Visserligen gammal info men undersökningen visar att en majoritet är för amorteringskrav och många kan även tänka sig slopade ränteavdrag. Kanske läge för en blocköverskridande överenskommelse om nya regler?
http://di.se/Default.aspx?pid=222069__ArticlePageProvider&epslanguage=sv
http://di.se/Default.aspx?pid=222069__ArticlePageProvider&epslanguage=sv
Nu börjar det nog närma sig ett amorteringskrav.
http://www.svd.se/naringsliv/wolfs-krav-pa-amortering-far-stod_7404482.svd
Bättre sent än aldrig!
http://www.svd.se/naringsliv/wolfs-krav-pa-amortering-far-stod_7404482.svd
Bättre sent än aldrig!
Visst kan det vara sunt med att kräva amortering på lån över en viss belåningsgrad. Men att slaviskt kräva exempelvis 20-30 års amortering på ett lån tror jag inte alls på. Så om det skulle införas ett amorteringskrav så skulle det nog vara beroende på belåningsgraden och ha ett tak när belåningsgraden är tillräckligt låg där att man slipper amortera.
Redigerat:
Frågan är ju om det verkligen blir så hårt att det krävs amortering på hela lånet, slopar man sedan ränteavdrag och fortfarande kräver 15% kontantinsats så lär ju bopriserna sjunka rejält, vilket i sig kanske vore bra för marknaden men knappast nått man vill uppnå för att skydda husägarna, då skapar man ju det man är rädd för på konstgjord väg.
Det lär ju inte heller vara bra för ekonomin om folk behöver lägga en betydligt större del av inkomsterna på boende, då dras ju annan konsumtion ner.
Frågan är ju även hur gammal den regeringen blir som vill införa det.
Personligen kör jag nog en liten "lagom" linje, vi belånar vårt nybygge med runt 70% men kommer även att köra viss amortering, dock så brukar jag personligen tycka det är bättre att spara ihop en hög emd pengar själv och gå till banken och göra en större inbetalning när det passar mig bäst.
Det lär ju inte heller vara bra för ekonomin om folk behöver lägga en betydligt större del av inkomsterna på boende, då dras ju annan konsumtion ner.
Frågan är ju även hur gammal den regeringen blir som vill införa det.
Personligen kör jag nog en liten "lagom" linje, vi belånar vårt nybygge med runt 70% men kommer även att köra viss amortering, dock så brukar jag personligen tycka det är bättre att spara ihop en hög emd pengar själv och gå till banken och göra en större inbetalning när det passar mig bäst.
En artikel i SVD idag om finska bolånemarknaden i jämförelse med den svenska: http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/skilda-varldar-for-nordiska-bolanekunder_7413964.svd
Hej,
visserligen har den här tråden några år på nacken, ämnet intresserar mig och det kommer ju fortfarande in diverse inlägg och kommentarer. Jag skulle vilja presentera en del resonemang som kanske kommer att leda till "upplopp" i den här tråden, kanske kommer att ses som vansinniga och helt "omoraliska". Sanningen är att de i vilket fall komplett avviker från det som i Sverige och ännu mer i vissa delar av mellaneuropa anses som "god livsstil" eller "ansvarstagande".
Eftersom jag inte sett denna typ av resonemang presenterat till sinn helhet vill jag ändå ta tillfället i akt att göra det. Jag kommer att dela upp det hela i ett antal inlägg.
Först skulle jag vilja gratulera Anna_H till att vara lånefri eller nästan lånefri. Det är säkert en skön känsla och det skulle intressera mig hur du kommit dit du är nu. Jag kan bara spekulera att du haft samma goda resa som en släkting till mig. Han är sexiotalist och köpte sin första bostadsrätt i mitten på 80-talet med ca. 20 år. Genom en tidig "debut" på bostadsmarknaden och diverse byten har han genom den allmäna prisutvecklingen på bostäder landat på en bunden förmögenhet på ett antal Mio. kronor (husvärde - lån) 2012. För att jämföra har jag själv (också sexiotalist) bott i hyresrätt hela livet. Även om jag har en nettoinkomst som är bedydligt högre, är min förmögenhet endast en bråkdel av hans. Det har varit omöjligt att med inkomst kompensera de värdeökningar som skett under de senaste åren på bomarknaden. Bostadsinnehavare under de senaste åren är vinnarna i samhället. Återigen grattis!
