29 756 läst ·
147 svar
30k läst
147 svar
Bygga ett "minimalt" permanentboende
Men hur stort/litet vill du bygga?A Arne999 skrev:Det finns såklart olika skäl och motiv till varför man vill bygga på ett visst sätt.
Frågan gäller regler och för min del lockar det att
1. Använda minimalt med resurser
2. minimala driftskostnader
3. inte tumma på MIN komfort vilken i högsta grad är individuell
4.Göra en sport av 1- 3
För min del är lån inget jag funderar över, ej heller värdering för framtida försäljning.
Någon nämnde Attefallshus. Dessa kan byggas som "fullvärdiga" bostäder, tillgänglighetsanpassade. Det är då 25 kvm byggyta. Är inte det tillräckligt litet?
De minsta mått som ställs på badrum är verkligen små och inte alls något som är i överkant: 235x170 cm för wc, dusch, handfat och tvättställ. Det är inte mycket!
De minsta mått som ställs på badrum är verkligen små och inte alls något som är i överkant: 235x170 cm för wc, dusch, handfat och tvättställ. Det är inte mycket!
Ska man bygga så litet som möjligt så går det som sagt var att komma ner i 25 kvadrat. När Attefallsreglerna togs fram så var gränsen just minsta möjliga hus som uppfyller gällande krav. Sen får man lägga på några kvadrat om man vill ha lite mer avskiljda rum istället för öppen planlösning med kök och säng i samma utrymme.
Ni missuppfattar nog lite min tanke. jag vill bygga så litet som möjligt men ändå behålla det JAG tycker är viktigt (utan att i detalj sagt vad det är). Vet inte alls vad det landar i för ytor men jag vet ju att ett minimalt badrum tex inte är ok, finns ju även krav på antal garerober och förvaringsutrymmen...... Man måste ju även kunna uträtta allt på ett plan vilket innebär att det måste finnas sovplats i botten planet.
Bara lite tips i all välmening. Nu verkar du vara fullt medveten om vad du vill så kör på. Glöm inte att göra en byggdagbok här så att vi får följa.
Nyfiken på att veta riktigt hur långt du har tänkt sträcka din sport
Själv tycker man att just Attefallshus (25m2) ofta blir väldigt optimerade storleksmässigt. Många arkitekter har ju givit sig på utmaningen att få in så mycket som möjligt inom ramen för attefallshus. Eller pratar vi ännu mindre än så?
Tillgänglighetskraven säger ju bara att man måste kunna leva på ett plan OM behovet skulle uppstå. Du kan alltid rita ett litet sovrum på entréplan samt utöver det ett litet sovloft. Att du sedan väljer att sova på loftet och istället nyttja sovrummet som någonting annat kan ingen lägga sig i så länge det lätt går att ställa om till att återigen bli sovrum OM olyckan skulle vara framme. Som Useless sa så räcker det förmodligen med ett enda allrum
Nyfiken på att veta riktigt hur långt du har tänkt sträcka din sport
Tillgänglighetskraven säger ju bara att man måste kunna leva på ett plan OM behovet skulle uppstå. Du kan alltid rita ett litet sovrum på entréplan samt utöver det ett litet sovloft. Att du sedan väljer att sova på loftet och istället nyttja sovrummet som någonting annat kan ingen lägga sig i så länge det lätt går att ställa om till att återigen bli sovrum OM olyckan skulle vara framme. Som Useless sa så räcker det förmodligen med ett enda allrum
Du får gärna vara tydligare med hur du tänker, så blir det lättare att diskutera fram något.A Arne999 skrev:Ni missuppfattar nog lite min tanke. jag vill bygga så litet som möjligt men ändå behålla det JAG tycker är viktigt (utan att i detalj sagt vad det är). Vet inte alls vad det landar i för ytor men jag vet ju att ett minimalt badrum tex inte är ok, finns ju även krav på antal garerober och förvaringsutrymmen...... Man måste ju även kunna uträtta allt på ett plan vilket innebär att det måste finnas sovplats i botten planet.
Du skriver att ett minimalt badrum inte är godkänt men jag menar att ett godkänt badrum är minimalt. Det finns precis plats för att vända sig om och du kan med nöd och näppe sitta på toaletten utan att slå i duschväggarna... Att göra det ännu mindre har jag svårt att se poängen med?
