Men jag har inte sett någon gång att det första han gör är att gå in och skälla?

Och de har ju själva sökt för att de behöver hjälp med byggandet, om de sedan kommer på att de även behöver lite relationsvård får de väl ta detta sen.

Men han har ju fortfarande rätt i det han säger och om folk tycker att det är för "elakt" så kan de väl byta kanal.
 
Thomas Lundquist
Pongu skrev:
Jag har själv vad som brukar betraktas som den längsta och en av de mest krävande universitetsutbildningarna med skyhöga antagningskrav. Är jag så mycket smartare än andra? Nej, knappast... På ett IQ-test skulle jag sannolikt hamna en bra bit över snittet, men vad säger det? Likväl blir det tokfel när jag försöker snickra en trappa, trots ritningar i fem versioner och långa rader av uträkningar... ;) Och då har jag inte tummen mitt i handen, utan ett hyggligt praktiskt handlag. Jag har den största respekt för duktiga hantverkare.

Det finns gott om hantverkare som löser komplicerade problem de aldrig tidigare stött på, på ett minst sagt imponerande sätt, även om man såklart också samlar på sig en hel del knep under vägen, som t ex 3-4-5-regeln istället för Pythagoras sats.

Lång utbildning är heller ingen garanti för intelligens. Höga betyg är inte detsamma som intelligens. Jag har haft kollegor som haft svårt att förstå rätt enkla samband, men fått bra betyg genom extremt hårt pluggande. En del har inte motivationen eller mognaden under gymnasietiden, men fortsätter att utvecklas inom sitt yrke under resten av livet och blir lysande hantverkare.
Kloka ord Pongu.

Nu är det väldigt sällan man råkar ut för en kund med en väldigt trång syn på hantverkare.

När det händer ser jag det ofta det som en utmaning och nästan alla i ett trapphus i lärkstaden t.e.x kan säga "hej" tillslut, från att blivit hänvisad till att gå in "köksvägen" och skaffa bygghiss för en köksrenovering.
Efter ha tvärvägrat och förklarat för ordförande och styrelse hur en renovering fungerar så vände den förutfattade meningen rätt fort.
Men då fick man både höja tonen och tala i klartext innan man vart godkänd "typ" :).
Det slutade med att jag fick göra jobb åt förening också :).

Det handlar om att ha lite respekt för varandra bara, kanske inte ha en alltför hatisk inställning till hantverkare om man nu ska anlita någon. Då är det bättre att göra jobbet själv och sluta gnälla om att ha blivit våldtagen t.e.x.
Dessutom är det väldigt onödigt att sitta och skriva enbart skit om hantverkare överlag när det inte finns någon som har grund för det.


Angående arga snickaren tycker jag det är utmärkt underhållning. Jag tvivlar på att jag själv skulle kunna jobba ihop med honom men jag tycker det mesta han gör är rätt.
Han möter oftast folk som lever i fantasier och på något sett måste han få dom att att skilja på fantasi och verklighet.
 
Gardners nio intelligenser.
Hade det inte varit orättvist om Zlatan var utbildad läkare och en av världens främsta operasångare också?
 
Är borta ett par veckor så börjar ni med roliga saker ;)

Har ett jobb i en bransch som räknas som riktigt "high tech" = många högutbildade människor.

Har själv en gymnasie utbildning och får ofta agera handledare och mentor...
Utbildning har inte ett smack med intelligens att göra.

Har träffat jurister som är helt tappade och hantverkare som är hur begåvade som helst och tvärtom ;)

Sätt inte en stämpel på folk efter yrke, ge alla en chans och försök se människan istället.

Amen :P

//Jante
 
I en av mina ledarskapsböcker står det typ "Kompetens är en persons förmåga att kombinera kunskaper och färdigheter"

Enligt mina erfarenheter så är det väldigt ofta där det felar, det behövs både kunskap, drivkraft och intelligens för att få någonting genomfört.

