64 722 läst ·
92 svar
65k läst
92 svar
Allemansrätt kontra hemfridszon?
Om hemfridszon: Så här står det i departementspromemorian Ds 2008:21 som föregick den proposition varmed ändringar infördes i miljöbalken 2009:
Så snart någon får rätt att uppföra ett bostadshus i exempelvis ett strandområde som har varit allemansrättsligt tillgängligt, upphör allemansrätten att gälla inom hemfridszonen.
Samtidigt är det ett uttalat syfte att då åtgärder medges, detta ska ske så att allemansrätten inskränks i minsta möjliga mån. Därmed blir det det indirekt syfte att hemfridszonen ska inskränkas så mycket som möjligt. För att detta ska kunna göras systematiskt måste det beröra även befintlig bebyggelse, med eller utan dispensgivning. Det är knappast Naturvårdsverkets uppgift att värna om hemfrid eller ens att värna om en balans mellan allemansrätt och hemfrid. "Den avgränsade tomtplatsen är det område inom vilket ägaren juridiskt kan hävda hemfrid" är en formulering som återkommer. Därmed bortfaller måhända, som billy_baver påpekat, möjligheten att lagföra avsiktliga hemfridsstörningar uppkomna utanför zonen. Men det är i så fall collateral damage som man får ta då det primära är att maximera allemansrätten.
Om 7:26. Paragrafen lyder (enligt prop 2008/09:119)
Dispens enligt någon av bestämmelserna i 7, 9–11, 18 a–18 e, 20 och 22 §§ från förbud eller andra föreskrifter som meddelats med stöd av detta kapitel får ges endast om det är förenligt med förbudets eller föreskriftens syfte.
paragraf 26 syftar inte direkt på förbudet t ex mot ändrad användning i 7:15 men begränsar möjigheten att ge dispens från förbudet, även om särskilda skäl finns, så att även om t ex marken är ianspråktagen så att allemansrätten är utsläckt (18 c 1) så får åtgärden inte medföra att strandskyddets syfte motverkas.
Motverkan kan ske om ändrad användning till bostad av en byggnad som ligger inom ianspråktaget område kan befaras ge en upplevd hemfridszon som inkräktar på det allemansrättsligt tillgängliga området. Då ska dispens ej medges, oavsett vad en proportionalitetsbedömning enligt 7:25 ger vid handen. Och det är myndigheten som avgör innebörden av en befarad upplevd hemfridszon. Antag att den byggnad du vill inreda för uthyrning till sommargäster ligger tio meter från allemansrättsligt tillgängligt område och att inget staket finns. Då kan länsstyrelsen hävda, att bostadsanvändning gör att en upplevd hemfridszon sträcker sig något in på allemansrättsligt tillgängligt område. Detta motverkar strandskyddets syfte varför dispens för ändrad användning inte ska medges. Det behöver inte finnas något samband med den befarade zonens utsträckning och omfattningen av den tomtavgränsning som skulle beslutas om dispens medgavs. Bedömningarna ska användas mot dig men för allemansrätten och hur långt en hemfridszon sträcker sig är ytterst oklart.
Det finns bara ett enda botemedel mot detta. Det är att den enskildes intresse vägs in mer i överensstämmelse med regeringsformens stadgande om proportionalitet och detta i det enskilda fallet, så som regeringsrätten gjorde i RÅ 1996:44 innan den vägen klipptes av. I nya PBL har tillämpningen av proportionalitetsprincipen lyfts fram genom en portalparagraf. För miljöbalkens del verkar grundlagsskyddet och europakonvention spela mindre roll.
Så snart någon får rätt att uppföra ett bostadshus i exempelvis ett strandområde som har varit allemansrättsligt tillgängligt, upphör allemansrätten att gälla inom hemfridszonen.
Samtidigt är det ett uttalat syfte att då åtgärder medges, detta ska ske så att allemansrätten inskränks i minsta möjliga mån. Därmed blir det det indirekt syfte att hemfridszonen ska inskränkas så mycket som möjligt. För att detta ska kunna göras systematiskt måste det beröra även befintlig bebyggelse, med eller utan dispensgivning. Det är knappast Naturvårdsverkets uppgift att värna om hemfrid eller ens att värna om en balans mellan allemansrätt och hemfrid. "Den avgränsade tomtplatsen är det område inom vilket ägaren juridiskt kan hävda hemfrid" är en formulering som återkommer. Därmed bortfaller måhända, som billy_baver påpekat, möjligheten att lagföra avsiktliga hemfridsstörningar uppkomna utanför zonen. Men det är i så fall collateral damage som man får ta då det primära är att maximera allemansrätten.
