Hej,
Är inne på akuten. Varit här sedan tolv. Går snabbt inget folk här som tur är. Just röntgas. Troligen har stygnen i magsäcken släppt och slangen har åkt in 20 cm mot tolvfingertarmen. Inte roligt. Vet inte hur man fixar det. Vet mer snart. Men någon form av op lär det bli. Hoppas de inte behöver djupsöva mig. Då måste de öppna upp mitt nästan läkta hål i halsen igen och sätta in en track. Suck.
Finns två varianter som jag ser det.
Får läggas in och det blir en akut op.
Eller så blir det planerad op i mitten av veckan.
Tror tyvärr att det är något fel. 20 cm slang kan ju inte bara försvinna. Tror jag.
Ganska less och ledsen.
Är inne på akuten. Varit här sedan tolv. Går snabbt inget folk här som tur är. Just röntgas. Troligen har stygnen i magsäcken släppt och slangen har åkt in 20 cm mot tolvfingertarmen. Inte roligt. Vet inte hur man fixar det. Vet mer snart. Men någon form av op lär det bli. Hoppas de inte behöver djupsöva mig. Då måste de öppna upp mitt nästan läkta hål i halsen igen och sätta in en track. Suck.
Finns två varianter som jag ser det.
Får läggas in och det blir en akut op.
Eller så blir det planerad op i mitten av veckan.
Tror tyvärr att det är något fel. 20 cm slang kan ju inte bara försvinna. Tror jag.
Ganska less och ledsen.
Goda nyheter. Slangen har åkt in 20cm in i magen. Det är ju inte så bra. Men de fixar det troligen genom att lokalbedöva, dra tillbaka den, och sy fast den i huden. Är bedövad nu. Och två dr ska göra ingreppet snart. Sedan kommer jag hem. Skönt. Hoppas bara inte det blir något strul. Men det tror jag inte. Dr verkade vara lugn.
Så jag borde sova hemma i natt.
Så jag borde sova hemma i natt.
Nu är jag hemma. Men nu när bedövningen släpper så har jag förbenat ont. Slangen vill in i magen. Dras ditåt. Ganska hårt. Vad stoppar den? En liten metalltråd som de sydde fast i mitt redan onda och blodiga sår/hål. Nu åker tråden in i huden. Och det är inte roligt. Måste åka in i morgon igen.
Är sur på den doktorn som jag träffade i onsdags. Han hade till och med gjort operationen. Berättade samma sak för honom som för akuten idag. Att slangen åkt in i magen. Vart tar 15cm slang vägen var min undran. Istället för att göra ett vettigt uttalande grundat på logik och kanske en röntgen så sa han att det berodde på att magen rör sig. Men nu efter idag vet jag att den inte gör det. Inte så mycket. Till och med ssk på akuten idag förstod att något var väldigt fel. Arroganta läkare. Usch. Ska skälla på dem i morgon. Tre dyngs konstant hög smärta. Tack för den.
Nu sitter jag och vilar i biorummet. Kollar på en serie som heter Arrow. Helt ok. Synd att det bara finns en säsong.
Sedan blir det ett avsnitt dr WHO med frugan. Massa tabletter och försöka somna tidigt så att i morgon och kanske slut på smärtan kommer snabbt. Hoppas de kan lösa det bättre än en tråd som kryper in i köttet bara :/
Stackars er som följer tråden. Ni får läsa mycket otäckt. Skönt att kunna spy ut det. Vill inte belasta familjen med alls detaljer. De har för mycket på sina tankar ändå.
Suck.
* Alla tycker hela tiden att jag är så stark. Känner mig allt annat än stark.
* Alla undrar hur jag orkar och inte ger upp. Ge mig ett alternativ så tar jag det. Men jag ver inte vad alternativet är. Hur ger man upp? Det går ju inte.
