Nisken skrev:
Alla krascher - som de i USA, Spanien och Kina - har berott på att efterfrågan helt försvann. När man inte längre trodde att priserna skulle fortsätta att gå upp, ville man vänta på mer prisnedgång om man inte verkligen behövde ett boende.

När efterfrågan försvann gick priserna ner, vilket ledde till att de som inte behövde huset/lägenheten för sitt eget boende , ville sälja av sin "investering", men eftersom det inte fanns nån efterfrågan spelade priset i stort sett ingen roll, man kunde inte sälja i alla fall.
Det här är värt att understryka. I många utländska krascher, exv. den amerikanska så har man haft ett stort mått av spekulation. Dvs folk har köpt bostadshus de inte haft för avsikt att bo i. Detta förstärker naturligtvis svängningarna på marknaden något oerhört, eftersom det då finns en massa bostäder som snabbt kan omsättas bara på misstanken att marknaden är på väg att röra sig nedåt. I USA gick det tom så långt att man byggde hela bostadsområden på dylik spekulation. (Som idag rivs...)

Med en stor andel ägare boende i bostäderna, dvs som vi har det i Sverige, så är denna tendens mycket svagare. De flesta är inte så belånade att de måste gå från hus och hem vid första hick på räntemarknaden. Det är istället annan konsumption som får stryka på foten först. Att behöva gå från huset är bland det sista man gör. Så eventuella sådana tendenser kommer vi först att se på den allmänna konjunkturen snarare än på bostadsmarknaden.

I speciellt USA så hade man dessutom en speciell kreditgivning som nästan garanterade att folk som precis hade råd att gå in i köpet inte skulle komma att kunna betala lånet när det fortlöpte. Det är en konstruktion som vi inte har i Sverige. (I gengäld så behöver man faktiskt amortera av lånet på 30 år i USA, vilket vi ju uppenbarligen inte har heller. Så den stora skillnaden var kanske främst att man snabbt ändrade förhållandena på marknaden, vilket gjorde den extra sårbar.)
 
heisiandiishe
Bra analys. Något man kan ifrågasätta men som vi har i Sverige och är bra för en balans på bostadsmarknaden är: hyresrätter och en reglerad marknad för uthyrning. Men när hyresrätterna försvinner och reglerna för uthyrning av bostadsrätt i andra hand luckras upp, då öppnar sig en marknad för att spekulera i köp av extra boenden för de som har råd. De som har råd kan hyra ut dyrt. Detta skapar ingen bubbla men väger man in alla andra regleringar som regeringen pratar om ihop med för lite nybyggnation så kan man nog räkna med åtminstone en något oförutsägbar bostadsmarknad. Det är synd. Jag är blå och hade turen att få en skjuts in i marknaden vis ombildning för 10 år sedan. Men bla dessa ombildningar ihop med statsägt lånebolag SBAB som gått i bräschen för maximerad utlåning (jodå, inte längesedan de beviljade 95% av köpet i lån. Endast 5% handpenning krävdes) har systematiskt tryckt på bomarknaden. Jag lider inte men tycker det är trist att värdet på kapital blir mycket större än värdet på arbete. Varför arbeta liksom? Bättre att investera och smyga omkring på bomarknaden med köp, försäljningar och uthyrning.
 
Min gissning är att vi inte kommer att se en krasch på fastighetsmarknaden om riksbanken är de som styr ränteläget i Sverige. Räntan på lånen blir så billig så de flesta har råd att betala. Även om 1 av 2 familjeförsörjare blir av med jobbet.

OM staten driver landet med stora budgetunderskott (som nu) en längre tid så är det ett helt annat läge. Då bestämmer internationella lånegivare agendan.

Tycker att Olof Manner, Swedbank skrev ett tänkvärt inlägg.
http://www.affarsvarlden.se/tidningen/article3948592.ece

Du som är lite ekonomiskt intresserad vet vad jag skriver om.
 
  • Gilla
lars_stefan_axelsson
  • Laddar…
De fem största byggbolagen svarar för 80 procent av branschens omsättning. Det är i praktiken dessa företags produktionskapacitet som styr marknadens priser.

