Anna_H, det är för mig också ok. Så länge man står för den åsikten är det absolut ok. De flesta jag träffar beklagar sig gärna över att de gärna skulle vilja ha lite mer pengar för semester eller köpa en bättre och tillförlitligare bil, etc.
Jag har en kollega från Belgien som just köpt ett hus här i Tyskland. Belgierna har om möjligt ett ännu högre säkerhetsbehov än tyskarna och han har köpt ett hus med en mycket strikt budget. Bunden ränta över hela löptiden på lånet som kommer att avbatalas på ca. 23 år. Huset är belånat till över 2 Mio. Kronor. Det medför en väldigt stor belastning på en småbarnsfamilj (ingen avdragsrätt för privat nyttjande av bostad). I Tyskland läggs sådana lån som annuitetslån där belastningen (ränta + amortering) är lika stor varje månad i 23 år. Därefter är man lånefri.
Min kollega använder dock detta också som pensionsförsäkring, dvs. amorteringen ersätter ett inbetalande på privat pensionsförsäkring. Om han då säljer huset med 65, flyttar till hyreslägenhet kommer han att få en hygglig pension inklusive penaarna från husförsäljningen (reavinstskatt??). Frågan är dock om han inte hellre hade haft en del av dessa pengar nu.
Att diskutera detta med honom är emellertid lönlöst. Där hjälper inga argument. Tradition, kultur, erfarenheter och samhällsacceptans är väldígt starka faktorer.
Jag har en kollega från Belgien som just köpt ett hus här i Tyskland. Belgierna har om möjligt ett ännu högre säkerhetsbehov än tyskarna och han har köpt ett hus med en mycket strikt budget. Bunden ränta över hela löptiden på lånet som kommer att avbatalas på ca. 23 år. Huset är belånat till över 2 Mio. Kronor. Det medför en väldigt stor belastning på en småbarnsfamilj (ingen avdragsrätt för privat nyttjande av bostad). I Tyskland läggs sådana lån som annuitetslån där belastningen (ränta + amortering) är lika stor varje månad i 23 år. Därefter är man lånefri.
Min kollega använder dock detta också som pensionsförsäkring, dvs. amorteringen ersätter ett inbetalande på privat pensionsförsäkring. Om han då säljer huset med 65, flyttar till hyreslägenhet kommer han att få en hygglig pension inklusive penaarna från husförsäljningen (reavinstskatt??). Frågan är dock om han inte hellre hade haft en del av dessa pengar nu.
Att diskutera detta med honom är emellertid lönlöst. Där hjälper inga argument. Tradition, kultur, erfarenheter och samhällsacceptans är väldígt starka faktorer.
Den som sparar istället för att amortera har inte mer pengar att leva loppan för jämfört med den som amorterar.femitolv skrev:
Den som sparat/investerat istället för att amortera är väl i samma situation?femitolv skrev:
Igen, den som spara/investerar istället för amorterar befinner sig i samma dilemma med att bränna iväg 3-4 miljoner när man är sjuk och svag.femitolv skrev:
Den som sparar/investerar nyttjar inte heller pengarna...femitolv skrev:
Genom att minska skulderna minskar risken.femitolv skrev:
bra-byggare, ja om man bara sparar / investerar är man i samma sits som den som amorterar samma belopp. Den som sparar har ju då emellertid risken /chansen att hitta en investering som ger mer än bostadsräntan. I Tyskland finns en modell där man istället för att amortera betalar in i en typ kapitalförsäkring. Har man tur har kapitalförsäkringen efter 10 eller 20 år en bättre avkastning än räntekostnaden för bolånet. Då är det en bra affär om man ändå hade tänkt amortera den sparade summan.
Det jag vill säga är att det är möjligt att inte spara hela det kapital man tänkt amortera utan att man utan att risken stiger till en alltför hög nivå kan konsumera en del av skillnaden och därmed tidigarelägga nyttjandet av den delen av livsinkomsten.
T.ex i mitt exempel från tidigare inlägg:
Låt oss säga att person 2 lägger undan 50.000 / år de första 5 åren för att ha som buffert för framtida räntehöjningar eller annan ovisshet => nominellt 250.000 kr efter 5 år + ränta på ränta.
