äga fritidshus tillsammans
Hej,
Min frus föräldrar ska "skänka" bort sitt fritidshus till sina tre barn. Stugan har vi tillsammans byggt upp och ses som "allas". Tanken har alltid varit gemensamt ägande men det är dags att överlåta på barnen. Föräldrarnas önskan är att stugan ska vara i släkten och att ingen delägare ska kunna sälja för ekonomisk vinnings skull så att dom andra inte har råd att lösa ut.
Barnens (alla är mellan 40-50år) del kommer att skrivas som enskild egendom inom sina resp äktenskap.
Ett problem är om någon går i personlig KK och fogden vill mäta ut denne delägares del i stugan och hela stugan kanske måste säljas för att ingen annan har råd att lösa den delen...
Hur kan man undvika detta? Kan man bilda förening och kan isåfall en lagfart skrivas på föreningen så att det inte är personligt kopplat till individerna?
Min frus föräldrar ska "skänka" bort sitt fritidshus till sina tre barn. Stugan har vi tillsammans byggt upp och ses som "allas". Tanken har alltid varit gemensamt ägande men det är dags att överlåta på barnen. Föräldrarnas önskan är att stugan ska vara i släkten och att ingen delägare ska kunna sälja för ekonomisk vinnings skull så att dom andra inte har råd att lösa ut.
Barnens (alla är mellan 40-50år) del kommer att skrivas som enskild egendom inom sina resp äktenskap.
Ett problem är om någon går i personlig KK och fogden vill mäta ut denne delägares del i stugan och hela stugan kanske måste säljas för att ingen annan har råd att lösa den delen...
Hur kan man undvika detta? Kan man bilda förening och kan isåfall en lagfart skrivas på föreningen så att det inte är personligt kopplat till individerna?
Normalt sett så är lite av syftet med jordabalken som reglerar fastighetsägande att man inte skall kunna göra sådana där lösningar där en ägare inte fullt ut äger sin andel. Dvs. det skall egentligen inte vara möjligt att hindra någon från att sälja sin fastighet (eller del) till vem h*n vill, och på de villkor som säljaren hittar på utan inblandning av andra.
Nu har jag fattat det som att man i arvssammanhang (och kanske gåva, osäker) faktiskt kan stipulera regler om hur mottagaren av en fastighet får agera i säljsammanhang. Kolla med advokat, kan lätt bli väldigt fel.
Men det gäller ju då att tänka efter väldigt noga. För man kan då hamna i en situation där man som ägare blir "inlåst" och inte på några villkor överhuvudtaget någonsin kan bli av med det ansvar som följer med att äga en fastighet. För har villkoren väl slagits fast som föräldrarnas vilja så kan man inte i efterhand ändra villkoren oavsett hur övverens alla är om att det måste ändras (möjligt att det kan finnas någon utväg via domstol, osäker).
Samägande av fritidshus på rent frivilliga informella grunder är iofs. ganska vanligt, men det är också en vanlig orsak till konflikter mellan syskon. Även det bör man tänka igenom väldigt noga. Om delägarna idag är 40 - 50 år så bör man realistiskt tänka på att inom 15- 20 år så kommer någon av delägarna att vilja överföra ägandet till sina barn. Beroende på hur många kusinerna är så kan ett samägande med tiden bli orealistiskt. Och om det då samtidigt finns ett betydande övervärde i andelarna i förhållande till vad gruppen tycker är ett rättvist pris. Så kan det slå väldigt snett med prisregleringar släktingar emellan.
Ponera att om 15 år vill den första sälja ut, han får ex. 200 000 mindre än marknadsvärdet för sin andel, efter ytterligare 5 år kanske alla utom en har hoppat av. Den kvarvarande har då blivit ensam ägare för en "rättvis" summa. Ytterligare något år senare säljer även han, fast nu på öppna marknaden och gör en ansenlig vinst, öppet för fullt släktkrig.
Min högst personliga uppfattning är att man vid samägande bör ha rätt att dra sig ur och då få sälja till marknadsvärde, och att man då tom. bör ha en frivillig överenskommelse att om gruppen inte vill köpa ut avhopparen så får hela gruppen acceptera att fastigheten säljs i sin helhet, annars är det svårt för avhopparen att få ut ett rättvist marknadspris. Det är ju fortfarande möjligt för någon eller några i gruppen att köpa.
Nu har jag fattat det som att man i arvssammanhang (och kanske gåva, osäker) faktiskt kan stipulera regler om hur mottagaren av en fastighet får agera i säljsammanhang. Kolla med advokat, kan lätt bli väldigt fel.
Men det gäller ju då att tänka efter väldigt noga. För man kan då hamna i en situation där man som ägare blir "inlåst" och inte på några villkor överhuvudtaget någonsin kan bli av med det ansvar som följer med att äga en fastighet. För har villkoren väl slagits fast som föräldrarnas vilja så kan man inte i efterhand ändra villkoren oavsett hur övverens alla är om att det måste ändras (möjligt att det kan finnas någon utväg via domstol, osäker).
Samägande av fritidshus på rent frivilliga informella grunder är iofs. ganska vanligt, men det är också en vanlig orsak till konflikter mellan syskon. Även det bör man tänka igenom väldigt noga. Om delägarna idag är 40 - 50 år så bör man realistiskt tänka på att inom 15- 20 år så kommer någon av delägarna att vilja överföra ägandet till sina barn. Beroende på hur många kusinerna är så kan ett samägande med tiden bli orealistiskt. Och om det då samtidigt finns ett betydande övervärde i andelarna i förhållande till vad gruppen tycker är ett rättvist pris. Så kan det slå väldigt snett med prisregleringar släktingar emellan.
