Socialdemokraternas bostadspolitiska inriktning
Riksdagsledamot Socialdemokraterna
· 8 inlägg
Hej,
Jag heter Markus Kallifatides och är riksdagsledamot från Stockholms stad. Jag blev invald i riksdagen 2022 och har verkat i Civilutskottet och EU-nämnden under mandatperioden. Min bakgrund är som organisationsteoretiker och samhällsekonomisk forskare och lärare vid Handelshögskolan i Stockholm där jag verkat 1995-2022. Jag har bott i ägt småhus, bostadsrättslägenhet, hyresrättslägenhet och äger ett fritidshus.
För oss socialdemokrater är målsättningen bra och trygga bostäder för alla. Det förutsätter en nationell och generell bostadspolitik som fokuserar på goda bostäder åt alla – inte en marknad som fungerar för några.
Vi socialdemokrater vill att hemmet ska vara den trygga punkten i varje människas liv. Ens bostad påverkar vilka arbeten man kan ta, var man kan studera, och hur mycket av ens vakna tid som går till hantering av logistik såsom pendling. Det avgör om man som ung kan flytta hemifrån och påverkar vilka förskolor och skolor som är tillgängliga för ens barn och möjligheten att känna ro. Det finns människor, främst kvinnor, som inte kan lämna ett våldsamt förhållande eftersom de inte har någonstans att flytta. Goda bostäder innebär därmed såväl fler hyresrätter som fler bostadsområden med villor, radhus och flerfamiljshus som bryter den växande bostadssegregationen. Vi bygger inte bara hus, vi bygger samhällen. Vi socialdemokrater ska därför fortsätta att bygga och vi ska bygga bostäder som fler har råd att bo i. Därtill måste vi få bort trösklar som hindrar många grupper från att ta sig in på bostadsmarknaden.
Sverige hade fram till 2023 det mest omfattande bostadsbyggandet på 30 år och det socialdemokratiska målet om 250 000 nya bostäder till 2020 uppnåddes med råge. Ett osäkert världsläge med stigande materialpriser, ökat inflationstryck och höga räntor skapade sedan stor oro och osäkerhet för fastighets- och byggbranschen, men även för hushållen. Bostadsbyggandet har tvärnitat och ökade kostnader för räntor, energi och förvaltningskostnader har slagit hårt mot fastighetsbranschen och hushållen. Bostadsbristen är dessutom alltjämt stor, speciellt i storstäderna. För att klara dessa utmaningar måste staten ta ansvar för de hushåll som idag har svårt att klara sin bostadssituation samtidigt som samhället måste stimulera till fortsatt byggande. Att i detta läge avskaffa investeringsstödet för byggande av hyresrätter med rimliga hyror var, och är fortsatt, ansvarslöst. Vi kan konstatera att de utmaningar som fanns under inledningen av denna mandatperiod består och har blivit ännu svårare, som resultat av den SD-styrda regeringens handlingsförlamning.
I dessa oroliga tider är det extra viktigt att bostadspolitiken värnar vikten av den goda bostaden för alla. Den behövs för att hålla uppe byggandet och för att alla människor ska ha råd med sitt boende. Skillnaderna i boendekostnader mellan dem som hyr och dem som äger är stora och behöver minska. Vi behöver också fler bostadsområden med blandad bebyggelse i hela landet. Att bryta segregationen är helt centralt för att stärka sammanhållningen i vårt land. Detta gör vi med en offensiv bostadspolitik där det byggs med olika upplåtelseformer i hela landet i stället för särlösningar som hotar att splittra vårt land ytterligare. Här har stat och kommun ett gemensamt ansvar. Alla kommuner måste ta ansvar för planering och byggande så att fler människor får tillgång till bra och trygga bostäder.
