Det finns flera blocksågar i närheten så det är ingen ekonomi i att hålla på med något hobbysågvark då man kan få virket fraktsågat snabbt och billigt. Vi sågade på en Kara Master. Det tog två timmar och 45 minuter att såga alltihop.V vectrex skrev:
Blåträ och brunröta är betydligt större hot än torksprickor när virket är grovt och man sågar sent på året. Det är ju bara byggnadsvirke och då brukar jag ta till det med litet övermått på längden så gör det ingenting om man måste renkapa 5-10 cm i var ända.
Mest är det 5 tums timmerblock och så några 2x4 och en del vanliga bräder och litet halvtums lådbräder till nya potatislådor. Det tar länge att få timmerblocken torra så allt handlar om att försnabba torkningen så de inte blir bruna inuti.
.
Snickarvirke målar jag ibland i ändorna men det tycks inte göra så stor skillnad som man skulle tro. Oftast har ju stockarna hunnit få små torksprickor i ändorna redan före sågningen och de fortsätter växa även om man målar. Egentligen borde man måla ändträet på snickarvirket så fort snön och isen har tinat av stockhögen.
Jo, på våra breddgrader lönar det sig att fälla på vintern då det är betydligt mindre vatten i stammen.V vectrex skrev:
Har en gång fällt en stor björk på sommaren och det nästan sprutade sav ur stubben, fortsatte rinna i många veckor.
Om man hugger på våren eller sommaren är fukthalten extremt hög och sedan skall det torka på sensommaren och hösten när ingenting torkar och så har man röta och blånad i alltihop.
På senhösten går det att hugga men då är ju marken så uppblött så det blir ett rent elände att få ut någonting ur skogen om man inte vill kalhugga allt och köra ut med skogsmaskin och accepterar att det blir halvmeterdjupa hjulspår överallt.
Jag som plockhugger vill köra ut det vintertid för annars blir det bara rotskador överallt. Dessutom sitter barken bättre fast på träden när det är påfruset så om någon stock eller vinschvajern råkar gnida litet mot ett träd så blir det sällan så stora skador.
På senhösten går det att hugga men då är ju marken så uppblött så det blir ett rent elände att få ut någonting ur skogen om man inte vill kalhugga allt och köra ut med skogsmaskin och accepterar att det blir halvmeterdjupa hjulspår överallt.
Jag som plockhugger vill köra ut det vintertid för annars blir det bara rotskador överallt. Dessutom sitter barken bättre fast på träden när det är påfruset så om någon stock eller vinschvajern råkar gnida litet mot ett träd så blir det sällan så stora skador.
Jag kapade och klöv en björk som jag fällde i våras då den var skadad, kapade till 30cm färdigt för spisen och klöv ganska småa bitar som jag lämnade i några häckar under tak men på en solig plats, dom brinner bra nu efter 1.5 månader, träet var drypande vått då jag började. Så ved kan man iallafall få ut av det...
Säger egentligen inte emot någon av er. Särskilt inte det @heimlaga säger angående köra i skogen och att det torkar extremt dåligt på sensommar och höst.
Däremot så har mängden fritt vatten i stocken relativt lite betydelse för hur snabbt det torkar. Förutsatt att vi pratar uppsågade plank och inte hela stockar.
Det är endast mängden fritt vatten (alltså fuktkvot som överstiger fibermättnadspunkten) som varierar beroende när på året trädet fälls.
Trä torkar väldigt snabbt ner till fibermättnadspunkten när det väl är uppsågat. Det varierar såklart beroende på tjocklek och träslag samt hur bra torkförhållanden det är. Men normalt torkar en 2” lövträplanka ned till fibermättnad på under 1 vecka. Denna vecka är alltså det enda som skiljer en savrik vårved mot en torr midvinterved.
Däremot så har mängden fritt vatten i stocken relativt lite betydelse för hur snabbt det torkar. Förutsatt att vi pratar uppsågade plank och inte hela stockar.
Det är endast mängden fritt vatten (alltså fuktkvot som överstiger fibermättnadspunkten) som varierar beroende när på året trädet fälls.
Trä torkar väldigt snabbt ner till fibermättnadspunkten när det väl är uppsågat. Det varierar såklart beroende på tjocklek och träslag samt hur bra torkförhållanden det är. Men normalt torkar en 2” lövträplanka ned till fibermättnad på under 1 vecka. Denna vecka är alltså det enda som skiljer en savrik vårved mot en torr midvinterved.
Jag förstod vad du menade med att jag gjorde korrekt med featherboarden.P Pysslarn skrev:@Ola C
Först säger jag ajdå, sen säger jag shit och därefter helvetes jävlar. Men det är jag det.
I just det här fallet säger jag också att även solen tydligen har sina fläckar och att det där var ju riktigt surt med tanke på att det verkar vara ett uppdrag.
Sen säger jag att det där var ett klurigt sätt att skapa fasen och att det var riktigt snygga limfogar du har gjort samt att i det här läget såklart inte finns utrymme för några FFF-lösningar. Dock har du ju en bra lösning på problemet.
