32 856 läst ·
278 svar
33k läst
278 svar
Barnens idrottsföreningar
Det som har ändrats är att när jag var barn började man senare, kanske 10 år och inte som idag 5 år. Min nioåring kan själv gå eller cykla till aktiviteter som är max två km bort i förorten vi bor i. En femåring kan inte göra det. Ovanpå det har det allmänna curlandet ökat. Föräldrarna skjutsar vare sig det behövs eller inte. Från mellanstadiet och uppåt tog jag mig själv (cykel) till idrottsträning och musikskolan, ca 5 km i mellanstor stad. Idag ser jag barn på mellan och högstadiet skjutsas i bil till skolan och släppa av på övergångsstället utanför skolan och de bor mindre än 1000 m bort. Ett av argumenten är att trafikmiljön är osäker...Karlia skrev:
Föreningsvärlden är en okänd livsstil för mig, spännande! Jag har vänner med barn som spelar fotboll och bandy, har förstått att helgerna går till barnens idrotter.
Har det alltid varit likadant? Som liten spelade jag basket, simmade, dansade, spelade diverse instrument och sjöng i kör. Inte samtidigt förstås. Mina föräldrar tyckte att jag skulle prova allt jag ville men de tyckte också att jag skulle ta mig dit själv. En del tävlingar och resor var jag med på, de var med på avslutningar och en del uppvisningar men det föll mig aldrig in att de skulle vara med vid tävlingar.
Går det att spela ex fotboll idag som liten utan att föräldrar lägger helgerna på det? Vad har ändrats?
Tror det ligger mycket i det du säger.
Och kanske att vissa föräldrar vill ha det totala engagemanget i vad barnen gör? Att barnens engagemang blir familjeengagemang.
Även om barn var viktiga förr har kraven på hur man är en bra förälder ökat idag. På gott och ont givetvis.
Och kanske att vissa föräldrar vill ha det totala engagemanget i vad barnen gör? Att barnens engagemang blir familjeengagemang.
Även om barn var viktiga förr har kraven på hur man är en bra förälder ökat idag. På gott och ont givetvis.
Tjäna var kanske ett olyckligt ordval men laget kanske vill tjäna pengar för att kunna gör något roligt tillsammans fast som du resonerar kan ju var och en betala vad det kostar utan att samla in pengar gemensamt. Om vi går vidare till klubben så behöver klubben få in pengar för att täcka div utgifter. Det är så klart olika beroende vad vi pratar om för förening men det kan vara planhyror, domararvode, material, kostnad för klubbstuga, anställd personal (kanslist) mm. Om vi nu tänker att vi skall kunna köpa oss fria från div arbetsuppgifter så är ju frågan. Hur mycket är du villig att betala för låt oss säga 4 timmars ideellt arbete? Detta skall då täcka inköp av denna tjänst samt lite över till fasta utgifter för klubben.13th Marine skrev:
Kanske också ett tecken på att kommersialismen ökat? När jag gick ut nian gjorde vi en cykelutflykt och tältade. När min dotter gick ut nian åkte de till England.
När jag gick ut gymnasiet åkte vi till Göteborg, min dotters klass åkte till Spanien. Mycket tid gick till att organisera allt som krävdes för att de skulle få ihop tillräckligt med pengar.
Att göra något tillsammans är jättetrevligt men det behöver inte kosta så mycket.
När jag gick ut gymnasiet åkte vi till Göteborg, min dotters klass åkte till Spanien. Mycket tid gick till att organisera allt som krävdes för att de skulle få ihop tillräckligt med pengar.
Att göra något tillsammans är jättetrevligt men det behöver inte kosta så mycket.
Det som också har ändrats är att det inte finns några eldsjälar kvar. När jag spelade fotboll själv så va det nästan altid två äldre herrar som va vid klubbstugan och planerna och höll ordning. De hjälpe även till att köra klubbens lilla buss till bortamatcher. Några sånna finns knappt idag. Sen är föräldrars arrangemang mycket kortare. Det är väldigt få som är kvar i styrelsen eller föreningen efter att deras barn slutat.Karlia skrev:
Föreningsvärlden är en okänd livsstil för mig, spännande! Jag har vänner med barn som spelar fotboll och bandy, har förstått att helgerna går till barnens idrotter.
Har det alltid varit likadant? Som liten spelade jag basket, simmade, dansade, spelade diverse instrument och sjöng i kör. Inte samtidigt förstås. Mina föräldrar tyckte att jag skulle prova allt jag ville men de tyckte också att jag skulle ta mig dit själv. En del tävlingar och resor var jag med på, de var med på avslutningar och en del uppvisningar men det föll mig aldrig in att de skulle vara med vid tävlingar.
Går det att spela ex fotboll idag som liten utan att föräldrar lägger helgerna på det? Vad har ändrats?
Kan själv!
