Mer än ett hus

Just utexaminerade arkitekten Leo Qvarsebo köpte en tomt av sin kusin nära Västerby i sydvästra Dalarna. En nästintill banalt enkel tomt. En gammal kohage. Utsikt mot öppna fält och en sjö söderut. Skog åt andra hållet. Helt platt. Hur skapar man liv? Den enkla lösningen hade varit att bygga en länga, ännu ett rött hus.

– Svensk arkitektur har ältat den här obligatoriska ladan i ett halvsekel, det var inget som entusiasmerade mig, säger Leo och förklarar att han efter sitt rätt teoretiska ex-jobb nu vill lära sig bygga i praktiken, han ville åt hantverkskunnandet men utan att för den skull producera ännu en lada.

Leos sommarhus är en kompakt och udda triangulär skapelse som ändå smälter in i landskapet. Byggnaden tillför komplexitet och ger ett tydligt avtryck. Och det går bra att klättra upp och ned på taket, om inte annat så hänger en kraftig tross att greppa tag i. Ett komplext hus där man på insidan klättrar upp för den vindlande trappan och möter en utsikt, klättrar vidare bland vinklar och vrår i exakt utskuren plywood och bjuds ytterligare en utblick. Sedan är man uppe bland trädtoppar och rakt under gassande sol eller nattens stjärnor. Huset rymmer på 85 kvadratmeter 8 rum varav två är kojor, och dessutom också tre terrasser.

Leo säger att huset är löjligt välprojekterat, och att han har lagt ned 2 000 timmar byggtid på sitt hus. Det låter otroligt, men han har fört bok över all tid. Och han har även jagat fönster på blocket, har drivit tusentals spik i vad han kallar sitt osthus.

Den gemensamma terrass som bildas av tak och altan används för matlagning, lek, klättring och som solplats.

– Efter mycket funderande släppte jag den här idéen om en förutbestämd arkitektonisk form, jag vara bara intresserad av det här skyddet, av det här staplandet av funktioner. Det blev till vardagsrum, sovrum, fyra väggar som ger olika typer av ljusföring, och hur det skapas rumsliga relationer mellan rummen.

– Med hjälp av en 3D-modell kunde vi kapa alla reglar och balkar direkt, vi printade ut detaljer i 1/1, jackade ut alla möten. Vi spikade ihop gavelväggarna som tre sektioner på backen, sedan sågade vi ut alla kertobalkar och satte i alla beslag. När sedan kranbilen kom tog det oss bara en dag att resa huset. Två veckor till och vi hade tagit huset till underlagspapp.

Sommarhuset är något av ett klätterparadis, både på in- och utsida. Här finns ett ifrågasättande av vad arkitektur kan erbjuda utöver teknisk funktion, här finns en dröm om en sinnlighet som är mer än sparsmakat kliniskt rena ytor.

Huset är utfört i trä från in- till utsida. Invändigt är tak väggar och golv klädda med plywood. Samtliga dörrar och fönster är blocketfynd och möbler är platsbyggda i plywood. Stommen är utförd i kertobalkar som bildar ett A från platta till nock. Samtliga lager i tak och väggar är träprodukter förutom tätskikt. Huset är isolerat med Ekofiber.

Leo Qvarsebos sommarhus nära Stjärnsund i sydvästra dalarna är byggt på en 60 kvadratmeter stor traditionell bottenplatta med förstärkt fot. I övrigt är huset helt i trä. Väggarna är klädda med rejäl 32 millimeters kärnfurupanel och bygger med isolering ca 200 mm. Taket är nästan dubbel så tjockt, och även det fyllt med Ekofiber.

Det tog ytterligare tre år att helt bli färdig. Leo åkte upp med kompisarna efter minutiösa förberedelser, och sedan blåste man på, på söndag vid fem tittade man på varandra och utbrast: Jisses vad vi har jobbat!

Golv och tak är klätt med plywood som blivit över från den gamla pusselfabriken Kärnan, även möblerna är platsbyggda i "pusselplywood".

– Jag köpte en pall med 400 kvadratmeter plywoodskivor, fönster köpte jag från ett nedlagt snickeri, allt för att hålla ned kostnaden som i slutänden hamnade på 1 miljon inklusive tomten.

Fasaden i gotländsk kärnfura har skyddats med pigmenterade Sioo träskydd och olja. Samtliga fönster och dörrar är blocketfynd.

Är huset inspirerat av amerikanska A-frame-hus undrar jag? 

– Nej, inte direkt, det handlar om arkitekturens ursprung. Två slanor lutade emot varandra för att skydda mot regnet, och där arkitekturen förädlar uttrycket för att svara mot våra behov. Men jag har också en inspiration i den holländska arkitekturen, inte minst i Rem Koolhaas och hans Seattlebibliotek, jag fascineras av hur han staplar tydliga funktioner på varandra, och sedan klär in det hela med ett skal som som ger något mer i alla dessa rumsliga relationer som blir till mellan de olika rummen.

Sovrummet är ett litet krypin högst upp med utsikt upp mot stjärnor och ut över landskapet.

– Mitt hus är min egen reflektion över vad arkitektur egentligen är: vad är dess grundelement? Idag skulle jag nog göra ett annat projekt, den där historien som ladan aldrig berättade för mig: om träet och tiljorna, om åldern på panelen, då blir inte formen så viktig utan det handlar om materialmöten och upplevelse.

Husets olika nivåer binds samman med trappan som har pauser i form av 5 halvplan.

Det välisolerade husets uppvärmning ombesörjs av direktverkande el från några få element, en vedkamin ger extra värme vid behov. Med hjälp av inbyggda kanaler med sugfläktar kan överskottsvärme som stiger uppåt i huset återvinnas vintertid, sommartid ventileras den istället ut.

– Visst, 2 000 byggtimmar är lång tid, erkänner Leo Qvarsebo glatt, och nu när jag reser ned till Stockholm och ser andra hus och gårdar så vet jag exakt hur lång tid det har tagit från stomme till ytfinish. Det är generationer av slit, jag lyfter hatten av respekt nu när jag känner en ödmjukhet jag inte besatt tidigare. Och jag älskar hus mer än någonsin tidigare!