Oavsett hur goda vänner man är mellan syskon så slutar det alltid i någon form av konflikt, när det handlar om hus.
Vi är tre syskon som alla älskar varandra högt, men som inte kunde hålla sams när vi ärvde våra föräldrars hus. Orsaken till konflikterna - ja det blev flera konflikter som uppstod ur ett enda hus - var mycket liknande de du beskriver.
Vi ville fortsätta ha huset tillsammans som sommarboende. Men det alternativet rann snabbt ut i sanden. Vi löste problemen genom att skifta huset till en av oss. Vi tog till sist hjälp av en extern person, en jurist/ekonom som fokalpunkt. Han tog rollen som medlare men mest som en som helt enkelt tittade på ekonomin i det hela. Denne externe blev en bra buffert för våra konflikter genom att vi då inte diskuterade direkt med varandra, utan gick genom en neutral person.
Det slutade med att den som kunde lösa ut de andra syskonen också fick huset som arvsskifte. Han tog lån i banken för att ersätta de andra syskonen för deras arvsdel - som i ditt fall motsvaras av en gåvodel.
Idag är vi sams igen och träffas då och då i våra föräldrars hus vid olika högtider till glada sammankomster och lekar med våra respektive familjer.
Vi är tre syskon som alla älskar varandra högt, men som inte kunde hålla sams när vi ärvde våra föräldrars hus. Orsaken till konflikterna - ja det blev flera konflikter som uppstod ur ett enda hus - var mycket liknande de du beskriver.
Vi ville fortsätta ha huset tillsammans som sommarboende. Men det alternativet rann snabbt ut i sanden. Vi löste problemen genom att skifta huset till en av oss. Vi tog till sist hjälp av en extern person, en jurist/ekonom som fokalpunkt. Han tog rollen som medlare men mest som en som helt enkelt tittade på ekonomin i det hela. Denne externe blev en bra buffert för våra konflikter genom att vi då inte diskuterade direkt med varandra, utan gick genom en neutral person.
Det slutade med att den som kunde lösa ut de andra syskonen också fick huset som arvsskifte. Han tog lån i banken för att ersätta de andra syskonen för deras arvsdel - som i ditt fall motsvaras av en gåvodel.
Idag är vi sams igen och träffas då och då i våra föräldrars hus vid olika högtider till glada sammankomster och lekar med våra respektive familjer.
Redigerat:
Ja, tror det. Men jag har inte sett något rättsfall som handlar om att hus och mark ägts i olika proportioner av flera delägare. T ex att en ägt ett halvt hus och två tredjedelar av marken medan en annan ägt den andra halvan av huset och den återstående tredjedelen av marken. Klart inkongruent.
I många fall torde delägarna inte vara medvetna om att huset kan vara lös egendom. Fastigheten ska då rätteligen taxeras som obebyggd mark vilket kan bli dyrt. Men problemet uppmärksammades för några år sedan och fastighetsbeskattningen anpassades. Dessutom kan byggnadens egenskap av lös egendom juridiskt fastställas långt senare, t ex genom ett mål om bättre rätt till byggnaden. Det målet kan i sin tur vara en del i en bodelning där fastigheten i sin helhet senare tillskiftas den delägare som hävdat bättre rätt till byggnaden. Då blir ägandet kongruent, samma ägare äger både byggnad och mark och byggnaden utgör fastighetstillbehör. Att byggnaden då tidigare utgjort lös egendom leder inte till några konsekvenser för i registren har det förutsatts att byggnaden var fastighetstillbehör.
Antag att A äger ett hus som står på ofri grund och B flyttar in som sambo. Sambolagens delningsregel tillämpas inte vid en separation eftersom huset inte skaffats för gemensamt boende så inget avtal behöver skrivas. Marken huset står på blir till salu och A köper huset med pengar han får låna förmånligt av Bs föräldrar. Huset har nu samma ägare som marken och utgör fastighetstillbehör. A tar ut pantbrev på fastigheten och lånar dessutom på bank för att rusta upp fastigheten. A betalar alla räntekostnader.
Då de två senare separerar hävdar B dold samäganderätt i marken eftersom delägande varit en antagen förutsättning för det billiga lånet ( det finns ett sådant HD-fall.) Om nu domstolen finner att B är delägare i marken blir hon i normalfallet hälftenägare i fastigheten och får även rätt till halva värdet av huset eftersom det ingår i fastigheten. Men om B från början hävdat delägande i marken pga det billiga lånet hade huset fortsatt att vara lös egendom pga inkongruent ägande och A hade inte behövt dela med sig av värdet på huset och sambolagen hade inte uppenbart gett henne rätt till hälften av marken eftersom marken inte är en bostad. A hade dock inte kunnat belåna fastigheten i samma grad. Samäganderättslagen förutsätter hälftenägande i brist på bevis om insats men här bör insatserna kunna beräknas.
