Yvonne skapar gröna rum från minnen

Det är svårt att tro att det döljer sig en oas mellan de fyra husen mitt i centrala Torslanda. Utifrån finns det inget som avslöjar insidans grönska och med tanke på den stadslika omgivningen med radhus, skolor och vägar blir husen förmodligen passerade utan närmare eftertanke ens från växtintresserade. Men när du stiger innanför grinden hos Yvonne Altemark blir det annorlunda. Dofterna som slår emot dig och all prakt från alla dessa växter lyser upp. Det går inte att ta miste på att här bor det någon med ett enormt växtintresse.

- Jag tror det kommer från när jag var liten. De första åren bodde vi hemma hos min mormor och morfar och de hade en stor trädgård. Jag kommer ihåg när jag var liten och kunde komma ut på morgonen på terassen och stod där och tittade på alla de här blommorna, träden och hörde fåglarna kvittra. Då var jag kanske 4-5 år, säger Yvonne Altemark.

Huset hon bor i idag är från 1800-talet och hon har varit noga med att ta det i beaktande när hon planerat sin trädgård. De rosenbuskar som finns här är till exempel gammaldags sorter som doftar mycket.

- Jag har valt växter som är tåliga och som passar in i miljön. Jag ville återskapa miljön som den var från början. Det skulle även vara så underhållsfritt som möjligt, och mina fyra hundar skulle kunna springa omkring i trädgården utan att förstöra så det var extra viktigt att det var tåliga växter, säger Yvonne.

Yvonnes hus.

Yvonnes morfars hus i Björkberga.

Morfar Alfred Eriksson och Yvonne.

Hennes senaste intresse är Hosta. Från början planterade hon dem i rabatter men nu har hon övergått till krukor.

- Vi har byggt hyllor på röda huset och satt Hosta i kruka där. Alla krukor står på ett enda fat så att jag kan vattna alla samtidigt. Jag planterar dem i krukor så jag kan flytta runt dem som jag vill, säger Yvonne Altemark.

Det här med att kunna flytta runt krukorna stämmer bra in på Yvonnes personlighet. Hon ser trädgården som ett pågående projekt, och tycker om själva arbetet med den, målet är inte att bli klar utan att ha kul på vägen.

- Jag tycker det är roligt med projekt, att planera upp hur man kan göra. Men när det är klart blir jag uttråkad och då börjar jag flytta på det jag gjort för att komma på något ännu bättre. Man blir aldrig klar. Det är som med ett hus, du tröttnar och vill göra om. Det är själva skapandet i sig som är intressant för mig.

I växthuset står de som ännu inte vuxit sig stora.

Trädgård med rum
Hon berättar att trädgårdsarbete var hennes morfars största intresse. Hans trädgård mätte omkring 10 000 kvadratmeter och var uppdelad i sektioner, i en del var det till exempel en park med damm och björkar, i en annan del var det naturtomt med vildträd.

- På baksidan hade han terasser med planteringar upp, ungefär som vinodlingar, där hade han hallon, jordgubbar, björnbär - den typen av växter. Sedan hade han en grusgång med vinbärsbuskar längs med, och nedanför där fanns det plommon. Framför huset hade han en upphöjd terass och där, hela vägen runt, gick rabatter. Där fanns det blommor han frösådde och lökar. Men inga perenner, berättar Yvonne.

Även Yvonnes trädgård är indelad i olika ytor, men hon förklarar att hennes är mer uppdelad än vad hennes morfars var. Där handlade det snarare om att växtsorterna var indelade i sektioner, medan det i hennes trädgård finns olika rum med dörrar och växter som delar av.

- Jag tycker att det är fint att man inte kan se allt från början, att man kan gå runt ett hörn och uppleva något nytt. En lummig trädgård. Vi har lite smådörrar och det blir lite ombonat eller vad man ska säga.

Precis som hennes morfar så har Yvonne byggt en damm. Den är placerad på framsidan av huset för att hon, hennes familj och deras gäster ska ha en fin utsikt när de står i köket och när de sitter ute på altanen.

- Jag har alltid velat ha en damm och det sitter nog också i från när jag var liten, då hade mormor och morfar en damm med små grodor. Vi köpte från början stora, dyra guldfiskar till vår damm men hundarna fångade och käkade upp dem. Nu har vi grodor istället. De har kommit hit av sig själva och hundarna verkar, som tur är, inte speciellt attraherade av att käka dem till lunch. Senaste tillskottet är en grupp salamandrar som flyttat in.

Dubbla intressen
Här och var i trädgården står krukor med Hosta i. Hon har till exempel en del i närheten av dammen där ett antal krukor står placerade på en stubbe på olika höjd vilket skapar en vacker kontrast till alla växter, buskar och gångar.

Hosta.

- Jag tycker om Hostan för det är en så spännande växt, den finns i allt från små små upp till jättestora varianter, olika färger allt från nästan helt vita blad till blågröna. Den tål vatten och den tål hundarna, utan att den trampas sönder. Det är en himla bra växt. Jag är mest fascinerad av bladverket på dem, och att så dem och vänta spänt för att se vad det blir, säger Yvonne.

Förutom ett starkt trädgårdsintresse fotograferar hon även mycket, motiven är hennes hundar och hennes blommor.

- Jag tyckte att det var mysigt när morfar höll på i trädgården, och jag minns att jag fascinerades så av blommorna. Första kameran jag hade så gick jag runt och tog kort på de här blommorna och jag kommer ihåg att jag blev så besviken när jag fick tillbaka bilderna och de var svartvita, säger Yvonne och skrattar glatt.

Det har blivit många fotografier under åren och således en rejäl dokumentering över hur trädgården växt fram. Från början fanns bara några äpple- och päron-träd. I övrigt var trädgården misskött och bestod mest av lera och grus. Perfekt för en sådan som Yvonne som gillar att skapa och planera från grunden.

Hon köpte till en början en del fullvuxna växter för att få insynsskydd, planterade träd så som silver- och fontänpil samt en del fruktträd. Sedan satte hon Lykkefundros som fått klä in pilarna ut mot gatan. Enda stället tomten är öppen är mot skogen, men eftersom tomten sträcker sig en bit upp där och det finns syrénbuskar längs berget är det insynsskyddat där med.

Favoritfärgen på blommor är vitt, det har det varit enda sedan hon var liten.

- Jag kommer ihåg än i dag att morfar hade vita Dhalior och jag satt fascinerad och tittade på hur myror kröp på dem. Jag minns att jag kunde sitta länge och bara titta på dem.

Lykkefund.

Förmodligen är det därför hon fascineras mest av vit Hosta även om själva skapandet och väntandet att se vad det blir är det som lockar mest.

- Jag var väldigt intresserad av rosor innan men nu är det Hosta som gäller. Jag frösår just nu och det är så spännande att se vad det blir - olika sorter, hur bladen kommer se ut och hur stora växterna blir, vilken färg. Jag tycker extra mycket om de med vitt i.