Dags o fixa testamente
Har funderat ett tag på att fixa testamente...
Klurar på om man kan göra ett själv eller om man ska använda en jurist ?
Förutsättningarna är sambo, 1 bonusbarn och 1 gemensamt barn.
Äger fastigheten själv.
Har bolåneskydd, dvs löser ut hela lånet.
Om dagen skulle vara framme så vill jag att familjen ska kunna bo kvar ( ha råd att bo kvar ) om dom vill.
Som det ser ut nu så kommer lillgrabben att ärva rubbet som jag fattar det och det lär bli komplicerat vad jag förstår..
Hur ska man forma ett sådant testamente?
Anledningen till att jag äger hela huset är att jag köpte det innan jag träffade min partner. Sen är det för mycket pengar för henne att köpa in sig i fastigheten, likaså min trygghet att jag kan bo kvar om vi skulle gå isär.
Klurar på om man kan göra ett själv eller om man ska använda en jurist ?
Förutsättningarna är sambo, 1 bonusbarn och 1 gemensamt barn.
Äger fastigheten själv.
Har bolåneskydd, dvs löser ut hela lånet.
Om dagen skulle vara framme så vill jag att familjen ska kunna bo kvar ( ha råd att bo kvar ) om dom vill.
Som det ser ut nu så kommer lillgrabben att ärva rubbet som jag fattar det och det lär bli komplicerat vad jag förstår..
Hur ska man forma ett sådant testamente?
Anledningen till att jag äger hela huset är att jag köpte det innan jag träffade min partner. Sen är det för mycket pengar för henne att köpa in sig i fastigheten, likaså min trygghet att jag kan bo kvar om vi skulle gå isär.
Jag skulle absolut anlitat en jurist som kan familjerätt (det kanske alla kan).D09 skrev:
Du beskriver vad du vill, han/hon formulerar det på korrekt juridiska.
Har förstått att det finns många fallgropar när man kommer in på särkullsbarn.
Men här är det väl egentligen bara ert gemensamma barn som är din arvinge.
Och du vill samtidigt "ta hand om" din sambo.
Skall man göra något så skall man göra det riktigt. Anlita en jurist!
Ett enklare och billigare sätt att lösa det är annars att ni gifter er.
Men då kommer andra komplikationer in i bilden, som du skriver i sista meningen.
Skulle nog vilja behandla dom lika ungarnaKnockOnWood skrev:
har varit med och tagit hand om lilltjejen sen hon var 2,5 år, hon e 8 nu och en del av mitt liv Men skulle inte vilja att dom får en klumpsumma som bränns på allsköns skitgrejor när dom fyllt 18, sett på tok för många såna varianter med bekanta som sätter sprätt på stora summor på ren skit. Då skulle jag vända mig i graven, och jag är ändå prylgalen.
Kan man formulera / styra arven eller ska man ha en förvaltare ( sambon eller någon i min familj ) som hjälper till att pengarna blir en hjälp t ex till första boende etc Skulle ungarna vilja ha tv apparater för slantarna får dom fan jobba för det ha ha
Min livförsäkring är ju knuten till att lösa lånen, så den biten är ju bäst o gå till sambon tror jag. De andra gruppliv, olycksfall, sjuk etc försäkringarna.. Betalas ju ut med en fast summa och lättare att styra till ungarna kanske.
Har aldrig riktigt börjat fundera i dom här banorna förrän nu, blir kanske påmind av att jag förbrukat minst 9 liv ha ha
Jo, giftermål hade varit en variant, men då får man reglera en massa ändå som nu nämner
De tips råd jag kanske mest behöver inför ett möte med en jurist är tankar idéer kring hur man ska tänka kring hur fördela / styra kapitalet.
OK, då skall du få mina tankar. Ta dem för vad de är, de är bara mina egna funderingar.
Vi är ju alla olika och tänker olika.
Först tror jag att det kunde fungera så i gamla engelska deckare att testator kunde stipulera hur arvet skulle få användas, och att arvingen inte skulle ha förfoganderätt före en viss ålder osv.
Jag tror inte man kan arrangera ett testamente så nu, men det är ju där juristen kommer in.
Och din sambo sitter ju, om ni testamenterar motvarande som gäller för ett gift par, i "orubbat bo",
och kan se till att undomarna inte hanterar arvet helt vettlöst.
I alla fall inte förrän efter hennes eget frånfälle.
Och då kommer jag in på min andra käpphäst:
Jag är emot att vi gamla skall försöka styra hur våra barn och barnbarn lever sina liv.
Det lilla som jag kommer att lämna efter mig får mina barn använda efter eget förstånd.
Det är en fråga om förtroende, och att kunna släppa taget.
