Har du provat?Nissens skrev:
Jag hade armbågarna mot diskbänken och tog tag i fasen för att tvinna ihop änden lite bättre.
Hjärnsläpp. dumhet blandat med fredagshemlängtan och stress gjorde att jag missade att strömmen var på. (Den var tidigare avstängd men jag hade slagit på den igen.)
Smällen jag fick var för j***ig, det kändes inte alls bra. Jag var helt säker på att jordfelsbrytaren var kass men efter test med installationsprovaren löste den ut redan vid 23 mA. Så jag kan garantera att det känns bra mycket mer än "inte speciellt mycket". Dessutom löste den inte ens ut så det fanns mer kräm kvar att skicka genom mina armar.
S SifVerT skrev:
Ledsen.FlugfiskarniJämtland skrev:
Jag blandade ihop olika användare.
Fast det beror på att du citerade mig när jag hade svarat på flugfiskarens inlägg.
Jag missade att det plötsligt var du som svarade där.
Låter märkligt, jag har fått den att lösa ut när jag micklat med nollan, det räckte alltså för att få den att lösa ut… och jag tror knappt jag kände något..Müssli skrev:
Men du fick alltså mindre än 23mV och det kändes då mycket… hmmm
Vid en kort stöt på det sätt som de flesta får den så kommer de inte ens upp till 30mA, ibland över 30mA, kanske typ 100mA om de råkar vara ganska bra "jordade" mot något annat.A Aversjö skrev:
Då blir effektutvecklingen i kroppen något i häraden 2-20W, det får inget att koagulera.
Nu pratar jag alltså 230VAC, och fortsätter med det i inlägget.
Den verkliga faran med 230VAC är att strömmen blir såpass hög att man "fastnar", dvs man håller om strömförande del och kan inte släppa!
(Anledningen här är att strömmen triggar både släpp-muskeln och grip-muskeln, men den senare är mycket starkare).
När detta tillstånd händer så blir det farligt på riktigt.
Dels så minskar den initialt relativt höga resistansen som kroppen erbjuder i början, främst genom att resistansen i de hudområden där strömgenomgången sker sjunker, och det relativt snabbt, vi snackar att sekunder är viktiga här, minuter är väldigt lång tid, så strömmen ökar hela tiden.
Dels så blir all farlig påverkan på olika inre organ både längre och kraftigare.
Kroppens resistans (som bestämmer vilken ström som max kan gå) är dels den inre som är innanför huden, den är rätt låg och kan resultera i strömmar uppåt 1A (1000mA) när väl hudresistansen har gått ner rejält.
Så den riktigt rejält stora faran är att man "fastnar", då kan det verkligen bli godnatt efter en minut.
En snabb "kyss" har enormt låg sannolikhet att den har resulterat i något annat än att man blev uppskrämd, för en normalfrisk individ.
Men det finns en liten liten risk för hjärtrytm-rubbningar, eller annat, särskilt ifall man har något underliggande kroppsligt problem.
Jag tycker inte att det är i onödan att någon söker sig till vården, det är ett lika vuxet beslut som 1000-tals andra man måste ta varje år.
Egentligen borde precis alla elektriker köras in till sjukhusen när de fått en kyss.
Efter första eller andra gången, och man upptäckt att det försvinner 1/2-1 arbetsdag för den skiten, så kommer alla lära sig att arbeta smart, dvs spänningslöst. Det är mer effektivt än att lite då och då ta en halvdags paus på akutmottagningen.
Ungefär som att dra brandlarmet när man borrar bredvid en rökdäckare, ett misstag man ofta bara gör en gång.
Har du provat?
Då tror jag att du nuddade nollan mot skyddsjordledaren eller något annat med god jordkontakt, och att det var därför den löste.
Det är många som är så tvärsäkra på hur strömmen gått genom kroppen verkar det som...när jag "fick en kyss" av eluttaget jag skulle byta (pga felmärkt säkring, dubbelkollar alltid med voltmeter eller stänger av huvudbrytaren numera) blev jag så förvånad att jag sedan absolut inte kunde svara på var jag hade den andra handen.. Och att få ström i sig tyckte jag verkligen inte kändes som något som klättrade en tydlig väg genom kroppen utan var bara allmänt smärtsamt och obehagligt. Jag pratade då med en vän som är läkare och han insisterade på att jag skulle åka in och ta ett EKG, just för att man, precis som redan nämnts här i tråden, inte alltid kan känna själv med en gång om det uppstått några skador.
Det är inte fånigt eller att "belasta vården i onödan" att man gör en undersökning när man råkat ut för en olycka, men händer det varje vecka ska man nog se över sina egna rutiner eller om man ens borde hantera el över huvud taget.
