Jag tror att för de flesta av oss som har en lågt belånad fastighet, så är det en bättre affär att spara pengar i ex. fondsparande än att amortera ned "i onödan". Förutsättningen är att det är pengar jag inte kommer att behöva på minst 5 år. Men om du amorterar så är det ju "sparande på extremt lång sikt", pengar som du inte får tillgång till igen någonsin.
Men förutsättningarna är olika för oss. Hur ser pensionsprognosen ut. Om man ex. kommer att få så låg pension att det inte kommer att gå att behålla ett belånat hus då. Och just när man går i pension ligger det i en rejäl svacka både fonderrna och huspriser. I ett sådant scenario skulle det varit bättre att vara skuldfri, och fattig, än att vara fattig med skulder. Och vänta ut svackan, sedan sälja med vinst, och vara en inte fullt lika fattig pensionär.
Men förutsättningarna är olika för oss. Hur ser pensionsprognosen ut. Om man ex. kommer att få så låg pension att det inte kommer att gå att behålla ett belånat hus då. Och just när man går i pension ligger det i en rejäl svacka både fonderrna och huspriser. I ett sådant scenario skulle det varit bättre att vara skuldfri, och fattig, än att vara fattig med skulder. Och vänta ut svackan, sedan sälja med vinst, och vara en inte fullt lika fattig pensionär.
I så fall är även amorteringen en spekulation.Intet skrev:
Låt säga att man amorterat 5000kr i månaden i flera år och snålat för att det ska gå ihop sig. Lånen har blivit någon hundring billigare per månad efter många år. Nån världshändelse gör att inflation och räntor drar iväg kraftigt och med visst eftersläp även lönerna som ökar med 10-15-20% på en femårsperiod. 5000kr amortering är inte längre annat än småpengar och räntan är nära noll igen.
Då känns det kanske lite surt att ha snålat länge för att inte "spekulera"?
Överdriven amortering ökar den finansiella risken. Sprid den istället så är sannolikheten att ha framtiden tryggad betydligt större.
Frågan är väl vad du annars ska göra med pengarna? Elda upp den på skräp (som så många andra) eller spara dem? Om du sparar dem kan du ju välja att betala av en klumpsumma senare. Men om du vet att pengarna mystiskt kommer att "försvinna" så är det alltid bra att amortera!P Peter321 skrev:
Jag tycker du ska fortsätta amortera. Sen om just 5000 är rätt summa är svårt att säga. Allt ska sättas i relation till er inkomst och hur stort lånet är i förhållande till det.
Har ni 500000 kvar i lån och ni tjänar 90000 brutto varje månad så hade jag slutat amortera. Sedan har jag gjort omvänt om lånet var betydligt högre.
Att amortera är en trygg sparform. Se det som ett komplement till placera det på börsen. Ibland tycker jag folk upplever börsen som "något" magiskt. När det i själva verket är företag och människor av kött och blod som varje dag kämpar för att företaget ska gå bättre.
Har ni 500000 kvar i lån och ni tjänar 90000 brutto varje månad så hade jag slutat amortera. Sedan har jag gjort omvänt om lånet var betydligt högre.
Att amortera är en trygg sparform. Se det som ett komplement till placera det på börsen. Ibland tycker jag folk upplever börsen som "något" magiskt. När det i själva verket är företag och människor av kött och blod som varje dag kämpar för att företaget ska gå bättre.
Jag kan förstå impulsen att amortera bort alla skulder och ha ett avbetalt hus. Jag hade själv den åsikten för ett tag sedan och tyckte det var det allra rimligaste. Nu har jag ändrat uppfattning.
Problemet med att amortera är, som andra tagit upp, att allt kapital är bundet i fastigheten. Det är ungefär samma som att man skulle investera alla sina pengar i ett enda bolag på börsen. Det kan vara världens mest stabila bolag men ibland går även sådana dåligt. Samma gäller fastigheter. Saker kan hända som gör att en fastighet tappar stora delar av sitt värde. I värsta fall t.ex. krig och liknande. Om man då har allt sitt kapital bundet i just den fastigheten så har man ingen utväg.
Jag uppmuntrar absolut inte till att maxbelåna och spekulera, det är vansinne. Däremot tycker jag numera att det är väldigt rimligt att med en låg belåningsgrad på huset (ca 30 % för närvarande) istället lägga pengarna i billiga indexfonder. Vi är ändå med på bostadsmarknaden och tar del av den uppgång som ändå sker (hus i Stockholm, rätt tryggt förutom om det just blir krig) men vi har även pengar investerade i annat som är betydligt enklare att mobilisera om vi behöver. Det kanske ska tilläggas att min fru är väldigt sparsam, på gränsen till snål, och håller effektivt igen eventuella excesser. Pengarna vi inte har amorterat tidigare har vi lagt på renovering av huset så vi har inte tagit upp några nya lån för renoveringar utan sparat ihop till dem först (ca 2,2 mkr på 10 år). Bil köpte vi i stort sett kontant senast (skulle köpt helt kontant men fick en bra deal på serviceavtal om vi tog minsta möjliga avbetalningsplan). Jag har fortfarande studielån men de har såpass bra villkor att det inte är meningsfullt att betala av dem just nu.