Mvh Stefan
Är sur på den doktorn som jag träffade i onsdags. Han hade till och med gjort operationen. Berättade samma sak för honom som för akuten idag. Att slangen åkt in i magen. Vart tar 15cm slang vägen var min undran. Istället för att göra ett vettigt uttalande grundat på logik och kanske en röntgen så sa han att det berodde på att magen rör sig. Men nu efter idag vet jag att den inte gör det. Inte så mycket. Till och med ssk på akuten idag förstod att något var väldigt fel. Arroganta läkare. Usch. Ska skälla på dem i morgon. Tre dyngs konstant hög smärta. Tack för den.
Nu sitter jag och vilar i biorummet. Kollar på en serie som heter Arrow. Helt ok. Synd att det bara finns en säsong.
Sedan blir det ett avsnitt dr WHO med frugan. Massa tabletter och försöka somna tidigt så att i morgon och kanske slut på smärtan kommer snabbt. Hoppas de kan lösa det bättre än en tråd som kryper in i köttet bara :/
Stackars er som följer tråden. Ni får läsa mycket otäckt. Skönt att kunna spy ut det. Vill inte belasta familjen med alls detaljer. De har för mycket på sina tankar ändå.
Suck.
* Alla tycker hela tiden att jag är så stark. Känner mig allt annat än stark.
* Alla undrar hur jag orkar och inte ger upp. Ge mig ett alternativ så tar jag det. Men jag ver inte vad alternativet är. Hur ger man upp? Det går ju inte.
Mvh Stefan
Härligt att du fick komma hem ikväll.
Visst är du stark, du kanske inte känner det så fysiskt men maken till mental styrka har jag nog aldrig sett o läst
Btw, Arrow har startat andra säsongen i USA, två avsnitt är avverkade sedan 9 Okt.
Visst är du stark, du kanske inte känner det så fysiskt men maken till mental styrka har jag nog aldrig sett o läst
Btw, Arrow har startat andra säsongen i USA, två avsnitt är avverkade sedan 9 Okt.
P
p.lundgren
Husägare
· Värmlänning vilse i Storstockholm
· 750 inlägg
p.lundgren
Husägare
- Värmlänning vilse i Storstockholm
- 750 inlägg
De orden fick mig att le lite efter att ha läst de sista sidorna i tråden. Fortsätt att tänka så.Stew skrev:
Jag började titta på en Science fictionserie "The 4400" för några år sen. Den var riktigt bra tyckte jag som avskyr Science fictionserier. Den gick tydligen på TV3 här i Sverige
Förlåt Stew men jag fick en så knasig bild i huvet angående det där med att vara stark när man inte kan ge upp. Såg liknelsen med en bebis som någon trycker i sked efter sked med gröt och säger "ååh vad du är hungrig!" fastän stackarn egentligen är spyfärdig Kanske är så det känns ibland när man får höra att man är stark fastän man gärna hade gett upp om man visste hur?
Hur som helst - lev lite rövare med läkarna! Felbehandling och arrogans kan de spara till folk som har krafter över och kan ta sånt.
Kanske är så det känns ibland när man får höra att man är stark fastän man gärna hade gett upp om man visste hur?Hur som helst - lev lite rövare med läkarna! Felbehandling och arrogans kan de spara till folk som har krafter över och kan ta sånt.
Låter inte som semester det du genomgår, men om js inte missförstått det så verkar ju inte nya medicinen påverka dig på något akut vis? Alltså så du inte skulle kunna ta den?
Bit ihop nu och hoppas att dom kan få fast slangen ordentligt o medicinen kickar in ordentligt.
Konstigare saker har ju faktiskt hänt!
Tills dess du orkar irl kan du ju alltid spendera några timmar med att göra alla dumheter i gta v, sjukt brutalt spel men väldigt underhållande.
Krya pådig/
Bit ihop nu och hoppas att dom kan få fast slangen ordentligt o medicinen kickar in ordentligt.
Konstigare saker har ju faktiskt hänt!
Tills dess du orkar irl kan du ju alltid spendera några timmar med att göra alla dumheter i gta v, sjukt brutalt spel men väldigt underhållande.