Frågan är hur mycket du försakat under den tiden du amorterat, var du står i livet just nu och hur du nu vill nyttja din förmögenhet. För mig handlar det om hur man använder sin livsinkomst, och hur man kan påverka detta.
visserligen har den här tråden några år på nacken, ämnet intresserar mig och det kommer ju fortfarande in diverse inlägg och kommentarer. Jag skulle vilja presentera en del resonemang som kanske kommer att leda till "upplopp" i den här tråden, kanske kommer att ses som vansinniga och helt "omoraliska". Sanningen är att de i vilket fall komplett avviker från det som i Sverige och ännu mer i vissa delar av mellaneuropa anses som "god livsstil" eller "ansvarstagande".
Eftersom jag inte sett denna typ av resonemang presenterat till sinn helhet vill jag ändå ta tillfället i akt att göra det. Jag kommer att dela upp det hela i ett antal inlägg.
Först skulle jag vilja gratulera Anna_H till att vara lånefri eller nästan lånefri. Det är säkert en skön känsla och det skulle intressera mig hur du kommit dit du är nu. Jag kan bara spekulera att du haft samma goda resa som en släkting till mig. Han är sexiotalist och köpte sin första bostadsrätt i mitten på 80-talet med ca. 20 år. Genom en tidig "debut" på bostadsmarknaden och diverse byten har han genom den allmäna prisutvecklingen på bostäder landat på en bunden förmögenhet på ett antal Mio. kronor (husvärde - lån) 2012. För att jämföra har jag själv (också sexiotalist) bott i hyresrätt hela livet. Även om jag har en nettoinkomst som är bedydligt högre, är min förmögenhet endast en bråkdel av hans. Det har varit omöjligt att med inkomst kompensera de värdeökningar som skett under de senaste åren på bomarknaden. Bostadsinnehavare under de senaste åren är vinnarna i samhället. Återigen grattis!
Frågan är hur mycket du försakat under den tiden du amorterat, var du står i livet just nu och hur du nu vill nyttja din förmögenhet. För mig handlar det om hur man använder sin livsinkomst, och hur man kan påverka detta.
Hej igen,
jag kan inte dela allmäna uttalanden som att man skall inte köpa en bostad om man inte kan betala igen lånet inom viss tid samt att sätta en amorteringstidsgräns på lånet. Sätt istället en gräns (om möjligt) på att banken skall kunna sälja fastigheten och därigenom få tillbaka det utlånade beloppet vid varje enskild tidpunkt. Dvs. om försäljningen sker t.ex. när ägaren med kanske 80 år lämnar denna jord, skall lånen inte överstiga värdet. Det är självklart att en viss säkerhetsmarginal behövs (idag har vi ju 85% av marknadsvärdet som bottenlånegräns).
Om man har råd att köpa en bostad skall i mina ögon inte mätas med att man kann betala av skulden inom 10, 20, 30 eller 50 år. Min definition är:
Man har råd med en bostad om man tid varje tidpunkt kan bära de löpande kostnader som uppstår (räntor, evtl. underhåll, driftkostnader) under normala omständigheter och att man vid en extremsituation kan sälja bostaden till ett värde där säljpriset är lika eller högre än restskulden.
Här innehåller normala omständigheter naturligtvis räntevariationer och förändrade driftkostnader. Naturligtvis måste här vissa marginaler existera. Detta är emellertid inte på något sätt samma sak som att amortera av lånet på 30 år.
jag kan inte dela allmäna uttalanden som att man skall inte köpa en bostad om man inte kan betala igen lånet inom viss tid samt att sätta en amorteringstidsgräns på lånet. Sätt istället en gräns (om möjligt) på att banken skall kunna sälja fastigheten och därigenom få tillbaka det utlånade beloppet vid varje enskild tidpunkt. Dvs. om försäljningen sker t.ex. när ägaren med kanske 80 år lämnar denna jord, skall lånen inte överstiga värdet. Det är självklart att en viss säkerhetsmarginal behövs (idag har vi ju 85% av marknadsvärdet som bottenlånegräns).
Om man har råd att köpa en bostad skall i mina ögon inte mätas med att man kann betala av skulden inom 10, 20, 30 eller 50 år. Min definition är:
Man har råd med en bostad om man tid varje tidpunkt kan bära de löpande kostnader som uppstår (räntor, evtl. underhåll, driftkostnader) under normala omständigheter och att man vid en extremsituation kan sälja bostaden till ett värde där säljpriset är lika eller högre än restskulden.
