Stenmurar och odlingsrösen
Ett lite filosofiskt inlägg.
Inga frågor och inga svar, bara lite funderingar.
Jag tittar runt min tomt varje dag, som alla ni andra naturligtvis gör. Jag bor på en kulle ovanför Laholmsslätten, halvvägs till Småländska höglandet.
Här debatteras om robotgräsklippare, trimmers och annat som gör det lättare att vara med tomt.
Men när jag tittar runt min plätt på jorden ser jag stengärdesgårdar åt alla fyra håll.
Det är ca 500 meter stenmurar som omger mig.
(Lite stor tomt, jag vet, det är egentligen två tomter som "hör samman")
Marken som ligger inom dessa stenmurar är nästan helt stenfri. Det finns kanske 10 stenar kvar som sticker upp genom grässvålen.
Strax norr om vår mark fortsätter ängarna. Stenmurarna fortsätter, och det finns några odlingsrösen utspridda på ängen och i snårskogen. Men mycket mera sten ligger kvar i marken.
En lantbrukare i närheten har berättat att förr, på 1800-talet, odlade man säd här. Nere på slätten gick kreaturen och betade, och man tog upp spillningen och gödslade åkrarna här uppe.
Nu är slätten utdikad, och det är Sveriges bästa åkermark. Där växer vete, raps, majs och mycket annat.
Men uppe runt mina marker är det nu bara betesmark.
Vem la upp alla stengärdesgårdarna och odlingsrösena?
Här har varit bebott sedan bronsåldern, så det är inte en mans verk.
Kan någon förstå allt det slit som ligger bakom att med handkraft bända stenen ur jorden, föra bort den och bygga murar av den?
Jag känner mig liten och bräcklig vid tanken.
Rekommendation:
Läs
http://www.adlibris.com/se/bok/stenminnen-de-smalandska-stenmurarna---ett-kulturarv-9789163376122
Den finns nog på varje bibliotek också. En underbar bok med många fina bilder på våra stenmurar.
Äsch, jag glömde ju bilden. Men här kommer den
Inga frågor och inga svar, bara lite funderingar.
Jag tittar runt min tomt varje dag, som alla ni andra naturligtvis gör. Jag bor på en kulle ovanför Laholmsslätten, halvvägs till Småländska höglandet.
Här debatteras om robotgräsklippare, trimmers och annat som gör det lättare att vara med tomt.
Men när jag tittar runt min plätt på jorden ser jag stengärdesgårdar åt alla fyra håll.
Det är ca 500 meter stenmurar som omger mig.
(Lite stor tomt, jag vet, det är egentligen två tomter som "hör samman")
Marken som ligger inom dessa stenmurar är nästan helt stenfri. Det finns kanske 10 stenar kvar som sticker upp genom grässvålen.
Strax norr om vår mark fortsätter ängarna. Stenmurarna fortsätter, och det finns några odlingsrösen utspridda på ängen och i snårskogen. Men mycket mera sten ligger kvar i marken.
En lantbrukare i närheten har berättat att förr, på 1800-talet, odlade man säd här. Nere på slätten gick kreaturen och betade, och man tog upp spillningen och gödslade åkrarna här uppe.
Nu är slätten utdikad, och det är Sveriges bästa åkermark. Där växer vete, raps, majs och mycket annat.
Men uppe runt mina marker är det nu bara betesmark.
Vem la upp alla stengärdesgårdarna och odlingsrösena?
Här har varit bebott sedan bronsåldern, så det är inte en mans verk.
Kan någon förstå allt det slit som ligger bakom att med handkraft bända stenen ur jorden, föra bort den och bygga murar av den?
Jag känner mig liten och bräcklig vid tanken.
Rekommendation:
Läs
http://www.adlibris.com/se/bok/stenminnen-de-smalandska-stenmurarna---ett-kulturarv-9789163376122
Den finns nog på varje bibliotek också. En underbar bok med många fina bilder på våra stenmurar.
Äsch, jag glömde ju bilden. Men här kommer den
Redigerat:
Och här upp i det lite mörkare Småland börjar nu stenrösen och stengärdsgårdar försvinna i skogen då mycket av den odlade jorden i de småjordbruk som funnits här nu återplanteras med gran.
För kommande generationer blir det säkerligen många funderingar om dessa "stenhögar" i skogen och varför man gjort dem då man inte sett landskapet när det var betes/odlingsmark brutet av torpare, drängar och bönder.
Har vandrat på marker där det för 50-60 år sedan fanns jordbruk men där det idag är planterat skog och den enda öppna marken är där man nyligen gjort skogsavverkning för att 4-5 år senare åter vara igenvuxet med granskog.
För kommande generationer blir det säkerligen många funderingar om dessa "stenhögar" i skogen och varför man gjort dem då man inte sett landskapet när det var betes/odlingsmark brutet av torpare, drängar och bönder.
Har vandrat på marker där det för 50-60 år sedan fanns jordbruk men där det idag är planterat skog och den enda öppna marken är där man nyligen gjort skogsavverkning för att 4-5 år senare åter vara igenvuxet med granskog.
Den vore intressant att se!Noseone skrev:
Går det att leta fram den på SVTPlay tro?
Men boken Stenminnen, som jag nämnde kom ut 2007.
Det var i ett radioprogram som den omnämndes, sedan hittade jag den i "Nyheter-hyllan" på biblioteket och kände att jag måste ha ett eget ex.
http://sverigesradio.se/sida/sok.aspx?q=stenminnen
Tror inte det är denna men den är värd att se iaf om man hittar den.
Landet som inte längre är
http://www.svt.se/dokumentarfilm/landet-som-inte-langre-ar
Landet som inte längre är
http://www.svt.se/dokumentarfilm/landet-som-inte-langre-ar
Där hittar du de bygder jag nämnde tidigare, har passerat dessa många gånger och många i dessa områden växer nu igen med skogsplantering. Kroxhult som filmen handlar om är dock delvis "skyddat" så att man behåller det gamla kulturlandskapet, så det man ser i filmen kan nog bestå en tid framöver.Noseone skrev:
När man är uppfödd i dessa miljöer och alltid sett stengärdsgårdar och stenrösen tillsammans med hägnade gärdsgårdar bli man lite blind för det arbete som lagts ned..
Har själv stenmur kring 3/4 del av tomten men den är rester från när man bröt mark för en handelsträdgård i samhället.
Det är bara å instämma, vilka fantastiska lämningar vi fått att förvalta. Tänk när det man odlade mellan stenmurarna var skillnaden mellan liv och död...
Jag har byggt några meter själv, helvete vad sten är tungt, å då hade jag ändå traktorn till hjälp med de värsta bumlingarna.
Jag har byggt några meter själv, helvete vad sten är tungt, å då hade jag ändå traktorn till hjälp med de värsta bumlingarna.