Är metallsvarven från samma tid så är jag inte helt säker å att den är värd speciellt mycket. Been there done that kan man säga och jo, det går att trixa till men inget man vill göra.
Innan du ens lägger pengar på att svarva nåt nytt så se till att ha befintliga axlar up and running, de där gamla lagren har en tendens att kasta fett omkring sig.
Glöm det att svarva nytt med de lagrerna utan svarva ner en befintlig passande axel till rätt dimension eller gör hylsor. Är nämligen omöjligt att göra lagerpassning till de lagrerna.
Lägg upp en bild på svarven med är du snäll.
sorry om jag sågar dina ideer men jag är lite skeptisk till alltför gamla maskiner
/Kent
Innan du ens lägger pengar på att svarva nåt nytt så se till att ha befintliga axlar up and running, de där gamla lagren har en tendens att kasta fett omkring sig.
Glöm det att svarva nytt med de lagrerna utan svarva ner en befintlig passande axel till rätt dimension eller gör hylsor. Är nämligen omöjligt att göra lagerpassning till de lagrerna.
Lägg upp en bild på svarven med är du snäll.
sorry om jag sågar dina ideer men jag är lite skeptisk till alltför gamla maskiner
/Kent
Är dock jäkligt skönt att se att flera direkt avråder från fyrkantskuttern, de är liksom inte så hälsosamma i det långa loppet, eller korta loppet beroende på vilken tur man begåvats med.
Finns nog skäl att min far vägrade jobbade med större maskiner, de på 30-40 talet var direkt livsfarliga och efter en del olyckor med farfar så förstår jag det.
Det går att köra med fyrkant om man har heltäckande skydd på stålen dvs matarverk etc. Man kör med det än idag men inte med manuell matning, då är det ungefär som att spela rysk roulette, dvs inte en fråga om ifall om stålen flyger utan bara när. Och här pratar vi tapp och flerkutterhyvlar där man inte (i bästa fall) är i närheten av stålen när de flyger av. Inte det minsta riskfritt men det används.
Nackdelen med gamla lager är att de är glidlager, passande till axeln så att sätta i en ny axel är omöjligt, de stänker ofta fett omkring sig och med det slitaget så blir det lite problem. Med det slitaget i en metallsvarv så kan man glömma allt under tiondelar och det är extremt dåligt. Att byta lager är omöjligt till rimliga kostnader och sen har man ändå alla andra glidytor som slitits ner så att toleranser inte finns.
/Kent
Finns nog skäl att min far vägrade jobbade med större maskiner, de på 30-40 talet var direkt livsfarliga och efter en del olyckor med farfar så förstår jag det.
Det går att köra med fyrkant om man har heltäckande skydd på stålen dvs matarverk etc. Man kör med det än idag men inte med manuell matning, då är det ungefär som att spela rysk roulette, dvs inte en fråga om ifall om stålen flyger utan bara när. Och här pratar vi tapp och flerkutterhyvlar där man inte (i bästa fall) är i närheten av stålen när de flyger av. Inte det minsta riskfritt men det används.
Nackdelen med gamla lager är att de är glidlager, passande till axeln så att sätta i en ny axel är omöjligt, de stänker ofta fett omkring sig och med det slitaget så blir det lite problem. Med det slitaget i en metallsvarv så kan man glömma allt under tiondelar och det är extremt dåligt. Att byta lager är omöjligt till rimliga kostnader och sen har man ändå alla andra glidytor som slitits ner så att toleranser inte finns.
/Kent
Nu vågar jag nog inte lägga upp några bilder på svarven... Skämt åsido. Det återstår att se hur bra den fungerar. Ska bara skruva ihop den först...
När det är dags plockar jag väl ihop fräsen och provstartar den med rundkuttern utan stål eller nåt, bara för att se att den går någorlunda. Verkar det ok så fixar jag väl till en fästhylsa för 30mm rundkutter och prövar med en modern aluminiumkutter. Hur det blir får väl visa sig då. Min far får väl assistera mig så det blir enligt proceduren.
Jag har en bekant som är entusiast på gamla maskiner, med tändkulemotorer och så, han är inte lika skeptisk till glidlager, men han får väl också bidra med kunskaper för servicen av maskinerna.
Hur bra det blir är väl en öppen fråga...
