I grannbyn har vi en dryg norrman som har någon form av kennel i ett villaområde. Fråga mig inte vad det är för hundar han odlar, men de är hyggligt stora i alla fall. Och många. Och bajsar som en fullvuxen karl.
Han och/eller sonen är ute jag vet inte hur många gånger om dagen och rastar hundar, två i stöten och sedan hem för att hämta nästa laddning jyckar.
De har en runda på gissningsvis tre kilometer, där fyra femtedelar, minst, är obebyggt. Ändå måste de A L L T I D stanna och låta hundarna skita utanför min svågers hus. Utan att plocka upp, förstås.