Här innehåller normala omständigheter naturligtvis räntevariationer och förändrade driftkostnader. Naturligtvis måste här vissa marginaler existera. Detta är emellertid inte på något sätt samma sak som att amortera av lånet på 30 år.
Hej igen, igen,
Att låna till en bostad är ju att förskjuta nyttjandet av något som kostar pengar inom livscykeln (till en tidigare punkt) och att sprida kostnaden för nyttjandet så att livsinkomsten kan bära kostnaden. Om vi i dagens läge skulle spara till att köpa en bostand på 2 - 5 Mio kr. kanske vi har råd att köpa den när vi blir 75 år. Om vi då dör med 76 har vi 1) utnyttjat den efterlängtade bostaden i endast ett ynka år, 2) lämnat efter en ansenlig outnyttjad förmögenhet, i mina ögon helt oacceptabelt.
Att låna för att köpa en bostad är ju också (en typ inträdesbiljett) att förvärva rätten till att vårda och nyttja ett värdeobjekt. Om vi vårdar och nyttjar det varligt har vi en stor chans att realvärdet bebehålls. Om vi misssköter värdeobjektet kommer det säkert att minska i värde.
I mina ögen finns det minst två stora skillnader mellan en bostad som värde- / investeringsobjekt och t.ex. aktier, fonder, den allmäna fastighetsmarknaden, etc. 1) Jag kan nyttja investeringen som bostad och därigenom faller andra kostader bort (hyra), 2) jag kan till viss grad påverka värdeutvecklingen på objektet (underhåll, förbättringar, etc.)
Kanske är det därför som banker är relativt öppna till bostadslån och "vågar" belåna nästan till 100 %.
Mot den bakgrunden ser jag bostadslånet som något naturligt och inte heller onaturligt att somliga / många väljer att inte amortera till någon större grad. Jag personligen har heller inga speciella negativa känslor att det egentligen är banken som äger huset eftersom det är högt belånat. Den känslan är helt säkert dock individuell.
Att låna till en bostad är ju att förskjuta nyttjandet av något som kostar pengar inom livscykeln (till en tidigare punkt) och att sprida kostnaden för nyttjandet så att livsinkomsten kan bära kostnaden. Om vi i dagens läge skulle spara till att köpa en bostand på 2 - 5 Mio kr. kanske vi har råd att köpa den när vi blir 75 år. Om vi då dör med 76 har vi 1) utnyttjat den efterlängtade bostaden i endast ett ynka år, 2) lämnat efter en ansenlig outnyttjad förmögenhet, i mina ögon helt oacceptabelt.
Att låna för att köpa en bostad är ju också (en typ inträdesbiljett) att förvärva rätten till att vårda och nyttja ett värdeobjekt. Om vi vårdar och nyttjar det varligt har vi en stor chans att realvärdet bebehålls. Om vi misssköter värdeobjektet kommer det säkert att minska i värde.
I mina ögen finns det minst två stora skillnader mellan en bostad som värde- / investeringsobjekt och t.ex. aktier, fonder, den allmäna fastighetsmarknaden, etc. 1) Jag kan nyttja investeringen som bostad och därigenom faller andra kostader bort (hyra), 2) jag kan till viss grad påverka värdeutvecklingen på objektet (underhåll, förbättringar, etc.)
Kanske är det därför som banker är relativt öppna till bostadslån och "vågar" belåna nästan till 100 %.
Mot den bakgrunden ser jag bostadslånet som något naturligt och inte heller onaturligt att somliga / många väljer att inte amortera till någon större grad. Jag personligen har heller inga speciella negativa känslor att det egentligen är banken som äger huset eftersom det är högt belånat. Den känslan är helt säkert dock individuell.
Hej igen, igen, igen,
nu börjar vi komma till pudelns kärna. Det handlar om bolån, amortering av bolån och nyttjandet av livsinkomsten. Jag tillhör de som lever lite enligt "det finns inga fickor på svepningen" och "varje generation skall förvalta och nyttja sitt eget kapital". Jag kommer säkert att övertriva lite i den här framställningen men detta då för att framställa principen av tankegångarna klart.