Det är inte fånigt eller att "belasta vården i onödan" att man gör en undersökning när man råkat ut för en olycka, men händer det varje vecka ska man nog se över sina egna rutiner eller om man ens borde hantera el över huvud taget.
Precis, normalt sett har man ju ingen aning om det, ofta tar nog strömmen flera olika vägar genom kroppen.Pytt skrev:
Men ifall man stödde handen eller underarmen mot något jordat föremål och tog i eller nuddade en fasledare med samma hand/arm, så kan man nog misstänka att åtminstone en stor del av strömmen inte passerade området med inre organ.
Mycket bra idé att stänga av huvudbrytaren, för vet man inte exakt hur elsystemet är uppbyggt så kan plötsligt något bakmatas, t.ex. av att en termostat slår till, någon slår på någon strömbrytare eller apparat någonstans etc.
Att dessutom skruva ur huvudsäkaringarna är ännu bättre, ty det kan hända, väldigt ovanligt förvisso, att en HB inte fungerar som den ska, kanske bara bryter två av tre faser.
Det är bl.a. sånt här jag lär ut. Igår skruvade jag upp armaturer i källaren på en BRF, då skruvade jag ur säkringen och tog med mig proppen och propphuven i fickan medan jag jobbade. Bara för att det inte skulle komma något ljushuvud och skruva i säkringen igen medan jag höll på.
Arbetsmetoder och rutiner är det allra viktigaste för elektrikerna som jobbar dagligen med sånt här.
Absolut, de som frekvent råkar ut för detta måste jobba lite på sitt arbetssätt och sina rutiner.
Idealet är ett arbetsliv utan att det händer en enda gång, och varje tillfälle sen är ett misslyckande.
Jag vågar inte säga säkert hur det gick till…Mikael_L skrev:
Oavsett, så är ju en av anledningarna till att man har JFB att den utgör ett personskydd, så jag hoppas man har ett hyfsat skydd ändå.
fått kyssen 4gng senaste var 2020 när man lyssnar på sin kloke egen titulerat allsvetande hobby akademiker till far.. den där kabeln ska vara död/inte kopplat tillnågot...
Okey tänkte jag och börjar rulla ihop den var en 80´s 2trådig.. den sista biten var trådarna och surprise när rörden om den svarta hur hela armen tingla...
"nämen oj då" så tog han kabeln och kortslut dem.. så proppen gick.. visa sig när han kopplat i ungdomen och lyckats få den att gå bakvägen från en annan grupp
lärpeng lyssna aldrig på någon annan. och ha voltpennan även hemma som på jobbet
Okey tänkte jag och börjar rulla ihop den var en 80´s 2trådig.. den sista biten var trådarna och surprise när rörden om den svarta hur hela armen tingla...
"nämen oj då" så tog han kabeln och kortslut dem.. så proppen gick.. visa sig när han kopplat i ungdomen och lyckats få den att gå bakvägen från en annan grupp
lärpeng lyssna aldrig på någon annan. och ha voltpennan även hemma som på jobbet
Jag har aldrig fått någon stöt på jobbet under tiden jag arbetade som elektriker, det är hemma och hos andra som man råkar ut för det ibland (ett par gånger per årtionde).
Innan JFB var standard så hände det ändå rätt ofta utomhus, särskilt med motorvärmarkablar under vintern. Inte helt ovanligt heller med skarvsladdar när det var fuktigt på morgonen på sensommaren.
En annan klassiker var när jag var tonåring och inte orkade flytta på en bokhylla på mitt rum för att få loss en skarvsladd som låg gömd bakom den, jag drog ur sladden ur väggen och började demontera uttaget i andra änden. Plötsligt så får man en rejäl stöt. Då hade syrran smugit in i rummet och stoppat i stickproppen...
Anmäl dom för bristande rutiner.SnällKyckling skrev:
När jag fick en så var det ekg i 6h, samt nya blodprover varannan timme. Blodtryck i båda armarna samt känselkontroller.
Dock kankse elföretag kan trycka på bättre men det bör vara samma för alla.
Om man jobbar som serviceelektriker så har inget med yrkesskicklighet att göra!useless skrev:
Undrar hur många ggr man varit ut på felsökning på div. anläggningar och råkat ut för allt ifrån bakström till lösa tampar och trasig isolering.
När jag jobbade både som fartygselektriker & senare som serviceelektriker så hände det nog i snitt någon/några ggr i kvartalet.
Nu tror jag de flesta klarar sig bättre eftersom många använder handskar när de jobbar.
Men sagt det behöver inte ha nåt med yrkesskicklighet att göra hos den som gör jobbet, däremot kan man ifrågasätta de som varit där tidigare & orsakat möjligheten/risken.