Låt oss nu också säga att person 1 nyttjar hälften av det han kan spara mer än person 2 som konsumtion, den andra hälften sparar han som extra buffert. Person 1 har då efter 5 år 297.000 kr (hälften av vad han sparat mer än person 2) + 250.000 kr (samma sparande som person 2) => nominell buffert 547.000 kr efter 5 år. Samtidigt har person 1 också konsumerat för 297.000 kr!!
Alltså har person 1 både byggt en större buffert (säkerhet) än den som amorterat och samtidigt konsumerat för nästan 300.000 kr
Det jag vill säga är att det är möjligt att inte spara hela det kapital man tänkt amortera utan att man utan att risken stiger till en alltför hög nivå kan konsumera en del av skillnaden och därmed tidigarelägga nyttjandet av den delen av livsinkomsten.
T.ex i mitt exempel från tidigare inlägg:
Låt oss säga att person 2 lägger undan 50.000 / år de första 5 åren för att ha som buffert för framtida räntehöjningar eller annan ovisshet => nominellt 250.000 kr efter 5 år + ränta på ränta.
Låt oss nu också säga att person 1 nyttjar hälften av det han kan spara mer än person 2 som konsumtion, den andra hälften sparar han som extra buffert. Person 1 har då efter 5 år 297.000 kr (hälften av vad han sparat mer än person 2) + 250.000 kr (samma sparande som person 2) => nominell buffert 547.000 kr efter 5 år. Samtidigt har person 1 också konsumerat för 297.000 kr!!
Alltså har person 1 både byggt en större buffert (säkerhet) än den som amorterat och samtidigt konsumerat för nästan 300.000 kr
En annan kanske intressant jämförelse:
person 1 köper hus för 4.5 Mio kronor, fullt belånat, han lånar också till underhåll som tidigare
person 2 köper som tidigare hus för 3.0 Mio kronor, betalar av på 30 år (som föreslaget av bl.a. jonpalm) och betalar underhåll ur egen ficka.
Båda har 20.000 kr / månad (nominellt) att lägga på bostad år 0. Ej använda pengar sparas till ränta på 2 %. Alla andra förutsättningar lika som i det tidigare exemplet ovan.
Efter 10 år:
Person 1 har en buffert (sparade medel) på nominellt 807.000 kr (realt 660.000 kr)
Person 2 har en buffert (sparade medel) på nominellt 186.000 kr (realt 152.000 kr)
Efter 35 år säljs husen (ålder = 65)
Person 1 får inget netto för huset eftersom lånesumman = värdet (nominellt: 9 Mio kr, realt 4,5 Mio kr)
Person 1 har emellertid ett realt sparat kapital på 2,15 Mio kr
Person 2 får nominellt 6 Mio kr för sitt hus eller realt 3 Mio kr
Person 2 har också ett realt sparat kapital på 1,5 Mio kr
I detta läge har person 2 mycket mer kapital vid 65 år ålder att konsumera eller investera vidare.
Person 1 har emellertid bott i ett större (kanske exklusivare) hus i 35 år och burit de extra kostnaderna det innebär. Han har konsumerat i form av ett större boende och har mindre över vid 65 års ålder. Återigen när och för vad vill jag konsumera livsinkomsten? Här är också viktigt att veta att person 2 som amorterar på 30 år verkligen kramar ur allt ur sin budget de första åren och kan inte ta någon typ av försämring utan att det blir kritiskt. Han kan också under inga omständigheter köpa ett dyrare hus eftersom hans budget redan är helt utnyttjad med ett husvärde på 3,0 Mio kr. (ok han kan undvika att underhålla huset under ett antal år, och förskjuta underhållskostnaderna till framtiden)
person 1 köper hus för 4.5 Mio kronor, fullt belånat, han lånar också till underhåll som tidigare
person 2 köper som tidigare hus för 3.0 Mio kronor, betalar av på 30 år (som föreslaget av bl.a. jonpalm) och betalar underhåll ur egen ficka.
Båda har 20.000 kr / månad (nominellt) att lägga på bostad år 0. Ej använda pengar sparas till ränta på 2 %. Alla andra förutsättningar lika som i det tidigare exemplet ovan.
