Madeleine och Henrik låter historien flytta in igen

Madeleine och Henriks husdröm börjar egentligen inte med ett hus, inte heller med ett direkt husintresse - utan det börjar med en plats. När de köpte gården med den gula sekelskiftesvillan i Ydre kommun hösten 2022 var det för att det var i Ydre de ville bo. 

Här hade Madeleine växt upp och sett precis det här huset stå stolt och inbjudande när hon passerade på vägen till skolan. Så när gården blev till salu slog de till - hon, sambon Henrik, två hästar, ett par katter och en hund.

Ett hus med spår av tiden

Mycket i huset var intakt, annat hårt moderniserat. Och här har då ett intresse vuxit fram, för att vårda och ta fram det som en gång var. Att läsa huset, lager för lager. 

Med tapetprover, arkivhandlingar och bouppteckningar som vägledning försöker de inte återskapa ett exakt byggår, utan återge husets själ sådan den formats, främst mellan årtalen 1897 och 1920, men även en del 60-tal bevaras. 

– Vi har mest behövt strippa bort gamla renoveringsinsatser. Men jag föraktar inte det som gjordes på 60-talet, det har också sin charm. Vi har till exempel behållit ett badrum i 1960-talsstil precis som det är, för det var ju inte egentligen ett badrum där när huset byggdes, säger Madeleine som låter oss följa deras arbete med huset på Instagramkontot Lilläng 1897.

Att läsa huset i lager

Huset har den klassiska sexdelade planlösningen som är typisk för tiden. Det är renoverat på 30-talet, eller snarare moderniserat.

– Därefter var det en ganska lång period då ingen bodde i huset, då bodde bara en arrendator i det mindre huset på tomten. Så då hände det i stort sett ingenting här. Sedan, 1963, var det ett par som köpte huset och totalrenoverade det med centralvärme, ny el och satte på tretexskivor på väggarna.

Dessa skivorna har Henrik och Madeleine nu fått såga i för att komma åt alla gamla tapetlager. Under träfiberskivorna dolde sig papp fäst direkt på timmerväggarna i form av flera lager tapeter från olika epoker. I de rum som renoverats har de således sågat upp mindre luckor i väggarna, vikt isär tapetlagren och bläddrat igenom för att få en förståelse för hur det sett ut under olika epoker. På så vis har de funnit inspiration till hur de ska klä rummet framåt.

Små grepp gör stor skillnad

Fokus har hela tiden legat på att med enkla medel återställa huset till en äldre tid. Plastmattor på golven har rivits bort, ett av skurgolven var väl slitet och har därför slipats, papperstapeter som minner om de som satt där förr har kommit upp på väggarna och 90-talsbrytare har bytts ut mot retrovarianter. 

Ett av de ingrepp som haft störst effekt på helhetsintrycket är samtidigt ett av de enklaste. På 1960-talet byttes de ursprungliga golvsocklarna på bottenvåningen ut mot låga, släta varianter. Dessa har nu ersatts med högre, profilerade socklar som ligger nära originalets uttryck, tillverkade av ett lokalt listhyvleri.

– I salen målade vi även upp sockelns färg en bit på väggen och avslutade med en krönlist, så att vi fick en så kallad boasering. Det gjorde väldigt stor skillnad för helhetsintrycket i rummet och kostade inte många kronor, säger Madeleine.

Läs mer: Bröstpanel, väggpanel, boasering – förr och nu

Arbetet har till stor del handlat om att plocka bort snarare än att lägga till. De har gjort allt arbete, förutom elen, själva. Det viktiga har varit att materialen samspelar med huset och att åtgärderna är rimliga i förhållande till byggnadens ålder.

Hjälp av systern som släktforskat

På tomten står även gårdens äldsta hus kvar, om än i visst behov av renovering. Det är daterat till 1798.

– Jag har längs vägen tagit hjälp av min syster, som har släktforskat en hel del. Hon gav mig ett kompendium när vi flyttade in, och sade här har ni gårdens historia. Det gjorde att vi kunde ta kontakt med de som är ättlingar till mannen som köpte gården och lät bygga vårt bostadshus. De var faktiskt här på besök i somras.

Parallellt pågick ett omfattande arbete i arkiven. Brandförsäkringshandlingarna från byggåret 1896 beskriver bostadshuset som under uppförande, med åtta eldstäder. Madeleines syster lyckades även få tag på bouppteckningar från tidigt 1900-tal, som listar allt som fanns i huset, rum för rum: möbler, textilier, köksredskap, djur och ett piano placerat i stora salen. För Madeleine och Henrik blev det inte kuriosa, utan ett konkret underlag för hur rummen använts och hur de kan fungera även i dag.

– Just nu är jag på jakt efter ett gammalt piano. Det stod ett sådant i salen förr, och då känns det givet att vi ska också ha det, säger Madeleine.

Referens: Familjen Ekdahl i Fanny & Alexander

De har kunnat följa gårdens historia från slutet av 1700-talet och fram till i dag. Men ambitionen har aldrig varit att frysa huset vid ett specifikt årtal. I stället har de valt ett tidsmässigt spann där husets uttryck känns sammanhängande.

Olika rum har därför fått olika karaktär, beroende på vad som funnits där tidigare. Det handlar mer om tolkning än om rekonstruktion. Estetiskt har de exempelvis medvetet valt bort det ljusa, luftiga sekelskifte som ofta dominerar bilderna av tiden. Här är färgskalan djupare, rummen mer ombonade. Referensen är mindre Carl Larsson och mer familjen Ekdahl i Fanny & Alexander. Ett hem som känns levt i, snarare än stylat.

Samma förhållningssätt präglar hur huset möbleras. Loppisar är en självklar del av arbetet, men inte med inställningen att man ska hitta något särskilt. Tvärtom handlar det om att vara öppen och att aldrig avfärda en plats på förhand. Oplanerade stopp längs vägen har ofta gett bäst utdelning.

– Tveka aldrig när det dyker upp en loppisskylt längs vägen. Det kan vara rena skräpet men också en guldgruva. I somras köpte vi bland annat 2 sängbord i björk med marmorskiva, från tidigt 1900-tal, för en femhundring. Och 3 stycken kompletta gardinstänger från sekelskiftet för drygt 200 kronor. Superfina! Vad kostar det ens att köpa 3 nya gardinstänger i affären, 1200 kronor kanske, säger Madeleine.

“Vi skyndar långsamt”

Mycket arbete återstår fortfarande. Övervåningen är till stora delar orörd, fasaden ska målas och det äldre huset på gården väntar på sin tur. Men arbetet drivs inte av en slutpunkt. Varje beslut får ta tid och växa fram. Resan är en nästan lika stor del av målet som resultatet.

– Vi har bott här i tre år, och nästintill fått klart undervåningen. Så kanske är det klart om tre år till? Vi får se, det får tiden utvisa, vi skyndar långsamt.