Vårt mål för bostadsbyggandet är att produktionen ska hålla jämn takt med det prognosticerade behovet av nya bostäder, i syfte att bygga bort bostadsbristen. Vi vill se en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen. Genom ett statligt fastighetsbolag kan det offentliga agera konjunkturdämpande och där det saknas andra aktörer. Vi vill se ett förnyat statligt investeringsstöd för byggande av fler hyresrätter, till exempel riktat till orter med stora industrietableringar och - investeringar och för fler ungdoms- och studentbostäder. Vi vill också se statliga byggkrediter för att skapa långsiktiga incitament för ökat byggande. Dessa stöd ska styra mot sänkta boendekostnader, bostadssociala mål och klimatneutralt byggande. Staten behöver dessutom kunna bidra med fler aktiva åtgärder, exempelvis landsbygdslån. Den stärkta nationella bostadspolitiken ska kombineras med ett stärkt kommunalt bostadsförsörjningsansvar. Genom en ny, samlad bostadsförsörjningslag skulle ansvaret tydliggöras. Statliga investeringar i infrastruktur ska samordnas med kommuners behov av och ansvar för bostadsbyggande och samhällsutveckling i hela landet.
Bostadsproduktionen ska kickstartas också genom att länsstyrelserna kortar handläggningstiderna och överklagandemöjligheter begränsas. Det ska bli lättare för kommuner att agera mot oseriösa fastighetsägare som inte sköter sina åtagande mot hyresgäster eller medlemmar i en bostadsrättsförening. Det ska finnas en stark allmännytta i varje kommun. Allmännyttans villkor behöver stärkas och styras av samhällsnytta. De allmännyttiga bostadsbolagen ska undantas från Lagen om offentlig upphandling. Vi vill se en moderniserad förköpslag för strategisk mark,
samhällsviktiga fastigheter och för hyresbostäder som ska omvandlas. Vi vill också att markanvisningar, där det är lämpligt, används aktivt som instrument för blandad bebyggelse och för att se till att bostäder byggs för vanligt folk. Det är viktigt att det finns bra mix av upplåtelseformer i varje område. För att utveckla utsatta områden behöver nya typer av bostäder byggas och vid behov undermåliga fastigheter rivas. Vi måste få bort ödeshusen.
Det finns en stor önskan hos många, inte minst barnfamiljer, att bo i ett marknära boende med egen trädgård. Även om det på många håll tas initiativ till att tillhandahålla olika bostadstyper genom hyresrätt, exempelvis hyresrättsradhus, räcker det inte. Priserna för villor och radhus har stigit kraftigt. Idag har många hushåll med normalstora inkomster, särskilt i storstadsområdena, svårt att ha råd att bo i ett eget hus.
Kommunerna har en nyckelroll och bör kunna presentera markområden i ett attraktivt läge nära kommunikationer och underlätta för den nya bebyggelsen genom att pressa exploateringskostnaderna. Inte minst finns en stor potential att erbjuda detta koncept i områden som behöver kompletteringsbebyggas. En villabebyggelse skulle i dessa fall innebära ett värdefullt komplement i området och bidra till en blandad bebyggelse, attraktivitet och social hållbarhet.
De avgörande frågorna är hushållens förmåga att efterfråga småhus, kommunernas beredvillighet att upprätta detaljplaner och utfärda bygglov, kostnadsnivån för nyproducerade hus och marken de står på samt i vilken utsträckning staten tar en aktiv roll i bostadspolitiken på det sätt som vi socialdemokrater föreslår i övrigt.
Vi konstaterade under denna mandatperiod att Tidöregeringens ”planeringsstimulans” för fler bostäder i småhus i form av 60 miljoner kronor att fördela till 290 kommuner enbart varit ineffektiv symbolpolitik. En satsning i denna storleksordning är givetvis av marginell betydelse, har betydande dödviktskostnader och dessutom förenad med kostnader för administration, vilket bekräftades av att regeringen senare flyttade pengar inom anslaget så att det blev ännu mindre att fördela.
När nya småhusområden planeras måste också klimatanpassning och hållbar infrastruktur vara en självklar del. Det handlar om energieffektiva lösningar men också om att säkra vatten- och avloppssystem för framtiden. Nya egna hem ska byggas så att de både är attraktiva för familjer och långsiktigt hållbara för samhället.
