Japp, det är generellt så att man oroar sig för mycket för breda samhällsproblem (som skyhög ränta, global ekonomisk katastrof eller zombieapokalyps) och för lite för problem som drabbar enskilda individer (som separation, sjukdom, allvarliga problem med huset, etc.)-MH- skrev:
Innan man funderar över hur väl man klarar en ränta över 10% bör man nog fråga sig hur man hanterar en eventuell separation, lång sjukskrivning, oväntade renoveringsbehov, och så vidare. Dessa saker drabbar en massa människor varje dag, år ut och år in, ofta med ekonomiska problem som följd. Genom att tänka före kan man undvika att en personlig kris också blir en ekonomisk kris.
Det finns ju låneskydd, och inom ett år bör vi ha fått jobb (båda var arbetslösa för något år sen, och båda lyckades hitta nytt relativt snabbt). Om vi går skilda vägar så kommer vi ju inte ha huset kvar, skulle ju vara dumt. Barn finns det kondomer mot-MH- skrev:Det är nog större risk att någon av er blir arbetslös eller att ni går skilda vägar, än att räntan hamnar på 10%. Gansk stor "risk" att ni får barn tidigare också.
Det är väldigt sällan vi inte har haft reallöneöknignar i Sverige, och jag tror inte man behöver räkna med stora reallönesänkningar framöver. Så den dagen räntan är 10%, kanske din årliga löneökning hamnar på 7% (om du har ditt jobb kvar).
Oväntade renoveringsbehov behövs ju en buffert för. För att bygga upp en buffert gäller det ju att de löpande kostnaderna inte är för höga ju =/ Så det har vi med i beräkningen när vi säger att vi inte har råd. Amortering likaså. Om allt går som smort kan vi ju klara av rätt dyrt hus, det är ju just detta som man inte kan påverka som är det jobbiga. Räntan är en sån sak. Den kan man inte påverka mer än att man binder den. Arbetslöshet och sådant kan man ju påverka till viss del, det känns mycket lättare att klara då.ordain skrev:
Jag står i en liknande situation som ni. Fast jag är ensam med huset.. Jag och min dåvarande sambo köpte huset tillsammans. Vi gjorde våra kalkyler och vi var bägge överens att köpa smart och hellre renovera med tiden. Vi räknade med att klara 16% ränta.. Bara för att veta att vi skulle klara detta. Men då efter en stund så hände det man inte haft med sig i sina kalkyler. Jag blev ensam med huset (då jag valde och köpa ut henne).. Men jag är jävligt glad än idag att vi räkna med att klara så hög ränta. Nu idag bor jag själv i huset och har lån på ca 2milj och vet att jag klarar 10% ränta i alla fall.. + att man har pengar över till renoveringar och livet
...komma fem procent. d^_^b
Värt att veta är att The Economist bygger sin analys på en jämförelse med att hyra motsvarande bostad. Och hyresmarknaden är ju som vi alla vet inte direkt väl fungerande i Sverige.
Värt att veta är att The Economist bygger sin analys på en jämförelse med att hyra motsvarande bostad. Och hyresmarknaden är ju som vi alla vet inte direkt väl fungerande i Sverige.
Japp, så skulle det se ut med denna jämförelse.jhenrikj skrev:
Det enda problemet med att jämföra hyror med huspriser i Sverige är dock inte att lägenhetshyrorna är reglerade, utan att det i princip inte finns någon hyresmarknad för småhus alls.
Tanken med jämförelsen är bland annat att i en normalt fungerande marknad skulle det vid allt för höga huspriser i förhållande till hyrorna finnas folk som säljer sitt hus och istället hyr sitt hus, eller från början hyr ett hus istället för att köpa ett, vilket skulle jämna ut efterfrågan och återställa balans mellan kostnaden för de två boendeformerna.
I Sverige finns i princip inte den möjligheten dock, utan vill du hyra är du hänvisad till lägenhet, vilket inte är samma produkt som ett småhus.
I Sverige blir det lite som att hävda att senapen är övervärderad eftersom den är mycket dyrare än ketchupen. Kanske är den det, men vi kan inte veta det enbart baserad på den jämförelsen.