Att amortera eller inte...
Har de senaste dagarna grubblat på detta med att amortera. Vi bor idag i ett hyfsat nytt hus (5 år gammalt) och har en belåningsgrad på ca 65% och lån totalt på 2 miljoner. Amorterar 2000 kr/månad.
Har lånet uppdelat på 2 delar 50/50, en rörlig på 1,65 och ett bundet i 2 år till på 2.9%
Har god ekonomi i övrigt och sparar en hel del i fonder (70% aktie, 30% hedge&ränte)
Inom 5 år har vi inga planer på några dyrare inköp möjligtvis en ny bil för 200000 kr, inom 10 år planerar vi att flytta till ett dyrare hus (ca 5 miljoner). Övriga inköp finansieras med buffertsparande
Leker med tanken att ett arv på 300000 kr dimper in imorrn.
Spontant tänker jag då amortera på det bundna lånet och spara ca 15000 kr i ränta så länge det är bundet (ca 6000 kr/år).
Men det finns ju andra alternativ som t.ex investera det i sparandeportföljen. Jag kan komma på följande anlednigar att inte använda dessa pengar för att amortera:
* Belåningsgraden är rimlig, vi har stabil ekonomi och stora marginaler
* Vid husförsäljning får jag skatta 22% på den ökade vinsten som görs pga amorteringen. Säg att jag amorterar 300000 och gör således denna ökade vinst gentemot om jag inte hade amorterat. Säg att jag sparar i ränta 6000 kr/år på att amortera med nuvarande nivåer. Då måste jag behålla huset i 300000* 0,22 /6000 = 11 år för att ha kvittat det jag sparar på att amortera mot det jag måste skatta när jag säljer om vi förutsätter att boendepriserna inte kraschar som 1993...
* Amortering i denna storleksklass ger mig inga direkta fördelat när räntor hos banken ska förhandlas.
* Räntorna är så pass låga nu rent allmänt på boende att det med en vettig fondportfölj ger bättre avkastning än att amortera (dock inte med korträntefonder). Bättre att vänta i så fall tills räntorna stiger och då amortera.
* Jag blir inte lyckligare av att en dag på min ålders höst ligga i en säng i ett hus som är 100 % amorterat och då tänka "suck, tänk vad kul jag och min familj kunde haft för dessa pengarna"...
* Om räntorna sticker upp till kanske 5% kommer räntekostnaderna att öka, och då finns det absolut läge att sälja av lite lågriskfonder med blygsam avkastning för ca 300000 kr till en större amortering. Men jag gissar att vi kommer ha ett läge med låga räntor under minst 3 år till...
Vad tycker ni? Vinner den som amorterar mest?
/S
Har lånet uppdelat på 2 delar 50/50, en rörlig på 1,65 och ett bundet i 2 år till på 2.9%
Har god ekonomi i övrigt och sparar en hel del i fonder (70% aktie, 30% hedge&ränte)
Inom 5 år har vi inga planer på några dyrare inköp möjligtvis en ny bil för 200000 kr, inom 10 år planerar vi att flytta till ett dyrare hus (ca 5 miljoner). Övriga inköp finansieras med buffertsparande
Leker med tanken att ett arv på 300000 kr dimper in imorrn.
Spontant tänker jag då amortera på det bundna lånet och spara ca 15000 kr i ränta så länge det är bundet (ca 6000 kr/år).
Men det finns ju andra alternativ som t.ex investera det i sparandeportföljen. Jag kan komma på följande anlednigar att inte använda dessa pengar för att amortera:
* Belåningsgraden är rimlig, vi har stabil ekonomi och stora marginaler
* Vid husförsäljning får jag skatta 22% på den ökade vinsten som görs pga amorteringen. Säg att jag amorterar 300000 och gör således denna ökade vinst gentemot om jag inte hade amorterat. Säg att jag sparar i ränta 6000 kr/år på att amortera med nuvarande nivåer. Då måste jag behålla huset i 300000* 0,22 /6000 = 11 år för att ha kvittat det jag sparar på att amortera mot det jag måste skatta när jag säljer om vi förutsätter att boendepriserna inte kraschar som 1993...