Vill barnen åka på jordenruntkryssningar, köpa sportbilar eller gå på kasino är det deras sak.
Förhoppningsvis använder de arvet till något vettigare.
Men som sagt, det är deras sak.
Det var väl bara de egyptiska faraonerna som trodde sig få ett evigt liv, och kunna styra och ställa för efterkommande generationer.
Men de hade fel har väl alla förstått nu.
Slutsats: Gör en rättvis fördelning i ditt testamente, missgynna ingen, och låt de levande leva sina liv som de själva vill.
Vi är ju alla olika och tänker olika.
Först tror jag att det kunde fungera så i gamla engelska deckare att testator kunde stipulera hur arvet skulle få användas, och att arvingen inte skulle ha förfoganderätt före en viss ålder osv.
Jag tror inte man kan arrangera ett testamente så nu, men det är ju där juristen kommer in.
Och din sambo sitter ju, om ni testamenterar motvarande som gäller för ett gift par, i "orubbat bo",
och kan se till att undomarna inte hanterar arvet helt vettlöst.
I alla fall inte förrän efter hennes eget frånfälle.
Och då kommer jag in på min andra käpphäst:
Jag är emot att vi gamla skall försöka styra hur våra barn och barnbarn lever sina liv.
Det lilla som jag kommer att lämna efter mig får mina barn använda efter eget förstånd.
Det är en fråga om förtroende, och att kunna släppa taget.
Vill barnen åka på jordenruntkryssningar, köpa sportbilar eller gå på kasino är det deras sak.
Förhoppningsvis använder de arvet till något vettigare.
Men som sagt, det är deras sak.
Det var väl bara de egyptiska faraonerna som trodde sig få ett evigt liv, och kunna styra och ställa för efterkommande generationer.
Men de hade fel har väl alla förstått nu.
Slutsats: Gör en rättvis fördelning i ditt testamente, missgynna ingen, och låt de levande leva sina liv som de själva vill.
Redigerat:
Särskullbarn är inte så komplicerat om man bara har tungan rätt i mun. I nuläget ärver ert gemensamma barn allt efter dig som du säger, din sambo blir som barnets mor förvaltare tills han blir 18 år och en överförmyndare utses som bevakar förvaltningen. Denna beslutar tex om hon får sälja fastigheten eller inte vare sig hon har råd att bo kvar eller inte. Ett testamente är alltså viktigt.
Ert gemensamma barn har rätt till laglott, vilket är halva din egendom. Det är fastigheten samt hälften av det bohag du och sambon skaffat för eget bruk. Sommarstugor, båtar, bilar mm tillhör den som står som ägare eller den som kan bevisa att hen köpt den, så sannorlikt tillhör ju även allt sådant dig. Även med testamente till din sambos fördel ärver alltså "lillgrabben" halva huset, bilen mm. Särkullbarnet får inget.
Vid sambons frånfälle ärver, om inget testamente finns, de båda barnen hälften var av moderns egendom, dvs "lillgrabben" äger då 3/4 av hela det gemensamma boet och särkullbarnet 1/4.
Om även hon skriver testamente, så att hennes barn ärver allt efter henne får ert gemensamma barn laglotten av hennes, vilket innebär 1/4 av det totala boet, plus den halva han redan äger.
Om ni gifter er blir det helt annorlunda. Utan testamente ärver särkullbarnet vid ditt frånfälle inget och inte "lillgrabben" heller, istället ärver hustrun allt. När hon dör får, utan testamente, ert gemensamma barn, först hälften som efterarv från dig, sedan får de dela lika på hennes halva, dvs särkullbarnet får med giftermål och utan testamente även nu 1/4.
Skriver ni testamente kan man som gifta göra en bättre fördelning, men aldrig så att särkullbarnet ärver lika mycket som det egna barnet. Dock måste man tänka på att det ju är helt rättvist, särkullbarnet ärver ju även sin andra förälder.
Fundera även på vad som händer om hon avlider först: då ärver särkullbarnet och det gemensamma barnet hälften var av hennes del av boet (minus fastighet, bil mm) och vårdnaden, om hen är omyndig, lär tillfalla den andra föräldern.
Vad gäller tryggheten om ni går isär ska man ju även tänka på hennes trygghet. Ser ni till att hon har ett sparande och inte investerar i fastigheten? Om hennes pengar går till mat, kläder, barnens kostnader mm och dina går till fastighet, bilar mm kommer hon att äga mindre och mindre för varje år, medan du äger mer och mer, och hon får inget med sig. En klassisk sambofälla. Det är oerhört viktigt att ni, om ni inte redan gör det, ser till att den av er som har högre inkomst också betalar större andel av gemensamma utlägg, så att dina kostnader för fastighetsunderhållet bara belastar dig, och att hon får ett sparande för att klara sig och särkullbarnets försörjning om ni går skilda vägar.
