Angelven skrev:
Det är väl iofs en myt att det finns kollektivtrafik i Stockholm - sist jag skulle hem efter att ha dumpat bilen på Peugeot i Kista befann jag mig efter 2 timmar 2 mil hemifrån fortfarande (av 4.5 mil totalt) och ringde och bad sambon hämta, för innan nästa kollektiva transport behagade avfärda skulle jag hunnit svulla mig stinn på det goda fikabrödet på lokala Cafeet...

Det är bara att ge sig till vilken pendeltågstation som helst vintertid och se om det kommer ett tåg - det sägs att de existerar, men de flesta väntar förgäves (förra året hade SL 3600 inställda pendeltågsavgångar - ni kan ju roa er med att räkna ut hur många per dag det är ;-) )

Taxi har vi inte heller - de brukar asgarva och bränna iväg när jag berättar vart jag skall....
Ännu ett argument för småstaden, alla småmeckar å märkesfirmor inom tre km...
 
Angelven skrev:
Nog för att jag är nyvaken - men om det bor 9 millioner i sverige, varav ett par hundratusen i stockholm, och 15 MILLIONER i storstockholm - då förstår jag att det gnälls från landsbyggden - dom är ju negativa!!! (9 000 000 - 100 000 - 15 000 000 = - 5 900 00 stycken närmare bestämt)

:rolleyes:
Mitt kommatecken strular på datorn 1.5 milj menade jag förstås :)

/K
 
Behövs storstäder överhuvud taget?
Storstäderna behövdes i förr i tiden för att förenkla handeln. Utvecklingen av storstäderna gick under 60 talet o framåt mot tjänsteproduktion. Fysisk produktion hamnade mest i minder städer runt om i landet. I dagsläget med ett utbyggt internet så kan en stor del av tjästeproduktionen förläggas i princip var som helst.
Många undersökningar som gjorts har pekat på att om folk fick välja så skulle dom inte vilja bo i storstäder, men tvingas genom tillgång till jobb och ibland har dom inte råd att bo på andra ställen än i betongförorter och dom saknas ju i mindre samhällen....
 
Nej, jag tror inte storstaden behövs, men den har en viss dragningskraft pga det utbud den erbjuder.

Min äldsta dotter, snart 20, är totalt ointresserad av orter med mindre än 3 miljoner invånare. Och, nej - hon är ingen Stureplanstyp, utan läser till civilingenjör med den största tänkbara seriositet.
 
mycke_nu - då får hon nog flytta ut ur landet.

Det är ju egentligen lite intressant - att i ett globalt perspektiv så är vår storstad en trevlig liten landsortshåla med ett mysigt centrum, inga föroreningar att tala om, låg kriminalitet och rimliga priser (även före att de sjönk).

Sedan sitter vi och bligar bakom våra gär'sgårdar mot den stora världen utanför ;-)

Själv är jag ju i tjänstesektorn så att säga(civ.ing elektronik)- och har bredband plus en trevlig laptop som gör att jag kan göra jobbet hemifrån - och när vi sitter på en 3-4 olika siter i världen och samarbetar via interna chattprogram, ritar, visar och pratar med varandra - då spelar det ingen roll om jag sitter på kontoret i Kista eller på ön i Ekerö...

Den enda anledningen är egentligen för alla dessa informella möten och diskutioner då viktiga saker bestäms - men med en lite större skärm (har en 30" 2560x1900 till hem-pc'n) och en webcam kunde mycket av det också fixas hemifrån.

Så givet det, så letar vi egentligen lite smått efter att flytta till en mindre landsortshåla nån timme från Kista med en billig hästgård eller liknande ;-)

Jag föredrar landet - även om det verkar som om jag bor i storstan - ekerö är i mångt och mycket lik en glesbyggdskommun med ganska stora avstånd över kommunen.
 