När det är dags plockar jag väl ihop fräsen och provstartar den med rundkuttern utan stål eller nåt, bara för att se att den går någorlunda. Verkar det ok så fixar jag väl till en fästhylsa för 30mm rundkutter och prövar med en modern aluminiumkutter. Hur det blir får väl visa sig då. Min far får väl assistera mig så det blir enligt proceduren.
Jag har en bekant som är entusiast på gamla maskiner, med tändkulemotorer och så, han är inte lika skeptisk till glidlager, men han får väl också bidra med kunskaper för servicen av maskinerna.
Hur bra det blir är väl en öppen fråga...
Jag är osäker på vad du menar Snickarboden. Nya axlar? I inlägg #13, nedersta bilden är det två kutterfästen. Det övre är av konventionell typ med mutter och trissor. Det finns också med. Frässkaften som jag nu kallar dem passar ju i ett hål i axeln som man ser på första bilden i samma inlägg och de fästes med kilen som syns i tredje bilden i det inlägget.
Hålet som frässkaften fästs i har ju inget med glidlager att göra utan det är bara ett cylindriskt hål. Till det lär det inte vara några problem att svarva ett nytt frässkaft.
Min andra fråga är om det där med att det sprutar fett. På vilket sätt spelar det egentligen någon roll? Visst det blir ju till att fylla på smörjkopparna ofta, men givet att man gör det, vad är problemet? Att det blir fett i verkstan?
En allmän fråga: (Nej! Jag har inga planer på att använda den!) Är problemet med fyrkantskuttrarna att stålen vill lossna alltså? Det problemet är väl inte så ovanligt med rundkuttrar av klämtyp heller. Sen har väl också kravet tillkommit att stålen bara får sticka ut ett vistt antal mm utanför kuttern? Det kravet verkar ju rimligt att uppfylla, förutom att det inte ska vara "lösa" stål.
Min far berättade för övrigt att när de startade fräsen i farfars verkstad hade de alltid en tretumsplanka mellan sig och kuttern tills de sett att stålen verkligen satt fast...
Hålet som frässkaften fästs i har ju inget med glidlager att göra utan det är bara ett cylindriskt hål. Till det lär det inte vara några problem att svarva ett nytt frässkaft.
Min andra fråga är om det där med att det sprutar fett. På vilket sätt spelar det egentligen någon roll? Visst det blir ju till att fylla på smörjkopparna ofta, men givet att man gör det, vad är problemet? Att det blir fett i verkstan?
En allmän fråga: (Nej! Jag har inga planer på att använda den!) Är problemet med fyrkantskuttrarna att stålen vill lossna alltså? Det problemet är väl inte så ovanligt med rundkuttrar av klämtyp heller. Sen har väl också kravet tillkommit att stålen bara får sticka ut ett vistt antal mm utanför kuttern? Det kravet verkar ju rimligt att uppfylla, förutom att det inte ska vara "lösa" stål.
Min far berättade för övrigt att när de startade fräsen i farfars verkstad hade de alltid en tretumsplanka mellan sig och kuttern tills de sett att stålen verkligen satt fast...
Nja, det med nya axlar rörde mest svarven, det är ingen enkel sak att byta axel på en svarv med glidlager.
Men allmänt om gamla glidlager, som jag förstått det...
Att det sprutar fett gör kanske inte så mycket, värre om de inte får en bärande film, det leder till mer och mer slitage på rätt ömtåliga och svårersättliga lagerytor. Å andra sidan så går det att byta dem, just de som kör med veteranmotorer brukar ha kunskaper och kontakter så de kan trixa till sådant.
Problemet med fyrkantskuttrar är förutom att stålen inte sitter mer än med en klämskruv att de slår tillbaka med en kraft som är rent djävulsk om man gör ett misstag vid inställningen. en rundkutter kan inte slå lika kraftigt genom sin konstruktion.
Tretumsplankan köper jag vid en planhyvel, plankan tar emot eventuellt kast från ämnet men vid en fräs måste du även se vad du gör, dvs se kuttern och dess ingrepp. Säg att stålen sitter och att sen vibrationerna får något att börja lossna... Det är på grund av detta som kraven på säkerhetsstift tillkommit.