· Trelleborg
· 19 658 inlägg
Men om det nu uppenbarligen inte finns ett engagemang som räcker till för allt detta så kanske man inte ska göra alla de sakerna, alternativt så får man ta betalt för även det.J jode skrev:Tjäna var kanske ett olyckligt ordval men laget kanske vill tjäna pengar för att kunna gör något roligt tillsammans fast som du resonerar kan ju var och en betala vad det kostar utan att samla in pengar gemensamt. Om vi går vidare till klubben så behöver klubben få in pengar för att täcka div utgifter. Det är så klart olika beroende vad vi pratar om för förening men det kan vara planhyror, domararvode, material, kostnad för klubbstuga, anställd personal (kanslist) mm. Om vi nu tänker att vi skall kunna köpa oss fria från div arbetsuppgifter så är ju frågan. Hur mycket är du villig att betala för låt oss säga 4 timmars ideellt arbete? Detta skall då täcka inköp av denna tjänst samt lite över till fasta utgifter för klubben.
Jag uppfattar en del av problemet som att de som brinner för verksamheten förväntar sig att alla andra kan och vill engagera sig lika mycket som dem.
Och varför ska just kanslist betalas, varför kan inte denne jobba ideellt?
Jag tycker att det är fint med eldsjälar! Alltid gillat engagerade människor, nästan oavsett vad de är engagerade i. Men det är svårt att begära av andra. Många människor går genom livet utan att brinna för saker. Eller så tycker de om att barnen får prova olika aktiviteter utan att själva brinna för just den aktiviteten.
Nej, du angriper problemet på fel sätt. Klubben ska anpassa verksamheter efter budget.J jode skrev:
Inom barnidrotten är den egna avgiften bara en liten del av inkomsterna. Föreningen får bidrag av kommunen som vida överstiger det egna bidraget. Även planera är ordentligt subventionerad.
Så alla barn som är aktiv medlem är en vi Staffan för klubben.
Sedan kan man börja dra ner på ambitionsnivå när folk vill inte bidra till en allt för högt ambitionsnivå.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 214 inlägg
En god poäng som också kan vara applicerbar på en familjs engagemang. Har man som någon nämnde tre barn med vardera fyra aktiviteter varje vecka kanske man ska fundera på om man drar sitt strå till stacken eller om man mer eller mindre parasiterar på andras engagemang. Och då menar jag inte att man som förälder måste vara med överallt, men väl på några ställen.13th Marine skrev:
Hinner man inte ens det kanske man faktiskt inte, som familj, ska göra alla de där sakerna.
Skälen till att en idrottsförening ska ha pengar redovisade jag för 100 inlägg sedan. De flesta av oss här betalar hellre transport och hotell när kostnaden kommer istöllet för att stå i en kiosk en helg, men alla har inte det valet. Istället för att det barnet då åker med på föreningens bekostnad så blir den ungen hemma varje gång istället. Detta är ett mycket större problem än man tror.13th Marine skrev:
Min erfarenhet är att de allra flesta tycker dagens upplägg med att alla gör lite var är ett bra upplägg.13th Marine skrev:
Men om det nu uppenbarligen inte finns ett engagemang som räcker till för allt detta så kanske man inte ska göra alla de sakerna, alternativt så får man ta betalt för även det.
Jag uppfattar en del av problemet som att de som brinner för verksamheten förväntar sig att alla andra kan och vill engagera sig lika mycket som dem.
Och varför ska just kanslist betalas, varför kan inte denne jobba ideellt?
Är det en lite större förening så behövs det nästan någon som kan lägga 2-3 timmar om dagen på att administrera alla matcher och scheman för planer mm. Tror detta brukar vara vanligt med någon arbetsmarknads åtgärd för denna typen av tjänster. Men det betyder ju inte att det är gratis.
Det gör jag ocksåKarlia skrev:
Jag tycker att det är fint med eldsjälar! Alltid gillat engagerade människor, nästan oavsett vad de är engagerade i. Men det är svårt att begära av andra. Många människor går genom livet utan att brinna för saker. Eller så tycker de om att barnen får prova olika aktiviteter utan att själva brinna för just den aktiviteten.
Kan själv!
· Trelleborg
· 19 658 inlägg
Fast det innebär att man effektivt säger "du får inte vara med i föreningen för att dina föräldrar hjälper inte till".Nötegårdsgubben skrev:
En god poäng som också kan vara applicerbar på en familjs engagemang. Har man som någon nämnde tre barn med vardera fyra aktiviteter varje vecka kanske man ska fundera på om man drar sitt strå till stacken eller om man mer eller mindre parasiterar på andras engagemang. Och då menar jag inte att man som förälder måste vara med överallt, men väl på några ställen.
Hinner man inte ens det kanske man faktiskt inte, som familj, ska göra alla de där sakerna.
Och även om man är en eldsjäl i fotbollsklubben, kan det inte vara som så att man själv parasiterar på andra föreningar utan att tänka på det?
Tyckte denna artikel var intressant i sammanhanget.
https://ridenews.se/nyhet/ryttarforeningar-kan-inte-krava-arbete/
Kan själv!
· Trelleborg
· 19 658 inlägg
Jag har full förståelse att det är ett problem, men effekten blir ju samma av att man stänger ute dem för att föräldrarna inte hjälper till.MathiasS skrev:
Skälen till att en idrottsförening ska ha pengar redovisade jag för 100 inlägg sedan. De flesta av oss här betalar hellre transport och hotell när kostnaden kommer istöllet för att stå i en kiosk en helg, men alla har inte det valet. Istället för att det barnet då åker med på föreningens bekostnad så blir den ungen hemma varje gång istället. Detta är ett mycket större problem än man tror.