Efter 10 år:
Person 1 har en buffert (sparade medel) på nominellt 807.000 kr (realt 660.000 kr)
Person 2 har en buffert (sparade medel) på nominellt 186.000 kr (realt 152.000 kr)
Efter 35 år säljs husen (ålder = 65)
Person 1 får inget netto för huset eftersom lånesumman = värdet (nominellt: 9 Mio kr, realt 4,5 Mio kr)
Person 1 har emellertid ett realt sparat kapital på 2,15 Mio kr
Person 2 får nominellt 6 Mio kr för sitt hus eller realt 3 Mio kr
Person 2 har också ett realt sparat kapital på 1,5 Mio kr
I detta läge har person 2 mycket mer kapital vid 65 år ålder att konsumera eller investera vidare.
Person 1 har emellertid bott i ett större (kanske exklusivare) hus i 35 år och burit de extra kostnaderna det innebär. Han har konsumerat i form av ett större boende och har mindre över vid 65 års ålder. Återigen när och för vad vill jag konsumera livsinkomsten? Här är också viktigt att veta att person 2 som amorterar på 30 år verkligen kramar ur allt ur sin budget de första åren och kan inte ta någon typ av försämring utan att det blir kritiskt. Han kan också under inga omständigheter köpa ett dyrare hus eftersom hans budget redan är helt utnyttjad med ett husvärde på 3,0 Mio kr. (ok han kan undvika att underhålla huset under ett antal år, och förskjuta underhållskostnaderna till framtiden)
@femitolv:
Jag tycker att du lite för lätt viftar bort den högre risk som ett lån ger. Det är en reell risk för de flesta att man blir av med jobbet, blir sjuk en längre tid eller till och med får en kronisk sjukdom, att någon stor industri på orten lägger ned verksamheten och orten plötsligt blir mindre attraktiv. Det är helt enkelt inte så sunt att inteckna hela sin framtida inkomst på det sätt man gör om man inte amorterar ner en rejäl bit på huslånet (eller sparar motsvarande mängd pengar på ett annat konto med insättningsgaranti).
Ytterligare en sak man bör tänka på är att amorteringsfria lån är en historisk anomali. De lån som är amorteringsfria har dessutom antagligen specat i villkoren att banken när som helst kan börja kräva amortering. En lagstiftning om amortering skulle därför kunna i någon mening verka retroaktivt, eftersom det redan står i villkoren för folks lån idag.
Jag tycker att du lite för lätt viftar bort den högre risk som ett lån ger. Det är en reell risk för de flesta att man blir av med jobbet, blir sjuk en längre tid eller till och med får en kronisk sjukdom, att någon stor industri på orten lägger ned verksamheten och orten plötsligt blir mindre attraktiv. Det är helt enkelt inte så sunt att inteckna hela sin framtida inkomst på det sätt man gör om man inte amorterar ner en rejäl bit på huslånet (eller sparar motsvarande mängd pengar på ett annat konto med insättningsgaranti).
Det här resonemanget förstår jag inte alls. "Har man tur [...] Då är det en bra affär" är väl ett otroligt svagt argument. Det finns en reell risk med att bara amortera och inte ha någon buffert, och det är ju att det kan vara så att omständigheterna när man behöver lite extra pengar och har tänkt sig att ta sig lite nya lån, inte är sådana att banken inte beviljar det.femitolv skrev:
Ytterligare en sak man bör tänka på är att amorteringsfria lån är en historisk anomali. De lån som är amorteringsfria har dessutom antagligen specat i villkoren att banken när som helst kan börja kräva amortering. En lagstiftning om amortering skulle därför kunna i någon mening verka retroaktivt, eftersom det redan står i villkoren för folks lån idag.
Medlem
· Stockholm
· 1 397 inlägg
http://www.di.se/artiklar/2012/8/20/sa-lite-sparar-svenskarna/
Jag har säkert redan sagt det hundra gånger i den här tråden, men det tål att upprepas. Problemet är inte att jämföra amortering med sparande. Problemet är att svenskarna varken amorterar eller sparar.
På detta forumet verkar var och varannan har inkomster i den 90:e percentilen, men det är ju internet också...
Detta är ju sinnessjukt:
Drygt var fjärde hushåll har mindre än 10.000 kronor i spargrisen utöver eventuellt värde i den egna bostaden.
Jag har säkert redan sagt det hundra gånger i den här tråden, men det tål att upprepas. Problemet är inte att jämföra amortering med sparande. Problemet är att svenskarna varken amorterar eller sparar.
På detta forumet verkar var och varannan har inkomster i den 90:e percentilen, men det är ju internet också...
Detta är ju sinnessjukt:
Drygt var fjärde hushåll har mindre än 10.000 kronor i spargrisen utöver eventuellt värde i den egna bostaden.