Snyggt jobbat även om det blev en liten omväg mot målet!
//Ronnie
PS Ska bara plocka lite präktighetspoäng och påpeka att du skrev att du har en featherboard på ordinarie anhållet som trycker mot ditt vertikala; viktig information! Många vet men inte alla (jag själv t ex för bara några få år sedan) att man inte ska köra ämnen på bordsåg klämda mellan två anhåll. Kan bli farligt. DS
Men, du ser Ronnie. Anledningen att jag taggade dig i mitt klanteri med sågningen var att jag tänkte att nu när jag visat hur uselt jag kan snickra emellanåt så behöver du inte vara rädd för att berätta mer för oss om din plywoodkonstruktion som gick snett
Tack Ola! Det var ungefär så jag tolkade det också, och det var en viss tröst att någon med så mycket erfarenhet och kunskap också gör "enkla" fel ibland och bjuder på dem.Ola C skrev:
Jag förstod vad du menade med att jag gjorde korrekt med featherboarden.
Men, du ser Ronnie. Anledningen att jag taggade dig i mitt klanteri med sågningen var att jag tänkte att nu när jag visat hur uselt jag kan snickra emellanåt så behöver du inte vara rädd för att berätta mer för oss om din plywoodkonstruktion som gick snett
Jag ska definitivt visa vad min klantighet bestod i, har dessvärre inte satt min fot i verkstaden sedan förra inlägget. Men nu är jag rädd att dramatiken och förväntningarna ökat så till den milda grad att jag måste gå ut och skända hela lådan med yxa för att kunna visa upp något som inte gör er besvikna...
Ber att få återkomma.
//Ronnie
Verktygstokig
· Halland
· 7 236 inlägg
Felsökt föräldrarnas pump.
Ägnat mig åt omvägen som jag gett projektnamnet "Ola idiot".
Åkt till brädgården o köpt ny planka, klyvt bort den felsågade delen, hyvlat klyvytan, hyvlat fram ny ändplanka, dominoar för att linjera i höjd, limmat ihop o hyvlat fogen. Hade fin fiberriktning annars hade jag sicklat istället för hyvlat.
För dom som tycker dom där förlängningsborden till Hammerhyvlarna verkar va en trevlig sak kan jag meddela att de mest duger till att ställa kaffemuggen på.
Lastar man på nåt tungt som i mitt fall orkar inte borden hålla inställningen utan de viker sig likt en fällkniv. Då får man kalibrera = ställ förlängningsborden lite uppåtvinklade så de blir i våg med hyvelborden när man lägger nåt tungt på. Sicket mög.
Åkt till brädgården o köpt ny planka, klyvt bort den felsågade delen, hyvlat klyvytan, hyvlat fram ny ändplanka, dominoar för att linjera i höjd, limmat ihop o hyvlat fogen. Hade fin fiberriktning annars hade jag sicklat istället för hyvlat.
För dom som tycker dom där förlängningsborden till Hammerhyvlarna verkar va en trevlig sak kan jag meddela att de mest duger till att ställa kaffemuggen på.
Lastar man på nåt tungt som i mitt fall orkar inte borden hålla inställningen utan de viker sig likt en fällkniv. Då får man kalibrera = ställ förlängningsborden lite uppåtvinklade så de blir i våg med hyvelborden när man lägger nåt tungt på. Sicket mög.
Redigerat:
Handlar mer om vad jag kommer att göra med verktyg än vad jag gjort, men ändå...
Har en skärbräda kvar att renovera för goda vänner och har hållit på att flytta runt den i verkstaden i väntan på att hinna ta itu med den. När jag senast var ute i verkstaden och klantade till det råkade skärbrädan falla ner från några bockar den låg på. Det sa knäck och ett "uppvik" i ena änden slogs delvis av och skräbrädan delade sig tvärs av!!!
Måste vara sämsta limningen någonsin; har aldrig varit med om att det går upp i fogen utan det brukar vara träet som ger sig. Som det har gjort längs några cm av fogen som bilden visar.
Fingerskarven är väldigt ren och fin. Nästan som om den aldrig varit limmad...
Uppviket ser ut så hör:
Den avslagna biten, drygt 300 mm lång, går inte att limma tillbaka utan att skadan syns tydligt.
Så nu har jag ett nytt problem att lösa.
Antingen köper jag en bit bänkskiva av körsbär och lägger till uppviken på två kanter och fräser en saftränna på ena sidan. Hyggligt enkelt men förenat med kostnader jag inte är sugen på.
Eller så reparerar jag den trasiga skärbrädan. Trimmar av kanterna på fogen på justersågen, fräser in en eller två fjädrar i plywood och limmar ihop. Alternativt köper jag ett frässtål för fingerfogar, använder det och limmar ihop eländet. Pengar ut men för något meningsfullt som jag kan återanvända.
Det skadade uppviket sågar jag bort och ersätter med en ny bit körsbär samt fräser en radie i vinkeln och justerar tjockleken på uppviket fast i omvänd ordning.