Jag förväntar mig inget arv från en tidigare generation (eller från någon överhuvudtaget) och ämnar på samma sätt försöka nyttja min livsinkomst så bra det går. Detta betyder strikt att om jag ramlar av pinn med ett husinnehav, måste i princip skulderna vara lika stora som värdet på huset vid detta ögonblick. Allt annat skulle innebära att jag gått miste om viss konsumtion tidigare i livet. Även mina övriga tillgångar måste enbart räcka för att bekosta dödsboet.
Följande beräkningsexempel:
Person 1:
Person 2:
Resultat efter 50 år (personerna är då 80 år):Person 1:
Person 2:
Person 2 har alltså en förmögenhet på nominellt 8.1 Mio kr och realt 3.0 Mio kr.
men..............
Person 1 har:
490.000 kr (nuvärde 2012) att förbruka eller investera eller bygga buffert av mellan ålder 30 - 40, plus
480.000 kr (nuvärde 2012) att förbruka eller investera eller bygga buffert av mellan ålder 40 - 50, plus
570.000 kr (nuvärde 2012) att förbruka eller investera eller bygga buffert av mellan ålder 50 - 60, plus
270.000 kr (nuvärde 2012) att förbruka eller investera eller bygga buffert av mellan ålder 60 - 70, plus
220.000 kr (nuvärde 2012) att förbruka eller investera eller bygga buffert av mellan ålder 70 - 80, plus
ytterligare 90.000 kr (nuvärde 2012) om han dör med 80 för att betala för dödsboet.......
mer än Person 1
Istället kan pengarna för person 1 också användas till t.ex. följande:
Alla dessa pengasummor beskriver pengar som person 1 har mer än person 2, alltså skillnaden av de årliga bostadskostnaderna som person 1 kan spara eller förbruka efter eget tycke. Eftersom man måste utgå ifrån att person 2 som amorterar flitigt också måste ha en reserv om det skulle bli räntehöjningar eller inkomstbortfall har person 1 också denna mängd kapital till för förfogande utöver vad som nämns ovan.
Det är nästan så man tror man räknat fel, eller har glömt något..............
Kanske kommer några svar angående faktorer som jag inte tänkt på eller utelämnat..........
Om beräkningarna håller betyder det att rätt stora summor ståt till förfogande tidigt i livet då man är troligtvis är frisk och kanske vill resa eller kosta på sig ngt. extra. Om man emellertid dör med 80 och har en kåk med ett realvärde på 3 Mio kr har man gått miste om mycket enligt min mening och inte nyttjat sin livsinkomst optimalt.
nu börjar vi komma till pudelns kärna. Det handlar om bolån, amortering av bolån och nyttjandet av livsinkomsten. Jag tillhör de som lever lite enligt "det finns inga fickor på svepningen" och "varje generation skall förvalta och nyttja sitt eget kapital". Jag kommer säkert att övertriva lite i den här framställningen men detta då för att framställa principen av tankegångarna klart.
Jag förväntar mig inget arv från en tidigare generation (eller från någon överhuvudtaget) och ämnar på samma sätt försöka nyttja min livsinkomst så bra det går. Detta betyder strikt att om jag ramlar av pinn med ett husinnehav, måste i princip skulderna vara lika stora som värdet på huset vid detta ögonblick. Allt annat skulle innebära att jag gått miste om viss konsumtion tidigare i livet. Även mina övriga tillgångar måste enbart räcka för att bekosta dödsboet.
Följande beräkningsexempel:
- Husköp med ålder 30
- Huskostnad: 3 Mio kronor
- Avskrivningstid, initialt: 50 år => underhåll 2 % / år för att värdesäkra huset
- 2 % inflation och kalkylränta över hela beräkningstiden (50 år)
- Löneutveckling: ingen reallönehöjning / sänkning men halvering av nettolön med 65 års ålder
- För att förenkla det hela har jag förutsatt 100 % upplåning av husvärdet år 0
- 4 % låneränta
- Sparränta = inflation = 2 % => ingen real värdeökning av sparat kapital
- 30 % avdragsrätt på låneränta och 30 % skatt på sparränta
- Husets värde förblir stabil (realt sätt) om underhåll utförs enligt plan (2 % av värdet per år)
Person 1:
- Amorterar ej någonting
- underhåller huset enligt plan (2 % per år) men lånar komplett till underhållet
Person 2:
- Amorterar 2 % per år på värdet
- Underhåller huset enligt plan (2 % per år) med eget kapital (lön, sparande, etc.)