Jag har träffat otroligt välutbildade och intelligenta personer som ändå inte klarat av att få de mest enkla saker utförda, ett exempel är en person jag arbetat med som är utbildad civilingenjör och läst varenda matte och fysik kurs som finns, men kunde ändå varken utföra praktiska saker som att framföra en handtruck, eller teoretiska saker som att designa en lastpall som inte kan tippa p.g.a. att tyngdpunkten hamnar utanför stödytan när pallen är lastad på en gaffeltruck.

Sedan har jag arbetat med personer som helt saknar formella utbildningar, som lyckats lösa väldigt komplicerade problem, även om det kanske tagit lite längre tid med trial-and-error istället för att personen kunnat "räkna sig fram" innan arbetet påbörjades.
 
Ja, jag har också stött på människor som har enormt mycket teoretisk kunskap, men när de ska tillämpa den, framför allt i en pressad situation, förstår de inte hur det de har framför ögonen passar in i ett sammanhang och vad de ska göra för att lösa problemet. Andra verkar inte ha alls samma kunskap, men löser alltid problemet på något sätt. Att vara kreativ och kunna improvisera är också viktiga egenskaper.
 
I en akademikerstad som också är en stor arbetarstad och då i synnerhet inom bygg så stöter man ju på all typ av folk och om jag ska generallisera lite så kan man ju säga att de med mycket teoretiska kunskaper som inte har tummen mitt i handen har en förmåga att överanalysera och fundera till förbannelse innan första greppet görs och det görs då kanske visserligen rätt teoretiskt men praktiskt på ett otroligt krångligt vis. Detsamma sen när vissa företagskollegor som är gudar inom hantverk ska göra en ekonomisk uträkning så är det i det enklaste laget istället....typ plånboksekonomi, endast plus och minus.....
 
"Utbildning" kan hjälpa såväl som stjälpa om den får en person att tro att han vet allt och att saker måste göras på exakt det sätt han lärt sig. Krasst uttryckt skulle man kunna kalla högre studier för kvalificerad likformning för folk som tarvar strikta regler och mallar i livet för att kunna verka. ;)

Tänk efter, vem är mest trolig att söka till juristhögskolan, en impulsiv person som tar dagen som den kommer, gillar att tänka fritt och är öppen för nya sätt att se världen, eller en person med strikt koll på sitt liv, som får ångest av att åka och handla utan att först ha inventerat köket, och som har närmaste femton åren uppbokade in i minsta detalj? Vem låter visast? Vem tycker ni har mest realistisk förväntningar på livet? Och vem tror ni anses som "smartast"?

Det finns absolut yrken där visst mått av "stelhet" är tvungen. Ekonomer, jurister, arkitekter, läkare kan liksom inte "känna" för att prova att låta tre plus tre bli nio bara för att testa nåt nytt. Men ändå, ett visst mått av distans till invand syn på saker som intelligens skadar inte.
 
Jag tycker Arga Snickaren är ett utmärkt exempel på den där man lyckats kombinera reality och inredning. Är det någon mer än jag som alltid kollar uppföljningen direkt efteråt?

Relationer som påverkas är ju som tidigare sagts ofta i kris just pga problemen med byggandet (alla som känner igen sig räcker upp en hand...) och antingen räddar han det eller så inser de det oundvikliga. Att beskylla programmet för det känns lite väl anti-media i största allmänhet. Jag vet inte hur många gånger jag svurit alternativt gråtit över vilka situationer folk sätter sig i med sina barn, och just det att de ALLTID fixar det som krävs för att det ska funka för barnen som är inblandade samt att han slåss som fan för att aktivera den part som inte bygger (oftast kvinnan) är det som gör att jag gillar programmet allra mest.
 
timmelstad skrev:
Jag tycker Arga Snickaren är ett utmärkt exempel på den där man lyckats kombinera reality och inredning. Är det någon mer än jag som alltid kollar uppföljningen direkt efteråt?