Just nu lutar det åt att reparera skärbrädan, billigare och bra övningsprojekt. Men vad tycker du som läser det här, ska jag köra på plywoodfjädrar eller fräsa fingerskarvar? Första alternativet har jag frässtål till och plywood är billigt.
Vilket jag än gör kommer jag att få använda verktyg och maskiner och det är ju kul!
//Ronnie
Har en skärbräda kvar att renovera för goda vänner och har hållit på att flytta runt den i verkstaden i väntan på att hinna ta itu med den. När jag senast var ute i verkstaden och klantade till det råkade skärbrädan falla ner från några bockar den låg på. Det sa knäck och ett "uppvik" i ena änden slogs delvis av och skräbrädan delade sig tvärs av!!!
Måste vara sämsta limningen någonsin; har aldrig varit med om att det går upp i fogen utan det brukar vara träet som ger sig. Som det har gjort längs några cm av fogen som bilden visar.
Fingerskarven är väldigt ren och fin. Nästan som om den aldrig varit limmad...
Uppviket ser ut så hör:
Den avslagna biten, drygt 300 mm lång, går inte att limma tillbaka utan att skadan syns tydligt.
Så nu har jag ett nytt problem att lösa.
Antingen köper jag en bit bänkskiva av körsbär och lägger till uppviken på två kanter och fräser en saftränna på ena sidan. Hyggligt enkelt men förenat med kostnader jag inte är sugen på.
Eller så reparerar jag den trasiga skärbrädan. Trimmar av kanterna på fogen på justersågen, fräser in en eller två fjädrar i plywood och limmar ihop. Alternativt köper jag ett frässtål för fingerfogar, använder det och limmar ihop eländet. Pengar ut men för något meningsfullt som jag kan återanvända.
Det skadade uppviket sågar jag bort och ersätter med en ny bit körsbär samt fräser en radie i vinkeln och justerar tjockleken på uppviket fast i omvänd ordning.
Just nu lutar det åt att reparera skärbrädan, billigare och bra övningsprojekt. Men vad tycker du som läser det här, ska jag köra på plywoodfjädrar eller fräsa fingerskarvar? Första alternativet har jag frässtål till och plywood är billigt.
Vilket jag än gör kommer jag att få använda verktyg och maskiner och det är ju kul!
//Ronnie
Har du vägarna förbi mig så kan jag donera en bit körsbär så slipper du köpa en bänkskiva. Ser inte ut som det behövs mycket?P Pysslarn skrev:Handlar mer om vad jag kommer att göra med verktyg än vad jag gjort, men ändå...
Har en skärbräda kvar att renovera för goda vänner och har hållit på att flytta runt den i verkstaden i väntan på att hinna ta itu med den. När jag senast var ute i verkstaden och klantade till det råkade skärbrädan falla ner från några bockar den låg på. Det sa knäck och ett "uppvik" i ena änden slogs delvis av och skräbrädan delade sig tvärs av!!!
[bild]
Måste vara sämsta limningen någonsin; har aldrig varit med om att det går upp i fogen utan det brukar vara träet som ger sig. Som det har gjort längs några cm av fogen som bilden visar.
Fingerskarven är väldigt ren och fin. Nästan som om den aldrig varit limmad...
[bild]
Uppviket ser ut så hör:
[bild]
Den avslagna biten, drygt 300 mm lång, går inte att limma tillbaka utan att skadan syns tydligt.
Så nu har jag ett nytt problem att lösa.
Antingen köper jag en bit bänkskiva av körsbär och lägger till uppviken på två kanter och fräser en saftränna på ena sidan. Hyggligt enkelt men förenat med kostnader jag inte är sugen på.
Eller så reparerar jag den trasiga skärbrädan. Trimmar av kanterna på fogen på justersågen, fräser in en eller två fjädrar i plywood och limmar ihop. Alternativt köper jag ett frässtål för fingerfogar, använder det och limmar ihop eländet. Pengar ut men för något meningsfullt som jag kan återanvända.
Det skadade uppviket sågar jag bort och ersätter med en ny bit körsbär samt fräser en radie i vinkeln och justerar tjockleken på uppviket fast i omvänd ordning.
Just nu lutar det åt att reparera skärbrädan, billigare och bra övningsprojekt. Men vad tycker du som läser det här, ska jag köra på plywoodfjädrar eller fräsa fingerskarvar? Första alternativet har jag frässtål till och plywood är billigt.
Vilket jag än gör kommer jag att få använda verktyg och maskiner och det är ju kul!
//Ronnie
Verkligen hyggligt! Nä, det är inte mycket som behövs, uppskattningsvis 50 x 50 x 600 för att reparera uppviket. Står i köket just nu och gissar.V vectrex skrev:
Stort tack, vectrex! Nappar gärna på det erbjudandet.
//Ronnie
Ska kolla vad som finns, men spontant tror jag inte jag har något så tjockt.P Pysslarn skrev:Verkligen hyggligt! Nä, det är inte mycket som behövs, uppskattningsvis 50 x 50 x 600 för att reparera uppviket. Står i köket just nu och gissar.
Stort tack, vectrex! Nappar gärna på det erbjudandet.
//Ronnie