Jag heter Markus Kallifatides och är riksdagsledamot från Stockholms stad. Jag blev invald i riksdagen 2022 och har verkat i Civilutskottet och EU-nämnden under mandatperioden. Min bakgrund är som organisationsteoretiker och samhällsekonomisk forskare och lärare vid Handelshögskolan i Stockholm där jag verkat 1995-2022. Jag har bott i ägt småhus, bostadsrättslägenhet, hyresrättslägenhet och äger ett fritidshus.
För oss socialdemokrater är målsättningen bra och trygga bostäder för alla. Det förutsätter en nationell och generell bostadspolitik som fokuserar på goda bostäder åt alla – inte en marknad som fungerar för några.
Vi socialdemokrater vill att hemmet ska vara den trygga punkten i varje människas liv. Ens bostad påverkar vilka arbeten man kan ta, var man kan studera, och hur mycket av ens vakna tid som går till hantering av logistik såsom pendling. Det avgör om man som ung kan flytta hemifrån och påverkar vilka förskolor och skolor som är tillgängliga för ens barn och möjligheten att känna ro. Det finns människor, främst kvinnor, som inte kan lämna ett våldsamt förhållande eftersom de inte har någonstans att flytta. Goda bostäder innebär därmed såväl fler hyresrätter som fler bostadsområden med villor, radhus och flerfamiljshus som bryter den växande bostadssegregationen. Vi bygger inte bara hus, vi bygger samhällen. Vi socialdemokrater ska därför fortsätta att bygga och vi ska bygga bostäder som fler har råd att bo i. Därtill måste vi få bort trösklar som hindrar många grupper från att ta sig in på bostadsmarknaden.
Sverige hade fram till 2023 det mest omfattande bostadsbyggandet på 30 år och det socialdemokratiska målet om 250 000 nya bostäder till 2020 uppnåddes med råge. Ett osäkert världsläge med stigande materialpriser, ökat inflationstryck och höga räntor skapade sedan stor oro och osäkerhet för fastighets- och byggbranschen, men även för hushållen. Bostadsbyggandet har tvärnitat och ökade kostnader för räntor, energi och förvaltningskostnader har slagit hårt mot fastighetsbranschen och hushållen. Bostadsbristen är dessutom alltjämt stor, speciellt i storstäderna. För att klara dessa utmaningar måste staten ta ansvar för de hushåll som idag har svårt att klara sin bostadssituation samtidigt som samhället måste stimulera till fortsatt byggande. Att i detta läge avskaffa investeringsstödet för byggande av hyresrätter med rimliga hyror var, och är fortsatt, ansvarslöst. Vi kan konstatera att de utmaningar som fanns under inledningen av denna mandatperiod består och har blivit ännu svårare, som resultat av den SD-styrda regeringens handlingsförlamning.
I dessa oroliga tider är det extra viktigt att bostadspolitiken värnar vikten av den goda bostaden för alla. Den behövs för att hålla uppe byggandet och för att alla människor ska ha råd med sitt boende. Skillnaderna i boendekostnader mellan dem som hyr och dem som äger är stora och behöver minska. Vi behöver också fler bostadsområden med blandad bebyggelse i hela landet. Att bryta segregationen är helt centralt för att stärka sammanhållningen i vårt land. Detta gör vi med en offensiv bostadspolitik där det byggs med olika upplåtelseformer i hela landet i stället för särlösningar som hotar att splittra vårt land ytterligare. Här har stat och kommun ett gemensamt ansvar. Alla kommuner måste ta ansvar för planering och byggande så att fler människor får tillgång till bra och trygga bostäder.
