Biledare
Hej!
Hur kan skärmen på en kabel bli som en antenn om man ansluter biledarna i båda ändar och inte om man ansluter i bara en?
Mvh
Hur kan skärmen på en kabel bli som en antenn om man ansluter biledarna i båda ändar och inte om man ansluter i bara en?
Mvh
Bästa svaret
Ordet "antenn" används lite vårdslöst i sådana diskussioner.
Problemet med att ansluta i båda ändar, är att det då har du "ring", det kan gå ström runt. Om det kommer in ett högfrekvent magnetfält i en sådan ring, så alstras en ström i ringen. Den fungerar som en envarvig spole. Det uppstår därmed en potentialskillnad mellan ändarna där "spolen" är inkopplad. Och därmed blir det en ström som går vidare i de båda ritkningarna.
Storleken på den inducerade strömmen påverkas av arean på cirkeln, och givetvis av hur starkt det störande magnetfältet är.
Nu kan man ju tänka sig att det blir ingen "spole" när ena halvan inte är en ledare, utan en mantel/strumpa runt kabeln. Det är lite av finessen med en sådan ledare (tänk på en koaxialkabel/antennkabel). Men det läcker ändå alltid in ett magnetfält mellan de enskilda kardelerna i en strumpa, och tom. rakt igenom en massiv metallskärm. Och eftersom kabeln kan var lång,så blir det en ansenlig yta på "spolen", även om det bara är någon bråkdels mm där magnetfältet kan läcka in mellan ledarna. I elektroniksammanhang har jag varit med om att kunna sänka störnivån med en faktor hundra, bara genom att spänna skruvarna till en skärm med momentnyckel. Om inte alla skruvar utefter en 10 cm lång jordledare som spände ned den mot ett jordplan inte var exakt lika hårt åtdragna så ökade en störning vi mätte 20 dB (=100 ggr).
Problemet med att ansluta i båda ändar, är att det då har du "ring", det kan gå ström runt. Om det kommer in ett högfrekvent magnetfält i en sådan ring, så alstras en ström i ringen. Den fungerar som en envarvig spole. Det uppstår därmed en potentialskillnad mellan ändarna där "spolen" är inkopplad. Och därmed blir det en ström som går vidare i de båda ritkningarna.
Storleken på den inducerade strömmen påverkas av arean på cirkeln, och givetvis av hur starkt det störande magnetfältet är.
Nu kan man ju tänka sig att det blir ingen "spole" när ena halvan inte är en ledare, utan en mantel/strumpa runt kabeln. Det är lite av finessen med en sådan ledare (tänk på en koaxialkabel/antennkabel). Men det läcker ändå alltid in ett magnetfält mellan de enskilda kardelerna i en strumpa, och tom. rakt igenom en massiv metallskärm. Och eftersom kabeln kan var lång,så blir det en ansenlig yta på "spolen", även om det bara är någon bråkdels mm där magnetfältet kan läcka in mellan ledarna. I elektroniksammanhang har jag varit med om att kunna sänka störnivån med en faktor hundra, bara genom att spänna skruvarna till en skärm med momentnyckel. Om inte alla skruvar utefter en 10 cm lång jordledare som spände ned den mot ett jordplan inte var exakt lika hårt åtdragna så ökade en störning vi mätte 20 dB (=100 ggr).
Det kan ju även nämnas att "problemet" med att bi-ledaren fungerar som antenn, i praktiken är ett ickeproblem utan mer teoretiskt och fördelen med att ha den ansluta bi-ledaren i bägge ändar är rent säkerhetsmässigt större. Bi-ledarens uppgift är ju primärt att jorda metallmanteln runt kabel så att säkringen löser ut om kabeln skulle skadas.
Håller med elmont där. Det blir en högre störnivå, om den är ansluten i båda ändar, men det har ingen praktisk betydelse i normala miljöer.
"Fenomenet" kallas också för "jordloop". Det ÄR ett problem även i praktiken i HiFi sammanhang. Men där handlar det oftast om att man har signaljord via flera signalkablar mellan olika enheter i ljudanläggningen. De spolar som då uppstår plockar framförallt upp hörbart 50Hz brummande.
"Fenomenet" kallas också för "jordloop". Det ÄR ett problem även i praktiken i HiFi sammanhang. Men där handlar det oftast om att man har signaljord via flera signalkablar mellan olika enheter i ljudanläggningen. De spolar som då uppstår plockar framförallt upp hörbart 50Hz brummande.
Jag förstår Elmont resonemang och har själv tänkt i samma banor. Men jag har även en invändning. Ansluter du bi-ledaren i bägge ändar så märker du inte om skyddsjorden försvinner.
Vet flera besiktningsmän som ger anmärkningar för detta. Har inte hört någon som gett anmärkning för att den bara varit ansluten på ena sidan.
Flera elfirmor som jag känner till har därför som regel att dom ansluter bi-ledaren i matande punkt på ledningen för att få ett system på det hela och minska risken för misstag. Jag gör själv så de gånger jag själv skruvar även om det inte är så ofta.
Vet inte om regelverket säger varken bu eller bä på den punkten. Orkar inte utreda saken nu heller. Men är det någon som vet. Och kan ge en källhänvisning så lyssnar jag med stora öron!
