Samfällighet & problem med att få betalt

[Nötegårdsgubben]

Bra jobbat! Jag har säkert skrivit det förr, men bedrövligt att de inte kan sitt jobb och ger fel info. 😢 Mängden felaktiga råd de lämnat måste som sagt vara legio.

Hoppas ni kommer i mål snart!

 

[Maijckel]

Nu hoppas jag att detta är mitt sista inlägg i denna tråden & vår samfällighet tillslut får betalt.

Jag har nu varit i kontakt med den "kronoinspektör" som brevledes förklarade för oss att våra möjligheter att få vår fordran betald i detta ärende kommer först efter att banken som fått fastigheten dömd i "mät" fått betalt.

Vårt samtal var i princip en kopia av alla föregående samtal med personal från KFM, efter att jag informerat om vad vår fordran gäller så kommer ett grötmyndigt svar från "kronoinspektören" att sannolikt kommer vår samfällighet inte att kunna få betalt då banken har förtur & samfälligheten plus övriga fordringsägare får dela på ett eventuellt överskott vid en försäljning. Ja upplyser då om att samfälligheter har förtur enligt förmånsrättslagen. Svaret från "kronoinspektören" blir då ett tydligt: Nej så fungerar det inte, banken kommer först! Tonfallet i svaret gör att den förnumstiga "klappen på huvudet" går att känna igenom telefonen.

En viss irritation infinner sig hos mig & jag upplyser om det märkliga i att dom tidigare svaren i denna fråga från "kronoinspektörens" kollegor alltid är identiska tills jag som lekman blir tvungen att bedriva högläsning av lagtexten i förmånsrättslagen vilket alltid resulterar i att kontakt tas med KFM´s jurist och att det då visar sig att samfälligheter har förtur enligt förmånsrättslagen. I detta läge är "kronoinspektören" tillmötesgående & kontaktar då KFM´s jurist. Även denna gången visar det sig att KFM har fel & "kronoinspektören" understryker gång efter gång att detta har hen aldrig hört talas om tidigare & det måste vara mycket ovanligt osv.

De må ju vara hur de vill med om det är ovanligt osv men prioriteringsordning borde väl en tjänsteman på kronofogden kunna i sömnen. Man kan ju undra hur många samfälligheter uti vårt land som missat sin möjlighet att få betalt pga okunskap hos KFM?

Jag har även varit i kontakt med KFM fastighetsförsäljning då fastigheten det gäller nu är ligger ute till exekutiv försäljning & vår samfällighet måste lämna in en bevakning gällande vår fordran. Handläggaren på fastighetsförsäljning var mycket tydlig med hur förmånsrättslagen fungerar & upplyste föredömligt vid vårt samtal.

Tack för all hjälp i frågan, utan kunskapen på forumet hade jag inte kommit vidare!!
Nu håller jag tummarna att det löser sig.

Jag var med om en snarlik upplevelse med KFM för några år sedan, men hade till skillnad från dig inte tid till alla uppföljande telefonsamtal du vidtagit. Det blev den skriftliga vägen.

Det började med att en handläggare fattade ett beslut jag inte tyckte stämde överens med lagtexten. Så jag överklagade (eller begärde omprövning, minns inte riktigt). Svaret kom iallafall någon månad senare från en juristutbildad person med titeln "kronofogde". Det var ett ganska långt svar, som mynnade ut i att den första handläggaren gjort rätt. Motiveringen blev att det "inte fanns några hinder i den specifika lagen mot att göra som handläggaren gjort"

Det fanns alltså inget uttryckligt förbud i lagen, och därför var det rätt menade kronofogden. Jag var inte vidare insatt i förvaltningsrätt vid denna tid, men tänkte spontant att motsatsvis lagtolkning inte borde vara något en myndighet som KFM skulle syssla med. Så jag köpte en dyr bok med titeln "Legalitetsprincipen i förvaltningsrätten" (av Carl Lebeck). Och mycket riktigt är motsatsvis lagtolkning såklart oförenligt med den legalitetsprincip som idag gäller för de förvaltande myndigheterna genom 5 § Förvaltningslagen och 1 kap. 1 § 3 st. Regeringsformen - "Den offentliga makten utövas under lagarna".

När jag sedermera i princip var säker på att jag bevittnat ett tjänstefel av framförallt den kronofogde som hade till uppgift att kvalitetssäkra handläggarens beslut blev det mest ett privat konstaterande av detta faktum. Det blev alltså ingen polisanmälan den gången. Men skulle samma sak hända igen skulle jag nog åtminstone påpeka detta och ställa frågan om myndigheten inte själv vill vidta rättning.

 

[Urbota]

Jag var med om en snarlik upplevelse med KFM för några år sedan, men hade till skillnad från dig inte tid till alla uppföljande telefonsamtal du vidtagit. Det blev den skriftliga vägen.

Det började med att en handläggare fattade ett beslut jag inte tyckte stämde överens med lagtexten. Så jag överklagade (eller begärde omprövning, minns inte riktigt). Svaret kom iallafall någon månad senare från en juristutbildad person med titeln "kronofogde". Det var ett ganska långt svar, som mynnade ut i att den första handläggaren gjort rätt. Motiveringen blev att det "inte fanns några hinder i den specifika lagen mot att göra som handläggaren gjort"

Det fanns alltså inget uttryckligt förbud i lagen, och därför var det rätt menade kronofogden. Jag var inte vidare insatt i förvaltningsrätt vid denna tid, men tänkte spontant att motsatsvis lagtolkning inte borde vara något en myndighet som KFM skulle syssla med. Så jag köpte en dyr bok med titeln "Legalitetsprincipen i förvaltningsrätten" (av Carl Lebeck). Och mycket riktigt är motsatsvis lagtolkning såklart oförenligt med den legalitetsprincip som idag gäller för de förvaltande myndigheterna genom 5 § Förvaltningslagen och 1 kap. 1 § 3 st. Regeringsformen - "Den offentliga makten utövas under lagarna".