Vårt mål för bostadsbyggandet är att produktionen ska hålla jämn takt med det prognosticerade behovet av nya bostäder, i syfte att bygga bort bostadsbristen. Vi vill se en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen. Genom ett statligt fastighetsbolag kan det offentliga agera konjunkturdämpande och där det saknas andra aktörer. Vi vill se ett förnyat statligt investeringsstöd för byggande av fler hyresrätter, till exempel riktat till orter med stora industrietableringar och - investeringar och för fler ungdoms- och studentbostäder. Vi vill också se statliga byggkrediter för att skapa långsiktiga incitament för ökat byggande. Dessa stöd ska styra mot sänkta boendekostnader, bostadssociala mål och klimatneutralt byggande. Staten behöver dessutom kunna bidra med fler aktiva åtgärder, exempelvis landsbygdslån. Den stärkta nationella bostadspolitiken ska kombineras med ett stärkt kommunalt bostadsförsörjningsansvar. Genom en ny, samlad bostadsförsörjningslag skulle ansvaret tydliggöras. Statliga investeringar i infrastruktur ska samordnas med kommuners behov av och ansvar för bostadsbyggande och samhällsutveckling i hela landet.
Bostadsproduktionen ska kickstartas också genom att länsstyrelserna kortar handläggningstiderna och överklagandemöjligheter begränsas. Det ska bli lättare för kommuner att agera mot oseriösa fastighetsägare som inte sköter sina åtagande mot hyresgäster eller medlemmar i en bostadsrättsförening. Det ska finnas en stark allmännytta i varje kommun. Allmännyttans villkor behöver stärkas och styras av samhällsnytta. De allmännyttiga bostadsbolagen ska undantas från Lagen om offentlig upphandling. Vi vill se en moderniserad förköpslag för strategisk mark,
samhällsviktiga fastigheter och för hyresbostäder som ska omvandlas. Vi vill också att markanvisningar, där det är lämpligt, används aktivt som instrument för blandad bebyggelse och för att se till att bostäder byggs för vanligt folk. Det är viktigt att det finns bra mix av upplåtelseformer i varje område. För att utveckla utsatta områden behöver nya typer av bostäder byggas och vid behov undermåliga fastigheter rivas. Vi måste få bort ödeshusen.
Det finns en stor önskan hos många, inte minst barnfamiljer, att bo i ett marknära boende med egen trädgård. Även om det på många håll tas initiativ till att tillhandahålla olika bostadstyper genom hyresrätt, exempelvis hyresrättsradhus, räcker det inte. Priserna för villor och radhus har stigit kraftigt. Idag har många hushåll med normalstora inkomster, särskilt i storstadsområdena, svårt att ha råd att bo i ett eget hus.
Kommunerna har en nyckelroll och bör kunna presentera markområden i ett attraktivt läge nära kommunikationer och underlätta för den nya bebyggelsen genom att pressa exploateringskostnaderna. Inte minst finns en stor potential att erbjuda detta koncept i områden som behöver kompletteringsbebyggas. En villabebyggelse skulle i dessa fall innebära ett värdefullt komplement i området och bidra till en blandad bebyggelse, attraktivitet och social hållbarhet.
De avgörande frågorna är hushållens förmåga att efterfråga småhus, kommunernas beredvillighet att upprätta detaljplaner och utfärda bygglov, kostnadsnivån för nyproducerade hus och marken de står på samt i vilken utsträckning staten tar en aktiv roll i bostadspolitiken på det sätt som vi socialdemokrater föreslår i övrigt.
Vi konstaterade under denna mandatperiod att Tidöregeringens ”planeringsstimulans” för fler bostäder i småhus i form av 60 miljoner kronor att fördela till 290 kommuner enbart varit ineffektiv symbolpolitik. En satsning i denna storleksordning är givetvis av marginell betydelse, har betydande dödviktskostnader och dessutom förenad med kostnader för administration, vilket bekräftades av att regeringen senare flyttade pengar inom anslaget så att det blev ännu mindre att fördela.
När nya småhusområden planeras måste också klimatanpassning och hållbar infrastruktur vara en självklar del. Det handlar om energieffektiva lösningar men också om att säkra vatten- och avloppssystem för framtiden. Nya egna hem ska byggas så att de både är attraktiva för familjer och långsiktigt hållbara för samhället.