Krya pådig/
Tack alla. Ni är för goa. Vad skulle jag gjort utan er <
Blev föjande brev till avdelningen.. Märker att huvudet är lite grummligt av tiden och morfinet. Hur ser det ut?
---------------
Hej alla på palliativa avdelningen, jag hoppas detta kommer rätt.
****Har två dokument, detta som beskriver en olyckig operation och sviterna efter denna. Det andra dokumenetet är riktat till ulla, så hon kan reda ut vad jag behöver få hjälp med med i morgon.****
Ni är en underbar avdelning med Ulla/Jerry/Elisabet/Marie i spetsen (inte träffat flera i personalen så regelbundet).
Av alla ställen jag legat inne på så har inte alingsås sjukhus egentligen något fel. Alls. Jag har inget att klaga på. Behandling och efterbandling har varit suveränt. Känns som att personalen vill hjälpa mig som patient, och gör vad som det behövs. Om det är hembesök när jag inte kan komma in eller få fram en besökstid snabbt när det krisar sig eller en sådan sak att de underbara ssk ger mig en nackmassage då och då, eftersom jag kryper i hop av smärtan i magen, rätar inte ut smärtan.
Men nu är jag inte nöjd.
Jag tar det från början.
1 Operation. Dvs installation av peg. 19 sep 2013
Pratade med flera läkare innan, visst strul med narkosen. Mitt trackhål behövde öppnas igen. Tråkigt, men informationen var klar och tydlig och gick fram. Detta tog jag med narkos.
När jag träffade läkaren Sven fick jag fick INGEN information om operationen förutom att man gör ett litet hål i magsäcken, sätter i slang, och drar ut den genom huden. Fick inte reda på vart utgångshålet skulle sitta, formodade att det var precis där man gör hålet in i bukväggen/mägsäcken. Fick inte reda på att det kan göra fruktansvärt ont. Vilket det gjorde. Fruktansvärt ont. Visst smärta är induviellt, och jag kan ha haft otur. Men så ont som jag haft sedan denna kom in, det slår nog tyvärr smärtan efter även mina större operationer, tex klyva hela käken och gomem.
2 På opreationsdagens morgon. Drogad med morfin och något lugnande frågade jag Sven om det gick att få slangen vid sidan av magen, för att jag inte vill ha en irriterad slang/knapp mitt i magen där vår 2½ gamla son brukar sitta. Lär göra ont när han hoppar och skuttar där. Här blev det med facit i hand fel. Läkarna, inklusive Sven höll med om att det var en bra ide. Men borde han då inte tagit mig tid sidan och berätta vad skillnaden är mot en vanlig vitzel fitsel installation? Att slangen ligger en längre sträcka under huden och det kan både göra ont och ge biverkningar.
3. När jag vaknade upp på iva, detta har jag inte berättat för någon, uppvaket var fruktsanvärt. Hade sådana hemska mardrömmar när jag försökte koppla verkligheten till drömmen. Det som fick mig komma tillbaka var smärtan. Den gjorde att jag förstod att jag var på rätt ställe. Hade fruktansvärt ont, och jag har gått igenom en del. Jag fick egenligen så mycket lindring jag kunde få, med morfinpump och allt. Men allt dröjde väldigt längre. Kunde inte prata innan tracken drogs ut, innan dess fick jag i ett drogat tillstånd försöka skriva. Tror inge lyssnade på mig gällande hur ont jag hade. Sedan behövde jag spendera första natten i en jättestor sal. Här var det kaos hela kvällen. Massa anhöriga inne och patienter som var fulla och raljerade över sitt liv. Hade nog inte kunnat sova ändå, pga smärtan. Men kunde jag inte lagts i ett eget rum lite snabbare? Dröjde 24h+ innan jag fick ett rum.
