Jag tycker att det Hemmakatten skriver är helt "spot on".

Det hör visserligen inte hit men jag känner ett äldre par med, inte liknande problem, men ändå en situation som behövde en liknande radikal lösning.

Aktiva männinskor, som efter ett långt liv på en liten lantgård med hästar, får, ankor och höns inte längre klarade av livet med omfattande djurhållning, då hustruns alzheimer började accelerera.

De sålde sin gård och flyttade in i en bostadsrätt i det närliggande samhället.
Inte flera hektar mark, men en liten täppa där de kan gå ut och påta i rabatterna och, som Hemmakatten skriver, sitta och njuta i solen.
Och katten kunde flytta med :)
 
Hemmakatten skrev:
Otroligt ledsamt att behöva sälja huset. Förstår att du blir ändå mer deppad av situationen. Men din fru är förstås lika ledsen hon. Du får inte se henne som en "elak" person som tvingat fram en försäljning. Hon behöver säkert också prata med någon psykolog, kurator etc, hoppas hon har den möjligheten, och hon behöver förstås också stöd från dig. Samtidigt behöver ni båda prata ut ordentligt om hur ni ska göra för att det ska bli bästa möjliga.

Måste det bli en lägenhet att flytta till. Kan det inte bli en mindre villa med en liten tomt i ett samhälle, eller kanske ett radhus. Möjligheten att kunna gå ut och sätta sig är oerhört värdefull oavsett hur liten uteplatsen är, både för vuxna och barn.

Hej vännen,

Ja. Just nu mitt uppe i allt så kom detta som ett rejält slag. Börjar vakna upp nu och förstår att vi behöver göra det. Men alla känslor är ständigt här... Nu tänker jag att de tusentals blommor, de flesta har vi drivit upp från frön, vi kommer inte se dem blomma igen. Alla odlingslådor som jag var så fruktansvärt stolt över. 500kbm jord flyttat hit och dit. 800 2m hög tryckat staket runt gården för skydd rådjur och hindra hund från att komma ut.Hela renoveringen imonhus, vi har det perfekt rent boendemässigt här. Nu måste vi släppa det.

Min fru pratar med en jättebra kurator. Det var min fru som såg behovet av flytt, detta för att hon ska orka med. Jag har gjort allt för att hålla kvar hemmet länge nu, säkert ett år. Märkt att mer och mer kommenterar kommer om att det varit jobbigt med avstånd och allt ansvar. Jag har försökt fixa det jag kan genom att vi tex får gratis städning via jobbet. Och får mycket hjälp från nära och kära med allt jobb som behövs göras när man bor så här.
Jag älskar min fru för att hon tog detta beslutet, för oss, jag litar på henne så mycket att jag får lämna allt jag skrivit om innan och satsa på det ena som betyder något. Linnea och Karl-Alfred. Och om Linnea får mer ork så kan vi börja umgås mer som ett par igen. Saknar det något oerhört.
Linnea skulle inte kunna vara elak under pistolhot ens. Hon har nog inte den genen, Det som har varit jobbigast för mig är att vi bestämde oss för att prata om framtiden på sjukhuset senast. Men att detta skulle göras när jag återhämtat mig lite, uppe på landet, det enda stället jag älskar mer än detta (tur att vi har landat. Ett säkerhetsnät). Men det hade/har gått så långt för min fru att hon vill sätta igång nu. Så hon har hela tiden accelerat sin plan. Och jag orkar inte. Varken kropp eller huvud är med i spelet. Försöker verkligen bli den personen som jag var innan. Och se detta som en möjlighet. Då hade jag kunnat resa mig ur askan och göra massor för att underlätta försäljning av huset och få sålt alla saker till ett bra pris. Och hade jag orkat detta så hade det varit en stor vinst. Dels all motion, dels alla pengar, men viktigast då är jag en del av flytten. Ja. Nu vågar jag inte hoppas förmycket. Men det är just nu mitt mål...
Tidigare hade jag tänkt fly direkt mäklare, renoveringrar eller annat sätter igång. För det skär i mig när jag tänker på det. Bara pyttelite kvar. Har tänkt på de delarna i 4:a år nu. Sparat dem kan man säga. Andra rum var tvunga att bli klara först.