Vet flera besiktningsmän som ger anmärkningar för detta. Har inte hört någon som gett anmärkning för att den bara varit ansluten på ena sidan.
Flera elfirmor som jag känner till har därför som regel att dom ansluter bi-ledaren i matande punkt på ledningen för att få ett system på det hela och minska risken för misstag. Jag gör själv så de gånger jag själv skruvar även om det inte är så ofta.
Vet inte om regelverket säger varken bu eller bä på den punkten. Orkar inte utreda saken nu heller. Men är det någon som vet. Och kan ge en källhänvisning så lyssnar jag med stora öron!
Och problemet uppstår när man i "dåliga" anläggningar kopplar ihop skyddsjord och signaljord. Använder man skyddsjorden som tänkt, dvs helt "ren" utan "främmande" strömmar är det inga problem.
Skyddsjorden är ju tänkt som just skyddsjord och inget annat, men det har man tummat på och därmed skapat din störningsfenomen.
Skyddsjorden är ju tänkt som just skyddsjord och inget annat, men det har man tummat på och därmed skapat din störningsfenomen.
För elsäkerhetens skull är det säkrare att ansluta biledaren i bägge ändar inte mist för att arean på biledare är betydligt klenare än fasledaren är. Och att risken skulle öka, vid anslutning i bägge ändar, håller jag inte med om utan tvärt om.
Dom besiktningsmän som klagar på anslutning i bägge ändar är ute och cyklar.
Och om man märker om skyddsjord försvunnit beror ju helt på vart den har försvunnit och då kan man hitta fall med många olika scenarios.
Och när det gäller tex "kulo" behöver man inte ens ansluta bi-ledaren om man inte vill
Dom besiktningsmän som klagar på anslutning i bägge ändar är ute och cyklar.
Och om man märker om skyddsjord försvunnit beror ju helt på vart den har försvunnit och då kan man hitta fall med många olika scenarios.
Och när det gäller tex "kulo" behöver man inte ens ansluta bi-ledaren om man inte vill
Precis, den oändliga diskussionen om ena eller båda ändarna skall anslutas har två helt olika utgångspunkter för starkströmskablar vs. signalkablar, så det är nog dumt att blanda ihop koncepten.E elmont skrev:
I fallet med signalkablar handlar det om störningar, när det gäller starkströmskablar handlar det om huruvida biledaren får vara en (potentiellt strömbärande) del av skyddsjordskretsen eller inte.
Nu handlade ju frågan om "antennfenomenet". I praktiken är det inget problem i normala miljöer. Men om det ex. vore matning till en styrdator till en elektrostålugn, så är det en fråga man nog bör analysera. Det kanske inte är ett problem ens i en sådan miljö, men det är en miljö med otroligt starka störande magnetfält. Jag (som inte är "EMC nerd") skulle nog också fråga mig om det kan vara ett problem i en miljö med ex. svetsrobotar.
Det spelar ingen roll om signaljorden är galvaniskt skiljd från skyddsjord. Alla störningar som plockas upp av en ledning som går in i en apparat, levererar också dessa störningar in i apparaten. Högfrekventa störningar leds lika bra genom luft som i ledningar, om det gäller korta sträckor. Och en ledningen med manteln ihopkopplad med skyddsjord i båda ändar plockar upp mer störningar än en med anslutning bara i ena änden. Den leder därmed in mer störningar i apparaten den matar. Det behöver inte ens gå in en skyddsjord i apparaten. De störningar som plockas upp av skyddsjorden/manteln induceras över till fasledare och neutralledare i kabeln, och leds in i den matade apparaten.
Men som sagt i normala miljöer finns inte så stora störfält att det skall kunna ge ett problem. Om man följer emc reglerna för CE godkännande av en apparat så handlar det inte bara om vilka störningar en viss apparat får skicka ut (även om det är de kraven som är svårast att uppfylla), apparaten måste också ha en specificerad immunitet mot störningar. Och det inkluderar störningar som leds in via matningen.
Det spelar ingen roll om signaljorden är galvaniskt skiljd från skyddsjord. Alla störningar som plockas upp av en ledning som går in i en apparat, levererar också dessa störningar in i apparaten. Högfrekventa störningar leds lika bra genom luft som i ledningar, om det gäller korta sträckor. Och en ledningen med manteln ihopkopplad med skyddsjord i båda ändar plockar upp mer störningar än en med anslutning bara i ena änden. Den leder därmed in mer störningar i apparaten den matar. Det behöver inte ens gå in en skyddsjord i apparaten. De störningar som plockas upp av skyddsjorden/manteln induceras över till fasledare och neutralledare i kabeln, och leds in i den matade apparaten.
Men som sagt i normala miljöer finns inte så stora störfält att det skall kunna ge ett problem. Om man följer emc reglerna för CE godkännande av en apparat så handlar det inte bara om vilka störningar en viss apparat får skicka ut (även om det är de kraven som är svårast att uppfylla), apparaten måste också ha en specificerad immunitet mot störningar. Och det inkluderar störningar som leds in via matningen.
I dom anläggningar som har problem med "störsignaler" så använder man inte kablar med biledare utan mantlade kablar typhttps://www.rutab.se/produkter/kabel/styr-och-maskin-kabel