Dock har smärtan inte försvunnit. Blivit bättre, men långt från bra. Detta borde jag varit mer förberedd på. Här har både läkare som missade att rapportera samt narkosläkarna gjort något fel. Narkos borde inte väckt mig så tidigt utan bra mängd av smärtstillande. När jag vaknade så fick jag en sådan kropslig chock av smärtan. Blockarade allt annat runt omkring. Tog 3 dagar innan jag tog mig ur sängen och de kunde ta bort katetern. Över en vecka innan jag kunde börja gå igen.
4. I onsdags, 16kt, träffade jag teamet på pallativa mottagningen med Ulla i spetsen. Jerry (överläkare) bad mig hålla i föreläsningar för AT-läkare om hur det är att vara obotligt sjuk och så ung. Besöket var dels för att ta lite blodprover och EGK. Mellankontroller för min nya bromsmedicin. Caprelsa. Dels var besöktet för att slangen inte fungerade bra. Dels gör stoma-hålet där slangen kommer in väldigt ont. Det har växt ut en köttklump vid hålet och det ömmar och sticker. Fick lapis på utväxten och ska prova att använda embla för att bedöva. Bra beslut båda två. Största problemet var att slangen åkt in i magen. Säkert 15cm
Nu kommer det jag inte förstår, Sven, en väldigt kunnig doktor, med säkert 30 års erfarnheter inom kirurgi. Att inte han förstår det som i stort alla nere på akuten förstod direkt. Detta är inte bra, den kan inte komma åt sidorna utan den måste komma ner i magen. Detta sa jag till Sven, att 15 cm inte bara kan försvinna. Hans svar är att magsäcken rör på sig. Jojo men inte så långt. Detta borde förstått. Gör en röntgen eller tänk bara lite logskt. Vart tar 15cm slang vägen?
5. Eftersom Sven felbedömde mig i onsdags var jag tvungen att åka in till akuten idag sön 20 okt. Sitta där i 5 timmar sammanlagt. Men de skötte sig jättebra. Gick så snabbt som det kunnat ha gått.
Första doktorn var lite osäker på slangar in i magen, gick och läste på i 5 min sedan kom han tillbaka med svaret, den har åkt in i magsäcken. Men det ska inte gå säger jag den är ju sydd fast. Uppenbarligen inte en tillräckligt bra knut. Vet inte vem som gjorde den, men någon bör gå en uppdateringskurs i knytande.
Efter hans första diagnos fick jag röntgat mig. Slangen hade sugits in i tolvfingertarmen. Inte undra på att jag ont inte kunnat äta utan att dra i gång ett krig i magen.
Men tyvärr så gjorde de en blunder. Jag försökte stoppa dem med logik, men de visste bättre, och de har säkert rätt i de flesta fall. De ville dra tillbaka slangen så långt det går, tillbaka till grundläget. Sedan sätta ett stugn i huden som sedan knyts runt slangen. Jag konstanterade direkt att detta inte var någon bra ide. En tunn tråd mot sårigt kött. Och en mage som vill dra in allt, och det med ganska bra tryck. Får hålla i ganska rejält för att dra ut den. Det är ju glasklart att om slangen sträcker så mycket som den gör så kommer jag få ont oavsett. Hade jag bara haft klister klämman så hade den gjort at slangen legat i mot hårt hårt mot huden och hålet. Haft så ett par gånger innan då slangen åker in i magen. Måste släppa 5cm på den föratt den inte ska spenna. Tänk då att all den kraften koncenreras på en pytteklen ståltråd. Märkte det redan på sjukan att detta inte kommer gå. Tråden ligger sträckt precis över mitt röda, ömtåliga, köttklump. Som vi tidigare behandlat med Lapis. Fick det ännu mer veriferiat när jag kom hem och lokalbedövningen började snäppa. Har fruktansvärt ont,
Jag skriver detta för att jag är rejält ilsk. Vsst min röst är trasig, men när ingen tar mig på allvar. TIll och med när jag i stort sett ger läkarna pusslet färdigt. Då blir jag trött. Det var över en månad sedan op nu. Och visst smärtorna har blivit bättre. Men pga av fel information/fel sorts kommuniktion/ ingen infromation så har jag levt med smärtor, ganska kraftiga sådana. Konstant sedan jag kom hem. Om någon hade haft tid för mig, lyssnat och berättat så hade jag dels av mindre ont, men också förstått vad tusan det var för operation egentligen.
