OBS! I praktiken äger du inte längre 100%. Iom att du gifte dig utan att skydda dina tillgångar så äger din fru hälften av allt som är ditt (och du hälften av allt som är hennes).M moraggarn skrev:
Snälla, TS, se till att dina barn får ärva så mycket som möjligt. Min erfarenhet är att det är när man är ung och kanske har småbarn som man har mest glädje av en stor tomt.
Det är ett stort misstag de flesta gör att tro att man ska få vara frisk fram till sin död. Om du skulle dö, och din fru blir äldre är det inte troligt att hon kommer klara av eller vill bo kvar själv med en stor tomt att sköta.
Hjälpen äldre kan få av samhället är ofta kopplat till inkomst/tillgångar. Äger din fru en stor egendom är det troligt att hon tvingas köpa service-boende och hemtjänst själv. Fattigare pensionärer får samhällsstöd för sån't. Inse att dina barn inte kommer att få något efter din fru.
Det är ett stort misstag de flesta gör att tro att man ska få vara frisk fram till sin död. Om du skulle dö, och din fru blir äldre är det inte troligt att hon kommer klara av eller vill bo kvar själv med en stor tomt att sköta.
Hjälpen äldre kan få av samhället är ofta kopplat till inkomst/tillgångar. Äger din fru en stor egendom är det troligt att hon tvingas köpa service-boende och hemtjänst själv. Fattigare pensionärer får samhällsstöd för sån't. Inse att dina barn inte kommer att få något efter din fru.
He, he.. "Enskild Egendom" skulle det så klart stå...M -MH- skrev:En gård långt från ära och redlighet?
Fast arv mellan makar handlar ju inte nödvändigtvis om att behålla just det huset, utan att den efterlevande skall ha en ekonomi som gör det möjligt att bo någorlunda bra, gärna lika bra (men kanske inte lika stort) som medan båda levde.MissMuffet skrev:
Jag och min fru (vi har bara gemensamma barn), har diskuterat, Om jag går bort så kommer hon inte att behålla huset, det är för stort, kräver för mycket av underhåll osv. Detta var vi klara över redan när barnen var små, och det påverkade lite hur man resonerade runt storlek på livförsäkringar. Bra om det finns skydd så man inte behöver ringa en mäklare dagen efter begravningen. Men onödigt att täcka hela lånesumman, som många gör.
Skulle min fru gått bort medan barnen bodde hemma, så skulle jag nog varit lite mer uthållig i att behålla huset, men det är inget självändamål.
Numera är vi helt klara över att huset skall avvecklas, men på några års sikt, vi vill att båda barnen först har en egen någorlunda stabil plats i bostadskarriären, det skall finna plats hemma för tillfälliga återflyttningar hem till oss vid behov. Dottern tar examen i vår, och borde kunna ha ett någorlunda stabilt boende inom 1 - 2 år.
Jag har på nära håll sett hur tråkigt det kan bli, om man skall bita sig fast i sitt hus tills man dör. Min mamma kunde inte tänka sig att flytta från villan, när pappa gick bort. Hon bodde kvar i 30 år, tills hon var så dement att hon inte hade en aning om att hon befann sig hemma.
Att tänka på eftersom hustrun tydligen inte har några barn, är vad som händer när hon dör.
Om ni skriver testamente så att barnen får ut sin laglott eller rent av helt avstår arv när du dör, så får de den delen när hon dör, men resten går till hennes föräldrar, syskon eller syskonbarn. Finns inga sådana blir det allmänna arvsfonden. Så HON bör (liksom alla barnlösa) fundera på testamente.
Om ni skriver testamente så att barnen får ut sin laglott eller rent av helt avstår arv när du dör, så får de den delen när hon dör, men resten går till hennes föräldrar, syskon eller syskonbarn. Finns inga sådana blir det allmänna arvsfonden. Så HON bör (liksom alla barnlösa) fundera på testamente.
Håller helt med. Men om stället har speciella värden, som kanske varit i släkten länge blir det lite knepigare.H hempularen skrev:
Det här med att skydda den efterlevande och/eller testamentera saker till sin partner gäller ju ju sambos. GIfta har ju ett skydd iom äktenskapet.