Resultat efter 50 år (personerna är då 80 år):Person 1:
- Husets realvärde (nuvärde): 3 Mio Kr (nominellt värde: ca. 8.1 Mio kr)
- Restskuld realvärde: 3 Mio Kr (nominellt värde; ca. 8.1 Mio kr)
Person 2:
- Husets realvärde (nuvärde): 3 Mio Kr (nominellt värde: ca. 8.1 Mio kr)
- Restskuld realvärde: 0 Kr
Person 2 har alltså en förmögenhet på nominellt 8.1 Mio kr och realt 3.0 Mio kr.
men..............
Person 1 har:
490.000 kr (nuvärde 2012) att förbruka eller investera eller bygga buffert av mellan ålder 30 - 40, plus
480.000 kr (nuvärde 2012) att förbruka eller investera eller bygga buffert av mellan ålder 40 - 50, plus
570.000 kr (nuvärde 2012) att förbruka eller investera eller bygga buffert av mellan ålder 50 - 60, plus
270.000 kr (nuvärde 2012) att förbruka eller investera eller bygga buffert av mellan ålder 60 - 70, plus
220.000 kr (nuvärde 2012) att förbruka eller investera eller bygga buffert av mellan ålder 70 - 80, plus
ytterligare 90.000 kr (nuvärde 2012) om han dör med 80 för att betala för dödsboet.......
mer än Person 1
Istället kan pengarna för person 1 också användas till t.ex. följande:
- efter 5 år har person 1 270.000 kr (nuvärde 2012) mer än person 2 att överbrygga en tillfällig räntehöjning.
- efter 10 år har person 1 490.000 kr (nuvärde 2012) mer än person 2 att överbrygga en tillfällig arbeitslöshet.
- om husmarknaden befinner sig i en dipp då personerna dör med 80 år och realvärdet har minskat med 25 %, behöver person 1 buffra 30 % av de pengar han sparat jämfört med person 2 över alla åren (minskat realvärde på 750.000 kr).
Alla dessa pengasummor beskriver pengar som person 1 har mer än person 2, alltså skillnaden av de årliga bostadskostnaderna som person 1 kan spara eller förbruka efter eget tycke. Eftersom man måste utgå ifrån att person 2 som amorterar flitigt också måste ha en reserv om det skulle bli räntehöjningar eller inkomstbortfall har person 1 också denna mängd kapital till för förfogande utöver vad som nämns ovan.
Det är nästan så man tror man räknat fel, eller har glömt något..............
Kanske kommer några svar angående faktorer som jag inte tänkt på eller utelämnat..........
Om beräkningarna håller betyder det att rätt stora summor ståt till förfogande tidigt i livet då man är troligtvis är frisk och kanske vill resa eller kosta på sig ngt. extra. Om man emellertid dör med 80 och har en kåk med ett realvärde på 3 Mio kr har man gått miste om mycket enligt min mening och inte nyttjat sin livsinkomst optimalt.
Hej loffes,
hoppas jag har förstått din fråga rätt men det person 1 måste betala mer i ränta för varje år som går än person 2, betalar han 1) ej någon amortering samt 2) lånar ytterligare för att betala underhållet medan person 2 betalar underhållet ur egen ficka. Anledningen till att jag låter person 1 låna till underhållet är att det medför i modellen att lånesumman alltid förblir lika med husvärdet.
För några utvalda år ser det ut som följer:
År 1: Person 1 Person 2
Ränta / månad (nom.) 7.000 7.000
Amortering 0 5.000
Driftkostnader 3.400 3.400
Underhåll 5.000 5.000
Upptagning lån för underhåll (slutet på året)(*) -5.000 0
Summa 10.400 20.400 (skillnad nom. 10.000)
Utgång lånesumma År 1 (nom): 3.06 Mio 2.94 Mio
År 11: Person 1 Person 2
Ränta / månad (nom.) 8.533 5.530
Amortering 0 5.000
Driftkostnader 4.145 4.145
Underhåll 6.095 6.095
Upptagning lån för underhåll (slutet på året) (*) -6.095 0
Summa 12.678 20.770 (skillnad nom. 8.092)
Utgång lånesumma År 11 (nom): 3.73 Mio 2.34 Mio
År 31: Person 1 Person 2
Ränta / månad (nom.) 12.680 2.730
Amortering 0 5.000
Driftkostnader 6.159 6.159
Underhåll 9.056 9.056
Upptagning lån för underhåll (slutet på året) (*) -9.056 0
Summa 18.839 22.945 (skillnad nom. 4.106)
Utgång lånesumma År 31 (nom): 5.54 Mio 1.14 Mio
(*) Person 1 tar alltid upplånade medel för att betala underhållet. Person 2 använder eget kapital
hoppas jag har förstått din fråga rätt men det person 1 måste betala mer i ränta för varje år som går än person 2, betalar han 1) ej någon amortering samt 2) lånar ytterligare för att betala underhållet medan person 2 betalar underhållet ur egen ficka. Anledningen till att jag låter person 1 låna till underhållet är att det medför i modellen att lånesumman alltid förblir lika med husvärdet.