Om 7:26. Paragrafen lyder (enligt prop 2008/09:119)
Dispens enligt någon av bestämmelserna i 7, 9–11, 18 a–18 e, 20 och 22 §§ från förbud eller andra föreskrifter som meddelats med stöd av detta kapitel får ges endast om det är förenligt med förbudets eller föreskriftens syfte.
paragraf 26 syftar inte direkt på förbudet t ex mot ändrad användning i 7:15 men begränsar möjigheten att ge dispens från förbudet, även om särskilda skäl finns, så att även om t ex marken är ianspråktagen så att allemansrätten är utsläckt (18 c 1) så får åtgärden inte medföra att strandskyddets syfte motverkas.
Motverkan kan ske om ändrad användning till bostad av en byggnad som ligger inom ianspråktaget område kan befaras ge en upplevd hemfridszon som inkräktar på det allemansrättsligt tillgängliga området. Då ska dispens ej medges, oavsett vad en proportionalitetsbedömning enligt 7:25 ger vid handen. Och det är myndigheten som avgör innebörden av en befarad upplevd hemfridszon. Antag att den byggnad du vill inreda för uthyrning till sommargäster ligger tio meter från allemansrättsligt tillgängligt område och att inget staket finns. Då kan länsstyrelsen hävda, att bostadsanvändning gör att en upplevd hemfridszon sträcker sig något in på allemansrättsligt tillgängligt område. Detta motverkar strandskyddets syfte varför dispens för ändrad användning inte ska medges. Det behöver inte finnas något samband med den befarade zonens utsträckning och omfattningen av den tomtavgränsning som skulle beslutas om dispens medgavs. Bedömningarna ska användas mot dig men för allemansrätten och hur långt en hemfridszon sträcker sig är ytterst oklart.
Det finns bara ett enda botemedel mot detta. Det är att den enskildes intresse vägs in mer i överensstämmelse med regeringsformens stadgande om proportionalitet och detta i det enskilda fallet, så som regeringsrätten gjorde i RÅ 1996:44 innan den vägen klipptes av. I nya PBL har tillämpningen av proportionalitetsprincipen lyfts fram genom en portalparagraf. För miljöbalkens del verkar grundlagsskyddet och europakonvention spela mindre roll.
Redigerat:
Om man menar att hemfrid är målet och hemfridszonen är medlet måste jag instämma i att det är en sympatisk tanke att minimera sistnämnda. Det är ju inget självändamål att bre ut sig för att få vara i lugn och ro.
I princip håller jag med dig men problemet kan inte formuleras så generellt. Dömde hovrätten fel i målet om den borttagna häcken invid ån? I vissa fall kan en mycket snävt medgiven hemfridszon utgöra ett konkret problem, som t ex för kändisbostaden ute på en udde i skärgården. Du påpekar ju själv att ägaren inte kommer att kunna invända mot personer som uppehåller sig utanför tomtavgränsningen. Bastun och bryggan ligger mindre än trettio meter från bostadshuset men utanför tomtavgränsningen. Kan ägaren invända mot personer som uppehåller sig utanför tomtavgränsningen om han vill bada naken vid bryggan efter att ha badat bastu? Finns det en rörlig hemfridszon kring fastighetsägaren utanför tomtavgränsningen som motvikt mot det rörliga friluftslivets tillträdesrätt?
I ett annat fall har en kommun i en fördjupad översiktsplan markerat att man anser att en fastighet ute på en udde i en sjö rymmer flera allemansrättsligt tillgängliga avsnitt mindre än femtio meter från boningshuset. Huset har, till skillnad från de hus som ägs av mer förutseende grannar, en viss vegetationsskärm som skydd mot blåst från sjön. Där har kommunen redan börjat diskutera hur udden ska kunna användas som kommunal badplats under åberopande av allemansrätten. Ingen ersättning avses utgå till fastighetsägaren. För att inte ägaren ska kunna bygga om huset utan dispensansökan med tomtavgränsning så har denna enkla träkåk från tjugotalet klassats som bevarandevärt med förbud mot förändringar. Vips så gick större delen av fastighetens värde upp i rök. Inte ett pip om regeringsformens skrivning om egendomsskydd och ersättning vid expropriation. Det behövs inte, för allemansrätten är inget nytillträtt förfogandehinder utan har legat latent hela tiden. Det är bara det att allemansrätten instrumentaliserats mer.
