Precis, kan du nå en överenskommelse med fastighetsägaren så kan du lägga din ledning där ni tycker det passar. Men ni får inte störa servituten vilket vanligen ytterligare en ledning bredvid de andra inte gör, inte ens om den förläggs i den breda ledningsgatan som definieras av servitutet. Men skulle ni t ex lägga er ledning rakt ovanför servitutsledningarna eller gräva er in i deras kabelskyddssand så hindrar ni deras servitut.
Ansvaret gällande att inte inkräkta på servituten ligger formellt inte på dig utan på fastighetsägaren av den tjänande fastigheten så när jag skriver "ni" menar jag formellt fastighetsägaren. Precis som du skriver ska fastighetsägaren (den som ger dig rätt att gräva på dennes fastighet) ta hänsyn till grannarna vid schaktningen (JB) så ledningar som inte har servitut har också detta grundläggande skydd.
Jag är osäker på om ledningarna som ligger utanför markområdet som uppläts för servitutet ändå inte omfattas av servitutet. Kanske finns det möjlighet att de trots allt omfattas i och med att mycket av lagstiftningen är ändamålsbaserad. Så ett okunnigt kanske från min sida.
Ansvaret gällande att inte inkräkta på servituten ligger formellt inte på dig utan på fastighetsägaren av den tjänande fastigheten så när jag skriver "ni" menar jag formellt fastighetsägaren. Precis som du skriver ska fastighetsägaren (den som ger dig rätt att gräva på dennes fastighet) ta hänsyn till grannarna vid schaktningen (JB) så ledningar som inte har servitut har också detta grundläggande skydd.
Jag är osäker på om ledningarna som ligger utanför markområdet som uppläts för servitutet ändå inte omfattas av servitutet. Kanske finns det möjlighet att de trots allt omfattas i och med att mycket av lagstiftningen är ändamålsbaserad. Så ett okunnigt kanske från min sida.
Om jag genom grävning skadar en grannes ledning i mark som varken tillhör mig eller denne granne så kan jag tydligen bli ansvarig för att jag inte iakttagit den aktsamhet son 3 kap. jordabalken påbjuder. Ansvar utkrävs då enligt reglerna i 32 kap. miljöbalken.
I föregående inlägg nämns att servitutsinnehavarens ledning kunde vara skyddad genom servitutet även om ledningen ligger betydligt längre från servitutsgatan än dennea gatas bredd. Detta genom att lagen ser till ändamålet med servitutet som är att skydda ledningen.
Detta leder i så fall till att servitutsinnehavaren i praktiken tar i anspråk all mark som ligger mellan där ledningen faktiskt ligger och där ledningen enligt beslutet ska ligga vilket ju i detta fall är känt eftersom telekabeln kan lägesbestämmas. I föreliggande fall skulle man behöva behandla en yta på trettio meter ggr tvåhundrasextio meter såsom skyddad av servitut eftersom ledningen kan ligga där någonstans. Då kan jag eller markägaren inte gräva någonstans på den ytan. Detta förefaller inte rimligt.
Det enda som förefaller rimligt är att iaktta den försiktighet som ledningsrätten till den ur bruk tagna telekabeln föranleder, liksom den försiktighet som vattenledningen nedlagd utan nyttjanderätt föranleder, en vattenledning i vilken jag är delägare och har all anledning att undvika att skada. Jag vill inte hindras från att gräva för att grannens avloppsledning skulle kunna ligga inom samma fyrametersbredd som telekabeln - när vi vet att den ledningen lades ner på flera meters avstånd från telekabeln.
En slarvig granne som inte följer servitutets bestämmelse om läge bör inte kunna hävda både servitut enligt kartan i beslutet och servitut för markremsan där ledningen faktiskt ligger. Som jag ser det kan det bara finnas ett servitutsområde, det explicita enligt beslutet.
