Och själv tillhör jag nog den nya skolan. Barn ska använda det som finns men självklart ska man inte bara lämna barnet med saken utan förklara vad som gäller, ju tidigare barn får lära sig att vissa saker måste man vara rädd om, desto bättre. Man brukar ju säga att vi curlar bort dagens barn men om vi låter barnen testa själva och försöka lösa och utforska vissa saker så får vi visst höra att vi låter barnen testa för mycket! Inte lätt att vara småbarnsförälderNerre skrev:
Vi har klinker. Tror inte att han höll i spisen. Pratade med en elektriker på gatan som fick se pinnen och man ser tydligt att ena brännmärket är från ledaren och ena (som smält) måste legat mot höljet, så strömmen måste ha tagit den vägen och han reagerade som sagt inte alls.Bo.Siltberg skrev:
Hålet är förseglat med rejält med silvertejp, provstickan förpassad till kniv lådan som barnen inte kommer åt och den nya spisen köper vi imorgon.
Jäkla ungar...
Det bästa av allt är i alla fall att det gick bra.
Ungen kom nog åt höljet på spisen, som är jordat samtidigt som han kom åt fas eller liknande till lampan. I och med detta ökade strömmen, vid kortslutningen. Men även JFB'n löste då det rörde sig om mer än 30mA tillbaka på jord.
Spelar då ingen roll om han höll i plasten eller inte, då höljet på spisen kom i kontakt med pinnen som svetsade.
Dock är det i sig tur för ungen att han höll i plasten. För i och med att inkommande säkringar hann lösa så hade det nog känts rejält om han hade hållit på fel ställe. Även 30mA känns rejält.
Tur det gick bra
Spelar då ingen roll om han höll i plasten eller inte, då höljet på spisen kom i kontakt med pinnen som svetsade.
Dock är det i sig tur för ungen att han höll i plasten. För i och med att inkommande säkringar hann lösa så hade det nog känts rejält om han hade hållit på fel ställe. Även 30mA känns rejält.
Tur det gick bra
Helt rätt, jag skyller på tillfällig sinnesförvirring i samband med för lite alkohol.Demmpa skrev:
Läste 300 mA och menade 30 mA. Helt fel av mig med andra ord. Tack för rättelsen.
Vad det gäller ungar och konsekvenstänkande så kanske man skulle starta en ny tråd om det. Hund- och barnuppfostran får en tendens att bli för och emot, få kan ändra sin ståndpunkt.
Dock är jag helt övertygad om att en unge som får en stöt av spisen lär komma ihåg det och inte göra om samma sak igen.
Redigerat:
Nu har jag inte läst hela tråden men det gör ont som f-n att få en redig stöt så protesterade han inte på något sätt så fick han troigen inget stöt.jimbomas skrev:Idag lyckades min treåring peta in en metallsticka i ett hål i spisen så det blixtrade till (sambon som såg beskrev det som en ljuslåga/boll som blixtra till). Hålet är där en av lamporna som visar att ugnen är klar, lampan har ramlat in i spisen och det var där han fick in stickan.
JFB, säkring till spis och huvudsäkring på fasen gick. Så säkerheten verkar ju fungera bra i alla fall. Det jag undra över är om han kan ha fått en stöt i alla fall? Han varken skrek eller vart rädd och verkar inte ha ont och jag kan inte se några märken på fingrarna. Metallstickan har en ände i plast så jag tror att han höll i den, men det vet vi inte säkert.
Lampan som fungerat tidigare är nu trasig men spisen fungerar, tippar på att han bara kortslutit lampan, men borde verkligen huvudsäkringen gå då också och blixtra till så mycket? Känns som att det var mer ström inblandat än till en lampa?
Ny spis beställd...
/Oroliga farsan
Min lillebror gjorde precis lika. Det var inget fel på spisen men ett hål tillräckligt för att peta in en strumpsticka. Lyckligtvis jordade stickan i plåten så proppen gick. Själv petade jag på glödtrådarna i en brödrost med en gaffel, antagligen mitt på för spänningen var nog inte så hög. Jag fick en liten stöt och fattade att det var dumt gjort.
