33 172 läst ·
137 svar
33k läst
137 svar
Filosofi kring att köpa ett hus
Fast glöm inte att dessa som kommer (med några undantag) inte har några pengar. Om de ska ordnas bostad för dessa måste pengar skakas fram någonstans ifrån. Lösningen blir då att ta pengar från de som har ett arbete och bostad. Medelklassen (som är köpare av villor och bostadsrätter) får då mindre pengar att röra sig med och kan inte längre efterfråga bostäder på samma sätt som idag.N Noseone skrev:
Man kan ju se det så här:
Värdet på fastigheter har inte gått upp, däremot mängden pengar (M3) har ökat väldigt mycket på några årtionden. (tips: sök på fractional reserve banking)
Man kan säga att värdet på pengar har blivit mindre
Värdet på fastigheter har inte gått upp, däremot mängden pengar (M3) har ökat väldigt mycket på några årtionden. (tips: sök på fractional reserve banking)
Man kan säga att värdet på pengar har blivit mindre
Hmm, men hur blir det om man inte ökar M3. Större efterfrågan på pengar pga tillväxt men likadant utbud, ger skenande inflation. Finns de som försökt med det eller med att knyta kursen till ett proxy typ guld. Ingen bra idé.
M3 måste självklart öka vid tillväxt
M3 måste självklart öka vid tillväxt
Det går inte att hålla M3 konstant, eftersom räntor existerar måste nya pengar hela tiden skapas.C Chris11 skrev:
Precis, klart som korvspad att penningmängden ökar, det är ju det riksbanken gör när de justerar räntan så förstår inte riktigt vad du menade innan. Menar du att dagens fastigheter motsvarar fastighetspriserna på 70 talet i dess penningvärde? Isåfall är det en del av pusslet, en annan del var att tillgångsklassen bostäder var undervärderad fram till mitten på 90 talet och har nu justerats för att närma sig en ny jämnvikt. Dvs vi bodde alldeles för billigt (mätt i tillgångsmassa) innan och kunde investera/konsumera annat (mycket såg staten till att lägga beslag på och fördelade ut) medans nu har hi högre tillgångmassa och ökad disponibel inkomst.
Såvitt jag kan förstå är grundproblemet att penningmängden ökar.
Finansmarknaden skapar ju pengar vars värde aldrig har producerats. Någonstans måste de göra av alla pengar och eftersom mängden pengar överstiger mängden investeringsobjekt måste de hitta på nya sätt att placera dem.
Ett sätt är att truga dem på konsummenterna i form av lån.
Lån som konsummenterna aldrig någonsin kommer att kunna betala men som ger en viss avkastning i form av ränta och amorteringar och eftersom pengarnas värde aldrig har producerats och regeringarna ser till att täcka alla förluster med bankstöd så går pengarna att låna ut lättvindigt. Först får långivarna avkastning på sina imaginära pengar och på längre sikt blir de ägare till säkerheterna det vill säga gissningsvis halva västvärldens fastighetsbestånd.
Lättillgängliga överstora lån med lån ränta gör att vanliga människor helt tappar greppet om pengarnas värde och driver upp fastighetspriserna.
Jag förutspår att framtidens klassklyfta kommer att vara mellan de fastighetslösa arvlösa vars förfäder har skuldsatt sig för högt och de utländska godsherrarna som köper upp fastigheterna för vrakpriser när bankerna får fler fastigheter än de kan bli av med.
Då kommer de försiktigas ättlingar som har kunnat ärva en någotsånär skuldfri jordbit eller ett någotsånär skuldfritt hus att vara de enda vanliga medborgarna som äger fastigheter och den enda medelklassen i ett samhälle som i övrigt är feodalt med godsherrar och hyresgäster/arrendatorer vars hyror och arrenden givetvis äter upp nästan allt de förtjänar.
Ett problem som är specifikt för Sverige är att ni inte har någon fungerande regionalpolitik och ingen vettig landsbygdspolitik. Det leder till nästan hela landet avfolkas och folk packar ihop sig i några få storstäder där de rent fysiskt inte ryms. I det läget är det naturligt att de som är mest oansvariga tar störst lån och bjuder mest och så pressas bostadspriserna upp ännu värre.
Mitt förslag till trådstartaren är att leta efter arbeten i eller utanför någon mindre stad. Det blir sannolikt ett steg ned på både karriärstegen och lönestegen men i mindre städer och på landsbygden runtomkring går det fortfarande att köpa hus för rimliga pengar så i slutändan tror jag att er köpkraft kan öka betydligt även om lönen sjunker.