För några utvalda år ser det ut som följer:
År 1: Person 1 Person 2
Ränta / månad (nom.) 7.000 7.000
Amortering 0 5.000
Driftkostnader 3.400 3.400
Underhåll 5.000 5.000
Upptagning lån för underhåll (slutet på året)(*) -5.000 0
Summa 10.400 20.400 (skillnad nom. 10.000)
Utgång lånesumma År 1 (nom): 3.06 Mio 2.94 Mio
År 11: Person 1 Person 2
Ränta / månad (nom.) 8.533 5.530
Amortering 0 5.000
Driftkostnader 4.145 4.145
Underhåll 6.095 6.095
Upptagning lån för underhåll (slutet på året) (*) -6.095 0
Summa 12.678 20.770 (skillnad nom. 8.092)
Utgång lånesumma År 11 (nom): 3.73 Mio 2.34 Mio
År 31: Person 1 Person 2
Ränta / månad (nom.) 12.680 2.730
Amortering 0 5.000
Driftkostnader 6.159 6.159
Underhåll 9.056 9.056
Upptagning lån för underhåll (slutet på året) (*) -9.056 0
Summa 18.839 22.945 (skillnad nom. 4.106)
Utgång lånesumma År 31 (nom): 5.54 Mio 1.14 Mio
(*) Person 1 tar alltid upplånade medel för att betala underhållet. Person 2 använder eget kapital
Redigerat:
Risken med person 1 är att man ökar den fasta kostnaden kontinuerligt och om det oförutsedda händer och inkomsten minskar av någon orsak så kan man bli tvungen att sälja sin bostad.
Utgår ifrån det som du skriver att person 1 använder de pengar som inte går till amortering nyttjas till annan konsumtion, t.ex. resor, etc. Men om man har det i sina planer så fungerar det.
Person2 har troligtvis bättre förutsättningar att behålla fastigheten den dagen man närmar sig att man vill minska sitt förvärvsarbete, t.ex. kunna ta tidigare pension. Men det är ju beroende av vilken pension man får och levnadsförhållande, samt när man väljer att gå ned i arbetstid eller pensionera sig.
Att beakta är också att när du vid pensionsålder med en minskad inkomst, normalfallet, samt fullbelånad fastighet troligtvis inte kan fortsätta öka på lånedelen (inkomstberoende iochförsig). Detta innebär att om du vill behålla fastigheten/boendet så måste du nu börja använda din lägre inkomst till underhåll av fastigheten.
Och även hur du är som person. Sover man lika gott även om man riskerar att behöva sälja sitt boende imorgon pga en oförutsedd händelse där inkomsten minskar märkbart då man konsumerar pengarna istället för att minska skulderna, som person 1 gör.
Så frågan är inte enbart ekonomiskt utan en levnadsfråga.
Utgår ifrån det som du skriver att person 1 använder de pengar som inte går till amortering nyttjas till annan konsumtion, t.ex. resor, etc. Men om man har det i sina planer så fungerar det.
Person2 har troligtvis bättre förutsättningar att behålla fastigheten den dagen man närmar sig att man vill minska sitt förvärvsarbete, t.ex. kunna ta tidigare pension. Men det är ju beroende av vilken pension man får och levnadsförhållande, samt när man väljer att gå ned i arbetstid eller pensionera sig.
Att beakta är också att när du vid pensionsålder med en minskad inkomst, normalfallet, samt fullbelånad fastighet troligtvis inte kan fortsätta öka på lånedelen (inkomstberoende iochförsig). Detta innebär att om du vill behålla fastigheten/boendet så måste du nu börja använda din lägre inkomst till underhåll av fastigheten.