* Amortering i denna storleksklass ger mig inga direkta fördelat när räntor hos banken ska förhandlas.
* Räntorna är så pass låga nu rent allmänt på boende att det med en vettig fondportfölj ger bättre avkastning än att amortera (dock inte med korträntefonder). Bättre att vänta i så fall tills räntorna stiger och då amortera.
* Jag blir inte lyckligare av att en dag på min ålders höst ligga i en säng i ett hus som är 100 % amorterat och då tänka "suck, tänk vad kul jag och min familj kunde haft för dessa pengarna"...
* Om räntorna sticker upp till kanske 5% kommer räntekostnaderna att öka, och då finns det absolut läge att sälja av lite lågriskfonder med blygsam avkastning för ca 300000 kr till en större amortering. Men jag gissar att vi kommer ha ett läge med låga räntor under minst 3 år till...
Vad tycker ni? Vinner den som amorterar mest?
/S
Har inte alla svaren på dina frågor, det är nog lite upp till din egen ekonomi om du vill betala mer i ränta sett över tid och göra någont "roligt" för pengarna och ha kvar skulden sen.
Kan du vara säker på att investera pengarna så de ger mer än dina räntekostanader är det väl intressant men glöm inte att det är skatt på vinsten du gör när du räknar på det och att investeringen måste kunna realiseras just när du behöver pengarna.
Sen måste jag protestera mot resonemanget om ökad vinst pga amortering!!
Vinsten är försälningspris - investeringar i bostaden(renovering, tillbyggnad etc), kostnader för köpet(pantbrev), kostader för försäljning(mäklararvode och inköpspris.
Vinsten har inget som helst att göra med hur mycket du har betalat av på lånet - däremot så kommer du ha olika mycket frigjort kapital beroende på hur mycket du ska lösa de gamla lånen med.
Om du ska köpa en väsentligt mycket dyrare bostad är det då rätt bra att ha tillräckligt mycket frigjort kapital för att täcka minst 15% av köpeskillingen så du inte behöver topplån/blancolån för att kunna köpa huset. Det kan du täcka med dina investerade pengar(om du kan frigöra dem) eller med det som "bliviit kvar" av försäljningssumman efter du har löst befintliga lån.
Själv tycker jag att det är rimligt att man betalar av sina skulder. Å andra sidan är just huslån en affärsuppgörelse mellan dig och långivaren, så vill man betala mer till banken för att få ha sitt lån under längre tid och har mer tillgängliga pengar för annat så är väl det upp till var och en.
Ni verkar ju inte vara så högt skuldsatta så det är låg risk att bli överbelånade vid en eventuell prisnedgång på bostadsmarknaden och behöver inte "gå från hus och grund" med stora skulder som resultat så ni har väl goda möjligheter att välja.
Kan du vara säker på att investera pengarna så de ger mer än dina räntekostanader är det väl intressant men glöm inte att det är skatt på vinsten du gör när du räknar på det och att investeringen måste kunna realiseras just när du behöver pengarna.
Sen måste jag protestera mot resonemanget om ökad vinst pga amortering!!
Vinsten är försälningspris - investeringar i bostaden(renovering, tillbyggnad etc), kostnader för köpet(pantbrev), kostader för försäljning(mäklararvode och inköpspris.
Vinsten har inget som helst att göra med hur mycket du har betalat av på lånet - däremot så kommer du ha olika mycket frigjort kapital beroende på hur mycket du ska lösa de gamla lånen med.
Om du ska köpa en väsentligt mycket dyrare bostad är det då rätt bra att ha tillräckligt mycket frigjort kapital för att täcka minst 15% av köpeskillingen så du inte behöver topplån/blancolån för att kunna köpa huset. Det kan du täcka med dina investerade pengar(om du kan frigöra dem) eller med det som "bliviit kvar" av försäljningssumman efter du har löst befintliga lån.
