Vi vill inte döpa (ej troende) och lillkillen har ju redan ett namn så varför ha en namngivningsceremoni? Vi har istället valt att kalla det barnvälkomnande och ställer till med stort kalas för vänner och släkt. Vad gör det att nästan alla redan har träffat honom och att han vid tillfället för kalaset kommer vara sex månader gammal och således varit mycket välkommen ett tag redan? En får ju passa på att samla släkt och vänner när tillfälle ges! Det handlar inte om presenter utan om gemenskap. 
Vi hade namngivningen i augusti och pojken är född i november... det störde ingen att han inte var nyfödd. Så jag håller med, huvudsaken att man träffar de man vill under de former som passar en själv bäst!Farfalle skrev:Vi vill inte döpa (ej troende) och lillkillen har ju redan ett namn så varför ha en namngivningsceremoni? Vi har istället valt att kalla det barnvälkomnande och ställer till med stort kalas för vänner och släkt. Vad gör det att nästan alla redan har träffat honom och att han vid tillfället för kalaset kommer vara sex månader gammal och således varit mycket välkommen ett tag redan? En får ju passa på att samla släkt och vänner när tillfälle ges! Det handlar inte om presenter utan om gemenskap.
Kan tillägga att vi var på dop en månad efter vår fest och den killen var dryga året. Det blev ordentlig fest där med, så det kan bli både snaps och grogg oavsett tro!
Håller med att det är märkligt att döpa barnet i en församling om ni inte har för avsikt att ta till er tron eller låta barnet växa upp med församlingen. Ni lovar församlingen att uppfostra barnet enligt kristna tron (även gudföräldrarna) och barnet blir en del av församlingen.
Det är såklart inte fel att fira sitt barn, men ni bör välja ett sätt som ni kan med heder stå bakom. Det tycker jag är viktigt att kunna förklara för barnet när det är större. Moral är viktigt att kunna ge sina barn och det är väl inte rätt att börja deras liv med ett omoraliskt val.
Det är såklart inte fel att fira sitt barn, men ni bör välja ett sätt som ni kan med heder stå bakom. Det tycker jag är viktigt att kunna förklara för barnet när det är större. Moral är viktigt att kunna ge sina barn och det är väl inte rätt att börja deras liv med ett omoraliskt val.
Du har fått många bra svar, tänkte skriva snabbt hur vi gjorde.
Vi är inte troende, mannen medlem i svenska kyrkan (anledning: han är traditionell av sig), jag har gått ur.
Han ville ha dop i kyrkan för första barnet (som sagt han är traditionell - vad ska släkten annars säga?). Jag ville inte men kunde ge med mig/respektera hans önskan.
Sen hann vi gå på ett dop innan vi skulle bestämma oss. Mannen insåg att nej, det var verkligen inget för honom att stå och lova att uppfostra barnet i den kristna tron, skulle kännas både fel och respektlöst. Så han ville inte ha dop men vi valde bort även namngivning/välkommen till världen-firande eftersom han inte skulle känna sig bekväm med något så nytänkande (lätt ironi) och jag tyckte att det kunde vara fint men ändå inte kände behovet, fr.a. ville jag inte stå i centrum på det sättet. Delar av släkten blev besviken/hade lite svårt att förstå vårt val men vi hade inte svårt att stå för det. Vår familj - vi som väljer vad som känns rätt för oss.
Men jag har varit på flera (minst tre som jag kan minnas) namngivningar/välkommen till världen och tyckt väldigt mycket om dem. Fint, avslappnat, fokus på glädjen över en ny människa och att ta upp den nya lilla personen i släkt- och vängemenskapen.
Vi är inte troende, mannen medlem i svenska kyrkan (anledning: han är traditionell av sig), jag har gått ur.
Han ville ha dop i kyrkan för första barnet (som sagt han är traditionell - vad ska släkten annars säga?). Jag ville inte men kunde ge med mig/respektera hans önskan.
Sen hann vi gå på ett dop innan vi skulle bestämma oss. Mannen insåg att nej, det var verkligen inget för honom att stå och lova att uppfostra barnet i den kristna tron, skulle kännas både fel och respektlöst. Så han ville inte ha dop men vi valde bort även namngivning/välkommen till världen-firande eftersom han inte skulle känna sig bekväm med något så nytänkande (lätt ironi) och jag tyckte att det kunde vara fint men ändå inte kände behovet, fr.a. ville jag inte stå i centrum på det sättet. Delar av släkten blev besviken/hade lite svårt att förstå vårt val men vi hade inte svårt att stå för det. Vår familj - vi som väljer vad som känns rätt för oss.
Men jag har varit på flera (minst tre som jag kan minnas) namngivningar/välkommen till världen och tyckt väldigt mycket om dem. Fint, avslappnat, fokus på glädjen över en ny människa och att ta upp den nya lilla personen i släkt- och vängemenskapen.
Det är just det här med att barnen blir medlemmar i en religion. Jag tycker att det krävs ett vuxet beslut av en individ att ta ett sådant steg. Själv gick jag ur kyrkan så fort jag insåg att jag var betalande medlem i något jag inte tror på..
Redigerat:
Jag var faktiskt med som passiv stödmedlem fram tills i höstas. Tänkte det kunde vara en god gärning för att bevara gamla kyrkor pga kulturvärdet samt att de faktiskt gör en del gott. Sen fick jag reda på att svenska kyrkan får många hundra miljoner årligen för bl.a. kulturvård av kyrkor.
Jag kan ha väldigt fel här, men är det inte det steget man tar när man konfirmeras?mooze skrev:
Jag borde ju egentligen veta detta då jag själv är konfirmerad, men det säger väl något om hur allvarligt jag tar på det religiösa budskapet kontra det traditionella.
I mitt huvud går det i alla fall bra att skilja på dessa, och "äta russinen ur kakan".
Egentligen lever väl de flesta av oss "enligt den kristna tron", då våra lagar grundar sig i kristna värderingar?
Medlemskap är ju medlemskap!Gabbe1 skrev:
Jag snurrade in mig i att vi pratade om det "religiösa klivet" (eller vad man nu ska kalla det) och det tror jag tas först vid konfirmationen.
Det vore kul att få "kyrkans syn" på det hela.
Är det allmänt accepterat (bland troende) att stå och lova saker man inte tror på i kyrkan, eller skiter dom i det så länge skatten tickar in?
Konfirmationen är att du själv bekräftar din tro. Det kan inte en bebis eller ert litet barn, därför döps de in i församlingens sfär. Rätt så förenklat...
Det viktigaste tycker jag är att den som väljer en ceremoni, vilken den än må vara har insikt i och respekt för den.
Det viktigaste tycker jag är att den som väljer en ceremoni, vilken den än må vara har insikt i och respekt för den.
Redigerat av moderator:
Dopet är ju föräldrarnas val. Vad är konstigt?mooze skrev:
För att återkoppla till TS så har de ju börjat fundera på vad de vill göra vilket är jättebra. Dopets konsekvenser bör de känna till om de väljer det.
Inte direkt, faktiskt. dels grundar sig lagstiftningen på väldigt gamla premisser, mycket från Romarrikets lagstiftning. sen skiljer sig lagstiftning inte mycket mellan länder med olika religion...utom möjligtvis valda delar av hur man får klä sig, om man får köpa skjutvapen hursomhelst osv...Lostmoose skrev:
det är fel att stjäla, mörda och vara bedräglig i Asien, Arabiska länder och bland naturdyrkande djungelstammar också...inte så "kristet" unikt direkt...