Jag vill inte med detta smutskasta någon. Tyvärr var det DR Sven som fick den största skopan. Sven har inte gjort några jättefel, men alla småfel som gjort bygger på varandra. Och skapar en mer smärtsam situation för mig samtidigt som förtroendet, kanske inte för avdelnigen generellt, sviktar.
Jag kommer åka in till sjukhuset i morgon, måste få löst detta med ståltråden som äter sig in i huden.
Jag försöker få iväg detta mailet långt innan vi åker in. Så kanske någon hinner läsa igenom det så, de förstår situationen. Slipper vi dra den på plats.
Behöver alltså ha prio i morgon på att få löst detta.
Mvh
Stefan
Blev föjande brev till avdelningen.. Märker att huvudet är lite grummligt av tiden och morfinet. Hur ser det ut?
---------------
Hej alla på palliativa avdelningen, jag hoppas detta kommer rätt.
****Har två dokument, detta som beskriver en olyckig operation och sviterna efter denna. Det andra dokumenetet är riktat till ulla, så hon kan reda ut vad jag behöver få hjälp med med i morgon.****
Ni är en underbar avdelning med Ulla/Jerry/Elisabet/Marie i spetsen (inte träffat flera i personalen så regelbundet).
Av alla ställen jag legat inne på så har inte alingsås sjukhus egentligen något fel. Alls. Jag har inget att klaga på. Behandling och efterbandling har varit suveränt. Känns som att personalen vill hjälpa mig som patient, och gör vad som det behövs. Om det är hembesök när jag inte kan komma in eller få fram en besökstid snabbt när det krisar sig eller en sådan sak att de underbara ssk ger mig en nackmassage då och då, eftersom jag kryper i hop av smärtan i magen, rätar inte ut smärtan.
Men nu är jag inte nöjd.
Jag tar det från början.
1 Operation. Dvs installation av peg. 19 sep 2013
Pratade med flera läkare innan, visst strul med narkosen. Mitt trackhål behövde öppnas igen. Tråkigt, men informationen var klar och tydlig och gick fram. Detta tog jag med narkos.
När jag träffade läkaren Sven fick jag fick INGEN information om operationen förutom att man gör ett litet hål i magsäcken, sätter i slang, och drar ut den genom huden. Fick inte reda på vart utgångshålet skulle sitta, formodade att det var precis där man gör hålet in i bukväggen/mägsäcken. Fick inte reda på att det kan göra fruktansvärt ont. Vilket det gjorde. Fruktansvärt ont. Visst smärta är induviellt, och jag kan ha haft otur. Men så ont som jag haft sedan denna kom in, det slår nog tyvärr smärtan efter även mina större operationer, tex klyva hela käken och gomem.
2 På opreationsdagens morgon. Drogad med morfin och något lugnande frågade jag Sven om det gick att få slangen vid sidan av magen, för att jag inte vill ha en irriterad slang/knapp mitt i magen där vår 2½ gamla son brukar sitta. Lär göra ont när han hoppar och skuttar där. Här blev det med facit i hand fel. Läkarna, inklusive Sven höll med om att det var en bra ide. Men borde han då inte tagit mig tid sidan och berätta vad skillnaden är mot en vanlig vitzel fitsel installation? Att slangen ligger en längre sträcka under huden och det kan både göra ont och ge biverkningar.