En annan aspekt är ju att för skillnaden i pris mellan en innerstadslägenhet eller närortsvilla jämfört ett hus någon timme ut från en storstad, får du alla de bilar du vill och taxi+hotell för eventuella rumliga nätter :-D
 
Är själv uppväxt på landet, men hade en period från kanske 19-24 års ålder då jag absolut vill bo i en lite större stad och det blev Göteborg (nåja, större än den byn med 30 invånare jag är uppväxt i). Tror de flesta går igenom en sådan fas.. Idag känns det oerhört främmande, tyckte det kändes jobbigt att bo i centrala Växjö ett par år som jag gjorde innan jag blev skåning. Att tvingas flytta till en stad som Stockholm skulle verkligen förstöra hela mitt liv, kan inte tänka mig hur jag skulle kunna vara lycklig.
 
Jag växte också upp på landet, i norra Skåne, så det var super-cool att sedermera bo i Linköping, Stockholm, New York och Washington.

Men efter ett antal år så blir det vardagsmat att ens barn vinkar till Collin Powel's Secret Service Agents och att man bor granne med Presidentens ryska tolk. Man vill bara hem. Till landet.

Barnen däremot vill bo i Taipei, Singapore, Shanghai och Hong Kong.

Dom kommer tillbaka vad det lider. Det finns det som är cool.

Och så finns det värden som varar.
 
Tror nog att vi alla har gått igenom en storstadsnoja i våra liv, speciellt kopplat till gymnasie o studentlivet. Men idag... speciellt med verktyg som webex eller liknande (http://www.webex.com/) så känns det bara fjantigt att åka o sätta sig i ett kontorsrum/landskap.
 
mycke_nu skrev:
Barnen däremot vill bo i Taipei, Singapore, Shanghai och Hong Kong.

Dom kommer tillbaka vad det lider. Det finns det som är cool.

Och så finns det värden som varar.
hmm vem vill bo i Shangai, maken till tråkig stad får man leta efter. Singapore tröttnar man på efter ett par veckor men Taipei o HK är häftigt.
 
..hm,,ja ..dottern har redan avverkat ett år i Taipei - . Får se om ett års studier i signalteori på kinesiska i Shanghai väcker hennes hemlängtan! :D:D
 
Som student kan Shanghai funka, det finns ju faktiskt några mysiga resturang o krog kvarter men att sätta sig som familj där näääääääää......
 
Det är precis det man upptäcker efter ett tag med familjen i storsta'n. Barnen far illa, och man far illa själv.

I Washington kunde vi inte släppa ut barnen i kvarteret utan bevakning med tanke på alla sex offenders, kidnappers och krypskyttar, här på landet finns det inte ens trafik att oroa sig för.
 
mycke_nu skrev:
Det är precis det man upptäcker efter ett tag med familjen i storsta'n. Barnen far illa, och man far illa själv.

I Washington kunde vi inte släppa ut barnen i kvarteret utan bevakning med tanke på alla sex offenders, kidnappers och krypskyttar, här på landet finns det inte ens trafik att oroa sig för.
har samma erfarenhet från 5 olika länder vi bott i.
 
Inte för att jag tillhör den oroliga typen som ser busar, våldtäktsmän och mördare i varje buske men du behöver inte åka till en världsstad för att råka ut för sådana du behöver hålla dina barn inne för...

Det räcker med en enda dåre i en röd Saab i en liten liten by i Dalarna. Det räcker med en galen Fänrik med fyllenoja i Falun. Det räcker med en okänd kille med kniv i Linköping ´Det räcker med en tokig jägare i Gällivare...osv osv osv.

Folk blir inte våldtäktsmän, mördare och allmäna busar bara för att de bor i stan. Det kan verka så men med tanke på hur tättbefolkat Mälardalen är i jämförelse med glesbygd kan det tyckas så. För att få till samma folkmängd norr om Dalälven så krävs det nog t.om inflyttning på dessa enorma ytor. Därför känns det inte lika nära när något händer i Gällivare om man bor i Bollnäs som mellan två förorter i storstan. Även om det är lika mycket folk mellan Huddinge och Solna som mellan Bollnas o Gällivare.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.