Hej,
Såg diskussionen angående massiva trästommar. Jag vill börja med att nämna att jag är en av grundarna till Snek som nämns på den här tråden. Jag har även utvecklat vår serie stommar. Jag vill inte på något sätt marknadsföra oss på den här tråden utan bara ge så objektiva svar som möjligt vad utmaningarna är med massivt trä då vi lärt oss mycket när vi har utvecklat våra kök.
Uttrycket "Massivt trä" är till att börja med lite vilseledande då man talar om köksstommar. När man talar om massiva trägolv brukar man mena brädor i hela stycken. Det är inte möjligt att tillverka en stomsida från ett stycka trä då diamtern på trädet man utgår ifrån blir alltför stor (om jag har fel på den här punkten får ni gärna skicka info). Det man snarare menar är limmade lameller som bildar skivor, alltså limfog. Jag har sett på några ställen plywood kallas för massivt trä, jag är dock lite mer skeptisk till detta även om dom tunna fanerlagren är massiva i sig
Lamellerna som används vid tillverkningen av limfog vänds omlott när de limmas så materialet rör sig på ett mer uniformt sätt när luftfuktigheten varierar. Bredden på lamellerna kan variera, vi har erfarenhet av en lamellbred från 20 till 80mm. Med bredare lameller kan en vågform uppstå i skivmaterialet när det torkar, det är som individuella plankor som böjer sig.
Limfogen rör sig inte heller på ett uniformt sätt, materialet rör sig relativt lite i fiberriktningen, däremot rör det sig mer mot fiberriktningen. En 60cm djup stomme kan variera i djup mellan 2-3 mm beroende på säsong (det brukar vara torrare på vintern och krymper därmed). Vi tillverkar själva våra bakstycken av massivt trä. Våra bakstycken är "flytande" detta minimerar risken för sprickbildningar. Vi har använt mjukvarumodeller för att räkna ut hur mycket marginal våra bakstycken behöver under året. Bakstycket in en 800mm bred stomme kommer i absoluta tal att variera mer än bakstycket på en 400mm bred stomme. Det är oerhört viktigt att trämaterial av limfog inte fixeras med bitar "i fiberriktning" mot material "mot fiberriktningen" (det där kanske jag förklarade dåligt). Tanken är dock att materialet skall kunna röra sig under året säsonger utan att det skall spricka.
Normalt tillverkas köksluckor med en tolerans på 1-2 mm. Alltså det är avstånder mellan luckorna. Då vi ser olika rörelsemönster i stommarna och luckorna valde vi att tillverka våra luckor med 3 mm marginal mellan luckorna och stommarnas ramverk, återigen för att materialt behöver mer marginal för att röra sig. Alla gångjärn och lådskenor vi använder är justerbara och luckor och lådor kan behöva justeras beroende på säsong.
Limfog går att få i en massa olika träslag. Då vi kommer från Norrland och använder lokalt producerad skog har i vårt fall valet blivit furu. Furu är som tidigare sagts på tråden ett relativt mjukt trämaterial och det rör sig mer är Ek, så det har sina utmaningar. Furun går att få både i kvistrena samt kvistiga skivor, givetvis är kvistfri furu dyrare. Vi har dock noterat att furuskivor med kvist tenderar att var stabilare än varianter utan kvist, så det är generellt ett bättre material. att göra stommar av. Det är dock svårare att täckmåla (duuhhh).
En annan variant av limfog är treskiktslimfog, med treskiktslimfogen läggs lamellerna i tre lager där mitten lagret roteras 90 grader. Med treskiktslimfog får man ett enormt formstabilt material. Nackdelen är att det är väldigt dyrt, sedan är det inte heller lika snyggt när man ser kanten på en stomme, för oss känns det också lite fuskigt, lite som plywood. Vi använder dock materialet när vi tillverkar släta luckor. Principen med skiktlimmat material börjar bli enormt populärt i bärande konstruktioner (KL-Trä).
Ytbehandlingen av limfog är en viktigt för att göra den fukttrög. Som en anekdot kan jag ge ett exempel. Om vi mitt på vintern skulle glömma att täcka över en 3000x1500 mm skiva i vår produktionslokal under en helg så skulle vi vara tvungna att kassera skivan. Den hinner alltså böja sig så pass mycket så den på Måndag är u-formad och inte går att fräsa i. Vi har gjort några experiment då vi har förvarat skivor stående på högkant. Då böjer sig inte skivan om den luftas från båda sidorna och torkar ut på ett uniformt sätt. Vi har dock sett att skivor med stor lamellbredd kan bli vågformade istället. Lösningen är att alltid täcka virket.
Givet det ovanstående är det viktigt att olja stommarna på alla sidor. Så fort dom är oljade är dom mycket mer okänsliga för skillnader i luftfuktighet. Innan dessa skall dom förvaras på hög och täckas.
Det är också viktigt att delarna i en stomme är fixerade så att dom inte har möjlighet att "slå sig". Därför fräser vi in alla hyllplan, något som kanske är lite overkill.