Nyckeln är helt enkelt diversifiering. Inte alla ägg i samma korg. Man kan argumentera just som Krilleman att den som är satt i skuld inte är fri men om alla pengar är låsta i huset så är man precis lika ofri om man inte är beredd att gå från huset. Med en låg belåningsgrad så att man kan ta ett rejält fall på bostadsmarknaden och ändå gå skuldfri från huset om man måste tycker jag nog att man kan se om pengarna gör bättre nytta på annat ställe.
Olika människor har dock olika situationer och det som passar en kanske inte passar en annan. Detta upplägg passar vår familj bra (även om min fru väldigt gärna skulle vilja amortera, mycket pga tryck från hennes föräldrar) men det kanske inte passar andra. Vi har goda och trygga inkomster båda två (hon sitter hyfsat säkert på sin plats och jag jobbar i en helt konjunkturokänslig bransch). Vi är båda friska och vi har bra förutsättningar att kunna fortsätta jobba. Även med nuvarande ränteläge skulle vi klara vår ekonomi om den ena blev sjuk och behövde sluta jobba (även om det skulle bli snålt på hennes lön). Det gör att vi kan ta en större risk. Det bygger dock på att pengarna just sparas och inte används till lyxkonsumtion.
Problemet med att amortera är, som andra tagit upp, att allt kapital är bundet i fastigheten. Det är ungefär samma som att man skulle investera alla sina pengar i ett enda bolag på börsen. Det kan vara världens mest stabila bolag men ibland går även sådana dåligt. Samma gäller fastigheter. Saker kan hända som gör att en fastighet tappar stora delar av sitt värde. I värsta fall t.ex. krig och liknande. Om man då har allt sitt kapital bundet i just den fastigheten så har man ingen utväg.
Jag uppmuntrar absolut inte till att maxbelåna och spekulera, det är vansinne. Däremot tycker jag numera att det är väldigt rimligt att med en låg belåningsgrad på huset (ca 30 % för närvarande) istället lägga pengarna i billiga indexfonder. Vi är ändå med på bostadsmarknaden och tar del av den uppgång som ändå sker (hus i Stockholm, rätt tryggt förutom om det just blir krig) men vi har även pengar investerade i annat som är betydligt enklare att mobilisera om vi behöver. Det kanske ska tilläggas att min fru är väldigt sparsam, på gränsen till snål, och håller effektivt igen eventuella excesser. Pengarna vi inte har amorterat tidigare har vi lagt på renovering av huset så vi har inte tagit upp några nya lån för renoveringar utan sparat ihop till dem först (ca 2,2 mkr på 10 år). Bil köpte vi i stort sett kontant senast (skulle köpt helt kontant men fick en bra deal på serviceavtal om vi tog minsta möjliga avbetalningsplan). Jag har fortfarande studielån men de har såpass bra villkor att det inte är meningsfullt att betala av dem just nu.
Nyckeln är helt enkelt diversifiering. Inte alla ägg i samma korg. Man kan argumentera just som Krilleman att den som är satt i skuld inte är fri men om alla pengar är låsta i huset så är man precis lika ofri om man inte är beredd att gå från huset. Med en låg belåningsgrad så att man kan ta ett rejält fall på bostadsmarknaden och ändå gå skuldfri från huset om man måste tycker jag nog att man kan se om pengarna gör bättre nytta på annat ställe.
Olika människor har dock olika situationer och det som passar en kanske inte passar en annan. Detta upplägg passar vår familj bra (även om min fru väldigt gärna skulle vilja amortera, mycket pga tryck från hennes föräldrar) men det kanske inte passar andra. Vi har goda och trygga inkomster båda två (hon sitter hyfsat säkert på sin plats och jag jobbar i en helt konjunkturokänslig bransch). Vi är båda friska och vi har bra förutsättningar att kunna fortsätta jobba. Även med nuvarande ränteläge skulle vi klara vår ekonomi om den ena blev sjuk och behövde sluta jobba (även om det skulle bli snålt på hennes lön). Det gör att vi kan ta en större risk. Det bygger dock på att pengarna just sparas och inte används till lyxkonsumtion.
Husets värde kan absolut bli noll. T.ex. om det ligger i Bachmut eller Avdiivka.
Nej, dessa orter ligger inte i Sverige och det är låg, men inte obefintlig, risk att det som händer där också blir verklighet här. Mer nära till hands har vi kanske situationer där hus pga läge blir i stort sett obrukbara pga klimatförändringar. Min bror tittar efter hus och en av de första grejerna han kollar efter att ha hittat ett hus som är intressant är hur stor risken är för översvämningar i området. Framgent kan det bli svårt att teckna försäkring för hus som ligger i drabbade områden och det lär inte vara toppen för fastighetspriserna.
Huset har ett bruksvärde som bostad, men om man tvingas lämna det utan möjlighet att sälja så står man där utan något kapital. Det är inte optimalt.
