Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 103 inlägg
Poängen är som sagt bara att det är meningslöst med ett avtal om man inte kan få någon kompensation när motparten bryter mot det eller, som här, om det kan sägas upp utan varsel. Då har avtalet inget värde, och man kan lika gärna vara utan det.M merbanan skrev:
Värdet är ju parkeringsplatsen som för grannen är värd mycket. Att jag får en slänt är inte värt så mycket men å andra sidan är parkeringsplatsen inte värd speciellt mycket för mig heller. Den är dock värd mycket för mig om man missbrukar ytan och ställer upp båtar eller gamla lik till bilar eller om det kommer en person som inte vet hur man visar hyffs.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 103 inlägg
Ja, jag menar inte att objekten ni skulle avtala om inte är värda något, utan att avtalet som sådant inte är det.
Att skriva ett relativt komplicerat avtal som ändå kan sägas upp från en dag till en annan utan kostnad förstår jag inte vitsen med.
Att skriva ett relativt komplicerat avtal som ändå kan sägas upp från en dag till en annan utan kostnad förstår jag inte vitsen med.
Medlem
· Västernorrland
· 2 466 inlägg
Det går inte både äta kakan och ha den kvar.
Om det ska vara en överenskommelse som kan sägas upp när som helst utan förvarning eller konsekvenser så finns inget som blir annorlunda av att ni skriver det på papper än den muntliga överenskommelsen som ni har nu.
Det enda som fungerar för att garantera en ny ägare samma tillgång till att nyttja parkeringen (vilket väl är vad din granne vill uppnå) är att skriva ett servitut.
Då kommer det bli en rättighet som gäller ovillkorligt och för evigt mellan fastigheterna (om inte båda parter är ense om att upphäva, eller beslut fattas av Lantmäteriet)
Men det är väl oförenligt med vad du vill, att kunna begränsa användningen om den inte sköts på ett sätt som du tycker är ok.
I realiteten är det så att om nya grannen är en ok typ så kommer det att fungera med bara muntligt samförstånd med honom också. Och är så inte fallet vill du vad det låter inte ha något avtal alls.
Om det ska vara en överenskommelse som kan sägas upp när som helst utan förvarning eller konsekvenser så finns inget som blir annorlunda av att ni skriver det på papper än den muntliga överenskommelsen som ni har nu.
Det enda som fungerar för att garantera en ny ägare samma tillgång till att nyttja parkeringen (vilket väl är vad din granne vill uppnå) är att skriva ett servitut.
Då kommer det bli en rättighet som gäller ovillkorligt och för evigt mellan fastigheterna (om inte båda parter är ense om att upphäva, eller beslut fattas av Lantmäteriet)
Men det är väl oförenligt med vad du vill, att kunna begränsa användningen om den inte sköts på ett sätt som du tycker är ok.
I realiteten är det så att om nya grannen är en ok typ så kommer det att fungera med bara muntligt samförstånd med honom också. Och är så inte fallet vill du vad det låter inte ha något avtal alls.
Mycket bra svar och råd här. Självklart vill jag inte ha något avtal eller servitut utan hoppas att människor gör det bästa för sig själva och andra. Det är tyvärr alltid inte fallet. Vill bara att man inte skall ta saker för givet och agera bara för sin egna vinnings skull.
Får se vad grannen säger och tror som ni säger att det viktigaste är att de nya ägarna redan innan skrivning är införstådda att en del utav parkeringen inte tillhör deras fastighet och så får det vara.
Får se vad grannen säger och tror som ni säger att det viktigaste är att de nya ägarna redan innan skrivning är införstådda att en del utav parkeringen inte tillhör deras fastighet och så får det vara.
Var på en visning av en lite större fastighet för några år sedan och mot slutet av visningen började vi kika lite på fastighetsgränserna. Häcken mot grannen låg nämligen nästan dikt an husets gavel, så att man i princip inte kunde passera på den sidan av huset. Men på registerkartan i prospektet såg det ut som att det skulle finnas gott om utrymme. Ganska snart hade det samlats en grupp spekulanter som stod och vände och vred på kartan.A atomlab skrev:
Mäklaren tillkallades och högg i sin tur ganska omgående grannen som var ute och klippte gräsmattan. Jodå, han hade fått "låna" lite mark och om köparen inte tyckte det var OK så fick han väl återställa... Visade sig att grannens grusade 4-bilsparkering, en bra bit av gräsmattan och hela "grannens" väg på andra sidan häcken hörde till den aktuella fastigheten.
Tänker att det säkert börjat med grannen fått lov att parkera där, och sedan har det sakta men säkert urartat med tiden. Till saken hör att säljaren tydligen var på väg in på "hemmet" och var inte kommunicerbar och släktingarna som skulle sköta försäljningen visste inte ett skit om någonting. Det är ju en måttligt god start på relationen med grannen att be honom lämna tillbaka all mark han har "lånat".
Ja, skall inte måla fan på väggen, men en liten anekdot i ämnet...
Inte omöjligt att grannen nämt förhållandet kring parkeringen för mäklaren och att mäklaren kräver att han skall åtgärda ett skriftligt avtal/avtalsservitut för den muntliga överenskommelsen.
Var med om det vid en fastighetsförsäljning där en byggnad stod på grannens mark och det fanns bara en muntlig överenskommelse, mäklaren ”krävde då att det skulle skrivas avtal. När vi kontaktade grannen för att få till något skriftligt så slutade det med att de hävdade att det var ett personligt avtal och byggnaden behövde flyttas om fastigheten byter ägare.
Var med om det vid en fastighetsförsäljning där en byggnad stod på grannens mark och det fanns bara en muntlig överenskommelse, mäklaren ”krävde då att det skulle skrivas avtal. När vi kontaktade grannen för att få till något skriftligt så slutade det med att de hävdade att det var ett personligt avtal och byggnaden behövde flyttas om fastigheten byter ägare.