Att kommuner anvisar mer byggbar mark betyder inte att prisledarna kavlar upp ärmarna och ökar takten. Istället kommer de att tillsammans ägna sina ansträngningar åt att INTE öka kapaciteten mer än att priserna kan fortsätta öka. När t.ex. Stockholms Stad anvisar mark till dessa nämnda 140 000 ny bostäder kommer denna process att bli fullt tydlig.

Perioden 1965-1975 producerades i snitt 100 000 nya bostäder om året genom det så kallade Miljonprogrammet. Idag är byggindustrin ett halvt sekel modernare. Rent tekniskt är det inte något som helst problem att producera två miljoner nya bostäder på ett decennium. Men då måste det finnas en politisk vilja och förmåga att bryta upp dagens maktpositioner.
 
De stora byggbolagen köper ju upp mark, men bygger inte på den på en gång, allt för pengarnas skull.
 
Andy78 skrev:
De stora byggbolagen köper ju upp mark, men bygger inte på den på en gång, allt för pengarnas skull.


Det är värre än så: Byggbolagen "köper" men slipper betala tills de själva vill bygga. Tomtlagret finansieras av skattepengar, eftersom kommunerna inte överlåter marken innan köparen presterat något bygge.
 
  • Gilla
Mikael_L
  • Laddar…
Min teori är att regeringen inte vill ställa till det för sina väljare i onödan. Vad är det som säger att de inte låter SBAB ta över alla befintliga bolån till någon slags artificiellt låg ränta som i praktiken gör att bolån blir fortsatt billiga men att övriga räntor tillåts stiga?
 
billy_baver skrev:
De fem största byggbolagen svarar för 80 procent av branschens omsättning. Det är i praktiken dessa företags produktionskapacitet som styr marknadens priser.
Det där är ju gravt felaktigt. De tre största bolagen vi har i Sverige står för runt 6-7 % vardera av marknaden, övriga runt 2-4 % var vilket gör att de fem största maximalt står för ca 30 % av omsättningen.

billy_baver skrev:
Det är värre än så: Byggbolagen "köper" men slipper betala tills de själva vill bygga. Tomtlagret finansieras av skattepengar, eftersom kommunerna inte överlåter marken innan köparen presterat något bygge.
Visst är det så, men det sätts alltid tidsfrister och dessa är ofta rätt korta. Att man inte börjar bygga direkt är helt enkelt för att det inte skulle gå att motivera ekonomiskt. Ett markutvecklingsprojekt innebär också stora risker. Dessa tar man helst inte för 4-5 % avkastning.
 
  • Gilla
Stringfellow Hawke
  • Laddar…
falkn skrev:
Det där är ju gravt felaktigt. De tre största bolagen vi har i Sverige står för runt 6-7 % vardera av marknaden, övriga runt 2-4 % var vilket gör att de fem största maximalt står för ca 30 % av omsättningen.

Visst är det så, men det sätts alltid tidsfrister och dessa är ofta rätt korta. Att man inte börjar bygga direkt är helt enkelt för att det inte skulle gå att motivera ekonomiskt. Ett markutvecklingsprojekt innebär också stora risker. Dessa tar man helst inte för 4-5 % avkastning.
Troligen tvistar vi om definitioner. Jag tittar på listan med de 100 största entreprenörerna. Men du måste inse att prisledarna heter det de heter.


falkn skrev:
Att man inte börjar bygga direkt är helt enkelt för att det inte skulle gå att motivera ekonomiskt. Ett markutvecklingsprojekt innebär också stora risker. Dessa tar man helst inte för 4-5 % avkastning.
Jag talar inte om markutveckling från råmark, Jag talar om byggklara tomter, färdiga för anslutning till färdig struktur. Och du har alldeles rätt: marknadsledarna skulle inte ta i lagfarten med mindre än att de tjänar 30-40 procent. Som mellanhand. Att utveckla råmark i egen regi har givetvis en mycket grövre prislapp.
 
sen artikeln skrivits har belåningen ökat enormt och ingen krasch i sikte??
 