Bara en lite reflektion om såna där anekdoter som "jag gjorde si och så och dog inte". Det är bara de som överlevde såna grejer som kan berätta om det, de som dog kan inte berätta om det. Det är därför det finns fler anekdoter om folk som klarade sig än det finns om folk som inte klarade sig.
okej så hur kommer det sig att min tvååring vet att det inte ens går att skoj busa genom att slå på tvn eller akvariet och att man sitter med ipaden. Legot tex kastar han ibland trots att vi säger till honom på samma sätt som vi gjorde när han slog på tvn några gånger. Varför förstår han att dessa saker inte går att busa med??? Han kanske är tidig i sin utveckling? Men visst till viss del håller jag med dig barn kan inte se sambandet i flera steg men de kan ändå läras vad som är viktigt att vara rädd om. Dock anser jag att nyttan överväger riskerna. Visst kan det hända olyckor, men vilka saker ska vi ta bort. Boken tex, man kan ju skära sig på bladen som ger infekterade sår. Visst nu överdrev jag men var drar vi gränsen. Visst en vass kniv är inget man leker med ensam men en pinne som i detta fall. Det anser inte jag vara så farligt. Men i detta fall var det riktigt nära farligt. Men som någon skrev huvudsaken var att det gick bra och ny spis införskaffadNerre skrev:
Redigerat:
Förstår du inte det rekommenderar jag att du läser på lite om barns utveckling, men lite förenklat kan man säga att barn i den åldern lär sig på samma sätt som när du dresserar en hund. Du TROR att ni säger till på exakt samma sätt, men barn läser sina föräldrar mycket bättre än man tror och ni är garanterat nervösare över att TVn ska gå sönder.Kromo skrev:
intressant efter att ha läst till förskollärare och då mycket kring barns utveckling och dess faser. Allt handlar egentligen om vilka teorier man fastnar för och " tror" på. Piagets utvecklingsteori eller någon annan. Själv väljer jag att se vygotskys teorier som de som jag mest utgår ifrån. Jag anser att vi i samspelet med andra människor oavsett barn som vuxna lär oss inte att det har med ålder att göra. Men skit samma vi kan komma överens om att vi inte är överens! Vi får nog sluta nu Annars får vi nog snart en varning av moderator.Nerre skrev:
Nerre skrev:
Nu skrev Nerre att små barn inte har konsekvenstänkande, det är ju inte samma som att dom inte t.ex. förstår ett förbud.Kromo skrev:
Men jag skulle ändå vilja säga att troligen börjar barn utveckla ett konsekvenstänkande från första stund.
Först kommer de väldigt direkta konsekvenserna. Viftar jag med handen så här så gör det ont i ögat. Skriker jag så kommer det mat (fast det är troligen ingen medvetet styrd handling i början), Reser jag mig upp sådär så ramlar jag och det gör ont.
Sen blir det saker som att: Gör jag så, blir pappa arg. Tappar jag glassen får jag ingen mer glass. Kör jag något vasst mot ballongen så går den sönder.
Fortfarande ganska direkta konsekvenser, det som sker i första ledet.
Men barn som börjar närma sig de där 8-9 åren har börjat utveckla ett konsekvenstänk i flera led, samt även blivit duktigare på att identifiera inte allt för tydliga konsekvenser.
Fullständigt konsekvenstänk får man nog aldrig. Inte jag i alla fall, vilket jag bevisar för mig och omgivningen med jämna mellanrum.
Men jag vill anta att unga uppåt 14-18 år har utvecklat en helt fungerande konsekvensanalys väl så bra som vuxna. Sen finns det värderingar som ändras under livet som gör att man "letar" olika mycket över konsekvensen över de beslut man ska göra och tar olika hänsyn till de konsekvenser man ser.