Att ni bjöd över ert eget bud visar bara åt mäklaren att ni är beredda att gå högre. Det var därför det dök upp ett hittepå bud fem minuter senare. Gå tillbaks till ursprungsbudet istället och säg att det gäller i en vecka, annars kan han sälja till den andra påstådda budgivaren.
Eller så är marknadsvärdet det lägsta priset som säljarna är beredda att sälja för
Den definitionen verkar orimlig
Självklart är det köparna som sätter marknadspriset.
INGET är mer värt på en fri marknad än vad någon annan är beredd att betala för det...
Tänk om säljaren (ägaren) fick bestämma marknadsvärdet vid beslut om bostadslån...
Trams, om jag inte är beredd att sälja under min kostpris blir det ingen försäljning om köparen inte är beredd att betala mitt lägsta pris. Marknadsvärdet är därför i detta fall inte vad en köpare är beredd att betala, men vad jag är beredd att sälja för
Trams, om jag inte är beredd att sälja under min kostpris blir det ingen försäljning om köparen inte är beredd att betala mitt lägsta pris. Marknadsvärdet är därför i detta fall inte vad en köpare är beredd att betala, men vad jag är beredd att sälja för
Eller så har jag inte köpt nytt och behöver inte sälja än.
Min poäng är inte att säljaren ensam bestämmer marknadsvärdet, men att det inte heller bara är köperna som sätter marknadsvärdet med det högsta pris de är beredd att betala.
Det är ett samspel mellan säljare och spekulanter och ibland kan säljare sätta priset och ibland är det spekulanterna som bestämmer
Jag ser en budgivning är ett socialt spel med dolda kort där det gäller att komma överens om ett pris någonstans i det möjliga affärsintervallet.
Finns det inget överlapp mellan köparens takpris och säljarens bottenpris finns det inte förutsättningar för en affär.
I det sociala spelet så är i praktiken alla metoder tillåtna, som t.ex. bluffar. Köparen kan t.ex. komma med tidsbegränsade bud och sedan "ändra sig". Köparen kan också erbjuda ett högt pris så att säljaren känner att affären är klar, och sedan dra tillbaka budet med någon skräpmotivering (insåg inte att avloppet var så gammalt ,etc). Säljaren, och dess ombud, håller på informationen om hur många intressenter det egentligen finns och kan i praktiken också bluffa om antalet intressenter och deras betalningsvilja.
Marknadspris är det pris som ett sånt objekt normalt betingar på marknaden. Slutpriset på ett objekt kan hamna både över och under vad som är ett normalt marknadspris, av olika skäl. Det kanske är så att någon part missbedömer marknadspriset eller har någon särskild förutsättning som gör att denne får ett annat tak- eller bottenpris. T.ex. ett dödsbo där alla arvingarna bor långt bort och bara vill bli av med huset, eller en grävmaskinist som inte tycker att det är ett problem att huset hon köper måste dräneras om.
I TS fall så går det inte att veta om det nya budet är äkta eller inte, och TS alternativ är att syna eller höja. En höjning innebär dock att TS förbrukar en del av sin trovärdighet. Bara genom den första höjningen så har man visat att takpriset låg högre än säljarens utgångspris och att man vill ha huset. Att dra tillbaks budet till ursprungspriset tror jag inte kommer att funka eftersom säljaren vet att TS tak ligger högre. Däremot var det inte fel att komma med erbjudandet eftersom TS inte visste hur viktigt det var för säljaren att bli av med huset snabbt eller var säljarens bottenpris ligger.
I det här fallet nämnde ju TS nånting om acceptpris. Är det så att det begreppet har använts i annonsen?
Tanken med acceptpris är väl egentligen att säljaren ska lägga korten på borden och presentera det pris han kan tänka sig att sälja för (Säljarens bottenpris i pelpets bild ovan)
Är det så att man har angivit ett acceptpris och sedan inte vill sälja till detta pris så är ju begreppet acceptpris helt meningslöst och kan hivas i papperskorgen.
Har mäklarinspektionen haft några fall där dom granskat acceptpriser? Det känns som att det skulle vara lättare att klämma åt ev. lockpriser när acceptpris används jämfört med utgångspris. Tänker främst på fall där man valt att inte sälja till acceptpris.
Trams, om jag inte är beredd att sälja under min kostpris blir det ingen försäljning om köparen inte är beredd att betala mitt lägsta pris. Marknadsvärdet är därför i detta fall inte vad en köpare är beredd att betala, men vad jag är beredd att sälja för
Skitsnack. marknadsvärdet är alltid vad kunden är beredd att betala inte vad säljaren vill ha. Det är vanlig simpel utbud och efterfrågan som styr marknaden. Om du inte säljer för det pris som marknaden erbjuder så finns ingen efterfrågan och således ingen marknad överhuvudtaget.
Att säljaren bestämmer priset på en produkt fungerar inte inom en fri marknadsekonomi däremot i en planekonomi.
Är det bara jag som tycker att det fungerar rätt bra som det gör med fastighetsaffärer? Vi har ett minimum av statliga regleringar förutom lite formkrav och sen får man sälja sin fastighet på det sätt man behagar. Lägga ut den på blocket, sätta upp en lapp på ica, låta en mäklare hitta intressenter antingen i slutet eller öppet format. Att folk blir frustrerade på processen verkar mest bero på att man inte gillar de delar av förhandlingsspelet som är till nackdel för en själv. Köparna verkar irritera sig på att säljarombudet håller på informationen om vilka som faktiskt är intresserade och har lagt bud, och säljare verkar ofta irritera sig på att en köpare kan dra tillbaka ett givet bud ända fram till kontraktskrivningen och sedan i praktiken har öppet köp ett tag och därmed strula till försäljningsprocessen.
Ja jo, det är väl bra att det är hyfsat fritt. Sen är det ju fulspel men man får väl spela fult då.
Har en svägerska i Danmark, hon berättar att det är hårt reglerat kring bopriser och försäljning, det är specat från staten hur mycket (lite) vinst man får göra på sitt boende.
Det finns många andra regler och kontrollsystem i det danska samhället, så pass att jag tror att det är en myt att vi i Sverige är så hårt hållna, att vi har absurt mycket överstatlighet och byråkrati. Däremot *tror* många danskar och andra utomlänningar att vi i Sverige har det hårdare och värre än vad de själva har i sina hemländer.
Lite som i USA allså - man har det rätt kärvt, men nöjer sig för att man tror att andra har det värre.