Jag tycker att spekulera i fastigheter framför allt bostäder (ser bostäder som en mänsklig rättighet att likställa med mat och mediciner) är olyckligt. Men kan heller inte se något annat lösning än att högsta budgivare får köpa. En liten ökning av värdet är helt ok och riktigt, men en stor hastig ökning ser jag som samhällsekonomiskt farligt. Det behövs något som dämpar lusten att ta ut högre priser. Där kan man använda vinstskatten och skatta skiten ur vinster högre än 5%. Om det är lika för alla så kommer folk inte fastna i sina bostäder, de gör de nu för att de är giriga och vill ha så mycket som möjligt. I ex bostadsrätter tycker jag att föreningen skall få vinsten över ett visst belopp (eftersom bostadsrättsinnehavare inte äger fastigheten).Men så är det med utbud och efterfrågan. Det behövs att man massproducerar rimligt prissatta bostäder där värdet är indexerar men begränsat. Folk skall givetvis investera och renovera i sina bostäder och det skall man kunna göra avdrag för. Det finns en ny typ av boende form där man har en insats(som man får tillbaka) när man hyr (och därmed kan man påverka hyran) detta kan vara ett sätt att få ut subventions bostäder och se till att dessa kommer fortsätta vara i samma prisklass.(där hyresvärden inte heller vill chockhöja avgiften för att den är samma som hyresgästen)
 
harry73
Eller så försöker man stimulera regioner med mindre tryck på bostadsmarknaden.

Riksdagen kan flytta till Jönköping
Bygg en ny stor hub i Östersund och stäng Arlanda
Bygg ut Riksväg 50 istället för förbifart Stockholm

Stockholm kommer att förlora något av sin dragningskraft och resten av Sverige profiterar av det
 
Mickepet skrev:
Jag tycker att spekulera i fastigheter framför allt bostäder [...] är olyckligt.
Men hur mycket spekulation menar du det är på den svenska bostadsmarknaden? Ytterst få bostadsrätter går att köpa som juridisk person, eller köpa utan att skriva sig där (båda dessa saker vilket minskar möjligheten att köpa flera stycken). Inte heller är det speciellt lätt att hyra ut i andra hand till hög vinst under lång tid, då de flesta bostadsrättsföreningar har regler mot air-bnb och/eller generella regler (framför allt tidsbegränsningar) för all form av uthyrning.

Husmarknaden antar jag är lite mer oreglerad i detta avseende. Men jag har själv inte hört eller läst om speciellt många fall där folk äger ett flertal, fler än de behöver/använder, mer eller mindre enbart för att tjäna pengar vid framtida försäljning och/eller för att tjäna pengar på uthyrning.

Kort sagt, vilka konkreta indikationer finns det på att faktiska spekulationer förekommer på svenska bostadsmarknaden i sådan utsträckning att den har en icke oansenlig påverkan på bostadspriserna?


(ser bostäder som en mänsklig rättighet att likställa med mat och mediciner)
Det gör nog jag också. Men något som jag däremot inte ser som en mänsklig rättighet är att få bo stort, lyxigt och centralt/sjönära. Och om man utesluter den typen av bostäder, hur stor påverkan har bostadsspekuleringar egentligen på priserna på övriga bostäder? Eller ännu mer intressant är väl snarare hur stor påverkan är på priserna på de allra billigaste bostäderna. Personligen tror jag att den är minimal om inte obefintlig, men jag har dessvärre inget konkret att visa upp för att stödja den tesen.


Men kan heller inte se något annat lösning än att högsta budgivare får köpa. En liten ökning av värdet är helt ok och riktigt, men en stor hastig ökning ser jag som samhällsekonomiskt farligt.
Jag menar att det är bara en kraftig prisökning på de allra billigaste bostäderna som bör ses som samhällsekonomiskt farlig.


Det behövs något som dämpar lusten att ta ut högre priser. Där kan man använda vinstskatten och skatta skiten ur vinster högre än 5%. Om det är lika för alla så kommer folk inte fastna i sina bostäder, de gör de nu för att de är giriga och vill ha så mycket som möjligt.
Flyttskatten är för hög som den är, och du vill öka den "tiofalt"?? Hört talas om inlåsningseffekter?