Sen är där skillnad på stål och kuttrar för manuell matning och då man kör med matarverk. Med matarverk är man rätt skyddad men vid manuell matning är fräsen farlig nog som den är så man vill inte ha fler spänningsmoment.
Är där en 30 axel så är problemet löst men kör inte med de gamla kuttrarna är du snäll, jag hade vägrat använda dem förutom möjligen i en tappmaskin etc och med rejäla skydd.
/Kent
Men allmänt om gamla glidlager, som jag förstått det...
Att det sprutar fett gör kanske inte så mycket, värre om de inte får en bärande film, det leder till mer och mer slitage på rätt ömtåliga och svårersättliga lagerytor. Å andra sidan så går det att byta dem, just de som kör med veteranmotorer brukar ha kunskaper och kontakter så de kan trixa till sådant.
Problemet med fyrkantskuttrar är förutom att stålen inte sitter mer än med en klämskruv att de slår tillbaka med en kraft som är rent djävulsk om man gör ett misstag vid inställningen. en rundkutter kan inte slå lika kraftigt genom sin konstruktion.
Tretumsplankan köper jag vid en planhyvel, plankan tar emot eventuellt kast från ämnet men vid en fräs måste du även se vad du gör, dvs se kuttern och dess ingrepp. Säg att stålen sitter och att sen vibrationerna får något att börja lossna... Det är på grund av detta som kraven på säkerhetsstift tillkommit.
Sen är där skillnad på stål och kuttrar för manuell matning och då man kör med matarverk. Med matarverk är man rätt skyddad men vid manuell matning är fräsen farlig nog som den är så man vill inte ha fler spänningsmoment.
Är där en 30 axel så är problemet löst men kör inte med de gamla kuttrarna är du snäll, jag hade vägrat använda dem förutom möjligen i en tappmaskin etc och med rejäla skydd.
/Kent
Rörande det med att man vill se vad man gör, rätt ofta så ställer jag in och kör sen in ett par millimeter och backar sen så jag kan se hur fräsen tar. Behövs det sen justeringar gör jag det och kör sen med så mycket skydd som möjligt eller allra helt med matarverk, vilket jag tyvärr saknar på min lilla Scheppach.
/Kent
/Kent
Nej, de gamla kuttrarna är och förblir kuriosa.
Det som händer nu är att jag håller på att undersöka smidigaste sättet att ordna ett frässkaft eller spindel om 30mm. Har jag kommit så långt är hemma med den biten.
Vad är det då för mått på det här frässkaftet? Knappt 25mm, troligen 24,74, en verktum. Det låter konstigt, men det kan nog vara så. Det antyder i så fall också något om fräsens ålder...
En bekant har sagt att han kan svarva en ny på 30mm efter den gamla förebilden för en obetydlig peng, och då slipper man fundera på toleransen på glidlagren i min egen metallsvarv som ändå inte kommer att vara uppmonterad på länge.
Det som händer nu är att jag håller på att undersöka smidigaste sättet att ordna ett frässkaft eller spindel om 30mm. Har jag kommit så långt är hemma med den biten.
Vad är det då för mått på det här frässkaftet? Knappt 25mm, troligen 24,74, en verktum. Det låter konstigt, men det kan nog vara så. Det antyder i så fall också något om fräsens ålder...
En bekant har sagt att han kan svarva en ny på 30mm efter den gamla förebilden för en obetydlig peng, och då slipper man fundera på toleransen på glidlagren i min egen metallsvarv som ändå inte kommer att vara uppmonterad på länge.
Tyvärr tror jag det vettigaste är att ringa Herr Skrothandlare och vid honom få en krona kg för maskinerna. Räcker till handpenningen på en vettig begagnad utrustning.
Att hålla på och krångla med ombyggnationer av så gamla maskiner är att betrakta som kapitalförstöring. Anser jag iaf...
Att hålla på och krångla med ombyggnationer av så gamla maskiner är att betrakta som kapitalförstöring. Anser jag iaf...
Det är givetvis en fråga om att tycka att det är roligt. Det kommer säkert fungera. Någon kapitalförstöring är det nog däremot inte tal om. Visst arbete givetvis, men några större pengar blir det väl inte.
Däremot är jag övertygad om att det inte är den sista vertikalfräsen jag köper.
Däremot är jag övertygad om att det inte är den sista vertikalfräsen jag köper.