Då har ni möjlighet att amortera er skuldfria på sikt och bo kvar i huset tills ni hamnar på långvården och därefter ge era barn och barnbarn och barnbarnsbarn möjlighet att ärva litet och med det som start själva kunna bli någonting annat än socialbidragstagare eller fattigarbetare.
Finansmarknaden skapar ju pengar vars värde aldrig har producerats. Någonstans måste de göra av alla pengar och eftersom mängden pengar överstiger mängden investeringsobjekt måste de hitta på nya sätt att placera dem.
Ett sätt är att truga dem på konsummenterna i form av lån.
Lån som konsummenterna aldrig någonsin kommer att kunna betala men som ger en viss avkastning i form av ränta och amorteringar och eftersom pengarnas värde aldrig har producerats och regeringarna ser till att täcka alla förluster med bankstöd så går pengarna att låna ut lättvindigt. Först får långivarna avkastning på sina imaginära pengar och på längre sikt blir de ägare till säkerheterna det vill säga gissningsvis halva västvärldens fastighetsbestånd.
Lättillgängliga överstora lån med lån ränta gör att vanliga människor helt tappar greppet om pengarnas värde och driver upp fastighetspriserna.
Jag förutspår att framtidens klassklyfta kommer att vara mellan de fastighetslösa arvlösa vars förfäder har skuldsatt sig för högt och de utländska godsherrarna som köper upp fastigheterna för vrakpriser när bankerna får fler fastigheter än de kan bli av med.
Då kommer de försiktigas ättlingar som har kunnat ärva en någotsånär skuldfri jordbit eller ett någotsånär skuldfritt hus att vara de enda vanliga medborgarna som äger fastigheter och den enda medelklassen i ett samhälle som i övrigt är feodalt med godsherrar och hyresgäster/arrendatorer vars hyror och arrenden givetvis äter upp nästan allt de förtjänar.
Ett problem som är specifikt för Sverige är att ni inte har någon fungerande regionalpolitik och ingen vettig landsbygdspolitik. Det leder till nästan hela landet avfolkas och folk packar ihop sig i några få storstäder där de rent fysiskt inte ryms. I det läget är det naturligt att de som är mest oansvariga tar störst lån och bjuder mest och så pressas bostadspriserna upp ännu värre.
Mitt förslag till trådstartaren är att leta efter arbeten i eller utanför någon mindre stad. Det blir sannolikt ett steg ned på både karriärstegen och lönestegen men i mindre städer och på landsbygden runtomkring går det fortfarande att köpa hus för rimliga pengar så i slutändan tror jag att er köpkraft kan öka betydligt även om lönen sjunker.
Då har ni möjlighet att amortera er skuldfria på sikt och bo kvar i huset tills ni hamnar på långvården och därefter ge era barn och barnbarn och barnbarnsbarn möjlighet att ärva litet och med det som start själva kunna bli någonting annat än socialbidragstagare eller fattigarbetare.
Du talar klokt där på andra sidan pölen!
Dystert men träffsäkert.
Allt utopiskt politikersnack om "utmaningar" och att "hålla ihop Sverige" är lika blekt som det orangea kuvertet som vi får varje år, jag bara väntar på att det ramlar ut en bild på en lång näsa ur kuvertet vilket år som helst nu...
Dystert men träffsäkert.
Allt utopiskt politikersnack om "utmaningar" och att "hålla ihop Sverige" är lika blekt som det orangea kuvertet som vi får varje år, jag bara väntar på att det ramlar ut en bild på en lång näsa ur kuvertet vilket år som helst nu...
Dystert.....men vi kan hindra det från att bli verklighet!
Varje vanlig medborgare som betalar sig skuldfri före pensionen (och sätter maximigränsen för sitt lånande därefter) minskar risken att det inträffar och gör att medelklassen blir större och feodalismen lindrigare om (när) det inträffar.
Varje vanlig medborgare som betalar sig skuldfri före pensionen (och sätter maximigränsen för sitt lånande därefter) minskar risken att det inträffar och gör att medelklassen blir större och feodalismen lindrigare om (när) det inträffar.
Hos SCB där man kan följa penningmängden har mängden ökat med 300% sedan 1999.
