Bokhyllebygge, ocensurerat, trial by error osv.
Efter ex antal timmar av dreglande över andras projekt här i forumet bestämde jag mig för att göra ett helhjärtat försök att slå, (läs; limma och tvinga...), ihop något som närmast ska liknas vid en tv-möbel/ bokhylla.
Vid val av material till stommar stod jag lite i valet och kvalet mellan att använda limfog i furu eller al-lamellskivor. 18mm tjocklek var tanken i båda fallen. Efter att någon vecka innan start använt limfogsmodellen i ett annat projekt så bestämde jag mig för att beställa hem ett gäng lamellskivor. Den korta anledningen är att limfogen rörde sig något för mycket för att mitt tålamod skulle hänga med i svängarna och jag hoppades att lamellskivan skulle var något mer förlåtande på den fronten, vilket den hittills har visat sig att vara.
Lamellen är kanske lite krångligare att få tag på, men hittar man en kanal så kan jag definitivt rekommendera.
Gjorde ett tappert försök att strukturera upp bygget från start med hjälp av en ritning, ändå fick undre sektionen på något mystiskt sätt ca 200 extra millimeter... Det har sin förklaring i att jag mätte väggen först när stommarna var färdigt ihopslagna, visste bara att den var 2400ish+ vad gäller längd, men när bänkskivan skulle kapas kändes det synd att inte ta vara på längden så gott det gick.
Sidostycken uppsågade och klara, gillade somsagt direkt hur skivan betedde sig vid sågning och allmän hantering, slog sig minimalt och kärnan verkade hålla ihop bra vilket var den delen jag var mest osäker kring.
Något överarbetade med ursågningen i botten kanske, ett försök att gardera sig något mot ojämnheter i golvet.
Dags för limmet och de gamla sletna biltematvingarna att jobba... knöligt värre men fullt möjligt, uppenbarligen!
Stommarna blir inte synliga någonstans förutom invändigt i slutändan, därför hade man förmodligen sparat sig endel tid med ett knippe skruv och en dragare. Nu ville jag prova något nytt och då dragarn får gå varm resterande delen av dagarna fick den ligga kvar i sin låda.
Möjligen lite overkill med kexningen men då jag inte utsatt den maskinen för överdrivet slitage innan så tog jag det säkra före det osäkra... tror jag.
För att få press på mitten använde jag mig utav en metod jag läst om här i forumet, smidigt och effektivt. Även skonsamt mot plånkan då det räckte med de två limknektar som fanns att tillgå i verkstan
Det sista skåpet, (såklart, vilken annars??), krävde lite mer övertalning och den långa tvingen fick grävas fram i röran.
Lyckans dag var kommen när man fick eskortera de numera lådformade skivorna med tillhörande askbänkskiva till sin tänkta slutdestination.
Bänkskivans profil är förmodligen den detalj jag hittills är mest nöjd med. Den oljade ytan dock, inte så mycket. Så tips gällande behandling efter eventuellt slipande som bevarar den lite gråare naturliga askfärgen mottages och välkomnas varmt!
Framsidan kläs i furu för att sen målas.
Dykertpistolen och limrollern fick jobba.
Dags för målning, och här beträds minerad mark... Jag målade med alcros v-mill, en halvblank snickerifärg på en yta grundad med b.i.n, shellacksbaserad grundfärg. Enda anledningen är att det är den färgen jag målat med, och känner därför att det ger de bästa förutsättningarna för att få till en yta att vara nöjd med.
Innan målning stod jag i valet och kvalet om mindre skavanker förutom spikhål skulle slipas och jämnas ut helt, men initialt känner jag att det tillför ett något ärligare intryck, och om något påminner en kanske lite om hantverksdelen i framtiden. Eller så slipas dem flush och målas tillsammans med överdelen när den väl kommer på plats, 2024 eller något sånt, vem vet...
Vid val av material till stommar stod jag lite i valet och kvalet mellan att använda limfog i furu eller al-lamellskivor. 18mm tjocklek var tanken i båda fallen. Efter att någon vecka innan start använt limfogsmodellen i ett annat projekt så bestämde jag mig för att beställa hem ett gäng lamellskivor. Den korta anledningen är att limfogen rörde sig något för mycket för att mitt tålamod skulle hänga med i svängarna och jag hoppades att lamellskivan skulle var något mer förlåtande på den fronten, vilket den hittills har visat sig att vara.
Lamellen är kanske lite krångligare att få tag på, men hittar man en kanal så kan jag definitivt rekommendera.
Gjorde ett tappert försök att strukturera upp bygget från start med hjälp av en ritning, ändå fick undre sektionen på något mystiskt sätt ca 200 extra millimeter... Det har sin förklaring i att jag mätte väggen först när stommarna var färdigt ihopslagna, visste bara att den var 2400ish+ vad gäller längd, men när bänkskivan skulle kapas kändes det synd att inte ta vara på längden så gott det gick.
Sidostycken uppsågade och klara, gillade somsagt direkt hur skivan betedde sig vid sågning och allmän hantering, slog sig minimalt och kärnan verkade hålla ihop bra vilket var den delen jag var mest osäker kring.
Något överarbetade med ursågningen i botten kanske, ett försök att gardera sig något mot ojämnheter i golvet.
Dags för limmet och de gamla sletna biltematvingarna att jobba... knöligt värre men fullt möjligt, uppenbarligen!
Stommarna blir inte synliga någonstans förutom invändigt i slutändan, därför hade man förmodligen sparat sig endel tid med ett knippe skruv och en dragare. Nu ville jag prova något nytt och då dragarn får gå varm resterande delen av dagarna fick den ligga kvar i sin låda.
Möjligen lite overkill med kexningen men då jag inte utsatt den maskinen för överdrivet slitage innan så tog jag det säkra före det osäkra... tror jag.
För att få press på mitten använde jag mig utav en metod jag läst om här i forumet, smidigt och effektivt. Även skonsamt mot plånkan då det räckte med de två limknektar som fanns att tillgå i verkstan
Det sista skåpet, (såklart, vilken annars??), krävde lite mer övertalning och den långa tvingen fick grävas fram i röran.
Lyckans dag var kommen när man fick eskortera de numera lådformade skivorna med tillhörande askbänkskiva till sin tänkta slutdestination.
Bänkskivans profil är förmodligen den detalj jag hittills är mest nöjd med. Den oljade ytan dock, inte så mycket. Så tips gällande behandling efter eventuellt slipande som bevarar den lite gråare naturliga askfärgen mottages och välkomnas varmt!
Framsidan kläs i furu för att sen målas.
Dykertpistolen och limrollern fick jobba.
Dags för målning, och här beträds minerad mark... Jag målade med alcros v-mill, en halvblank snickerifärg på en yta grundad med b.i.n, shellacksbaserad grundfärg. Enda anledningen är att det är den färgen jag målat med, och känner därför att det ger de bästa förutsättningarna för att få till en yta att vara nöjd med.
Innan målning stod jag i valet och kvalet om mindre skavanker förutom spikhål skulle slipas och jämnas ut helt, men initialt känner jag att det tillför ett något ärligare intryck, och om något påminner en kanske lite om hantverksdelen i framtiden. Eller så slipas dem flush och målas tillsammans med överdelen när den väl kommer på plats, 2024 eller något sånt, vem vet...
Ser bra ut!