Ponera att om 15 år vill den första sälja ut, han får ex. 200 000 mindre än marknadsvärdet för sin andel, efter ytterligare 5 år kanske alla utom en har hoppat av. Den kvarvarande har då blivit ensam ägare för en "rättvis" summa. Ytterligare något år senare säljer även han, fast nu på öppna marknaden och gör en ansenlig vinst, öppet för fullt släktkrig.
Min högst personliga uppfattning är att man vid samägande bör ha rätt att dra sig ur och då få sälja till marknadsvärde, och att man då tom. bör ha en frivillig överenskommelse att om gruppen inte vill köpa ut avhopparen så får hela gruppen acceptera att fastigheten säljs i sin helhet, annars är det svårt för avhopparen att få ut ett rättvist marknadspris. Det är ju fortfarande möjligt för någon eller några i gruppen att köpa.
Det ligger mycket i det du säger och vi har nog i princip varit och snuddat på dessa funderingar vad gäller eventuella försäljningar av resp andelar i framtiden. Vad gäller ytterligare nästa generation så får det bli ett framtida problem. Det viktiga (tycker jag) är att få till så att ingen kan "ta" stugan i från oss bara för att en delägare hamnar i ekonomisk knipa...
Om man bildar typ av förening kanske man kan fastställa i stadgarna en summa som gäller som försäljningspris m någon vill dra sig ur...
Om man bildar typ av förening kanske man kan fastställa i stadgarna en summa som gäller som försäljningspris m någon vill dra sig ur...
Vill alla barn vara delägare med sina syskon?
Absolut! Vi har byggt stugan tillsammans och vi umgås tätt och trivs väldigt bra ihop! Tanken har hela tiden varit att barnen ska ta över formellt och stugan blir det "stora arvet" efter föräldrarna. Men vi är så klart medveten om att än hur bra vi trivs tillsammans nu så kommer det troligast i framtiden uppstå någon form av problem/dispyt... frågan är bara hur stor problemen blir 
Är det en realistisk risk att något av barnen går i personlig konkurs (dvs finns det ett "svart får" i släkten)? I annat fall låter det som mycket besvär för att skydda sig mot en mycket osannolik händelse...
Det är väl smart om föräldrarna fortsätter äga huset så länge de lever och låter barnen ärva det. Onödigt att skänka bort det i förtid, om det ändå ses som släktens gemensamma hus så spelar väl inte ägarförhållandena någon större roll?
Det är väl smart om föräldrarna fortsätter äga huset så länge de lever och låter barnen ärva det. Onödigt att skänka bort det i förtid, om det ändå ses som släktens gemensamma hus så spelar väl inte ägarförhållandena någon större roll?
Bra att ni är överens....
...för min egen del är det uteslutet att äga något likande med varken släkt eller kompisar.....
...för min egen del är det uteslutet att äga något likande med varken släkt eller kompisar.....
två av barnen (inte min fru) har egna företag, en jobbar i det och den andra har det som sidoverksamhet till sin "normala" anställning.
Ägarförhållandena har som du skriver ingen betydelse rent formellt idag då det är "allas" stuga. Det är nog mer en fråga om att diskutera det och få det på papper medans föräldrarna år pigg i huvudet...
Ägarförhållandena har som du skriver ingen betydelse rent formellt idag då det är "allas" stuga. Det är nog mer en fråga om att diskutera det och få det på papper medans föräldrarna år pigg i huvudet...
Jag skulle, liksom Enk Projektet, aldrig samäga nåt med släkt eller kompisar än fast vi är sams. (det kanske är därför vi fortfarande är sams).
Du skriver att ni vill undvika att kronofogden tvingar fram en försäljning ifall någon delägare gått i personlig kk.
Tänk om försäljning av sin andel är räddningen från personlig kk? Vad händer då? Tänker ni tvinga ett syskon att gå i personlig kk i stället för att få möjligheten att sälja sin andel.
Du skriver att ni vill undvika att kronofogden tvingar fram en försäljning ifall någon delägare gått i personlig kk.
Tänk om försäljning av sin andel är räddningen från personlig kk? Vad händer då? Tänker ni tvinga ett syskon att gå i personlig kk i stället för att få möjligheten att sälja sin andel.
Ett sätt är ju att stugan blir kvar i föräldrarnas ägo tills det blir frågan om arvsskifte. Då får ju tiden fram till dess utvisa om syskonkärleken håller i sig. Naturligtvis agerar ni tre som om ni ägde stugan vad gäller kostnader, arbetsinsats m.m.
Även om det redan sagts så tåls det att upprepas.
Nej, Nej. Nej. Nej. Nej!!!
Det finns bara nackdelar med gemensamt ägande.
Det är den största otjänsten ett föräldrapar kan ge sina barn. Näst efter att lämna stugan i arv så ungarna tvingas lösa det själva.
Jag har erfarenhet av ett liknande upplägg och även om det funkar hjälpligt är det en extremt bra grogrund för osämja. Det lär inte bli enklare att samsas när nästa generation börjar ta mer plats med nytillkomna respektive.
Nej, Nej. Nej. Nej. Nej!!!
Det finns bara nackdelar med gemensamt ägande.
Det är den största otjänsten ett föräldrapar kan ge sina barn. Näst efter att lämna stugan i arv så ungarna tvingas lösa det själva.
Jag har erfarenhet av ett liknande upplägg och även om det funkar hjälpligt är det en extremt bra grogrund för osämja. Det lär inte bli enklare att samsas när nästa generation börjar ta mer plats med nytillkomna respektive.