Fråga förresten till er.
Vi tänker renovera klart huset, dvs hallen i källaren
Rummet till höger upp är inte klart. Men det är bara på med lite gips, dra om lite el (fräsa in i betong, yay) och lite ytsikt så är det klart.
Sedan hallen. Den är totalförstörd
ritning.jpg
Inloggade ser högupplösta bilder
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder

I mitten av gillestugan har jag byggt ett rum. Dragit fram vatten, vattenburen golvvärme för avlopp.
Tror ni att det är ett värde att göra klart det, eller är det bättre att skriva "Förberett för badrum i källaren".

Mvh

Stefan
 
KnockOnWood skrev:
Jag tycker att det Hemmakatten skriver är helt "spot on".

Det hör visserligen inte hit men jag känner ett äldre par med, inte liknande problem, men ändå en situation som behövde en liknande radikal lösning.

Aktiva männinskor, som efter ett långt liv på en liten lantgård med hästar, får, ankor och höns inte längre klarade av livet med omfattande djurhållning, då hustruns alzheimer började accelerera.

De sålde sin gård och flyttade in i en bostadsrätt i det närliggande samhället.
Inte flera hektar mark, men en liten täppa där de kan gå ut och påta i rabatterna och, som Hemmakatten skriver, sitta och njuta i solen.
Och katten kunde flytta med :)
Jo, det vore drömmen om det kunde bli så... Nu när vi inte har inkomster så blir det svårare att ta lån. Så vi får räkna på det ordentligt och se vad vi kan för för något. Hoppas på att ha någon form av gräsmatta och lite bärbuskar. Det hade betytt mycket.

Mvh

Stefan
 
Jag blir uppriktigt sagt ledsen när jag läser den här tråden, kikar in lite någon enstaka gång ibland, men tycker det är rätt så jobbigt att läsa eftersom jag har ganska mycket empati för andra människor.

Tråkigt att ni måste sälja huset, men på sätt och vis kanske det är bäst för er för att slippa ifrån en massa jobb nu när du är sjuk, bättre att ni tar hand om varandra och försöker göra det bästa av det.

Hoppas det löser sig med allt och hoppas ni får en trivsam tillvaro, även om det inte är i drömhuset.
 
  • Gilla
FredrikR
  • Laddar…
Nu vet jag inte hur mkt du orkar promenera och så men vissa bostadsområden har ju odlingslotter man kan hyra. I min frus förra lägenhet hyrde vi en lott på ca 60 m2 där vi odlade allt möjligt.

Apropå växter ni drivit upp och vårdat och inte får se mer: kan ni inte flytta vissa saker till landet? Annars kanske vi kan ha en Byggahus-depå för de käraste växterna? Vi hjälper dig att förvara och vårda några av växterna tills du är frisk och vill ha dem tillbaka :)
 
Har följt denna tråd ett tag. Gick från början in för att jag var intresserad av biorum men, som så många andra, fastnade jag i din historia.

Finner inte riktigt ord att skriva om mina tankar kring detta men angående katterna: Skulle du inte kunna kolla om de nya ägarna är intresserad av att behålla några "musfångare". Katter brukar ju fästa sig vid det ställe där de är uppväxta och vana vid att leva.
 
Ge inte upp, ta dina piller dag för dag, sakta kommer du märka att det blir bättre. Om några år då du har full styrka igen så bygger du en ännu mer maxad biosalong om du vill, var du vill. Vi är många som kommer att hjälpa dig.
 
  • Gilla
Workingclasshero
  • Laddar…
xdigger skrev:
Jag blir uppriktigt sagt ledsen när jag läser den här tråden, kikar in lite någon enstaka gång ibland, men tycker det är rätt så jobbigt att läsa eftersom jag har ganska mycket empati för andra människor.

Tråkigt att ni måste sälja huset, men på sätt och vis kanske det är bäst för er för att slippa ifrån en massa jobb nu när du är sjuk, bättre att ni tar hand om varandra och försöker göra det bästa av det.

Hoppas det löser sig med allt och hoppas ni får en trivsam tillvaro, även om det inte är i drömhuset.
Hej,

Och tack.
Förstår vad du menar med att det är jobbigt att läsa tråden. Jag är likadan. Får ibland tips om andras bloggar med livsöden. Jag orkar inte läsa dessa. Blir för ledsen.

Jo. Du har rätt om huset. Men jag är ledsen ändå givetsvis. Så olyckligt att det kommit till denna punkten.

Mvh Stefan
 
BiFuel skrev:
Nu vet jag inte hur mkt du orkar promenera och så men vissa bostadsområden har ju odlingslotter man kan hyra. I min frus förra lägenhet hyrde vi en lott på ca 60 m2 där vi odlade allt möjligt.