Ert gemensamma barn har rätt till laglott, vilket är halva din egendom. Det är fastigheten samt hälften av det bohag du och sambon skaffat för eget bruk. Sommarstugor, båtar, bilar mm tillhör den som står som ägare eller den som kan bevisa att hen köpt den, så sannorlikt tillhör ju även allt sådant dig. Även med testamente till din sambos fördel ärver alltså "lillgrabben" halva huset, bilen mm. Särkullbarnet får inget.
Vid sambons frånfälle ärver, om inget testamente finns, de båda barnen hälften var av moderns egendom, dvs "lillgrabben" äger då 3/4 av hela det gemensamma boet och särkullbarnet 1/4.
Om även hon skriver testamente, så att hennes barn ärver allt efter henne får ert gemensamma barn laglotten av hennes, vilket innebär 1/4 av det totala boet, plus den halva han redan äger.
Om ni gifter er blir det helt annorlunda. Utan testamente ärver särkullbarnet vid ditt frånfälle inget och inte "lillgrabben" heller, istället ärver hustrun allt. När hon dör får, utan testamente, ert gemensamma barn, först hälften som efterarv från dig, sedan får de dela lika på hennes halva, dvs särkullbarnet får med giftermål och utan testamente även nu 1/4.
Skriver ni testamente kan man som gifta göra en bättre fördelning, men aldrig så att särkullbarnet ärver lika mycket som det egna barnet. Dock måste man tänka på att det ju är helt rättvist, särkullbarnet ärver ju även sin andra förälder.
Fundera även på vad som händer om hon avlider först: då ärver särkullbarnet och det gemensamma barnet hälften var av hennes del av boet (minus fastighet, bil mm) och vårdnaden, om hen är omyndig, lär tillfalla den andra föräldern.
Vad gäller tryggheten om ni går isär ska man ju även tänka på hennes trygghet. Ser ni till att hon har ett sparande och inte investerar i fastigheten? Om hennes pengar går till mat, kläder, barnens kostnader mm och dina går till fastighet, bilar mm kommer hon att äga mindre och mindre för varje år, medan du äger mer och mer, och hon får inget med sig. En klassisk sambofälla. Det är oerhört viktigt att ni, om ni inte redan gör det, ser till att den av er som har högre inkomst också betalar större andel av gemensamma utlägg, så att dina kostnader för fastighetsunderhållet bara belastar dig, och att hon får ett sparande för att klara sig och särkullbarnets försörjning om ni går skilda vägar.
Visst, är med dig att jag kommer inte kunna kontrollera vad som händer efter min bortgång och man får helt enkelt lita på att resurserna används på bästa sätt, målet är att iaf bli så gammal så man hinner pytsa ut tillgångarna och se hur dom uppskattar det.KnockOnWood skrev:
Vad menas med orubbat bo?
Klart jag vill ha dina tankar och funderingar, även om man ibland tycker olika
du har ju en poäng där och det vet jagDu lyfter en viktig sak som jag klurat på, om sambon avlider så tar hennes biologiska pappa över vårdnaden, han har idag ingen delad vårdnad utan umgängesrätt av olika anledningar.Anna_H skrev:
Vilket skulle innebära att lilltjejen förmodligen i praktiken inte får träffa mig eller sin bror förrän hon är myndig.
Om hennes biologiska pappa ska förvalta lilltjejens arv så är det nog tomt i kistan när hon är myndig.
Såvida inte en överförmyndare, är ett en statligt utsedd person eller kan det vara min pappa eller bröder?
I praktiken skulle det bli att hennes pappa förmyndigar över 25% av fastigheten om jag och min sambo går bort och om det finns fördelaktigt testamente för min sambo?
Jo, du har rätt där med sambofällan.
Vi har inte den bästa strukturen där.
Vet om att sambon kommer få det tufft om hon flyttar, jag står för allt som har med huset att göra, bilar, etc eller 90 % av hushållets utgifter, inkl buffert åt sambon när det krisar för henne.
Jag tjänar iofs mer än henne, jobbar betydligt mer också men det är ett val och nödvändigt ont för att vardagen ska fungera
Hon betalar indirekt en hyra genom att betala en del av mina matkostnader. Men inte allt. Hon amorterar ganska tungt på gammalt bagage och ska börja plugga till hösten så där blir det en litet tyngre post för mig att dra ekonomiskt, men det finns som alltid ett ljus i tunneln om man siktar på när hennes utbildning är klar. Då kanske man kan kasta om lite i strukturen här hemma.
