Nu börjar diskussionen iofs. bli väldigt hypotetisk. Men om jag minns rätt så kan övergångsresistansen i en koppling (teoretiskt) vara i storleksordningen 50mOhm. vilket motsvarar ca 4m 1,5 kvmm FK.

OM man skulle paralellkoppla 2 1m långa ledningar, men skillnaden i övergångsresistans i kopplingarna skulle vara 50mOhm, då blir strömmen i den ena alltså ca 4ggr högre.

Detta ger en uppvärmning som ökar resistansen i den, men upp till 70 grader (som ledningen tål) blir skillnaden i resistans ca 20% pga uppvärmningen, dvs. ledningen på en meter blir resistansmässigt ca 1,2m, strömmen minskar lite, men det kommer fortfarande att gå 3- 4 ggr högre ström i den ena ledaren.

Att skillnaden i övergångsresistans skulle bli så hög är nog bara ett hypotetiskt fall, men ändå något man måste räkna med som möjligt. Vid mer realistiska ledningslängder balanseras skillnaden ut, men även vid 10m så blir strömmen typ 40% högre i den ena ledaren.
 
Hypotetiskt 40 % ja... Men då kan vi lika gärna vara rädda för alla andra skarvar och anslutningar som görs.
 
I TS fall är det mest de skäl Bo nämnde med att det är ett ovant sätt utom praxis att göra så och de formella med tex ledarfärger osv ligger ju i samma linje. Förutsatt att det bara var till för att minska spänningsfallet vid i övrigt korrekt funktion avseende utlösningsvillkor vid tapp av ena eller båda parallellerna är det ju ingen praktisk fara. Problemen med överhettning kommer ju inte in vid de dimensioneringar TS nämnde vad gäller area och säkring oavsett. Men som sagt inget man ska göra ändå och verkligen inte permanent.

Vid grova parallella kabelförband kommer däremot alla aspekterna b_hasse och hempularen tog upp in i bilden direkt. Väldigt små skillnader i längd eller utförandet i anslutningar ger snabbt skenande effekter långt mer än man tänker sig trots att man känner och förstår sambanden teoretiskt. Instrumenten för kontroll av förband och större brytarpoler upplöser 10-tals nanoOhm och mätvärden på tex 0.0143 milliOhm är ovana att handskas med i början. Då krävs mätströmmar upp mot 100 A som en parallell till tråden kring kontinuitetstestares 200 mA.
 
hempularen skrev:
Nu börjar diskussionen iofs. bli väldigt hypotetisk. Men om jag minns rätt så kan övergångsresistansen i en koppling (teoretiskt) vara i storleksordningen 50mOhm. vilket motsvarar ca 4m 1,5 kvmm FK.

.......................

Att skillnaden i övergångsresistans skulle bli så hög är nog bara ett hypotetiskt fall, men ändå något man måste räkna med som möjligt. Vid mer realistiska ledningslängder balanseras skillnaden ut, men även vid 10m så blir strömmen typ 40% högre i den ena ledaren.
Får man 50 mOhm i en övergång har man nog misslyckats rejält. Jag anslöt 2 st FK1.5 till en Wago 222 och mätte övergångsresistansen. Jag gjorde en fyrtrådsmätning med 10A mätström. Sense-ledningarna anslöts så nära Wagon som möjligt, ca 1 cm från övergången. Jag fick 0.9 mOhm, dvs 0.45 mOhm per övergång eftersom det blir två övergångar. 0.45 mOhm motsvarar ca 4 cm FK1.5, men jag mätte 1 cm från övergången så övergången i en Wago 222 motsvarar ca 3 cm FK1.5.

Nu tror jag att Wago 222 är väldigt bra, men 50 mOhm är nog katastrof-dåligt oavsett vad man använder för materiel.
 
Man kan förstås misslyckas rätt rejält.

På ett tidigare jobb hyrde vi in oss i ett nytt hus. Av rutin lätt vi kontrollera slingresistansen vid alla uttag. Ett gav över en Watt. Det var en gammal kulodosa där ledarna ligger i en slits och kläms av en mutter. Muttern har inte tagit gänga rätt och gav inget tryck på ledarna. Dosan var full av svetsstänk och svart.

Men med sådana fel så brinner det ju lika bra med bara en grov ledare som två parallellkopplade.
 
Klicka här för att svara
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.