Euro-stickproppen funkar ju i stort sett i hela Europa. Däremot finns det diverse olika mindre kompatibla standarder för jordade stickproppar.

Var finns den historiska orsaken till att man lyckats få ett enhetligt avstånd mellan L- och N-stiften, medan allt som har med jord att göra blivit så olika?
 
En väldigt lös gissning från mig är att de ursprungliga uttagen utan jord spred sig över Europa framföallt under mellankrigstiden, i början kan det tom varit en "defacto standard" som uppstod för att det bara fanns ett eller ett fåtal företag som tillverkade elmateriel i hela Europa, marknaden var liten till att börja med (min spekulation).

Under mellankrigstiden var Europa en ganska öppen kontinent, samarbetet mellan Europas stater var bitvis mycket långt framme, ex. har jag hört att man inte behövde pass för att resa i Europa på den tiden.

När man på allvar började med jordade kontakter vet jag inte men det var ialla fall ganska ovanligt när jag var liten på tidigt 60 tal. Så jag kan tänka mig att de nationella standardena för jordade uttag kan ha vuxit fram under efterkrigstiden, när Europas stater var ganska slutna. Samtidigt så var varje nationell marknad då stor nog för att försörja ett antal nationella företag, som också gärna såg konkurrensbegränsningar med lokal standard.

Mycket spekulation från mig, jag har funderat över samma sak.
 
Jag tror att man kan gå ännu längre tillbaka i tiden, till runt sekelskiftet och ännu färre tillverkare.
 
Fast det är inte samma avstånd mellan stiften eller samma diameter. Därför har europluggen fjädrande stift som dessutom är små nog att passa i alla vägguttag.
 
Klicka här för att svara
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.