Själv tycker jag att det är rimligt att man betalar av sina skulder. Å andra sidan är just huslån en affärsuppgörelse mellan dig och långivaren, så vill man betala mer till banken för att få ha sitt lån under längre tid och har mer tillgängliga pengar för annat så är väl det upp till var och en.
Ni verkar ju inte vara så högt skuldsatta så det är låg risk att bli överbelånade vid en eventuell prisnedgång på bostadsmarknaden och behöver inte "gå från hus och grund" med stora skulder som resultat så ni har väl goda möjligheter att välja.
Intressant frågeställning, personligen vill jag få ned mina lån så mycket som möjligt till pension. Vill helt ekellt ha så låga fastakostnader som möjligt när den dagen kommer. Med andra ord är min plan att amortera. Jag är ingen gambler direkt ;-)
Jag tror dock du missförstått två saker,
1
Reavinstskatten är helt oberoende av vad du har i lån på huset. Du skattar för vinsten, försäljningspris - inköpspris. Du får även göra avdrag på förbättringar du kostat på huset ej underhåll.
2
Om du skall amortera på ditt bundnalån tar banken normalt en nuvärdes "avgift" för att lösa lån. Om du betalar 300k kommer inte lånet sänkas med 300k. Hur din bank beräknar nuvärdet vet jag inte, men den baseras på bindningstid och räntesatsen på lånet.
Edit: delvis puck tvåa, så kan det gå när man är långsam på att knappa på telefon.
Jag tror dock du missförstått två saker,
1
Reavinstskatten är helt oberoende av vad du har i lån på huset. Du skattar för vinsten, försäljningspris - inköpspris. Du får även göra avdrag på förbättringar du kostat på huset ej underhåll.
2
Om du skall amortera på ditt bundnalån tar banken normalt en nuvärdes "avgift" för att lösa lån. Om du betalar 300k kommer inte lånet sänkas med 300k. Hur din bank beräknar nuvärdet vet jag inte, men den baseras på bindningstid och räntesatsen på lånet.
Edit: delvis puck tvåa, så kan det gå när man är långsam på att knappa på telefon.
Redigerat:
Kul frågeställning!
Jag tycker frågan handlar om riskvillighet.
Att amortera (ett klassiskt huslån) måste vara den absolut mest riskfria och defensiva "investering" man kan göra.
Jag kan väl närmast jämföra en amortering med att spara pengar i en räntefond, men jag kan inte tänka mig att det finns räntepapper som ger samma avkastning med lika låg risk, som att amortera på sitt lån.
Är man riskvillig och kompetent, tjänar man utan tvekan på att spekulera med pengarna, ända till den dagen börschkraschen och räntechocken kommer.
Glöm dock inte den totalt idiotiska skatten på kapitalvinst, den svider rätt ordentligt också.
Angående "tänk så kul jag kunnat haft för pengarna". Jag tolkar "kul" som lyxkonsumtion. Svårt att väga det mot amortering eller investeringar... det blir nog väldigt personligt beroende på vad man vill lyxkonsumera.
Ofta lyxkonsumerar jag saker till mitt boende, eftersom det är det jag vill lägga pengar på, t.ex. lyxig kamin, bättre badkar, utbyggnad etc.
Lyxkonsumtion i form av Thailandsresor och restaurangbesök är ju aldrig en investering... men vad är priset på livskvalité
Jag tycker frågan handlar om riskvillighet.
Att amortera (ett klassiskt huslån) måste vara den absolut mest riskfria och defensiva "investering" man kan göra.
Jag kan väl närmast jämföra en amortering med att spara pengar i en räntefond, men jag kan inte tänka mig att det finns räntepapper som ger samma avkastning med lika låg risk, som att amortera på sitt lån.
Är man riskvillig och kompetent, tjänar man utan tvekan på att spekulera med pengarna, ända till den dagen börschkraschen och räntechocken kommer.
Glöm dock inte den totalt idiotiska skatten på kapitalvinst, den svider rätt ordentligt också.
Angående "tänk så kul jag kunnat haft för pengarna". Jag tolkar "kul" som lyxkonsumtion. Svårt att väga det mot amortering eller investeringar... det blir nog väldigt personligt beroende på vad man vill lyxkonsumera.