Nej, dessa orter ligger inte i Sverige och det är låg, men inte obefintlig, risk att det som händer där också blir verklighet här. Mer nära till hands har vi kanske situationer där hus pga läge blir i stort sett obrukbara pga klimatförändringar. Min bror tittar efter hus och en av de första grejerna han kollar efter att ha hittat ett hus som är intressant är hur stor risken är för översvämningar i området. Framgent kan det bli svårt att teckna försäkring för hus som ligger i drabbade områden och det lär inte vara toppen för fastighetspriserna.
Huset har ett bruksvärde som bostad, men om man tvingas lämna det utan möjlighet att sälja så står man där utan något kapital. Det är inte optimalt.
Håller helt med. När man amorterat till en nivå som känns rimlig utifrån att man kan klarar vissa svängningar i räntor och mindre inkomstbortfall så är det vettigaste att istf amortera spara pengar. Först till en akutbuffert på kanske 100.000, sen mer långsiktigt sparande.tommib skrev:
Om räntorna går upp och ett börsfall minskar sparandet rejält så måste man ändå kunna klara vardagen, så att maxbelåna och spekulera känns riskfyllt om man inte har andra backuper i sin ekonomi.
Sen att det kan kännas hopplöst att sparande och amortering bara knaprar i kanten på höga lån får man strumta i. Det viktigaste är ju att man rör sig i rätt riktning. Över tid kommer man ändå minskat sina lån och ökat sitt sparande till den dagen man går i pension. Kanske överväger man då även att flytta till något mindre / billigare / mindre centralt.
Håller med om det mesta tommib skriver. Men en situation jag vill flagga för är om man ser att när jag går i pension, så kommer jag inte att ha råd med räntorna på huset. Lätt att tänka att då skall jag ändå sälja och flytta till lägenhet. MEN OM det just då är en kraftig dip i ekonomiska världsläget. Så kanske jag blir tvingad att sälja till uselt pris, så uselt att jag blir tvungen att sälja av de surt ihopsparade fonderna för att klara att betala tillbaka lånet. Men även fonderna kanske i det läget står väldigt lågt i kurs.
Dvs. det gäller att analysera sin framtid liite. OM det finns datum, där jag behöver ha en ekonomisk frihet, så gäller det att planera för det, så jag inte tvingas till dåliga affärer.
Dvs. det gäller att analysera sin framtid liite. OM det finns datum, där jag behöver ha en ekonomisk frihet, så gäller det att planera för det, så jag inte tvingas till dåliga affärer.
Att en bred portfölj skulle tappa merparten av värdet utan att återhämta sig över tid skulle kräva ungefär lika världsomvälvande händelser som att huset försvinner och man kammar noll på försäkringen. Visst det KAN hända med tanke på ryssen, klimatförändringarna osv. men då lever vi (eller lever inte) i en helt ny värld...
Ja, har man nära till pension så bör man tänka annorlunda. Jag har det inte.H hempularen skrev:
Så jag håller helt med. Man måste planera sin framtid. På fem års sikt. På tio års sikt. På femton års sikt. Var vill jag vara? Vad har jag för ekonomiska förutsättningar då? Det kan låta tråkigt men det är ett faktum.
Exemplet att det är en kraftig dip i bostadspriser verkar ju också åt andra hållet, att det man köper troligen är påtagligt billigare. Problemet uppstår om det helt enkelt inte finns något att köpa pga att alla sitter still i båten. Det är därför jag skrev att det är bra att kunna ta en rejäl dipp i bostadspriser vid försäljning. Jag satte den gränsen vid 50 % belåning. Nu är vi på ca 30 % som sagt. En marknad där vår bostad tappar 70 % av sitt värde på kort tid kommer vara en svart svan. Då känns det tryggare för mig att inte ha alla äggen i samma korg.
Jag byggde och betalade privatbostaden när jag var i 20-30 års åldern. När jag blir äldre kan det vara dax att timmra mej ett nytt hus om ungen vill ta över befintlig skogsfastighet med hus.O Ossian K Olsson skrev:
Jag håller helt med dig, ett ordentligt sparande och en fullbetald privatbostad underlättar livet mycket.Alfredo skrev:
Ränteavdrag känner jag till från tiden jag hade utgiftsräntor, men vem lämnar "Räntebidraget " menar du @Staffan-N?S Staffan-N skrev:Räntebidraget är ju ganska trevligt också
Ja, det är grejen. Tyvärr är det ju väldigt tråkigt och jobbigt att planera på 20 års sikt men det är så man måste se på det tycker jag.J JohanLun skrev:
Jag har i arbetet träffat personer som amorterat bort sina lån istället för att spara på annat sätt. De har även en låg pension vilket gör att vardagens utgifter blir tuffa att klara.
De sitter alltså vid pension med ett avbetalt stort hus men inget sparande att ta av samt låg pensionsinkomst.
Det slutar med att huset säljs på grund av driftkostnaderna fast de egentligen vill bo kvar.
De sitter alltså vid pension med ett avbetalt stort hus men inget sparande att ta av samt låg pensionsinkomst.
Det slutar med att huset säljs på grund av driftkostnaderna fast de egentligen vill bo kvar.