Det fråntar ju INTE kunden/beställaren ALLT ansvar, vilket var min poäng när jag påpekade att båda parter har ett ansvar.P pmd skrev:
Kanske det. Det lägger dock ganska mycket ansvar på näringsidkaren. T.ex. ansvaret att ta tillvara kundens intressen och samråda med denne bl.a. genom att upplysa om kostnaden.H Håkan V skrev:
Vilket ansvar lägger Konsumenttjänstlagen på konsumenten?
Jag kan inte Konsumenttjänstlagen, och tänker inte läsa in den nu heller.P pmd skrev:
Jag konstaterar bara att: Konsumenttjänstlagen, precis som det hörs på namnet är till för konsumenten och därför är skriven ur konsumentens perspektiv.
För den som levererar en tjänst antar jag att det inte finns något som reglerar rättigheterna, utan det blir Konsumenttjänstlagen som får användas i omvänd betydelse?
Rent juridiskt vid en tvist, skulle jag dock tro att någon hänsyn skulle tas till om beställaren i någon form bevakat sina intressen eller inte.
Jag har inte påstått att konsumenten skulle ha ett större ansvar än den som levererar en tjänst, jag påpekar bara att konsumenten rimligen också "har en del av ansvaret" för att en affärsuppgörelse ska få ett förväntat utfall.
Om du tycker att en konsument är helt utan ansvar för resultatet av en beställning som den gör, så tänker jag att jag nog inte ska skriva vad jag tycker om det... 😎
I annat fall så förstår jag inte vad du tjafsar om?
Samma lag säger även:P pmd skrev:
I den mån priset inte följer av avtalet, skall konsumenten betala vad som är skäligt med hänsyn till tjänstens art, omfattning och utförande, gängse pris eller prisberäkningssätt för motsvarande tjänster vid avtalstillfället samt omständigheterna i övrigt.Det tolkar i alla fall jag som att det inte finns någon absolut skyldighet för näringsidkaren att i förväg upplysa om kostnaden. Hade lagstiftaren sett en sådan skyldighet hade det rimligen framgått tydligt.
"tillhandahålla" behöver knappast betyda att materialet ska ingå i kostnaden för uppdraget.P pmd skrev:
JAG tolkar det som att "näringsidkaren" ser till att nödvändigt material införskaffas/finns tillgängligt för att uppdraget ska kunna utföras enligt plan (om inget annat överenskommits).
Sedan får naturligtvis kunden betala för förbrukat material, såvida inget annat överenskommits eller näringsidkaren bakat in det i det övriga priset.
Jo, gör gärna det. Man får ett bättre begrepp om hur konsumenttjänster ska utföras om man läser igenom lagen.H Håkan V skrev:
6 § och 7 § har viss bäring till TS fall, även om jag inte tror att beloppet som TS blev fakturerad är tillräckligt stort. Men jag kan ha fel. Beloppet kanska ska ses i förhållande till vilket nytta konsumenten hade av tjänsten? I TS fall vet vi tyvärr inte vilken nytta han fick.
Konsumenttjänstlagen reglerar förhållandet mellan näringsidkaren och konsumentet när en tjänst utförs. Den är alltså lika mycket till för konsumentet som för näringsidkaren.H Håkan V skrev:
Redigerat:
Det finns alltid ett avtal, såvida inte nu hantverkaren helt utan kundens inblandning arbetat hos kunden, vilket nog är extremt ovanligt och skulle så verkligen vara fallet är konsumenttjänstlagen över huvud taget ej tillämplig.P pmd skrev:
Den här frågan har diskuterats i andra trådar här på Byggahusforumet, och jo om inget annat avtalas ska materialet ingå i tjänsten. Om konsumenten ska betala extra för materiaklet ska alltså det avtalas. Det är det som om inte annat får anses avtalat syftar på.H Håkan V skrev:
Jag har tramsatP pmd skrev:
Du vet min åsikt nu. Och jag vet att du vill konstatera/utreda något med millimeterprecision, utan att varken du eller jag har tillräckligt med fakta.P pmd skrev:
Jag har gått in i diskussionen med synpunkter på vad som är moraliskt rimligt, du läser "lagboken" till punkt och pricka.
Jag tänker släppa det här nu, för det ger mig inget. Tror inte det tillför tråden något heller.
Så ha det gott, bland paragraferna.