Person 2 kan i ett krisläge avstå att amortera och därmed få tillgång till en del likviditet.
Person 2 som har lägre lån kanske inte behöver inte lika stor buffert (för att täcka räntekostnader).
Person 2 kan också välja att gå i pension tidigare sälja huset eller ta upp lån på huset för att konsumera som pensionär och kommer då betala mindre räntor totalt sett och kommer därför att kunna konsumera mer totalt sett jämfört med person 1. Vissa planerar att konsumera "under tiden" och kanske jobba länge andra kanske slutar jobba tidigare och konsumerar senare. Jag tror inte det finns något rätt eller fel, det är upp till var och en hur den vill lägga upp det.
Person 2 kan också varefter skulderna minskar konsumera de minskade räntekostnaderna varje månad och därmed också höja sin levnadsstandard, (eller amortera mer och bli av med skulderna fortare)
Person 2 som har lägre lån kanske inte behöver inte lika stor buffert (för att täcka räntekostnader).
Person 2 kan också välja att gå i pension tidigare sälja huset eller ta upp lån på huset för att konsumera som pensionär och kommer då betala mindre räntor totalt sett och kommer därför att kunna konsumera mer totalt sett jämfört med person 1. Vissa planerar att konsumera "under tiden" och kanske jobba länge andra kanske slutar jobba tidigare och konsumerar senare. Jag tror inte det finns något rätt eller fel, det är upp till var och en hur den vill lägga upp det.
Person 2 kan också varefter skulderna minskar konsumera de minskade räntekostnaderna varje månad och därmed också höja sin levnadsstandard, (eller amortera mer och bli av med skulderna fortare)
Redigerat av moderator:
Det beror nog på att personer med höga inkomster och sprängfulla buffertkonton älskar att hänga i såna här trådar och slå sig för bröstet.Stringfellow Hawke skrev:
Personer med mediokra inkomster och en budget som knappt går ihop undviker undviker dylika trådar för att över huvud taget kunna sova nattetid.
Klart att samhället måste amortera. Tyskarna gör helt rätt som har annuitetslån. I Sverige är vår generation dock för levnadsglada för det....
Att folk inte har råd att amortera är det mest ihålliga argument som finns. Då måste priserna korrigeras så att man har råd.
Att folk inte har råd att amortera är det mest ihålliga argument som finns. Då måste priserna korrigeras så att man har råd.
Hej,
det skulle intressera mig att veta hur bankerna i detalj bedömer riskerna. Jag har sett i andra traadar att talas om en räntetaalighet paa 7 - 8 %. Jag har däremot inte faat klart för mig om det dessutom finns ett amorteringskrav i den bedömingen, t.ex. att man skall klara 7 % ränta + 2 % amortering i ett nödfall.
Vad betyder sedan i detta fall "klara". Vilka uppoffringar antas man göra. Här har säkert bankerna ett maatt paa minsta levnadsstandard antar jag som de använder i modellberäkningarna.
Det finns kanske andra traadar om detta, om naagon vet och kan hänvisa vore jag tacksam.
det skulle intressera mig att veta hur bankerna i detalj bedömer riskerna. Jag har sett i andra traadar att talas om en räntetaalighet paa 7 - 8 %. Jag har däremot inte faat klart för mig om det dessutom finns ett amorteringskrav i den bedömingen, t.ex. att man skall klara 7 % ränta + 2 % amortering i ett nödfall.
Vad betyder sedan i detta fall "klara". Vilka uppoffringar antas man göra. Här har säkert bankerna ett maatt paa minsta levnadsstandard antar jag som de använder i modellberäkningarna.
Det finns kanske andra traadar om detta, om naagon vet och kan hänvisa vore jag tacksam.
Om man köper något så man inte har råd med amortering är då priset fel? Eller köper man något som man inte har råd med?Jugend skrev:
Priserna förändras utifrån tillgång och vad som man vill betala, samt värdeförändring. Så priserna styrs utifrån efterfrågan.
Se fastighetsmarknaden som sprack i USA.
Femitgolv - de gör en kalkylränta på 7-10 % av de banker som jag har träffat. Ingen amortering inbokad. Men man skall se historiskt så har svenskar generellt prioriterat sitt boende i samband med sämre tider. De har räknat schablon på andra utgifter. Tycker personligen det är högt räknat med tanke på att man kanske inte gör av med så mycket om man har dåligt ställt. Jag hade inte det iaf.
