Varmt trä i distinkt betongskal i Fjällbacka

Petra Gipps arkitektur är handfast materialitet. I Fjällbacka antyder formbrädornas ådring i exteriörens betongskal en trävarm sparsmakat exakt interiör. Terrassen på taket bjuder på utsikt från ett yttre rum som i volym och proportioner påminner om insidan.

Utsikten mot Västerhavet, dess mjuka klipphällar och färgstarka mjuka natur går igenom i den på en klipphäll placerade byggnadens formspråk.

– Den nedre trädgården är ymnigt beväxt med fruktträd och lummig grönska, förklarar arkitekt Petra Gipp. Där är man skyddad och helt i sin egen värld. Eller så går man upp för trappan och spejar ut över havet.

På tomten fanns tidigare ett litet eternithus från sjuttiotalet. En rest från en bebyggelse som inte klarat av att mäta sig med Bohusläns storslagna natur. Det nya huset tog plats på en klippkant högre upp på den lilla tomten.

– Jag brukar annars ofta vurma för att på något vis spara och bevara det gamla, men inte här. Fjällbacka består av egensinniga trähus tätt invid enorma, stora klippblock längs med slingriga gator. Här är det landskapet som dominerar, människan avtryck genom tiderna har fått underordna sig naturen.

Kontrast mellan det storslagna och det intima, mellan det otyglade och det bearbetade blev utgångspunkten för Petra Gipps gestaltning. Tyngd på utsidan, lätthet på insidan.

– Det spelar ingen roll om ens beställare är bagare, terapeut eller börsmäklare, jag gillar samtalet med kunden, det är det som ger upphov till arkitekturen och till rummen. I det här fallet var min beställare en konsthistoriker som arbetat på Bukowski. Hon har ett stort konstintresse och har en massa idéer, hennes mor bor här i Fjällbacka.

Ett stycke vardagsrum på taket kan tyckas väl utsatt för vädrets makter, men här är det tvärtom menar Petra Gipp.

– Min beställare är nog den enda människa jag träffat som älskar när det blåser! Hon ville gjuta ett helt vardagsrum på taket där hon kan sitta i vinden och speja ut över Västerhavet där hennes smågrabbar tränar i seglarskolans optimistjollar.

Byggnaden ligger i Fjällbackas ytterkant inkilad mellan befintliga byggnader i direkt anslutning till den bohuslänska vilda naturen.

– Vi bestämde oss tidigt för att göra allt i platsgjuten betong som är robust nog att stå emot starka vindar. Volymen spänner över klippans kant här och genom sin sektion låter den det inre landskapet möta det yttre, här kopplas de inre rummen samman med platsens olika nivåer.

Petra Gipp fann snabbt byggnadens huvudmotiv: ett enda stort fönster som öppnar upp mot Västerhavet.

Insidans träbeklädnad står i stark kontrast till utsidans betongfasad. Olika nivåer ger en omväxlande rumslighet som också bjuder på olika utsikter.

Trappan som leder upp till takterrassen ser ut att ha lyfts ut ur huset som gediget stycke möblemang.

Steinunn Thorarinsdottirs finlemmade konstverk står tillsammans med den ymniga växtligheten i kontrast till de skarpskurna betongväggarna.

Matthias van Arkels ’Sarkofag L #2’ understryker byggnaden som ett eget konstverk helt skiljt från andra tillägg.

Petra Gipp rör sig alltid i gränslandet mellan konst och arkitektur, i ett slags utforskande av byggnadskonst i kontrast mot det slentrianmässigt snabbt utan omsorg uppförda byggandet. Hon tog andraplatsen i tävlingen om nya Liljevalchs.

– I Danmark, där jag studerat tidigare och nu också undervisar, talar man aldrig om en konstnär eller arkitekt som något generellt. Man är bildkonstnär, bildhuggare,, arkitekt, scenkonstnär…

Gipsmodellerna ger känsla av just den materialitet som Petra Gipp vill förmedla, de hjälper också beställaren att förstå arkitektens tankar bortom alla tvådimensionella ritningar.

Sovrum och kök är placerat på det övre planet, vardagsrum och ytterligare sovrum på det nedre.

– Vi har fodrat hela insidan med varmt trä: olika typer av furuplywood, panel och massivträ. Det är lite som att vara på en båt.

Istället för att gjuta med frigolit som isolering har Petra Gipp använt foamglas som är ett betydligt mer formbeständigt och samtidigt fuktneutralt material. Både betongstommens insida och taket är gjutet med foamglas.

Vattenkastarna kombinerar kärnfura och betong som en kommentar till den omgivande naturen.

En passage sträcker sig genom byggnadens hela längd och binder samman de övre rummen med de nedre. De olika nivåerna skapar ett dynamiskt rumssamband. Den platsgjutna skorstenen spänner upp rummet vertikalt.