Viktigast är att deras vardag fungerar så bra som möjligt om det skulle skita sig.
Hur funkar det med livförsäkringar som betalas ut till sambo etc och som jag uppfattade det inte till dödsbo, är det att röra till det?
En fundering kring överförmyndare, kan denna besluta om att sälja fastigheten om grabben skulle ärva allt med argument om att fastighetsmarknaden är "rätt" ?
Som du säger att oavsett om sambon har råd att bo kvar eller inte?
För att krångla till det lite, som nämnt har sambon en del bagage med sig, skulle hon ärva fastigheten så misstänker jag att den skulle drivas in för att betala detta...
Detta skulle jag vilja undvika i största mån. Då försvinner likväl tryggheten, och arven till barnen.
Som du säger att oavsett om sambon har råd att bo kvar eller inte?
För att krångla till det lite, som nämnt har sambon en del bagage med sig, skulle hon ärva fastigheten så misstänker jag att den skulle drivas in för att betala detta...
Detta skulle jag vilja undvika i största mån. Då försvinner likväl tryggheten, och arven till barnen.
Redigerat av moderator:
Det låter definitivt som att du bör prata med en familjerättsjurist.
Om du är orolig över att arvet skall drivas in i händelse av att din sambo ärver dig, så kanske ett sätt att förhindra det är att se till att barnen blir ägare då. Men om du då har möjlighet att utse en förvaltare redan i testamentet (ingen aning om det går). En risk till med detta är att du kan inte veta om barnen den dag de blir myndiga helt enkelt slänger ut sin mamma och säljer huset (har sett det hända).
Vad gäller vårdnaden av bonusbarnet så var det iallafall förr ganska vanligt att man adopterade sitt bonusbarn. Om det är möjligt så skulle det kunna lösa både en del av arvsproblemet, och oron över att förlora kontakten.
Om du är orolig över att arvet skall drivas in i händelse av att din sambo ärver dig, så kanske ett sätt att förhindra det är att se till att barnen blir ägare då. Men om du då har möjlighet att utse en förvaltare redan i testamentet (ingen aning om det går). En risk till med detta är att du kan inte veta om barnen den dag de blir myndiga helt enkelt slänger ut sin mamma och säljer huset (har sett det hända).
Vad gäller vårdnaden av bonusbarnet så var det iallafall förr ganska vanligt att man adopterade sitt bonusbarn. Om det är möjligt så skulle det kunna lösa både en del av arvsproblemet, och oron över att förlora kontakten.
Har funderat på det med adoption, orosmomentet blir vilken reaktion som kommer från hennes pappa, våldsamt beteende etc
Han har tidigare gått i taket totalt när lilltjejen under hans helg råkade nämna att hon kallat mig pappa, inget jag uppmanat till utan hennes egna val. Ja, lång historia och jag gillar inte att anpassa mitt liv efter påtryckningar men denna gången går det ut över lilltjejen tyvärr.
Han har tidigare gått i taket totalt när lilltjejen under hans helg råkade nämna att hon kallat mig pappa, inget jag uppmanat till utan hennes egna val. Ja, lång historia och jag gillar inte att anpassa mitt liv efter påtryckningar men denna gången går det ut över lilltjejen tyvärr.
Angående adoption så skulle jag tro att det är omöjligt att få till såvida flickans biologiska pappa inte går med på det. Åtminstone fram till dess att hon blir myndig och själv kan ge sitt medgivande. Så var det när pappa adopterade mina syskon. Deras biologiska pappa skulle aldrig gå med på adoption, trots att han aldrig träffade barnen. När de blev myndiga (ett tiotal år efter att mamma gick bort) kunde adoptionen genomföras utan den biologiska pappans medgivande.
Misstänkte att det kunde vara så.
Vad händer med den enskilda firma jag har och ev inventarier / anläggningar?
De ärvs ju efter samma regler som din övriga egendom. Det är väl iofs. mindre risk att de tillgångarna skulle anses vara gemensamma ur sambolagstftningssynpunkt. Men om ni gifter er så kommer din enskilda firma att räknas som giftorättsgods vid en skillsmässa eller vid dödsfall. MEN det är din egen egendom så länge ni är gifta (dvs. det skall vara säkert från utmätning pga. gamla skulder din sambo har). Går att åtgärda med ett äktenskapsförord, ev. kombinerat med ett testamente så att bonusbarnet kan få en andel.
Sorry, skulle kanske inte använt det uttrycket. Det används tydligen inte längre.D09 skrev:
med orubbat bo menas att änkan/änklingen ärver allt.
Boet är alltså orubbat, ej delat eller splittrat.