AndersS: Jo det är lite det jag menar. Har man inte råd att amortera ligger priset i förhållande till din ekonomi för högt. Folk måste ju av sin bank får en tydlig plan så att man amorterar annars ligger priserna för högt för oss som har för avsikt att amortera. Det är många faktorer som spelar in att vi har för höga priser i Sverige tror jag. Den gamla inflationen kan man exempelvis inte bortse från ... Efterfrågan är alltså inflaterad i Sverige, jämfört med exempelvis Tyskland eller andra länder där man har en mer äldre syn på ägande och amortering.
AndersS: Jo det är lite det jag menar. Har man inte råd att amortera ligger priset i förhållande till din ekonomi för högt. Folk måste ju av sin bank får en tydlig plan så att man amorterar annars ligger priserna för högt för oss som har för avsikt att amortera. Det är många faktorer som spelar in att vi har för höga priser i Sverige tror jag. Den gamla inflationen kan man exempelvis inte bortse från ... Efterfrågan är alltså inflaterad i Sverige, jämfört med exempelvis Tyskland eller andra länder där man har en mer äldre syn på ägande och amortering.
@bra-byggare, håller principiellt med på alla punkter. Punkterna visar ju på möjliga avsteg från en "slavisk" amorteringsplan för att skapa möjligt utrymme för tidigarelagd konsumtion.
Jag är kanske relativt ensam om åsikten, men i slutänden är det oftast konsumtionen av kapital som ger positiva kickar ( i jämförelse med pengar på kontot). Pengar på banken är kanske en typ av säkerhet som vi alla i viss mån behöver, men en kul gemensam resa, en ny pryl, kanske en lyxig weekend eller något liknande är det jag ser som högre livsnjutning och livskvalitet. Om pengarna för detta finns inom livscykeln kommer jag att nyttja dessa, och jag vill inte gärna låta pengarna "förfaras" genom att jag inte har ork eller tid att nyttja dem i slutändan i ett sent livsskede. En begränsning av amortering på ett bolån är ett sätt att påverka när livsinkomsten kan nyttjas. En livsfilosofifråga.....
Däremot har inte jag heller avsikt att gå så långt så att risken att vara tvungen att lämna ett boende överstiger den nytta och glädje som finns med att konsumera en del av det frigjorda kapitalet.
I Sverige och kanske övriga Europa är ju uttrycket "han dog utfattig" förknippat (uttrycket återfinns ofta i skvallerpressen) med något negativt. Personligen ser jag som att denna person har (så länge inga kvarstående lån finns) utnyttjat sin livsinkomst till 100 %. Många ser detta emellertid som halvt kriminellt och oansvarigt. "naturligtvis skall man lämna efter sig en ansenlig sparad förmögenhet, annars har man inte levt ettt anständigt liv...." . Som sagt, en filosofifråga.......
Jag är kanske relativt ensam om åsikten, men i slutänden är det oftast konsumtionen av kapital som ger positiva kickar ( i jämförelse med pengar på kontot). Pengar på banken är kanske en typ av säkerhet som vi alla i viss mån behöver, men en kul gemensam resa, en ny pryl, kanske en lyxig weekend eller något liknande är det jag ser som högre livsnjutning och livskvalitet. Om pengarna för detta finns inom livscykeln kommer jag att nyttja dessa, och jag vill inte gärna låta pengarna "förfaras" genom att jag inte har ork eller tid att nyttja dem i slutändan i ett sent livsskede. En begränsning av amortering på ett bolån är ett sätt att påverka när livsinkomsten kan nyttjas. En livsfilosofifråga.....
Däremot har inte jag heller avsikt att gå så långt så att risken att vara tvungen att lämna ett boende överstiger den nytta och glädje som finns med att konsumera en del av det frigjorda kapitalet.
I Sverige och kanske övriga Europa är ju uttrycket "han dog utfattig" förknippat (uttrycket återfinns ofta i skvallerpressen) med något negativt. Personligen ser jag som att denna person har (så länge inga kvarstående lån finns) utnyttjat sin livsinkomst till 100 %. Många ser detta emellertid som halvt kriminellt och oansvarigt. "naturligtvis skall man lämna efter sig en ansenlig sparad förmögenhet, annars har man inte levt ettt anständigt liv...." . Som sagt, en filosofifråga.......