Apropå växter ni drivit upp och vårdat och inte får se mer: kan ni inte flytta vissa saker till landet? Annars kanske vi kan ha en Byggahus-depå för de käraste växterna? Vi hjälper dig att förvara och vårda några av växterna tills du är frisk och vill ha dem tillbaka :)
Bra idéer :)
Ska ärligen säga att det egentligen inte är så mycket fel på mig eller. Jo. Klart det är. Men bara magen blir bättre så kan jag gå i sort sett hur länge som helst. Skulle varit så skönt att kunna röra mig utan att behöva krypa ihop som en gammal man pga att magen är som den är.
 
Om du skaffar odlingslott rekommenderar jag att du i ett hörn sätter grovt armeringsnät där du låter sockerärt och blomsterböna växa. Sedan lite majs framför. Då får du som två växtväggar. Lite stenplattor framför, ett bord och ett par stolar. Då har du ett perfekt läge för en kopp kaffe samtidigt som du roar dig med macrofoto bland alla blommor du planterat framför. Kolonilotter is the shit! :)
 
  • Gilla
Patrik_N och 2 till
  • Laddar…
BiFuel skrev:
Om du skaffar odlingslott rekommenderar jag att du i ett hörn sätter grovt armeringsnät där du låter sockerärt och blomsterböna växa. Sedan lite majs framför. Då får du som två växtväggar...
Beskriv närmare hur du menar, det låter intressant!

Att odla egen popcorn vore ju drömmen, men går det på våra breddgrader?


Jag var ute på en snatta-majs utflykt för några år sedan, tillsammans med en ung släkting.
Ni vet de där oändliga fälten med 2,5 meter hög majs som vajar i brisen.

Nåväl, vi knyckte några majskolvar och tog oss hem.

Men det blev en riktig flopp :(
Kokade, smörade och saltade.
Det var alltså fodermajs vi hade snattat. Smakade sk*t.
 
  • Gilla
MagnusSt
  • Laddar…
KnockOnWood skrev:
Beskriv närmare hur du menar, det låter intressant! Att odla egen popcorn vore ju drömmen, men går det på våra breddgrader? Jag var ute på en snatta-majs utflykt för några år sedan, tillsammans med en ung släkting. Ni vet de där oändliga fälten med 2,5 meter hög majs som vajar i brisen. Nåväl, vi knyckte några majskolvar och tog oss hem. Men det blev en riktig flopp :( Kokade, smörade och saltade. Det var alltså fodermajs vi hade snattat. Smakade sk*t.
Vart skedde det här? :D Det enda majsfältet jag har sett live är i Iowa USA, ni har säkert säkert sett filmen "Field of Dreams" med Kevin Costner precis så var det, majs och åter majs. Hur som helst det fanns en självplock i ekerö utanför stockholm så visst går det nog att odla här under en begränsad period.
 
Fodermajs är i alla fall inte ovanligt , sprang ofta o lekte i sådana som liten grabb fast det var jobbigt att hitta ut från majsåkern då man var mycket kortare än majsen.:p
 
Andy78 skrev:
Vart skedde det här? :D ...
Här i sydhalland är det gott om majs.
Jag kan tänka mig att det växer majs på 10% av åkerarealen mellan Falkenberg och Laholm.

Och själv köper jag majs i 20-kilossäckar hos Mjölkman till hönsen.

Snacka om redneck :)
 
KnockOnWood skrev:
Beskriv närmare hur du menar, det låter intressant!

Att odla egen popcorn vore ju drömmen, men går det på våra breddgrader?
Jag menar att du sätter armeringsnätet som två väggar som bildar ett hörn, mest för att ge lite känsla av insynsskydd och för att det blir jäkla snyggt :-) Majsen planteras tätt som tusan och se till att hjälpa till med pollineringen! Vi hade kanske 1,5 m2 med majs i år och fick kanske 40 fina majskolvar! Hela frysen är full :)
IMG_8141.JPG
Inloggade ser högupplösta bilder
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder

På bilden har vi bara en vägg med armeringsnät bakom majsen, inget hörn. Dessutom är majsen bara på väg upp, blev minst dubbelt så hög sen. Denna yta gav alltså närmare 40 kolvar.
 
  • Gilla
KnockOnWood
  • Laddar…
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.