När jag sedermera i princip var säker på att jag bevittnat ett tjänstefel av framförallt den kronofogde som hade till uppgift att kvalitetssäkra handläggarens beslut blev det mest ett privat konstaterande av detta faktum. Det blev alltså ingen polisanmälan den gången. Men skulle samma sak hända igen skulle jag nog åtminstone påpeka detta och ställa frågan om myndigheten inte själv vill vidta rättning.

Intressant om legalitetsprincipen i mera allmänna termer. Legalitetsprincipen har jag själv mest träffat på inom redovisningen (vilken med fördel kan betraktas som en gren av skatterätten) där denna är helt central. (För den som är obekant med begreppet kan det sammanfattas med att en åtgärd skall ha uttryckligt stöd i lagen, vilket också innebär att man inte får grunda en åtgärd enbart på en tolkning av lagens syfte.)

När det gäller tjänstefel är jag alltid skeptisk när det kommer på tal. Det är ett ovanligt brott (10-20 domar/år), i synnerhet med tanke på den helt enorma mängd myndighetsbeslut som fattas i det här landet varje år. Att ha fel eller att vara oskicklig kan inte i sig vara grund för tjänstefel. Om man inte vill göra bort sig helt genom att langa in en polisanmälan som på goda grunder hamnar i vertikala arkivet bör man ställa sig frågan: ”Har jag att göra med ett helt vanligt jävla stolpskott?” Om ”ja” är svaret, så är det bara att gå vidare till nästa instans och lägga sin energi på det.

/Urbota

 

[Maijckel]

Intressant om legalitetsprincipen i mera allmänna termer. Legalitetsprincipen har jag själv mest träffat på inom redovisningen (vilken med fördel kan betraktas som en gren av skatterätten) där denna är helt central. (För den som är obekant med begreppet kan det sammanfattas med att en åtgärd skall ha uttryckligt stöd i lagen, vilket också innebär att man inte får grunda en åtgärd enbart på en tolkning av lagens syfte.)

Lebeck sammanfattar legalitetsprincipen enligt följande:

1. Myndigheter måste ha rättsligt stöd för sitt handlande (föreskriftskravet)
2. De normer som ger rättsligt stöd måste vara publicerade
3. Det rättsliga stödet måste vara klart (ej otydligt)


Skatteverket är väl den myndighet som brukar få högst betyg bland myndigheterna i olika undersökningar. Skatterätten handlar ju om att "ta" pengar från människor och det kan nog vara känsligt att göra utan tydligt lagstöd, vilket kan vara anledningen till legalitetsprincipens inträde (sedan länge) i detta rättsområde.

När det gäller tjänstefel är jag alltid skeptisk när det kommer på tal.

Polisen är en myndighet som inte skäms för att berätta om brott och tjänstefel inom myndigheten.

Avdelningen för särskilda utredningar har publicerat 16 fall av tjänstefel enbart inom polismyndigheten för året 2024. Om detta är en komplett redogörelse framgår inte.

Gemensamt för dessa är att man blir dömd för brott om man avviker i sitt agerande genom handling eller underlåtenhet i förhållande till de krav som ställs på den anställde, och detta leder till skada eller olägenhet. Kraven som ställs på den anställde varierar med arbetsuppgifterna, t.ex kan en civilanställd bli åtalad om denne avviker från interna rutiner och riktlinjer, medan t.ex. en förundersökningsledare kan bli åtalad om denne avviker från förundersökningskungörelsen eller bestämmelserna om förundersökning i rättegångsbalken.

För TS del handlar det om avvikelser från föreskrifterna i förmånsrättslagen. Leder denna avvikelse till "påtaglig risk för (ekonomisk) skada eller annan olägenhet" har sannolikt den som fattar ett sådant beslut gjort sig skyldig till tjänstefel. Jämför NJA 2002 s. 188 där en "kronoinspektör" vid KFM dömdes för tjänstefel.

Det är ett ovanligt brott (10-20 domar/år), i synnerhet med tanke på den helt enorma mängd myndighetsbeslut som fattas i det här landet varje år.

Min gissning är att dessa domar är toppen av ett isberg, och snarare ett resultat av att väldigt få välformulerade anmälningar inkommer till polis/åklagare.

”Har jag att göra med ett helt vanligt jävla stolpskott?”

Personligen tycker jag inte fel eller försummelse vid offentlig maktutövning är ok. Är man ett stolpskott och fattar ett myndighetsbeslut som är fel (dvs. inte har lagstöd) och där detta beslut leder till ekonomisk skada eller annan olägenhet för den enskilde tycker jag man förtjänar att bestraffas genom tjänstefelsbestämmelsen. Det brukar i de flesta fall inte leda till avsked, och kan handla om 10-20.000kr i böter (förutom den olägenhet processen innebär och närvaron i belastningsregistret då)

bara att gå vidare till nästa instans och lägga sin energi på det.

Till viss del håller jag med. Problem kan emellertid uppstå om 4 veckor hinner passera och beslutet vinner laga kraft. För många som är inblandade i en myndighetsprocess är detta relativt kort tid att formulera en ordinarie överklagan som har rimlig chans att vinna gehör. Tjänstefel har preskriptionstid på 5 år, vilket innebär en helt annan tidsram.