Skomakarvillan i Mölndal renoverades varsamt

Grannens bild på det ursprungliga huset i schweizerstil väckte drömmar om att återställa Skomakarvillan i Mölndal till ursprungligt skick. Men riktigt så enkelt var det inte: arkitekterna på Fabel arkitektur insåg tillsammans med beställarna att sekelskiftesarkitekturen gömmer underliga hemligheter och mer än väl tål att moderniseras.

Renovering eller riva och bygga nytt? Svaret borde vara självklart i en tid när vi med stormsteg närmar oss en klimatkollaps. Att ta tillvara det som redan står innebär däremot inte att fastna i forna tiders lösningar.

– Den unga familjen, som redan hade barn och väntade ett till, ville gärna ha tillbaka glasverandan, men inte så liten som för 120 år sedan, utan stor nog att kunna nyttja som matsal, säger Sofie Campanello som tillsammans med Catharina Dahl Palmér driver Fabel arkitektur.

Skomakarvillan hade sedan uppförandet 1905 fått sitt utseende markant förändrat efter flera omfattande ombyggnationer. Schweizerstilen med en detaljrik fasad, där panelen ofta ändrar riktning i omgångar och med stora markerade takutsprång, hade gömts bakom vit plåt med bruna detaljer kring fönstren.

– Det var svårt att se att huset var byggt tidigare än mitten av förra seklet. De nya ägarna fick däremot se ett foto hos grannen på hur huset såg ut i början av förra seklet och ville återställa så långt som möjligt till originalskick.

Beställarna mötte Fabel arkitektur via Byggnadsvård Nääs, Sveriges första byggnadsvårdscentrum, som drivs av Västra Götalandsregionen. Här erbjuds rådgivning och kontakter med hantverkare, arkitekter och mindre byggfirmor.

– Vi har arbetat mycket med själva estetiken, understryker Sofie Campanello, vi jobbar fram något som ska underhållas och tas om hand över tid, som är underhållbart istället för underhållsfritt. Sammanfogningarna i timmerteknik och på många andra ställen är ett hantverk som här utgör det estetiska uttrycket.

Arkitekternas ambition var inte att göra en exakt kopia av originalet, men att skapa en fungerande planlösning för familjens behov och med en fasad som kom originalstilen så nära som möjligt.

– Att ta in duktiga hantverkare blev avgörande för slutresultatet i allt från fönsteromfattningar, panel, taktassar och glasveranda.

Notera hur panelen byter riktning i underkant av fönstren på bottenplanet. Ovanför kanten finns en slät liggande panel, under kanten istället samma locklist som på husets övre del. Kanten i brytningen mellan paneltyper löper längs hela fasadens bredd och blir en del av fönsteromfattningen.

Underhållsfritt innebär oftast material som inte går att underhålla: takplåt med flagnande plastfärg, enstegstätade ruttnande fasader, tryckimpregnerat skräpvirke. Blir det mer kostsamt att jobba med traditionell teknik?

– Det vore att ljuga att säga att det inte blir dyrare, erkänner Sofie Campanello, men vi jobbar med rätt hantverkare och eftersom de har kunskap så tar det inte mer tid, snarare mindre än för de som är oerfarna. Det handlar om att använda välja trä efter var det ska användas på huset.

Fönsteromfattningarna är helt i trä utan plåt vare sig ovan- eller nedanför. Det är dock inte helt enkelt att hitta rätt trä: hellre plockhugget än det som kommer från kalhyggen. Klassningen är också ett problem med mindre sågverk trots att de kan hålla betydligt högre kvalitet.

– Runt fönster är det oerhört viktigt att arbeta med rätt typ av trä. Tätvuxen fura är däremot inte något man behöver till ett innertak inomhus. I gamla timmerhus använde man det bästa trämaterialet till den nedre delen, högre upp kunde det vara sämre.

Äldre bilder på huset visar en rikedom av detaljer i fasadpanel, fönster och plåtarbeten.