Finns en bra podd om detta för er som är intresserade.
http://kapitalet.se/2018/02/26/blir-alla-pengar-vardelosa/
Finns en bra podd om detta för er som är intresserade.
http://kapitalet.se/2018/02/26/blir-alla-pengar-vardelosa/
I all välmening. Jag har full förståelse för att man får en bitter världsbild om man hamnat utanför samhällets skyddsnät, men läser jag mellan raderna så ser jag bara en bitter person som har svårt att hänga med i tidens tempo. Den dystopiska världsbilden du målar upp känns snarare som ett önsketänkande för att fler ska få må lika dåligt och känna hur jobbigt du har haft det. Inte för att du vill att andra ska lida utan för att du vill att andra ska kunna relatera. Det är ok, men gör ingen lycklig.H heimlaga skrev:Såvitt jag kan förstå är grundproblemet att penningmängden ökar.
Finansmarknaden skapar ju pengar vars värde aldrig har producerats. Någonstans måste de göra av alla pengar och eftersom mängden pengar överstiger mängden investeringsobjekt måste de hitta på nya sätt att placera dem.
Ett sätt är att truga dem på konsummenterna i form av lån.
Lån som konsummenterna aldrig någonsin kommer att kunna betala men som ger en viss avkastning i form av ränta och amorteringar och eftersom pengarnas värde aldrig har producerats och regeringarna ser till att täcka alla förluster med bankstöd så går pengarna att låna ut lättvindigt. Först får långivarna avkastning på sina imaginära pengar och på längre sikt blir de ägare till säkerheterna det vill säga gissningsvis halva västvärldens fastighetsbestånd.
Lättillgängliga överstora lån med lån ränta gör att vanliga människor helt tappar greppet om pengarnas värde och driver upp fastighetspriserna.
Jag förutspår att framtidens klassklyfta kommer att vara mellan de fastighetslösa arvlösa vars förfäder har skuldsatt sig för högt och de utländska godsherrarna som köper upp fastigheterna för vrakpriser när bankerna får fler fastigheter än de kan bli av med.
Då kommer de försiktigas ättlingar som har kunnat ärva en någotsånär skuldfri jordbit eller ett någotsånär skuldfritt hus att vara de enda vanliga medborgarna som äger fastigheter och den enda medelklassen i ett samhälle som i övrigt är feodalt med godsherrar och hyresgäster/arrendatorer vars hyror och arrenden givetvis äter upp nästan allt de förtjänar.
Ett problem som är specifikt för Sverige är att ni inte har någon fungerande regionalpolitik och ingen vettig landsbygdspolitik. Det leder till nästan hela landet avfolkas och folk packar ihop sig i några få storstäder där de rent fysiskt inte ryms. I det läget är det naturligt att de som är mest oansvariga tar störst lån och bjuder mest och så pressas bostadspriserna upp ännu värre.
Mitt förslag till trådstartaren är att leta efter arbeten i eller utanför någon mindre stad. Det blir sannolikt ett steg ned på både karriärstegen och lönestegen men i mindre städer och på landsbygden runtomkring går det fortfarande att köpa hus för rimliga pengar så i slutändan tror jag att er köpkraft kan öka betydligt även om lönen sjunker.
Då har ni möjlighet att amortera er skuldfria på sikt och bo kvar i huset tills ni hamnar på långvården och därefter ge era barn och barnbarn och barnbarnsbarn möjlighet att ärva litet och med det som start själva kunna bli någonting annat än socialbidragstagare eller fattigarbetare.
Håller med. Var och en har ett ansvar för sitt liv, sitt jobb, sitt boende och sin skuldsättning. Bankerna kan inte ansvara för min ekonomi, det måste jag göra själv. Och omvänt vill inte jag betala för andra som överlånar, spekulerar i sitt boende, lever loppan och konsumerar upp varje peng etc.H heimlaga skrev:
Jag kallar det nykterhet. En sällsynt motvikt i debatten. Jag tolkar det verkligen inte som önsketänkande - men som en viktig varning.dd88 skrev:
I all välmening. Jag har full förståelse för att man får en bitter världsbild om man hamnat utanför samhällets skyddsnät, men läser jag mellan raderna så ser jag bara en bitter person som har svårt att hänga med i tidens tempo. Den dystopiska världsbilden du målar upp känns snarare som ett önsketänkande för att fler ska få må lika dåligt och känna hur jobbigt du har haft det. Inte för att du vill att andra ska lida utan för att du vill att andra ska kunna relatera. Det är ok, men gör ingen lycklig.
En ny internationell standard för världens storbanker innebär att dessa affärsdrivande aktiebolag har rätten att ta pengar från dina sparkonton och pensionsfonder, för att rädda sig själva. Det kallas ”bail in” ett begrepp att lägga på minnet.S Sir Duke skrev: