Hur gick det till? Det gick som med alla andra stilar som har kommit igen som fex nyrenesans, nybarok osv.konichiwa girl skrev:
Det var mycket enkelt att återuppliva funkis med all sin enkelhet och det är det som har hänt .
Oftast är det industrin som skapar nya tekniska möjligheter och med det skapar nya tränder. Vi kan
bara välja av det som finns i skyltfönstret den dagen vi ska bygga/inreda våra hus. Så var det förr under furuepoken och också idag. Huvudsaken är att man trivs med det man har valt och inte låter sej stressa till förändringar av en eller annan kritisk artikel
. Huset/hemmet är trots allt den enda platsen där jag kan påverka byggnaden/inredningen som jag själv vill och det vill jag gärna göra . Nu har jag ju inte läst något av dina kulturkritik-artiklar och är det bara en konstruktiv kritik så gör det kanske någon nytta. Men till vilken nytta? Alla vill helst bestämma själva hur dom ska bo
.gaia
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
Gaia, jag håller inte med dig där om att det är som "alla andra stilar som kommit igen". Modernistisk design och arkitektur har i mångt och mycket haft ett järngrepp om vad som anses vara modernt och innovativt sedan det slog igenom. Se vilket inredningsreportage som helst där man inrett med PH-lampa, myranstolar och Ägget - det beskrivs som "modernt". Inte modernistiskt, utan modernt som i nymodigt.
Självklart ska människor få inreda och göra precis som de vill. Det jag kritiserar är idéerna bakom, ideologin, diskurserna. Förhoppningsvis innebär det inte att folk inte får bestämma själva hur dom ska bo. Dessutom tror jag att de lyssnar betydligt mer på en inredningstidning än vad som sägs på en kultursida.
Självklart ska människor få inreda och göra precis som de vill. Det jag kritiserar är idéerna bakom, ideologin, diskurserna. Förhoppningsvis innebär det inte att folk inte får bestämma själva hur dom ska bo. Dessutom tror jag att de lyssnar betydligt mer på en inredningstidning än vad som sägs på en kultursida.
Ja här har du rätt, i bottenviken och norrlands kustland är det inte så mycket vitt. Men jag är från västkusten och om du tar den kända bilden från Åstol i ditt minne så är det en liten ö med bara vita hus på. Som kuriosa så finns dett en ö som heter Känsö i Göteborgs skärgård. Det var förr en karantän ö och där finns det hus som är vitmålade utåt havet sett för det ansågs vara med ståndsmässigt, men in mot ön är det falurött för det var billigare och det syntes inte från havet.konichiwa girl skrev:
Men jag vidhåller att din inställning om att allt ska kritiseras och ifrågasättas är rätt tröttsam, varför inte bara "gilla läget". Det tar ju rätt mycket energi att ifrågasätta allt. Sen måste jag nog för den del ändå hålla med om allt kan man inte svälja allt och viss kritisk betraktelse behövs ibland, men kanske inte alltid.
Fast å andra sidan - om man skriver i en sådan här länk så är väl meningen att man ska tycka och ifrågasätta lite. Det är ju liksom lite meningen med en diskussion. Att man ska ha olika åsikter menar jag.
Jag gillar inte alls vitt. Jag har aldrig haft en vit vägg när jag fått välja själv. Men jag tycker inte att folk som gillar vitt är dumma i huvudet - jag bara konstaterar att de har definitivt inte samma smak som jag. Och det kan diskuteras på olika sätt och vis det också.
Jag gillar inte alls vitt. Jag har aldrig haft en vit vägg när jag fått välja själv. Men jag tycker inte att folk som gillar vitt är dumma i huvudet - jag bara konstaterar att de har definitivt inte samma smak som jag. Och det kan diskuteras på olika sätt och vis det också.