Och även hur du är som person. Sover man lika gott även om man riskerar att behöva sälja sitt boende imorgon pga en oförutsedd händelse där inkomsten minskar märkbart då man konsumerar pengarna istället för att minska skulderna, som person 1 gör.
Så frågan är inte enbart ekonomiskt utan en levnadsfråga.
Redigerat:
Uträkningen förutsätter dessutom att man vill konsumera alla dessa pengar. Om man som jag "sitter nöjd" är det ju dumt att ha 1,5 miljoner i lån till X% ränta och 1,5 miljoner på ett så gott som räntefritt banksparande? Att investera pengarna så att de föräntar sig bättre än låneräntan är en möjlighet som har diskuterats, men det kräver ju ett engagemang på ett helt annat sätt än att öka amorteringsgraden.
Det är ju faktsikt inte alla som vill resa, shoppa, roa sig, äta och supa för enväldig massa pengar. Mina bästa stunder upplever jag när jag är ute och plockar bär och svamp, när jag badar på klipporna eller när jag bara går elerl sitter i skogen. Det behöver jag inga pengar alls till.
Det känns som om amortering är ett väldigt bra sätt att pensionsspara. Vi får på det viset redan idag ut ca 3000 i månaden i pension, trots att vi bara är 44 år, jämfört då med hur mycket huslånet kostade oss när vi köpte huset.
Det är ju faktsikt inte alla som vill resa, shoppa, roa sig, äta och supa för enväldig massa pengar. Mina bästa stunder upplever jag när jag är ute och plockar bär och svamp, när jag badar på klipporna eller när jag bara går elerl sitter i skogen. Det behöver jag inga pengar alls till.
Det känns som om amortering är ett väldigt bra sätt att pensionsspara. Vi får på det viset redan idag ut ca 3000 i månaden i pension, trots att vi bara är 44 år, jämfört då med hur mycket huslånet kostade oss när vi köpte huset.
Anders S, jag håller med om att man bör ha tillräckliga marginaler för att klara sämre tider, t.ex. räntehöjningar, arbetslöshet eller prisfall. Det jag har försökt påvisa genom exemplet är att man istället för att amortera kan investera och / eller komsumera detta kapital. Det är upp till var och en att kombinera investering och konsumtion på ett sådant sätt att den själv valda säkerhetsnivån och marginalerna uppnås. Genom att amortera av alltihop har man däremot försummat konsumtion i en aktiv ålder och sitter med en grotesk summa budet kapital i hög ålder.
Om man har tradition av att / kultur att / vill föra vidare denna förmögenhet till nästa generation är allt gott och väl. Om man däremot vill ha egen glädje av de surt förvärvade slantarna får man jobba på ganska bra för att förbruka 3 - 4 Mio på några år när man kanske är sjuk och svag. Att ge bort till insamlingar, ideella föreningar är ju också ok om man vill använda pengarna till en god sak.
Många kommer kanske att invända att de ej ser något tvång att förbruka pengarna. Är också ok, men till dem skulle jag då vilja säga att inte klaga på att de har för lite pengar i åldern mellan 40 - 50 om de samtidigt amorterar mycket. Pengarna finns inom livscykeln men man väljer att inte nyttja dem. .
De däremot som kämpar med lite pengar och ändå inte amorterar - de tar/har en ganska hög risk att vara tvungna att sälja om något oväntat negativt händer.
Om man har tradition av att / kultur att / vill föra vidare denna förmögenhet till nästa generation är allt gott och väl. Om man däremot vill ha egen glädje av de surt förvärvade slantarna får man jobba på ganska bra för att förbruka 3 - 4 Mio på några år när man kanske är sjuk och svag. Att ge bort till insamlingar, ideella föreningar är ju också ok om man vill använda pengarna till en god sak.
Många kommer kanske att invända att de ej ser något tvång att förbruka pengarna. Är också ok, men till dem skulle jag då vilja säga att inte klaga på att de har för lite pengar i åldern mellan 40 - 50 om de samtidigt amorterar mycket. Pengarna finns inom livscykeln men man väljer att inte nyttja dem. .
De däremot som kämpar med lite pengar och ändå inte amorterar - de tar/har en ganska hög risk att vara tvungna att sälja om något oväntat negativt händer.