Det finns dessutom en uppenbar konflikt mellan servitutet för avloppsledningen och ledningsrätten för telekabeln som hade lagts ned tjugo år tidigare samtidigt med vattenledningen. Vatten och avlopp bör på Öland ligga på 1,7 meters djup för tjälens skull. Även om vi inte vet vad som skedde i detta fall så läggs en telekabel normalt inte så djupt. Det innebär att den nytillkomna ledningsrätten för den befintliga telekabeln borde hindrat
grävning för avloppsledningen i exakt samma sträckning vilket dock är vad lantmätarens beslut innebär. De som grävde för avloppsledningen sökte mig veterligen inte tillstånd från Skanova för att gräva. Redan den befintliga kända vattenledningen borde föranlett försiktighet för att undvika skada.
Att avloppsledningen hade servitut bör inte spela någon roll i förhållande till ledningsrätten vilken väl har högre dignitet, i synnerhet som relationen mellan ledningsrätt och servitut inte nämns i besluten. Således gick det att lägga en avloppsledning nära telekabeln. Gick det att lägga en bör det gå att lägga en till. Lantmätarens beslut framstår som ologiskt om den ena ledningen utesluter den andra.
I föregående inlägg nämns att servitutsinnehavarens ledning kunde vara skyddad genom servitutet även om ledningen ligger betydligt längre från servitutsgatan än dennea gatas bredd. Detta genom att lagen ser till ändamålet med servitutet som är att skydda ledningen.
Detta leder i så fall till att servitutsinnehavaren i praktiken tar i anspråk all mark som ligger mellan där ledningen faktiskt ligger och där ledningen enligt beslutet ska ligga vilket ju i detta fall är känt eftersom telekabeln kan lägesbestämmas. I föreliggande fall skulle man behöva behandla en yta på trettio meter ggr tvåhundrasextio meter såsom skyddad av servitut eftersom ledningen kan ligga där någonstans. Då kan jag eller markägaren inte gräva någonstans på den ytan. Detta förefaller inte rimligt.
Det enda som förefaller rimligt är att iaktta den försiktighet som ledningsrätten till den ur bruk tagna telekabeln föranleder, liksom den försiktighet som vattenledningen nedlagd utan nyttjanderätt föranleder, en vattenledning i vilken jag är delägare och har all anledning att undvika att skada. Jag vill inte hindras från att gräva för att grannens avloppsledning skulle kunna ligga inom samma fyrametersbredd som telekabeln - när vi vet att den ledningen lades ner på flera meters avstånd från telekabeln.
En slarvig granne som inte följer servitutets bestämmelse om läge bör inte kunna hävda både servitut enligt kartan i beslutet och servitut för markremsan där ledningen faktiskt ligger. Som jag ser det kan det bara finnas ett servitutsområde, det explicita enligt beslutet.
Det finns dessutom en uppenbar konflikt mellan servitutet för avloppsledningen och ledningsrätten för telekabeln som hade lagts ned tjugo år tidigare samtidigt med vattenledningen. Vatten och avlopp bör på Öland ligga på 1,7 meters djup för tjälens skull. Även om vi inte vet vad som skedde i detta fall så läggs en telekabel normalt inte så djupt. Det innebär att den nytillkomna ledningsrätten för den befintliga telekabeln borde hindrat
grävning för avloppsledningen i exakt samma sträckning vilket dock är vad lantmätarens beslut innebär. De som grävde för avloppsledningen sökte mig veterligen inte tillstånd från Skanova för att gräva. Redan den befintliga kända vattenledningen borde föranlett försiktighet för att undvika skada.
Att avloppsledningen hade servitut bör inte spela någon roll i förhållande till ledningsrätten vilken väl har högre dignitet, i synnerhet som relationen mellan ledningsrätt och servitut inte nämns i besluten. Således gick det att lägga en avloppsledning nära telekabeln. Gick det att lägga en bör det gå att lägga en till. Lantmätarens beslut framstår som ologiskt om den ena ledningen utesluter den andra.