Konstruera fall, utgången är den jag antar men det är inte logiskt. Senare hävdad dold samäganderätt borde inte kunna ge en så annorlunda konsekvens. Men påfundet dold samäganderätt är rättspolitiskt betingad familjerättslig praxis så då hade nog B fått hälften om hen hade haft rätt kön. Att besluta att samäganderätten till marken uppstått då den köptes skulle leda till att huset, som sedan markförvärvet ansetts ingå i fastigheten, i efterhand skulle lösgöras från denna vilket inte medges. Saken har kreditpolitiska implikationer eftersom det fanns lån med inteckningar i fastigheten också. Det går inte smidigt att flytta lånesäkerhet från marken till byggnaden. Alltså blir A rökt för att B vaknade till först vid separationen och att A tagit emot det billiga lånet.
Villaägarna har en förteckning över fastighetstillbehör. De har fullständigt glömt bort JB 2:4 vilket är vilseledande eftersom föremål t ex kan tillhöra en tidigare arrendator eller hyresgäst. En inmurad vedspis kan vara lös egendom.
I många fall torde delägarna inte vara medvetna om att huset kan vara lös egendom. Fastigheten ska då rätteligen taxeras som obebyggd mark vilket kan bli dyrt. Men problemet uppmärksammades för några år sedan och fastighetsbeskattningen anpassades. Dessutom kan byggnadens egenskap av lös egendom juridiskt fastställas långt senare, t ex genom ett mål om bättre rätt till byggnaden. Det målet kan i sin tur vara en del i en bodelning där fastigheten i sin helhet senare tillskiftas den delägare som hävdat bättre rätt till byggnaden. Då blir ägandet kongruent, samma ägare äger både byggnad och mark och byggnaden utgör fastighetstillbehör. Att byggnaden då tidigare utgjort lös egendom leder inte till några konsekvenser för i registren har det förutsatts att byggnaden var fastighetstillbehör.
Antag att A äger ett hus som står på ofri grund och B flyttar in som sambo. Sambolagens delningsregel tillämpas inte vid en separation eftersom huset inte skaffats för gemensamt boende så inget avtal behöver skrivas. Marken huset står på blir till salu och A köper huset med pengar han får låna förmånligt av Bs föräldrar. Huset har nu samma ägare som marken och utgör fastighetstillbehör. A tar ut pantbrev på fastigheten och lånar dessutom på bank för att rusta upp fastigheten. A betalar alla räntekostnader.
Då de två senare separerar hävdar B dold samäganderätt i marken eftersom delägande varit en antagen förutsättning för det billiga lånet ( det finns ett sådant HD-fall.) Om nu domstolen finner att B är delägare i marken blir hon i normalfallet hälftenägare i fastigheten och får även rätt till halva värdet av huset eftersom det ingår i fastigheten. Men om B från början hävdat delägande i marken pga det billiga lånet hade huset fortsatt att vara lös egendom pga inkongruent ägande och A hade inte behövt dela med sig av värdet på huset och sambolagen hade inte uppenbart gett henne rätt till hälften av marken eftersom marken inte är en bostad. A hade dock inte kunnat belåna fastigheten i samma grad. Samäganderättslagen förutsätter hälftenägande i brist på bevis om insats men här bör insatserna kunna beräknas.
Konstruera fall, utgången är den jag antar men det är inte logiskt. Senare hävdad dold samäganderätt borde inte kunna ge en så annorlunda konsekvens. Men påfundet dold samäganderätt är rättspolitiskt betingad familjerättslig praxis så då hade nog B fått hälften om hen hade haft rätt kön. Att besluta att samäganderätten till marken uppstått då den köptes skulle leda till att huset, som sedan markförvärvet ansetts ingå i fastigheten, i efterhand skulle lösgöras från denna vilket inte medges. Saken har kreditpolitiska implikationer eftersom det fanns lån med inteckningar i fastigheten också. Det går inte smidigt att flytta lånesäkerhet från marken till byggnaden. Alltså blir A rökt för att B vaknade till först vid separationen och att A tagit emot det billiga lånet.
Villaägarna har en förteckning över fastighetstillbehör. De har fullständigt glömt bort JB 2:4 vilket är vilseledande eftersom föremål t ex kan tillhöra en tidigare arrendator eller hyresgäst. En inmurad vedspis kan vara lös egendom.
Redigerat:
Jag har hört ett tips om detta med fördelning av arv. När det ska diskuteras så bör syskonen träffas utan ev. Respektive. Syskonen har lättare att kompromissa. Respektive har lättare att bara se till ekonomiskt värde.
det kan då vara bra att ta paus i överläggningarna så att syskonen får rådgöra med respektive familjer.
Ev. Jurister kan naturligtvis närvara.
det kan då vara bra att ta paus i överläggningarna så att syskonen får rådgöra med respektive familjer.
Ev. Jurister kan naturligtvis närvara.