Jag tror inte att hemfrid i sig är målet för dem det berör. Däremot t ex möjligheten att få ändra användning av en byggnad som ligger inom ianspråktagen tomtmark utan att en skönsmässig projicering av en upplevd hemfridszon lägger hinder i vägen. I mitt eget fall är problemet som jag än så länge bara befarar att få dispens att uppföra en komplementbyggnad för verkstad och vedbod som helt enkelt inte får plats inom den tomtavgränsning som gjorts. Tomplatsen upptar en fjärdedel av fastighetens yta, Visserligen har en sådan komplementbyggnad ingen hemfridszon och upptar inte mer mark än den yta byggnaden står på. Redan de kvadratmetrarna kan anses innebära en inskränkning av allemansrätten som gör att dispens ej beviljas. detta oavsett var på fastigheten byggnaden placeras. Någon intresseavvägning kan man inte påräkna.
Som tur är växer bara vita sippor på marken. Hade det funnits några blåa hade det varit kört på förhand. Blåsippor får nämligen bara plockas utan att roten påverkas. Den partiella fridlysningen är i sig en konsekvens av rätten att plocka blommor enligt allemansrätten. Så även om en komplementbyggnad kunde medges därför att allemansrätten inte bedöms påverkas så kan allemansrättens konsekvenser för naturen göra att byggnaden nekas. Om detta finns ett rättsfall, se http://www.mrr.se/nrs/MD73410.pdf
I ett annat fall har en kommun i en fördjupad översiktsplan markerat att man anser att en fastighet ute på en udde i en sjö rymmer flera allemansrättsligt tillgängliga avsnitt mindre än femtio meter från boningshuset. Huset har, till skillnad från de hus som ägs av mer förutseende grannar, en viss vegetationsskärm som skydd mot blåst från sjön. Där har kommunen redan börjat diskutera hur udden ska kunna användas som kommunal badplats under åberopande av allemansrätten. Ingen ersättning avses utgå till fastighetsägaren. För att inte ägaren ska kunna bygga om huset utan dispensansökan med tomtavgränsning så har denna enkla träkåk från tjugotalet klassats som bevarandevärt med förbud mot förändringar. Vips så gick större delen av fastighetens värde upp i rök. Inte ett pip om regeringsformens skrivning om egendomsskydd och ersättning vid expropriation. Det behövs inte, för allemansrätten är inget nytillträtt förfogandehinder utan har legat latent hela tiden. Det är bara det att allemansrätten instrumentaliserats mer.
Jag tror inte att hemfrid i sig är målet för dem det berör. Däremot t ex möjligheten att få ändra användning av en byggnad som ligger inom ianspråktagen tomtmark utan att en skönsmässig projicering av en upplevd hemfridszon lägger hinder i vägen. I mitt eget fall är problemet som jag än så länge bara befarar att få dispens att uppföra en komplementbyggnad för verkstad och vedbod som helt enkelt inte får plats inom den tomtavgränsning som gjorts. Tomplatsen upptar en fjärdedel av fastighetens yta, Visserligen har en sådan komplementbyggnad ingen hemfridszon och upptar inte mer mark än den yta byggnaden står på. Redan de kvadratmetrarna kan anses innebära en inskränkning av allemansrätten som gör att dispens ej beviljas. detta oavsett var på fastigheten byggnaden placeras. Någon intresseavvägning kan man inte påräkna.
Som tur är växer bara vita sippor på marken. Hade det funnits några blåa hade det varit kört på förhand. Blåsippor får nämligen bara plockas utan att roten påverkas. Den partiella fridlysningen är i sig en konsekvens av rätten att plocka blommor enligt allemansrätten. Så även om en komplementbyggnad kunde medges därför att allemansrätten inte bedöms påverkas så kan allemansrättens konsekvenser för naturen göra att byggnaden nekas. Om detta finns ett rättsfall, se http://www.mrr.se/nrs/MD73410.pdf
Redigerat:
Klicka här för att svara
Produkter som diskuteras i tråden
