ordain skrev:
Jodå, gåvor som getts under arvlåtarens livstid kan räknas av från arvet som förskott på arv. För gåvor till bröstarvinge, som det är frågan om nu, är normalfallet att de ska avräknas som förskott på arv och om inget annat avtalas är det det som gäller.
Men det förutsätter väl att det finns mer arv att fördela? Mina halv syskon mamma såg för femton år sedan till att vår gemensamma far sålde sitt fritidshus till dem för en knapp tiondel av marknadsvärdet. Pengarna som "försäljningen" inbringade använde pappa till att renovera fritidshuset som han fortfarande brukade. För fem år sedan sålde halvsyskonen huset och kunde glädja sig åt en halv miljon i vinst i förhållande till inköpspriset! Nu har pappa just dött och efterlämnat ingenting i arv. Om mina syskons "inköp" ska räknas som ett förskott av arv vad ska detta förskott räknas av ifrån?
 
Nu framgår ju inte alla fakta i trådskaparens inlägg.

Men om vi antar att makan avlidit tidigare, och att huset då var giftorättsgods (alltså inga äktenskapsförord eller liknande), då lever ju maken kvar i orubbat bo, och gör vad han vill även med det "fördöröjda arvet" efter hustrun, MEN som jag har hört det så får han inte ge bort arvet, dvs troligen så är åtminstonde halva gåvobrevet ogiltigt.

Skaffa advokat!.
 
Det verkar som om det går mot lösning.
Advokater är inblandade, lagfarten överklagad, brodern polisanmäld.

Verkar som om han börjar inse att han gjort fel, sedan sedan så har väl våra åtgärder gjort
honom lite ängslig. Nu har han i alla fall gått med som det verkar på att han och mamma ska äga halva huset var.
Mamma ville väl att huset skulle gå tillbaka till Morfar, varför ska man börja kalasa på arvet innan personen i fråga ens gått bort???

Men det är ju bättre att äga hälften var än att brodern äger hela. Han (brodern) grämer sig nog rejält för att lagfarten stod i tidningen. Annars hade hans "lilla grej" kanske lyckats.

Vi ska inte ropa hej men de ska i alla fall träffas i morgon med sina advokater.
 
Skulle aldrig tagit ut något i förskott! Nu verkar det som om brodern återigen ångrat sig och inte vet om han vill skriva på något längre.

Man undrar ju hur ryggradslös man får bli. Morfars ord till hoom var "nu ser du till att ordna upp det här så att det blir rättvist".
 
Jag håller med din mamma om att det är väldigt olustigt att börja kalasa på en människas förmodade kvarlåtenskap innan denna har gått bort.

Jag borde väl ha full rätt att ge bort alla mina tillgångar till vem jag vill så länge jag är i livet. Det är inget arv förrän jag är död. Men ingen ska heller lura av mig mina ägodelar på grund av att jag är gammal och dement.

Hoppas det löser sig för alla inblandade. Och ge din morfar tillbaks sitt hus! :)

/Kalle
 
Sök advokat via ex sthlms universitet, eller annat universitet i närheten där du bor, som undervisar i familjerätt och kontakta ngn av dem. De klarar av ett sådant här ärende.

Vänder du dig på chans/risk till en advokat är det inte alls säkert att de klarar av att ro ett sådant ärende till sin slutpunkt med fullgott resultat.

Och visst skall man agera mot ett sådant här agerande.
 
Uppdatera oss gärna
 
om han äger huset så kan han sälja det imorgon och göra morfar bostadslös...
Jaga honom och ge inte upp!
 
Har själv haft lite "släkt-problem", men inte av den här kalibern. Fy sjutton va uselt! Uppdatera gärna om vad som händer och lycka till.
 
Hej

Har ett liknande problem Fadern, som var dement (nu avliden), och modern skrev på gåvobrev till två av fyra syskon med undantaget av förskott av arv. Den ena av de två mottagande syskonen är lagman och god man för fadern.

Man slutar inte förvånas över girigheten hos syskon. I alla fall, gåvobrevets innehåll är helt okänt för de sista två syskonen tills bouppteckningen av den avlidne fadern. Modern som är 90 ca säger sig inte känna till gåvobrevet (trots att hon skrivit på det)

Får det gå till så?
 
Klicka här för att svara
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.