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
Alltså... Jag förstår att andra tycker att kritik är tröttsamt, och kanske i synnerhet om man känner att man själv blir angripen eller tar illa upp av den. I den här tråden har jag inte skrivit som jag gör professionellt, mer av min personliga smak lyser ju såklart igenom. Och jag är fullt medveten om att jag har det hemma hos mig som andra tycker är fult, och de är de ju i sin fulla rätt att göra. Smak är självklart subjektivt. Jag kan tycka att väldigt många av dessa "vita hem" är jättevackra, det är på det ideologiska/diskursiva planet jag vänder mig mot det.Havsutsikt skrev:Men jag vidhåller att din inställning om att allt ska kritiseras och ifrågasättas är rätt tröttsam, varför inte bara "gilla läget". Det tar ju rätt mycket energi att ifrågasätta allt. Sen måste jag nog för den del ändå hålla med om allt kan man inte svälja allt och viss kritisk betraktelse behövs ibland, men kanske inte alltid.
Och jag tycker att analys och kulturdebatt är oerhört viktigt. Utan det är det svårt att gå vidare åt något håll. Skulle det vara helt meningslöst vore jag ju utan jobb.
Och återigen: folk får naturligtvis tycka vad de vill, jag tycker inte att de är dumma eller obildade för det. Man är tillåten att ha en egen uppfattning.
Ledsen att säga det, men kultur uppkommer, existerar och går vidare även utan kritiker som talar om hur det skall vara.konichiwa girl skrev:Och jag tycker att analys och kulturdebatt är oerhört viktigt. Utan det är det svårt att gå vidare åt något håll. Skulle det vara helt meningslöst vore jag ju utan jobb.
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
Ja, självklart gör det det. Men det som tenderar att glömmas bort är att kultur är bärare av värderingar (liksom kulturkritik), och kan man inte diskutera dem, så riskerar man att trampa fram i gamla hjulspår. Det som har framkommit i Liza Marklund-debatten, för att använda samma exempel igen, är att flera av de karaktärer som finns i "Gömda" är lätt rasistiska stereotyper (till exempel den lugne och sävlige norrlänningen Anders, som i själva verket var en chilenare) och därtill gjort det med sanningsanspråk. Om sådant aldrig blir ifrågasatt, vad händer då? Jag tror att man fortsätter som man alltid har gjort. Och det gör inte någon gott.
Jag talar förresten inte om hur saker "ska" vara. Tror du att det är det kritik går ut på behöver du sätta in dig i ämnet lite bättre.
Jag talar förresten inte om hur saker "ska" vara. Tror du att det är det kritik går ut på behöver du sätta in dig i ämnet lite bättre.
Medlem
· Västerbotten
· 839 inlägg
Nu är vi vansinnigt off topic, men jag ska exemplifiera.
För några år sedan var Sverige på varje nyhetssändnings läppar. Anledningen var ett konstverk där kortet på en självmordsbombare seglade omkring på ett hav av "blod" (färgat vatten i en liten pool) till tonerna av ett klassiskt stycke och i sällskap av en text skriven av konstnärerna. Israels ambassadör blev så förbannad att han välte ner ett gäng strålkastare i poolen. Han ansåg att konstnärerna glorifierade självmordsbombarens handling och de kunde inte för sitt liv förstå vad han menade.
Vad jag och andra kan göra som konstkritiker är då att se på konstverket och analysera det som syns, hörs och sägs i texten. Ser man på det ur ett poststrukturalistiskt perspektiv är det väldigt lätt att förstå ambassadörens reaktion. Att konstnärerna inte var medvetna om det är inte heller förvånande, eftersom det ofta rör sig om värderingar vi bär med oss utan att tänka på. Jag hoppas och tror att sådan kritik är medvetandegörande och kan leda till att man lär sig och har med sig det, både som kulturkonsument och som kulturproducent. I ett sådant läge blir det ju också lättare att förstå två väldigt låsta - och indignerade - positioner (konstnärens och ambassadörens). Så ja, kultur föds, existerar och går vidare utan kulturkritik. Men kulturkritiken kan hjälpa oss att få en ökad förståelse för den och våra reaktioner inför den.
För några år sedan var Sverige på varje nyhetssändnings läppar. Anledningen var ett konstverk där kortet på en självmordsbombare seglade omkring på ett hav av "blod" (färgat vatten i en liten pool) till tonerna av ett klassiskt stycke och i sällskap av en text skriven av konstnärerna. Israels ambassadör blev så förbannad att han välte ner ett gäng strålkastare i poolen. Han ansåg att konstnärerna glorifierade självmordsbombarens handling och de kunde inte för sitt liv förstå vad han menade.