3. När jag vaknade upp på iva, detta har jag inte berättat för någon, uppvaket var fruktsanvärt. Hade sådana hemska mardrömmar när jag försökte koppla verkligheten till drömmen. Det som fick mig komma tillbaka var smärtan. Den gjorde att jag förstod att jag var på rätt ställe. Hade fruktansvärt ont, och jag har gått igenom en del. Jag fick egenligen så mycket lindring jag kunde få, med morfinpump och allt. Men allt dröjde väldigt längre. Kunde inte prata innan tracken drogs ut, innan dess fick jag i ett drogat tillstånd försöka skriva. Tror inge lyssnade på mig gällande hur ont jag hade. Sedan behövde jag spendera första natten i en jättestor sal. Här var det kaos hela kvällen. Massa anhöriga inne och patienter som var fulla och raljerade över sitt liv. Hade nog inte kunnat sova ändå, pga smärtan. Men kunde jag inte lagts i ett eget rum lite snabbare? Dröjde 24h+ innan jag fick ett rum.
Dock har smärtan inte försvunnit. Blivit bättre, men långt från bra. Detta borde jag varit mer förberedd på. Här har både läkare som missade att rapportera samt narkosläkarna gjort något fel. Narkos borde inte väckt mig så tidigt utan bra mängd av smärtstillande. När jag vaknade så fick jag en sådan kropslig chock av smärtan. Blockarade allt annat runt omkring. Tog 3 dagar innan jag tog mig ur sängen och de kunde ta bort katetern. Över en vecka innan jag kunde börja gå igen.
4. I onsdags, 16
kt, träffade jag teamet på pallativa mottagningen med Ulla i spetsen. Jerry (överläkare) bad mig hålla i föreläsningar för AT-läkare om hur det är att vara obotligt sjuk och så ung. Besöket var dels för att ta lite blodprover och EGK. Mellankontroller för min nya bromsmedicin. Caprelsa. Dels var besöktet för att slangen inte fungerade bra. Dels gör stoma-hålet där slangen kommer in väldigt ont. Det har växt ut en köttklump vid hålet och det ömmar och sticker. Fick lapis på utväxten och ska prova att använda embla för att bedöva. Bra beslut båda två. Största problemet var att slangen åkt in i magen. Säkert 15cmNu kommer det jag inte förstår, Sven, en väldigt kunnig doktor, med säkert 30 års erfarnheter inom kirurgi. Att inte han förstår det som i stort alla nere på akuten förstod direkt. Detta är inte bra, den kan inte komma åt sidorna utan den måste komma ner i magen. Detta sa jag till Sven, att 15 cm inte bara kan försvinna. Hans svar är att magsäcken rör på sig. Jojo men inte så långt. Detta borde förstått. Gör en röntgen eller tänk bara lite logskt. Vart tar 15cm slang vägen?
5. Eftersom Sven felbedömde mig i onsdags var jag tvungen att åka in till akuten idag sön 20 okt. Sitta där i 5 timmar sammanlagt. Men de skötte sig jättebra. Gick så snabbt som det kunnat ha gått.
Första doktorn var lite osäker på slangar in i magen, gick och läste på i 5 min sedan kom han tillbaka med svaret, den har åkt in i magsäcken. Men det ska inte gå säger jag den är ju sydd fast. Uppenbarligen inte en tillräckligt bra knut. Vet inte vem som gjorde den, men någon bör gå en uppdateringskurs i knytande.
Efter hans första diagnos fick jag röntgat mig. Slangen hade sugits in i tolvfingertarmen. Inte undra på att jag ont inte kunnat äta utan att dra i gång ett krig i magen.