Ofta lyxkonsumerar jag saker till mitt boende, eftersom det är det jag vill lägga pengar på, t.ex. lyxig kamin, bättre badkar, utbyggnad etc.
Lyxkonsumtion i form av Thailandsresor och restaurangbesök är ju aldrig en investering... men vad är priset på livskvalité
Man brukar ju säga att amortera på lån är den bästa sparformen men med dagens låga räntor är det inte längre sant eftersom det bara motsvarar ett "sparande" på vad räntan ligger på (plus (eller minus) hur marknaden utvecklar sig förstås).
I dagslägen är det mycket smartare att lägga amorteringen på någon säker fond (de flesta banker erbjuder garanterade fonder) som brukar ge mellan 3-10% avkastning. Sen får man ju följa med och se när det är bättre igen att lägga in den summan på amortering och börja amortera igen...
I dagslägen är det mycket smartare att lägga amorteringen på någon säker fond (de flesta banker erbjuder garanterade fonder) som brukar ge mellan 3-10% avkastning. Sen får man ju följa med och se när det är bättre igen att lägga in den summan på amortering och börja amortera igen...
Tack för alla svar!
Erkänner att jag totalt har missuppfattat vilken summa som man skattar för vid en försäljning. Då kan det ju bli så i vårat fall att huset (inkl. trädgård, garage mm) köptes för 1600000 och därtill har inredd övervåning (300000), inglasad altan (120000) friggebod (50000) tillkommit, nytt kök (40000). Utöver detta har vi ett gammalt billån inbakat i huslånet, banken ville göra detta och lösa oss från ett dyrt volvofinanslån med 5% ränta. Ovan har delvis finansierats med lån och eget sparande.
Om vi säljer för 3000000 betyder detta då lite förenklat att vi få skatta för 3000000 (inköpspris) - 5100000 (tillbyggnader och förbättringar) - 150000 (mäklararvode 5%) -1600000 (inköpspris) = 740000 kr
Har funderat på detta och även diskuterat med arbetskamrater och vänner, och svaren är blandade. Alla är vi dock överens om att man ska betala sina skulder, men jag erkänner att för mig är huslån lite speciella, så länge de inte kostar överdrivet mycket i räntekostnader. Jag sover lika bra i ett hus där jag har 50% belåningsgrad som i ett hus som är helt amorterat. Och om jag inte är 100% säker på att jag ska bo i huset tills jag dör så känner jag nog att man gott kan vara lite försiktigare med amorteringen och istället lägga pengar på sånt man tycker är kul (inte nödvändigtvis kapitalvaror utan sånt som dels ökar värdet på huset och dels förgyller tillvaron lite) utan kanske ett finare hus närmre havet (vi gillar havet och seglar en del men bor nu väldigt långt från båten pga att vi inte hade råd med ett hus närmre havet, ett hus med havsnära läge här nere i Blekinge ligger på 5-7 miljoner). I övrigt gillar vi hellre att vara hemma än att dyra thailandsresor på 4 veckor och hade i så fall hellre kostat på en pool och/eller badtunna med bastu på tomten, den typen av lyx gillar vi. Inte heller helt omöjligt att vi när åldern kommer (om ca 20 år) flyttar till ett varmare land, typ Spanien.
Visst, med ovan förutsättningar är det givetvis ingen nackdel att amortera, det där arvet hade gjort att våra räntekostnader på "dyr-lånet" hade minskat med ca 500 kr, men när det löper ut kommer vi gå över till enbart rörligt.
Tål att tänka på ytterligare ett varv. Det som talar tydligast för en aggressiv amortering är att man minskar risken för personliga tragedier vid t.ex. bostadskrascher, arbetslöshet osv. Då kan 300000 på ett lån som simsalabim får 8% ränta vara en hel del tusenlappar i månaden., speciellt viktigt om någon i familjen blir arbetslös. Men är man nere på en vettig belåningsgrad t.ex. under 50% och att man i övrigt sparar en del (i vårat fall runt 20000/månad) tycker jag nog att man kan dämpa amorterandet.
Tror det kommer att bli så att vi vid ett eventuellt arv på 300000 som hypotesen var amorterar 130000 kr på dyr-lånet och sätter 150000 kr på vårat månatliga fondsparande och tar 20000 och gör något roligt för typ en weekendresa någonstans och byter ut den 12 år gamla plasma-tvn.
/S
Erkänner att jag totalt har missuppfattat vilken summa som man skattar för vid en försäljning. Då kan det ju bli så i vårat fall att huset (inkl. trädgård, garage mm) köptes för 1600000 och därtill har inredd övervåning (300000), inglasad altan (120000) friggebod (50000) tillkommit, nytt kök (40000). Utöver detta har vi ett gammalt billån inbakat i huslånet, banken ville göra detta och lösa oss från ett dyrt volvofinanslån med 5% ränta. Ovan har delvis finansierats med lån och eget sparande.
Om vi säljer för 3000000 betyder detta då lite förenklat att vi få skatta för 3000000 (inköpspris) - 5100000 (tillbyggnader och förbättringar) - 150000 (mäklararvode 5%) -1600000 (inköpspris) = 740000 kr
Har funderat på detta och även diskuterat med arbetskamrater och vänner, och svaren är blandade. Alla är vi dock överens om att man ska betala sina skulder, men jag erkänner att för mig är huslån lite speciella, så länge de inte kostar överdrivet mycket i räntekostnader. Jag sover lika bra i ett hus där jag har 50% belåningsgrad som i ett hus som är helt amorterat. Och om jag inte är 100% säker på att jag ska bo i huset tills jag dör så känner jag nog att man gott kan vara lite försiktigare med amorteringen och istället lägga pengar på sånt man tycker är kul (inte nödvändigtvis kapitalvaror utan sånt som dels ökar värdet på huset och dels förgyller tillvaron lite) utan kanske ett finare hus närmre havet (vi gillar havet och seglar en del men bor nu väldigt långt från båten pga att vi inte hade råd med ett hus närmre havet, ett hus med havsnära läge här nere i Blekinge ligger på 5-7 miljoner). I övrigt gillar vi hellre att vara hemma än att dyra thailandsresor på 4 veckor och hade i så fall hellre kostat på en pool och/eller badtunna med bastu på tomten, den typen av lyx gillar vi. Inte heller helt omöjligt att vi när åldern kommer (om ca 20 år) flyttar till ett varmare land, typ Spanien.
Visst, med ovan förutsättningar är det givetvis ingen nackdel att amortera, det där arvet hade gjort att våra räntekostnader på "dyr-lånet" hade minskat med ca 500 kr, men när det löper ut kommer vi gå över till enbart rörligt.
Tål att tänka på ytterligare ett varv. Det som talar tydligast för en aggressiv amortering är att man minskar risken för personliga tragedier vid t.ex. bostadskrascher, arbetslöshet osv. Då kan 300000 på ett lån som simsalabim får 8% ränta vara en hel del tusenlappar i månaden., speciellt viktigt om någon i familjen blir arbetslös. Men är man nere på en vettig belåningsgrad t.ex. under 50% och att man i övrigt sparar en del (i vårat fall runt 20000/månad) tycker jag nog att man kan dämpa amorterandet.
Tror det kommer att bli så att vi vid ett eventuellt arv på 300000 som hypotesen var amorterar 130000 kr på dyr-lånet och sätter 150000 kr på vårat månatliga fondsparande och tar 20000 och gör något roligt för typ en weekendresa någonstans och byter ut den 12 år gamla plasma-tvn.