Man skulle kunna misstänka att Skomakarvillan är en favorit hos det så kallade arkitekturupproret. Här återställer arkitekterna varsamt ett äldre hus och behåller de traditionella formerna.

– Att det finns en önskan om väl genomarbetade detaljer och hantverk ser jag som något mycket positivt, säger Sofie Campanello som samtidigt tycker att debatten blir alldeles för platt och högljutt skrikig. Hantverkskunskap är något som tyvärr blivit bortprioriterat i dagens arkitektur. Vi behöver lära av historien, men samtidigt måste vi försöka pusha framåt. Jag ser ingen poäng i att stanna vid 1890-talet bara för att det då fanns genomarbetade detaljer, tvärtom, vi tar med oss vad som var bra i äldre tider in i framtiden

Fabel arkitektur tar med sig erfarenheterna från restaurerings- och renoveringsprojekt även till nya byggnader.

– Vi kallar vår strategi att blicka bakåt för att komma framåt! Lär av det som redan är byggt, men inte genom att kopiera äldre tiders arkitektur utan att genom att studera den, avkoda den och se vad vi kan ta med oss in i framtiden. Det vi framförallt är intresserade av är träsammanbindningar med detaljer kring fönster och annat: hur kan vi göra nytolkningar av den tekniken idag? Och hur påverkar virkeskvaliteten det faktum att träfönster tillverkade för hundra år sedan är i bättre skick idag än ett fönster som endast är 20 år gammalt? Vi tittar på proportioner och struktur snarare än själva stilen i en byggnad.

Takkupan blev något av ett mysterium för arkitekterna. Den som återgavs på de gamla bilderna stämde inte med insidan där en timrad innervägg skulle slutat mitt i fönstret.

– De måste ju löst det tidigare på något vis, trodde vi, så vi ritade in takkupan. Men när vi sedan rev insåg vi att den tidigare bara varit en attrapp med ett blindfönster, den fanns där bara för att huset skulle bli snyggt, även då arbetade man med pastischer.

Färgsättningen går i varma, jordiga toner av beige, brunt och grönt efter rådgivning med bebyggelseantikvarie Ulrika Lind. Kunden har själv målat huset med linoljefärg.

– Fönstren är framtagna av ett fönstersnickeri, men det blir inte så mycket dyrare, bara plastfönster blir billigare. Spröjsar ger ett helt annat ljus och en känsla i rummen, det blir lite som det såg ut som i början, och det ska inte vara helt perfekt, ojämnheter i glaset ger en rikedom av färgnyanser och många andra kvaliteter.

Fokuseringen på bebyggelsevård i Skomakarvillan i Mölndal mötte inga problem hos kommunen. Däremot var arkitekten lite orolig för att den borttagna tillgänglighetsanpassning av plan två skulle ge problem, en oro som dock visade sig obefogad.

Delningen där panelen byter typ och riktning markeras med en kant i mörkbrunt.

Fönstrets foder går ner och möter den mörka kanten mellan paneltyperna.

– När vi startade Fabel arkitektur för tio år sedan hade vi med oss ett intresse för byggnadsvård och träbyggnad, säger Catharina Dahl Palmér. Vi försökte förstå hur det kom sig att det byggts med hantverkskunnande och genomarbetade detaljer förr, men att vi fick kämpa för att få igenom enkla detaljer när vi arbetade med nutida arkitektur.

Taktassar i mörkbrunt under takfoten. Nytt plåttak och ny vattenavrinning i plåt.

– Vi uppmärksammade också ett nyvaknat intresse när vi arbetade med byggnadsvårdsprojekt: Vi mötte pålästa och insatta kunder som lät bygget få ta tid.

- Och hantverkarna vi träffade bar på yrkesstolthet och tog emot våra idéer med nyfikenhet och intresse. Dessutom satt de på en djup kunskap som de gärna delade med sig av.