Relationer som påverkas är ju som tidigare sagts ofta i kris just pga problemen med byggandet (alla som känner igen sig räcker upp en hand...) och antingen räddar han det eller så inser de det oundvikliga. Att beskylla programmet för det känns lite väl anti-media i största allmänhet. Jag vet inte hur många gånger jag svurit alternativt gråtit över vilka situationer folk sätter sig i med sina barn, och just det att de ALLTID fixar det som krävs för att det ska funka för barnen som är inblandade samt att han slåss som fan för att aktivera den part som inte bygger (oftast kvinnan) är det som gör att jag gillar programmet allra mest.
Den enda invändning jag kan ha mot programmet är väl i så fall att det ofta är väldigt viktigt med uppföljning och hjälp efter att man öppnat locket till en psykologisk process. Ändrar man som utomstående dynamiken i en relation kan jag tycka att man faktiskt har ansvar för hela förloppet, och en sådan process kan ta upp till ett år. Relationer tar lång tid att bygga upp.
 
Glömde säga att jag själv givetvis alltid tittar på programmet. Ofta med ett bullrigt skratt framför tvn. "Hoho, vilken pajas! Hur kan man vara så puckad? Sådär skulle aldrig jag kunna göra! Hehehe...eller?" :blushing:
 
SOCKEPLAST skrev:
"Utbildning" kan hjälpa såväl som stjälpa om den får en person att tro att han vet allt och att saker måste göras på exakt det sätt han lärt sig. Krasst uttryckt skulle man kunna kalla högre studier för kvalificerad likformning för folk som tarvar strikta regler och mallar i livet för att kunna verka. ;)
Hmm, väldigt intressant sätt att se på utbildning och utbildade personer:D

SOCKEPLAST skrev:
Tänk efter, vem är mest trolig att söka till juristhögskolan, en impulsiv person som tar dagen som den kommer, gillar att tänka fritt och är öppen för nya sätt att se världen, eller en person med strikt koll på sitt liv, som får ångest av att åka och handla utan att först ha inventerat köket, och som har närmaste femton åren uppbokade in i minsta detalj? Vem låter visast? Vem tycker ni har mest realistisk förväntningar på livet? Och vem tror ni anses som "smartast"?
En person som vill ha strikt koll på sitt liv, allt planerat långt in i framtiden i minsta detalj och till och med har svårt att göra något spontant som att exempelvis handla utan att få ångest mår nog kanske bäst av att ha ett arbete som är monotont och inte bjuder på några överaskningar eller kräver några egna initiativ. Sen kan väl den personen trivas lika bra med sitt liv som någon annan som söker en högre utbildning som exempelvis jusrist. Har svårt att säga att någon av typerna är mer "vis" än den andre. Smart är väl att satsa på något man trivs med. Bägge har väl olika förväntningar på livet och ingen behöver väl vara mer eller mindre realistisk.
 
mr_bygg skrev:
Hmm, väldigt intressant sätt att se på utbildning och utbildade personer:D



En person som vill ha strikt koll på sitt liv, allt planerat långt in i framtiden i minsta detalj och till och med har svårt att göra något spontant som att exempelvis handla utan att få ångest mår nog kanske bäst av att ha ett arbete som är monotont och inte bjuder på några överaskningar eller kräver några egna initiativ. Sen kan väl den personen trivas lika bra med sitt liv som någon annan som söker en högre utbildning som exempelvis jusrist. Har svårt att säga att någon av typerna är mer "vis" än den andre. Smart är väl att satsa på något man trivs med. Bägge har väl olika förväntningar på livet och ingen behöver väl vara mer eller mindre realistisk.
Visst överdriver jag, men det ligger faktiskt en hel del i att vissa människor har lättare än andra att finns regler och ramar nödvändiga. Dessa människor kommer också dras till vissa yrken och utbildningar.

Tror man att livet går att planera minutiöst har man oerhört orealistiska förväntningar på livet, som givetvis inte bryr sig om dina planer för fem öre. Hence alla utbrända människor idag etc. En person med mer laidback inställning har faktiskt en betydligt mer realistisk inställning till livet.
 
En del människor i det här programmen skulle behöva finjusteras lite, med hjälp av en handslägga.
 
SOCKEPLAST skrev:
. En person med mer laidback inställning har faktiskt en betydligt mer realistisk inställning till livet.
Slutsats: Ju mer laidback desto smartare. Eller?

Jag är isåfall inte tillräckligt laidback för att förstå resonemanget faktiskt. Fast det kan ju bero på att det är fredag också. :)
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.