Här kan du läsa lite övergripande om olika former av uppsåt. Notera särskilt begreppet "likgiltighetsuppsåt".
http://www.minilex.se/a/uppsåt-och-oaktsamhet
http://www.minilex.se/a/uppsåt-och-oaktsamhet
Det är väl en himla skillnad att vara vållande till annans död och att döda med uppsåt? Eller är jag helt efter?thomasx skrev:
Om en förälder exempelvis glömmer ett barn i en bil en varm sommardag och barnet avlider. Så är det ju troligast vållande till annans död. Det är väl i väldigt få fall som en förälder har gjort det med uppsåt? Då är det ju överlagt mord eller liknande.
Det här med barn i bilen är ju något som hände för inte allt för länge sedan. Var det inte för något år sen eller två?
Det här med barn i bilen är ju något som hände för inte allt för länge sedan. Var det inte för något år sen eller två?
Fast nu var det inte det det handlade om, eller hur, utan om huruvida man kan fällas för ett brott till följd av likgiltighet inför den skada man orsakar annan. Och det kan man.Martin_B skrev:
Edit: Det är också viktigt att notera att det mycket väl kan finnas ett "uppsåt" i att döda någon som resulterar i en vållande dom, i det fall det t.ex. rör sig om ett likgiltighetsuppsåt.
Sedan kan man alltid diskutera den exakta, vardagliga, och juridiska betydelsen av diverse ord. Men kontentan är ändå densamma, man kan bli fälld om varit likgiltig inför de skador som orsakats av ens handlande.
Redigerat:
Ja det förstår ju jag med.thomasx skrev:
Borde ju ta in en jurist i den här tråden! haha
Hoppas TS slänger upp en bilddj*vel snart så vi åtminstone får reda på vad tusan vi hetskt diskuterar om här!
För att det är ett, för mig, oerhört mycket mer sannolikt scenario än att skadan skulle ha skett med uppsåt. Än mindre att det skulle vara möjligt att uppsåt går att bevisa.thomasx skrev:
Jag vet att du skrivit om likgiltighetsuppsåt, men jag vet inte om du hittat något fall som känns relevant för TS fall? De fall som jag jag kommer på på rak arm rör ju händelser där någon huggit en kniv i magen några gånger på ett offer och bedömts vara likgiltig för om personen skulle dö eller inte eller att någon HIV-smittad har oskyddat sex med personer och bedöms vara likgiltiga inför faktumet att de skulle bli smittade.
Jag tycker att det är långsökt att tillämpa det i förevarande fall, baserat på vad vi vet (i kombination med hur mycket vi INTE vet - vilket såklart ger en åtalad personer stort handlingsutrymme för sitt försvar). Att hantverkare generellt sett är slafsiga känns inte så tillförlitligt IMO.
Plåthuset skrev:
Det är ju den värderingen du till synes gör i slutsatsen, antingen är det ett direkt uppsåt eller en olyckshändelse.
Du verkar tycka att det inte kan vara likgiltighet bara för att betongare som regel är "slafsiga", men det är ju precis det som är likgiltighet, de är ovarsamma och skiter i sin ovarsamhet fullständigt i konsekvenserna för andra. Att du sedan säger att man inte kan bli fälld för detta, bara för att det finns en massa saker vi INTE vet, är ju också rätt konstigt. Den enda slutsatsen man kan dra är att man skulle kunna bli fälld för detta, men att vi inte vet det säkert eftersom vi inte känner till alla omständigheter, eller om man nu vill se glaset halvtomt istället för halvfullt så kan man också säga att man skulle kunna gå fri, men att vi inte vet det heller säkert eftersom vi inte känner till alla omständigheter.
Vad gäller domar så finns det en intressant dom som vandrat hela vägen, så att säga, och som tar upp de olika aspekterna. Där döms en person i TR för skadegörelse av en gipsvägg han dunkat näven i i ren ilska, han döms just pga likgiltighet. Det man dock noterar när man läser domen är att tingsrätten tycks ha missat den medvetenhet om risken för skada som måste föreligga, för att man skall kunna anses likgiltig. Ärendet överklagas till HR, som inte ger prövningstillstånd utan istället fastställer TR's dom. Det överklagas då till HD som hänvisar tillbaka till HR med kommentaren just att TR inte tycks ha tagit hänsyn till att det måste finnas en medvetenhet om risken för skada för att man ska kunna fällas för likgiltighet. I HR frias så den tilltalade just pga detta. Så som lagen är skriven tycker jag domslutet i HR är rätt. Sedan tycker jag ändå, rent generellt, att det rent moraliskt är den som orsakar en skada som skall stå kostnaden att åtgärda den, ty, den som blir utsatt för skadan hade ju inte heller vare sig något uppsåt eller likgiltighet, och än mindre någon orsak till att den uppstod.
Men det intressanta är ändå just det faktum att är man likgiltig inför den skada man åsamkar en annan, så ska man dömas för det, det är vad dessa domar säger. Och till skillnad från mannen som slog näven i väggen, och inte insåg att det skulle gå hål på väggen, så menar jag att betongarna var väl medvetna om att de skulle komma att spilla betong och att domstolen också kommer att anse detsamma. Jag vill minnas att domstolen, om det var HD, som resonerade sig fram till att mannen inte rimligen kunde ha insett att det skulle gå hål på väggen, eftersom väggar som regel inte går sönder så lätt, så kommer domstolen på samma vis att komma fram till att betongarna rimligen borde ha insett att det fanns överhängande risk för spill, och därmed ska anses varit likgiltiga.
Kan ju också tillägga att jag vill minnas att det var allmän åklagare som drev målet om hålet i gipsväggen, vad kan de ha rört sig om i skadeståndskostnad, ett par tusenlappar? I alla fall klart i paritet med eller till och med mindre än TS skada.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 11 165 inlägg
Den läser jag gärna. Vilken dom är det?thomasx skrev: