Är du rädd för tjuvar?
Jag har under de år jag odlat tomater fått ett antal olika reaktioner på min hobby från omgivningen, i princip alla tycker det är kul att jag odlar, några blir nyfikna på att pröva själva och ibland ger jag bort plantor när jag får för många.
När jag instruerar folk i hur man bäst odlar tomater, såsom jag är övertygad, så brukar jag hålla det till några enkla tumregler, stora krukor, mycket vatten, mycket näring, mycket sol och värme. Många har ju en balkong i söderläge eller en vägg mot söder, eller ett växthus att odla i. Utseendemässigt kanske det tar emot att ha en stor kruka i ett begränsat utrymme, men det är en viktig parameter för att lyckas med tomater tycker jag, små krukor är kompromisser.
Så långt är allt bra, men ofta när man börjar tala om att plantorna ska tjyvas (beskäras) för bäst avkastning möts man av osäkra och oroliga blickar. Många vill nog slippa momentet för att man just känner sig osäker och är kanske ganska ny på odling. Men det är ju inte så svårt att skilja en tjyv från övriga växtdelar, så jag tycker oron är obefogad. Så kallade busktomater är en märklig genväg och jag har aldrig riktigt lyckats få någon skörd på en sådan, inte om man ställer det i paritet till vad man kan få på en vanlig tomatplanta.
Här är två exempel på tjyvar som kan vara svåra att känna igen som sådana:
1. Tjyvar som kommer långt ner på stammen, där är ofta bladen sedan länge bortvissnade och man kan ha svårt att se det som att tjyven kommer i ett "grenveck" som är den vanliga beskrivningen. Tjyven kan dock kännas igen på att den ofta har en mörkare färg än omgivande växtdelar.
2. Tjyvar som vuxit för långt och nästan ser ut som ett nytt blad eller blomklase. Jag nyper även dessa långt gånga tjyvar, då jag tror att man i det långa loppet tjänar på att ta bort dem, trots att växten investerat en hel del energi i den.
Sen brukar jag alltid missa någon tjyv på varje tomatplanta, så fler än en får sidogrenar, men jag är övertygad om att man tjänar på att låta plantorna växa så rakt som möjligt och utnyttja det extra utrymmet vid sidan om plantan för fler plantor istället för fler grenar på varje planta.
Det finns nog många här som är duktiga på odling och jag har nog ett och annat att lära även jag. Men känns fenomenet igen, eller är jag den enda som stött på folk som är rädda för tjyvar?
När jag instruerar folk i hur man bäst odlar tomater, såsom jag är övertygad, så brukar jag hålla det till några enkla tumregler, stora krukor, mycket vatten, mycket näring, mycket sol och värme. Många har ju en balkong i söderläge eller en vägg mot söder, eller ett växthus att odla i. Utseendemässigt kanske det tar emot att ha en stor kruka i ett begränsat utrymme, men det är en viktig parameter för att lyckas med tomater tycker jag, små krukor är kompromisser.
Så långt är allt bra, men ofta när man börjar tala om att plantorna ska tjyvas (beskäras) för bäst avkastning möts man av osäkra och oroliga blickar. Många vill nog slippa momentet för att man just känner sig osäker och är kanske ganska ny på odling. Men det är ju inte så svårt att skilja en tjyv från övriga växtdelar, så jag tycker oron är obefogad. Så kallade busktomater är en märklig genväg och jag har aldrig riktigt lyckats få någon skörd på en sådan, inte om man ställer det i paritet till vad man kan få på en vanlig tomatplanta.
Här är två exempel på tjyvar som kan vara svåra att känna igen som sådana:
1. Tjyvar som kommer långt ner på stammen, där är ofta bladen sedan länge bortvissnade och man kan ha svårt att se det som att tjyven kommer i ett "grenveck" som är den vanliga beskrivningen. Tjyven kan dock kännas igen på att den ofta har en mörkare färg än omgivande växtdelar.
2. Tjyvar som vuxit för långt och nästan ser ut som ett nytt blad eller blomklase. Jag nyper även dessa långt gånga tjyvar, då jag tror att man i det långa loppet tjänar på att ta bort dem, trots att växten investerat en hel del energi i den.
Sen brukar jag alltid missa någon tjyv på varje tomatplanta, så fler än en får sidogrenar, men jag är övertygad om att man tjänar på att låta plantorna växa så rakt som möjligt och utnyttja det extra utrymmet vid sidan om plantan för fler plantor istället för fler grenar på varje planta.
Det finns nog många här som är duktiga på odling och jag har nog ett och annat att lära även jag. Men känns fenomenet igen, eller är jag den enda som stött på folk som är rädda för tjyvar?
Medlem
· Västerbottens län
· 18 051 inlägg
Skulle nog vara mera rädd för dessa
Protte
Protte