Och hur skulle du införa en sån skatt, i praktiken? Om du skulle införa det i ett svep, eller under en kort övergångsperiod så skulle det dels leda till en explosion av försäljningar där det plötsligt kraftigt ökade utbudet troligen skulle leda till en prispress som skulle leda till Aftonbladet-rubriken "Nu sprack bostadsbubblan!" men många tragiska ekonomiska förluster som följd.

Det enda rimliga alternativet är troligen att införa det under en lång övergångstid, kanske säg 20 år. Och vem vet om ett sånt politiskt beslut överlever så länge? Dvs det finns en uppenbar risk att en sån här lag dels inte skulle ha någon märkbar effekt på många år, och dels kanske försvinner innan effekten hinner slå igenom på allvar.


I ex bostadsrätter tycker jag att föreningen skall få vinsten över ett visst belopp (eftersom bostadsrättsinnehavare inte äger fastigheten).
Låter som ett typiskt förslag från en politiker. Det kan låta bra och fint på ytan. Tills att man inser att det i praktiken innebär ytterligare en inlåsningseffekt på bostadsmarknaden (större incitament att bo kvar, och "tjäna" pengar på andras försäljningar), och därmed troligen förvärrar snarare än förbättrar situationen.


Personligen tror jag på borttagna ränteavdrag (under en övergångsperiod på säg 5 år), sänkta "flyttskatter", marknadshyror (kanske fasas in under en övergångsperiod) och fler statligt/kommunalt finansierade bostadsbyggen reserverade för de med små medel.
 
  • Gilla
johel572
  • Laddar…
jimih skrev:
...marknadshyror (kanske fasas in under en övergångsperiod) och fler statligt/kommunalt finansierade bostadsbyggen reserverade för de med små medel.
Där är det ju enkelt att jämföra med vårt grannland i väster. En ganska intressant jämförelse faktiskt eftersom även om många andra faktorer är lika så är just bostadsmarknaden helt olik. I Norge så har man inga kommunala hyresvärdar (allmännytta), och inga privata hyresvärdar heller för den delen. Vad man dock har är en helt avreglerad marknad; ingen reavinstskatt vid försäljning (om man ägt mer än ett år), ingen reglerad hyra, extremt stor frihet att göra "vad man vill" med det man äger (en betydande andel ägarlägenheter, där man äger allt intill 10cm in i väggen). Det är alltså helt OK att köpa en 3:a, inte bo där, slå upp mellanväggar för att göra om det till "hybel" med 5-6 rum, samt hyra ut dessa för 5000-6000:- per månad. Samma med villor där man knör in 12-13 personer. Med tecken på begynnande förslumning som följd.

Vad har då denna frihetsutopi lett till? Fler bostäder där det behövs? Nej, man har istället extrem segregation, extrema priser, och en i det närmaste havererad bostadspolitik. Dessutom en "bubbla", av större mått än vår (räknat bla som grad av belåning, utgifter för boende för hushållen osv.) Prisbilden vare sig man skall köpa eller hyra är extrem även i minsta lilla håla mitt ute i ingenstans.

Efter att ha sett det här på nära håll så sjunger jag numera den svenska modellens lov. Bruksvärdesprincipen, stark allmännytta, samt "flyttskatter", ränteavdrag och hela middevitten. Dvs, kort sagt, om Norge gör på ett sätt, så skall vi (fortsatt) göra tvärtom!
 
lars_stefan_axelsson skrev:
Där är det ju enkelt att jämföra med vårt grannland i väster.
Är det, verkligen? För i ditt inlägg ger du sken av att den norska bostadsmarknaden är katastrofal. Men själv har jag hört totala motsatsen. Och nu när jag försökte hitta lite fakta så var det rätt svårt. Vilken statistik har du gått efter? Källor?

För övrigt tycker jag att din namne Lars Wilderäng (Cornucopia) brukar ha vettiga tankar och resonemang på sin blogg, och i hans blogginlägg om just den norska bostadsmarknaden så skriver han något som kan ses som tvärt om vad du skrivit. Varför skulle jag lita mer på dig än på honom?

http://cornucopia.cornubot.se/2016/03/den-norska-fungerande-bostadsmarknaden.html
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.