Vad jag och andra kan göra som konstkritiker är då att se på konstverket och analysera det som syns, hörs och sägs i texten. Ser man på det ur ett poststrukturalistiskt perspektiv är det väldigt lätt att förstå ambassadörens reaktion. Att konstnärerna inte var medvetna om det är inte heller förvånande, eftersom det ofta rör sig om värderingar vi bär med oss utan att tänka på. Jag hoppas och tror att sådan kritik är medvetandegörande och kan leda till att man lär sig och har med sig det, både som kulturkonsument och som kulturproducent. I ett sådant läge blir det ju också lättare att förstå två väldigt låsta - och indignerade - positioner (konstnärens och ambassadörens). Så ja, kultur föds, existerar och går vidare utan kulturkritik. Men kulturkritiken kan hjälpa oss att få en ökad förståelse för den och våra reaktioner inför den.
Du behöver inte vara orolig konichiwa, jag tycker faktiskt att det finns både ett behov och en plats för kritiker i alla sammanhang.
Fast i min föreställningsvärld är kulturkritikernas uppgift något mindre betydlesefull än att ansvara för kulturens överlevnad, och samtidigt oändligt mycket mer betydelsfull än att vara mamma och polis åt vettlösa konstfackglin.
Kan vi knyta ihop det här med furu nu innan Moderatorn trycker på DELETE?
Fast i min föreställningsvärld är kulturkritikernas uppgift något mindre betydlesefull än att ansvara för kulturens överlevnad, och samtidigt oändligt mycket mer betydelsfull än att vara mamma och polis åt vettlösa konstfackglin.
Kan vi knyta ihop det här med furu nu innan Moderatorn trycker på DELETE?
Åter till ämnet:
De här killarna kan gå en ny vår till mötes när folk börjar vilja avluta sina vitmålade antikviteter :
http://www.ludan.se/ladan_i_malmo/index.htm
http://www.lasselut.com/index.htm
De här killarna kan gå en ny vår till mötes när folk börjar vilja avluta sina vitmålade antikviteter :http://www.ludan.se/ladan_i_malmo/index.htm
http://www.lasselut.com/index.htm
Redigerat:
Vilka goa gubbar. Finns dom än måntro. Luta är livet.
Ja, man kan undra hur dom överlevt dom senaste 20 åren......Träig snickare skrev:
När trender blir starka, oavsett om det gäller massiv furu eller vittvittvitt, eller nu, med hjälp av inredningsprogram, blir matad med inredningar i mdf! (usch vilken mening det blev!) Så ökar trycket på homogena inredningar. Jag menar, alla har en historia med släktled bakom sig som bidrar till att forma ditt liv och hem. På gott och ont. Är det meningen att man ska "feng chuia" ut sitt liv och sin historia. Att blanda stilar ger ofta personliga hem och jag kan känna att det utrymmet för detta har minskat, kanske blivit omodernt.......idag. Man måste våga låta mosters byrå vara i fanér, eller låta bli att lacka farfars svepask, använd den gamla kistan, ha späntved i den alldeles förstora krukan som står på vinden och charmiga plåtburkar ska inte vara tomma, ha ljusen i dom etc etc. Tänk lite på funktion istället för yta/inredning. Har man gott om rum kan man kanske para ihop möblerna så man får ett mormor-rum, ett 50-tal ett 2000-rum osv. Framförallt handlar det om att realisera sina ideer även om dom inte följer dagens trend.
Det mest intessant är när människor skapar sig en egen stil. Tar lite gammalt blandar med nytt. Att man sätter ett personligt avtryck på hemmet. Att allt inte är perfekt ut i minsta detalj. Vi är så olika som personer, varför ska det inte spegla av sig hur vi bor. Dom som vågar, skapar sig en egen stil. Det blir peronligt och ofta trevligt. Att våga gå mot strömmen,är fantastiskt. Man lever ju bara en gång. Vad jag vet i allafall.