/S
Redigerat:
detta tycker jag är intressant. det är helt beroende på vem man pratar med vad man "ska" göra. allt beroende på den personens referenser. en del kan ha pengar på kontot, och en del "måste" handla så fort det blir en krona över.
förra veckan så pratade jag med banken om räntan och fick besked att den i dagsläget efter min ränterabatt ligger på 0,99% för den rörliga. så kollar man runt lite och upptäcker att man på santander bank kan få 1,15% i sparränta med insättningsgaranti.
det betyder att för var krona jag sätter in på sparkontot istället för att amortera få TJÄNAR jag 0,16%. ja, det blir ju inga jättesummor, men det är heller ingen ansträngning från mitt håll. och var krona jag slipper arbeta för är 100% vinst.
hade jag varit i din sits så hade jag investerat amorteringspengarna. det räcker med en avkastning på runt 2,5% för att du ska gå plus. om ni inte har mer är 65% belåningsgrad och stabil ekonomi så lär ni ju inte får gå från hus och hem om du skulle förlora alla pengarna.
förra veckan så pratade jag med banken om räntan och fick besked att den i dagsläget efter min ränterabatt ligger på 0,99% för den rörliga. så kollar man runt lite och upptäcker att man på santander bank kan få 1,15% i sparränta med insättningsgaranti.
det betyder att för var krona jag sätter in på sparkontot istället för att amortera få TJÄNAR jag 0,16%. ja, det blir ju inga jättesummor, men det är heller ingen ansträngning från mitt håll. och var krona jag slipper arbeta för är 100% vinst.
hade jag varit i din sits så hade jag investerat amorteringspengarna. det räcker med en avkastning på runt 2,5% för att du ska gå plus. om ni inte har mer är 65% belåningsgrad och stabil ekonomi så lär ni ju inte får gå från hus och hem om du skulle förlora alla pengarna.
I mitt fall, med en familj med ganska normala arbetar-löner så är vi LÅNGT ifrån ovan nämnda summor och våran situation är sådeles långt ifrån er. Vi kämpar med att ha ett par tre löningar undansparade i sparkonto och lite aktiefonder för en dag då varmvattenberedaren kraschar och liknande. Vi är således en "medelinkomstfamilj", och i vårat fall så ser jag det som rent idiotiskt att inte amortera på bostadslånen, vi har inte det ekonomiska utrymmet att varken spekulera i warranter eller hedgefonder och dylikt, vi försöker att säkerställa att vi kan bo kvar när (inte om) en lågkonjuktur inträffar eller om bostadsmarknaden slår bakut.
Visst finns det många sätt att se på bostadslån, men mitt mål är glasklart. Vår familj skall inte bli ut-tvingade ur vårt hem, Och det enklaste sätt jag kan se att jag kan åstadkomma den säkerheten är att amortera huslånen nu i "goda tider".
Visst finns det många sätt att se på bostadslån, men mitt mål är glasklart. Vår familj skall inte bli ut-tvingade ur vårt hem, Och det enklaste sätt jag kan se att jag kan åstadkomma den säkerheten är att amortera huslånen nu i "goda tider".
Fast vi är ju i en lågkonjunktur nu. Det är i högkonjunktur reporäntan höjs för att dämpa ekonomin och minska risk för överhettning. Vi har negativ inflation, det enda som skenar är bostadspriserna (i vissa delar av landet).
Det är dock inget argument för eller emot amortering
. Tycker också att man ska passa på att amortera extra om man kan.
Har man höga lån är dock frågan om amortering löser problemet med hög ränta under perioder... Vi tar ett extremfall - säg att man har lånat 10 miljoner. Idag får man betala kanske 150 000 i ränta per år (eller mindre). Om räntan stiger till 5% får man betala 500 000. Kanske skulle det vara smartare att ha en miljon undanlagt gör att under fyra år "buffra ner" det man betalar med 250 000 i väntan på att räntan sjunker igen. Hade man amorterat ner lånet till 9 miljoner hade man ju fått betala 450 000 om året när räntan var 5%. Dessutom kan miljonen man har sparat förränta sig under tiden, och inflationen kan hjälpa till att göra amorteringen av lånet mer fördelaktig senare istället...