Tack
Såg diskussionen angående massiva trästommar. Jag vill börja med att nämna att jag är en av grundarna till Snek som nämns på den här tråden. Jag har även utvecklat vår serie stommar. Jag vill inte på något sätt marknadsföra oss på den här tråden utan bara ge så objektiva svar som möjligt vad utmaningarna är med massivt trä då vi lärt oss mycket när vi har utvecklat våra kök.
Uttrycket "Massivt trä" är till att börja med lite vilseledande då man talar om köksstommar. När man talar om massiva trägolv brukar man mena brädor i hela stycken. Det är inte möjligt att tillverka en stomsida från ett stycka trä då diamtern på trädet man utgår ifrån blir alltför stor (om jag har fel på den här punkten får ni gärna skicka info). Det man snarare menar är limmade lameller som bildar skivor, alltså limfog. Jag har sett på några ställen plywood kallas för massivt trä, jag är dock lite mer skeptisk till detta även om dom tunna fanerlagren är massiva i sig
Lamellerna som används vid tillverkningen av limfog vänds omlott när de limmas så materialet rör sig på ett mer uniformt sätt när luftfuktigheten varierar. Bredden på lamellerna kan variera, vi har erfarenhet av en lamellbred från 20 till 80mm. Med bredare lameller kan en vågform uppstå i skivmaterialet när det torkar, det är som individuella plankor som böjer sig.
Limfogen rör sig inte heller på ett uniformt sätt, materialet rör sig relativt lite i fiberriktningen, däremot rör det sig mer mot fiberriktningen. En 60cm djup stomme kan variera i djup mellan 2-3 mm beroende på säsong (det brukar vara torrare på vintern och krymper därmed). Vi tillverkar själva våra bakstycken av massivt trä. Våra bakstycken är "flytande" detta minimerar risken för sprickbildningar. Vi har använt mjukvarumodeller för att räkna ut hur mycket marginal våra bakstycken behöver under året. Bakstycket in en 800mm bred stomme kommer i absoluta tal att variera mer än bakstycket på en 400mm bred stomme. Det är oerhört viktigt att trämaterial av limfog inte fixeras med bitar "i fiberriktning" mot material "mot fiberriktningen" (det där kanske jag förklarade dåligt). Tanken är dock att materialet skall kunna röra sig under året säsonger utan att det skall spricka.
Normalt tillverkas köksluckor med en tolerans på 1-2 mm. Alltså det är avstånder mellan luckorna. Då vi ser olika rörelsemönster i stommarna och luckorna valde vi att tillverka våra luckor med 3 mm marginal mellan luckorna och stommarnas ramverk, återigen för att materialt behöver mer marginal för att röra sig. Alla gångjärn och lådskenor vi använder är justerbara och luckor och lådor kan behöva justeras beroende på säsong.
Limfog går att få i en massa olika träslag. Då vi kommer från Norrland och använder lokalt producerad skog har i vårt fall valet blivit furu. Furu är som tidigare sagts på tråden ett relativt mjukt trämaterial och det rör sig mer är Ek, så det har sina utmaningar. Furun går att få både i kvistrena samt kvistiga skivor, givetvis är kvistfri furu dyrare. Vi har dock noterat att furuskivor med kvist tenderar att var stabilare än varianter utan kvist, så det är generellt ett bättre material. att göra stommar av. Det är dock svårare att täckmåla (duuhhh).
En annan variant av limfog är treskiktslimfog, med treskiktslimfogen läggs lamellerna i tre lager där mitten lagret roteras 90 grader. Med treskiktslimfog får man ett enormt formstabilt material. Nackdelen är att det är väldigt dyrt, sedan är det inte heller lika snyggt när man ser kanten på en stomme, för oss känns det också lite fuskigt, lite som plywood. Vi använder dock materialet när vi tillverkar släta luckor. Principen med skiktlimmat material börjar bli enormt populärt i bärande konstruktioner (KL-Trä).
Ytbehandlingen av limfog är en viktigt för att göra den fukttrög. Som en anekdot kan jag ge ett exempel. Om vi mitt på vintern skulle glömma att täcka över en 3000x1500 mm skiva i vår produktionslokal under en helg så skulle vi vara tvungna att kassera skivan. Den hinner alltså böja sig så pass mycket så den på Måndag är u-formad och inte går att fräsa i. Vi har gjort några experiment då vi har förvarat skivor stående på högkant. Då böjer sig inte skivan om den luftas från båda sidorna och torkar ut på ett uniformt sätt. Vi har dock sett att skivor med stor lamellbredd kan bli vågformade istället. Lösningen är att alltid täcka virket.
Givet det ovanstående är det viktigt att olja stommarna på alla sidor. Så fort dom är oljade är dom mycket mer okänsliga för skillnader i luftfuktighet. Innan dessa skall dom förvaras på hög och täckas.
Det är också viktigt att delarna i en stomme är fixerade så att dom inte har möjlighet att "slå sig". Därför fräser vi in alla hyllplan, något som kanske är lite overkill.
Tack
