alla maskiner som man kunde titta på, lära sig köra traktor vid 5-6-7 års ålder.
När tonåren infinner sig hade jag en tyngre period när man kände sig isolerad, men när moped och epatraktor kom in i bilden hade man en frihet att göra mer eller mindre vad man ville. Sen var det körkort och då var livet igång! Låter bondigt för många människor, men man lever ett skönt liv..
Hade en extremt trevlig uppväxt när man tänker tillbaka, något jag också vill överföra till mina barn men med en liten twist, det man lärt sig själv som kan göra livet enklare. SÅ tror jag det egentligen är meningen vi ska leva..
Tänk Mandelmans, idag "nedvärderat" till ett simpelt underhållsprogram som mest verkar fokusera på deras mer kufiska sidor.. Herre gud, man har levt på det sättet i massor av år, de har bara evolverat lite, använder viss del teknik som idag finns tillgänglig emot vad som fanns på 1850 talet. Helt rätt, jag är extremt avundsjuk på deras sätt att leva egentligen.
Vi stressar ihjäl oss, självmordsfrekvensen ökar, vi äter skit och blir fetare och fetare.. Klart vi gör det, hjärnan älskar ju mat, den blir lycklig av ju mer du stoppar i dig, vi är ju "hårdkodade" på det viset. Ju rikare vi är desto fetare blir man, var ett positivt tecken på rikedom för tre hundra år sedan men idag vet vi bättre. Dags att vakna upp ur alla bubblor, lev lättare och enklare.. Lär er mer, gör mer saker praktiskt.. bränn gymkort, vägra världens sämsta uppfinning någonsin (rulltrappan, helt vansinnig) .. ut och jaga ungarna på gräsmattan istället. Mat kommer bli en bristvara, bättre då ha koll och späda ut inköpen med egenodlad mat, redan idag.
Vi kommer bli tvingade att förändra oss, jag tycker det är bättre vi börjar redan nu så våra barn och barnbarn har en liten väg att följa i alla fall istället för att börja från scratch.
Växte själv upp på landet, riktig bondgård med djur och allt vad det innebär. Slåttertider, arbeta i skogen. fanns inget mer spännande när man var liten, alla maskiner som man kunde titta på, lära sig köra traktor vid 5-6-7 års ålder.
När tonåren infinner sig hade jag en tyngre period när man kände sig isolerad, men när moped och epatraktor kom in i bilden hade man en frihet att göra mer eller mindre vad man ville. Sen var det körkort och då var livet igång! Låter bondigt för många människor, men man lever ett skönt liv..
Hade en extremt trevlig uppväxt när man tänker tillbaka, något jag också vill överföra till mina barn men med en liten twist, det man lärt sig själv som kan göra livet enklare. SÅ tror jag det egentligen är meningen vi ska leva..
Tänk Mandelmans, idag "nedvärderat" till ett simpelt underhållsprogram som mest verkar fokusera på deras mer kufiska sidor.. Herre gud, man har levt på det sättet i massor av år, de har bara evolverat lite, använder viss del teknik som idag finns tillgänglig emot vad som fanns på 1850 talet. Helt rätt, jag är extremt avundsjuk på deras sätt att leva egentligen.
Vi stressar ihjäl oss, självmordsfrekvensen ökar, vi äter skit och blir fetare och fetare.. Klart vi gör det, hjärnan älskar ju mat, den blir lycklig av ju mer du stoppar i dig, vi är ju "hårdkodade" på det viset. Ju rikare vi är desto fetare blir man, var ett positivt tecken på rikedom för tre hundra år sedan men idag vet vi bättre. Dags att vakna upp ur alla bubblor, lev lättare och enklare.. Lär er mer, gör mer saker praktiskt.. bränn gymkort, vägra världens sämsta uppfinning någonsin (rulltrappan, helt vansinnig) .. ut och jaga ungarna på gräsmattan istället. Mat kommer bli en bristvara, bättre då ha koll och späda ut inköpen med egenodlad mat, redan idag.
Vi kommer bli tvingade att förändra oss, jag tycker det är bättre vi börjar redan nu så våra barn och barnbarn har en liten väg att följa i alla fall istället för att börja från scratch.