Det är dock inget argument för eller emot amortering
. Tycker också att man ska passa på att amortera extra om man kan. Har man höga lån är dock frågan om amortering löser problemet med hög ränta under perioder... Vi tar ett extremfall - säg att man har lånat 10 miljoner. Idag får man betala kanske 150 000 i ränta per år (eller mindre). Om räntan stiger till 5% får man betala 500 000. Kanske skulle det vara smartare att ha en miljon undanlagt gör att under fyra år "buffra ner" det man betalar med 250 000 i väntan på att räntan sjunker igen. Hade man amorterat ner lånet till 9 miljoner hade man ju fått betala 450 000 om året när räntan var 5%. Dessutom kan miljonen man har sparat förränta sig under tiden, och inflationen kan hjälpa till att göra amorteringen av lånet mer fördelaktig senare istället...
Det du får skatta för är följande: Försäljningspris-inköpspris-eventuella skatteavdrag.steve5432 skrev:
Det är inte säkert att du kan göra avdrag för alla din bättringsarbeten. Skall du göra avdrag för ett kök som inte innebär en standardhöjning gäller t.ex. att det skall vara gjort för max 5 år sedan när du säljer. Detsamma gäller ytskikt om jag inte minns fel. Dessa regler finns på skatteverkets hemsida. Räkna i alla fall inte med att kunna göra avdrag för allt du har gjort. Sedan kan du ju dra av mäklararvodet o.s.v.
Att amortera eller inte är upp till var och en. Grundregeln rent ekonomiskt är väl dock att man ska investera sina pengar i det som ger högst avkastning. Har man då boränta på 1,5 %, men kan få högra avkastning på räntefonder eller annat så bör man ju investera i detta istället. Behöver man sedan klumpamortera kan man ju sälja fonderna och göra detta. Blir man arbetslös kan man som i exemplet ovan använda sparade pengar till att betala räntekostnaderna. Behöver man renovera har man pengar till detta, istället för att först amortera och sedan belåna fastigheten igen. Problemet är när folk försvarar att inte amortera med att de har högre avkastning på annat håll, men sen använder pengarna till lyxkonsumtion istället, eller att de faktiskt inte har högre avkastning på annat håll.
Osiris, i realiteten har vi tyvärr inte negativ inflation. Negativ inflation, alltså deflation, är ett tecken på en mycket sund och produktiv ekonomi.
På något konstigt sätt, har media lyckats vända totalt upp och ner på narrativet dock, att inflation är någonting eftersträvansvärt, därav konstiga uttryck som "negativ inflation" eller "low-flation" etc.
Likaså har man i de flesta länder helt ändrat sätt att räkna inflation och bnp, så att det skall se ut som man har en bra ekonomi samt låg inflation. Extremfallet är USA, men vi är inte långt efter.
Detta gör att vi officiellt inte har en lågkonjunktur! Vi har liksom skjutit upp den genom Riksbankens räntesänkningar och köp av statsobligationer. Ju längre vi skjuter upp den, desto värre blir den.
Faktum är att vi har en inflation, men det är omöjligt att veta hur mycket. Ingen kan jämföra med SCB, eftersom varorna i deras korg är hemlig och varierar. Bra fakta kan man hitta på t.ex. inflationskollen på youtube.
Man kan vara säker på att den är långt mycket högre än någon officiell statistik vill visa. Alla som handlar mat vet också att innehållet i förpackningar minskar, kolla t.ex. OLWs 300g chipspåsar, det är numer 275g men till samma pris.
Vad innebär då detta?
Jo, skuldsatta tjänar väldigt mycket på det, medan människor som försöker få ränta på sparade pengar förlorar. Ända tills lågkonjunkturen kommer på riktigt. Man tjänar på att ha pengarna i det som är bubblor (aktier, fastigheter), ända tills kraschen kommer.
Oavsett vad Riksbanken tror och försöker med, har dom väldigt lite att säga till om när det händer på riktigt. I en lågkonjuktur kommer det ske en flykt från vår futtiga valuta till mer säkra hamnar (dollar, franc, guld etc.), vilket innebär att räntan kommer stiga, mycket. Ryssland är ett bra exempel på detta förra året.
Har man kunskap och timing, bör man spekulera och pricka in toppen på bubblan. Är man vanlig människa, tycker jag man skall resonera som Ropia, fokusera på att säkra det som verkligen är viktigt.