Men tyvärr så gjorde de en blunder. Jag försökte stoppa dem med logik, men de visste bättre, och de har säkert rätt i de flesta fall. De ville dra tillbaka slangen så långt det går, tillbaka till grundläget. Sedan sätta ett stugn i huden som sedan knyts runt slangen. Jag konstanterade direkt att detta inte var någon bra ide. En tunn tråd mot sårigt kött. Och en mage som vill dra in allt, och det med ganska bra tryck. Får hålla i ganska rejält för att dra ut den. Det är ju glasklart att om slangen sträcker så mycket som den gör så kommer jag få ont oavsett. Hade jag bara haft klister klämman så hade den gjort at slangen legat i mot hårt hårt mot huden och hålet. Haft så ett par gånger innan då slangen åker in i magen. Måste släppa 5cm på den föratt den inte ska spenna. Tänk då att all den kraften koncenreras på en pytteklen ståltråd. Märkte det redan på sjukan att detta inte kommer gå. Tråden ligger sträckt precis över mitt röda, ömtåliga, köttklump. Som vi tidigare behandlat med Lapis. Fick det ännu mer veriferiat när jag kom hem och lokalbedövningen började snäppa. Har fruktansvärt ont,
Jag skriver detta för att jag är rejält ilsk. Vsst min röst är trasig, men när ingen tar mig på allvar. TIll och med när jag i stort sett ger läkarna pusslet färdigt. Då blir jag trött. Det var över en månad sedan op nu. Och visst smärtorna har blivit bättre. Men pga av fel information/fel sorts kommuniktion/ ingen infromation så har jag levt med smärtor, ganska kraftiga sådana. Konstant sedan jag kom hem. Om någon hade haft tid för mig, lyssnat och berättat så hade jag dels av mindre ont, men också förstått vad tusan det var för operation egentligen.
Jag vill inte med detta smutskasta någon. Tyvärr var det DR Sven som fick den största skopan. Sven har inte gjort några jättefel, men alla småfel som gjort bygger på varandra. Och skapar en mer smärtsam situation för mig samtidigt som förtroendet, kanske inte för avdelnigen generellt, sviktar.
Jag kommer åka in till sjukhuset i morgon, måste få löst detta med ståltråden som äter sig in i huden.
Jag försöker få iväg detta mailet långt innan vi åker in. Så kanske någon hinner läsa igenom det så, de förstår situationen. Slipper vi dra den på plats.
Behöver alltså ha prio i morgon på att få löst detta.
Mvh
Stefan
Åh fy så ont det där låter Stew!
Jag tycker att det är extra fel med långa väntetider på akuten och att dela fullproppade salar med tanke på smittorisken. Borde det inte vara rätt hög prio på att skydda dig från infektioner?
Jag tycker att det är extra fel med långa väntetider på akuten och att dela fullproppade salar med tanke på smittorisken. Borde det inte vara rätt hög prio på att skydda dig från infektioner?
Hej igen Stew!
Ditt brev är rörande, men innehåller en del språkliga fel. Just nu är det på tok för sent för att jag ska kunna hjälpa dig, men jag lovar dyrt och hederligt att hjälpa dig före lunch imorgon, så kanske mina fem år av språkstudier äntligen kommer någon på forumet till hjälp.
Ditt brev är rörande, men innehåller en del språkliga fel. Just nu är det på tok för sent för att jag ska kunna hjälpa dig, men jag lovar dyrt och hederligt att hjälpa dig före lunch imorgon, så kanske mina fem år av språkstudier äntligen kommer någon på forumet till hjälp.
Tack vännen. Skrev det tidigare i natt. Då är allt jag skriver kass. Fixar i morgon. Morfinet är lurt. Tappar smidigheten i hjärnan. Stava tex. Blir jättesvårt.Korvgubbe skrev:
Om det inte går att maila in det tidigt i morgon, har ingen att maila. Så kan du gärna få hjälpa till. Vill inte att det ska se slafsigt ut.
Stort tack.
Ja det är inte fräckt.klonk skrev:Åh fy så ont det där låter Stew!
Jag tycker att det är extra fel med långa väntetider på akuten och att dela fullproppade salar med tanke på smittorisken. Borde det inte vara rätt hög prio på att skydda dig från infektioner?
Är livrädd för akuten av den anledningen. Åker bara i nödfall. Normalt har jag kontakter som gör att jag kan få tid direkt.
Om jag måste sittsa där så är det på en plats med så lite folk runtom som möjligt. Och har händerna i sprit konstant.
Men idag gick det bra. Ingen väntetid i väntrummet = no germs
Mvh Stefan