Samma sak med förvaringsutrymmen. Titta i vilken huskatalog som helst, de flesta hus har i stort sett noll förvaring så de krav som ställs är extremt låga.
Alternativet är väl att bo i husbil, om jag ska raljera lite men ändå vara allvarlig.
yonna skrev:
Då jag byggde för 15 år sedan fanns inget standardhus som var tillräckligt litet för mig. Det blev, arkitektritat, på 106 kvm och uppfyller handikappanpassningens krav. Nu innehåller det både bastu, atelje (20 kvm) & 2 rejäla sovrum så utan dessa skulle huset kunna bli betydligt mindre men handikappanpassningen blev byggmässigt en ytterligt liten merkostnad som helt låg på rumsplaneringen. Jag förstår egentligen inte varför det klagas så mycket över just dessa myndighetskrav.
Grannen råkade bryta bägge benen och kunde smidigt bo hemma under hela konvalescensen i sitt nybyggda hus. Det behöver alltså inte betyda att man är rullstolsbunden för hela livet.
Jag kan bara förstå de som vill modernisera ett äldre hus och där handikappanpassningen kan ge större ekonomiska problem.
Vad säger du den dag du själv bryter benet? Någon av dina vänner kanske behöver rullstol, är inte denne välkommen i ditt hem längre?A Arne999 skrev:Tackar för en bra sammanfattning! Tycker dock att detta är väldigt störande... Om man skulle vilja bygga ett minimalistiskt boende, skräddarsydd för de behoven man själv vill ha för att minimera resursåtgången, uppvärmning etc så får man inte det utan man måste bo i en av samhället satt standard....
Samtidigt förstår jag argumenten för handikappsanpassning men att allt ska vara anpassat efter värsta tänkbara scenario (att man skulle hamna i rullstol) känns ju som ett resursslöseri
Det är ett annat samhälle än Sverige du beskriver. I Sverige är det lagstadgat att kommunen måste stå för kostnaden att tillgänglighetsanpassa medborgarnas nuvarande boenden. Vi har rätt att bo kvar i våra boenden även om vi blir handikappade av sjukdom, ålder eller efter olyckor. Detta gör att samhället även har ett intresse av att de bostäder som i landet som byggs faktiskt förbereds för att utan större kostnader kunna tillgänglighetsanpassas. Det går inte att både ha och äta kakan...A Arne999 skrev:Det kanske går att kompromissa så det blir tillgängligt men ändå litet. Visst kan tråkiga saker hända så man hamnar i behov av rullstol etc etc men att bygga hela sitt hus baserat på detta tycker jag ändå är lite överdrivet, det borde vara mer upp till var och en. Om olyckan skulle vara framme så kan jag finna mig i att släppa mitt boende och skaffa nått mer anpassat. Det finns väl tillräckligt med tillgängliga boenden i samhället (som gissningsvis även bara ökar ). Däremot köper jag tillgänglighetskraven om man bygger "normalstort" då finns det inga skäl att ha smala dörröppningar eller en trång toalett/kök.
Så om du krockar med bilen och bryter båda benen ska du sälja huset, köpa ett nytt och flytta med några dagars varsel under tiden du ligger på sjukhus? Allt för att du behöver sitta i rullstol två månader.A Arne999 skrev:
Medlem
· Etelä Pohjanmaa
· 2 467 inlägg
Det var inte det som ts efterfrågade heller. Han ville inte både äta och ha kvar kakan, han ville ha valet att välja ett av dom. Valfrihet existerar tyvärr inte i det nordiska samhället.ecb182 skrev:
Det är ett annat samhälle än Sverige du beskriver. I Sverige är det lagstadgat att kommunen måste stå för kostnaden att tillgänglighetsanpassa medborgarnas nuvarande boenden. Vi har rätt att bo kvar i våra boenden även om vi blir handikappade av sjukdom, ålder eller efter olyckor. Detta gör att samhället även har ett intresse av att de bostäder som i landet som byggs faktiskt förbereds för att utan större kostnader kunna tillgänglighetsanpassas. Det går inte att både ha och äta kakan...
Du gör ett aktivt val genom att fortsätta vara en del av detta samhälle. Modellen bygger på att det är lika för alla, och i detta fall samma regler för alla bostäder.F Finndjävel skrev:
Grundstött
· Halland
· 28 345 inlägg