På något konstigt sätt, har media lyckats vända totalt upp och ner på narrativet dock, att inflation är någonting eftersträvansvärt, därav konstiga uttryck som "negativ inflation" eller "low-flation" etc.
Likaså har man i de flesta länder helt ändrat sätt att räkna inflation och bnp, så att det skall se ut som man har en bra ekonomi samt låg inflation. Extremfallet är USA, men vi är inte långt efter.
Detta gör att vi officiellt inte har en lågkonjunktur! Vi har liksom skjutit upp den genom Riksbankens räntesänkningar och köp av statsobligationer. Ju längre vi skjuter upp den, desto värre blir den.
Faktum är att vi har en inflation, men det är omöjligt att veta hur mycket. Ingen kan jämföra med SCB, eftersom varorna i deras korg är hemlig och varierar. Bra fakta kan man hitta på t.ex. inflationskollen på youtube.
Man kan vara säker på att den är långt mycket högre än någon officiell statistik vill visa. Alla som handlar mat vet också att innehållet i förpackningar minskar, kolla t.ex. OLWs 300g chipspåsar, det är numer 275g men till samma pris.
Vad innebär då detta?
Jo, skuldsatta tjänar väldigt mycket på det, medan människor som försöker få ränta på sparade pengar förlorar. Ända tills lågkonjunkturen kommer på riktigt. Man tjänar på att ha pengarna i det som är bubblor (aktier, fastigheter), ända tills kraschen kommer.
Oavsett vad Riksbanken tror och försöker med, har dom väldigt lite att säga till om när det händer på riktigt. I en lågkonjuktur kommer det ske en flykt från vår futtiga valuta till mer säkra hamnar (dollar, franc, guld etc.), vilket innebär att räntan kommer stiga, mycket. Ryssland är ett bra exempel på detta förra året.
Har man kunskap och timing, bör man spekulera och pricka in toppen på bubblan. Är man vanlig människa, tycker jag man skall resonera som Ropia, fokusera på att säkra det som verkligen är viktigt.
Här är några aspekter för TS att själv värdera.
- Vilka pengar har du råd att förlora? Blir det en börskrasch så kan du tappa uppemot 75% av kapitalet på börsen. Grundregeln när det gäller värdepapper är att man ska enbart satsa de pengar man har råd att förlora.
- Vad händer vid en förändrad livssituation, såsom t.ex. skilsmässa och/eller arbetslöshet eller långvarig sjukdom? Det kan vara vettigt att satsa en del pengar på ökad trygghet, så att man klarar att bo kvar om t.ex. TS eller partern tappar arbetsförmågan.
- Vad händer vid pensionen? Man kanske får räkna med att tappa 40%-50% av den disponibla inkomsten. Lånen kanske inte är ett problem då man jobbar, men hur är det när man är pensionär?
- Vilka pengar har du råd att förlora? Blir det en börskrasch så kan du tappa uppemot 75% av kapitalet på börsen. Grundregeln när det gäller värdepapper är att man ska enbart satsa de pengar man har råd att förlora.
- Vad händer vid en förändrad livssituation, såsom t.ex. skilsmässa och/eller arbetslöshet eller långvarig sjukdom? Det kan vara vettigt att satsa en del pengar på ökad trygghet, så att man klarar att bo kvar om t.ex. TS eller partern tappar arbetsförmågan.
- Vad händer vid pensionen? Man kanske får räkna med att tappa 40%-50% av den disponibla inkomsten. Lånen kanske inte är ett problem då man jobbar, men hur är det när man är pensionär?
Medlem
· Västra Götaland
· 120 inlägg
jag tror det är viktigt att kombinera amortering, sparande och pensionssparande. på så vis sprider man ut riskerna. man är ute på hal is om man enbart väljer det ena.
En normal familj i Stockholm kan inte amortera bort vad en räntehöjning gör på månadskostnaden. Vi amorterar 3500kr/mån på vårt 3Mkr lån. Om räntan går upp 3% så motsvarar det 7500 kr mer i månaden i räntor. Vad gör det då att jag har varit duktig och amorterat?
